Trams. Det halndar bara om att folk tror att de blir gladare av att bo större och dyrare och köpa mer än de har råd med och belåna sig över taknocken. Och när man mår illa över hur dyrt allt är tar man ett snabblån och köper mer för att döva ångesten.Deven skrev:
Vilka är "etablissemanget" egentligen?
Om folk tänkte mer själva och lärde sig njuta av en vacker blomma, en kopp gott te, en vacker usikt, ett vänligt ord från en vän istället för att avundsjukt försöka köpa större och bättre än grannen hela tiden skulle livet vara enklare för många.
Förutsätter nån slags konspiration från de Du kallar etablissemanget och nån sån finns inte.Deven skrev:
Du väljer själv i Sverige, finns ingen anledning att jobba en massa om Du inte själv tycker det är värt det. Klarar Du dej på socialbidrag kan Du leva på det. Människan är normalt inte riktigt nöjd utan vill ha lite mer, det ena leder till det andra och så sliter man vidare.
Personligen har jag gjort ett medvetet val och jobbar mycket för att tjäna mycket just för jag gillar att köpa och äga saker men också för att familjen ska kunna bo bra i ett av stans bättre områden där man slipper bilbränder och annat trist. Dessutom ger en god ekonomi valfrihet, barnen har råd att studera om dom vill och vi har råd med semester.
Skulle däremot aldrig stanna på ett jobb som var så trist att jag våndades över att behöva gå dit, i så fall byter jag jobb till nåt roligare.
Det viktiga är att man inte inbillar sej att finns konspirationer utan förstår att man själv kan påverka sin situation.
Så lätt att säga och så svårt att göra.Roary skrev:
Såvida man inte kan nåt speciellt och då är man redan där med valet att jobba mindre och ändå försörja sig.
Vidhåller att hela alltet går ut på att boskapen inte ska ha nåt val utan ska bli tvingade i läger 7-4 eller eventuellt i skiftarbete för att plågas lite extra.
Allt för att livet ska sakna nån mening.
Har funderat mycket på det också men jag trivs. Inte mitt drömjobb eller det jag vill göra resten av livet men jag lider inteRoary skrev:
Vill ha en distans till mig jobb tror jag. Att ha mitt jobb som hobby låter hemskt i mina öron. Har idag husbyggande som hobby och det är precis så långt man kan komma ifrån det jag gör på dagarna. Vill inte blanda dessa. Problemet i grunden är nog snarare att jag inte vet vad jag vill
Hade möjligheten att ringa "telefonbanken", dvs inte kunna gå in på "mitt" bankkontor för de stängde det för 4 månader sedan, och säga nu tar vi och betalar in lite extra på lånen. Och det känns riktigt skönt.
Obeservera att jag då inte gör något avkall på det jag vill göra. Och skulle jag vilja kan man alltid välja att låna.
Obeservera att jag då inte gör något avkall på det jag vill göra. Och skulle jag vilja kan man alltid välja att låna.
Nu kanske jag kommer lite langre fran TS:ens ursprungliga tema, men eftersom vi har haft storframmande i traden via filosoferna Voltaire och Goran Persson tar jag mig friheten att spana lite:
Jag har funderat pa att ta ett nytt lan och kopa en storre bostad. Absolut inte for att det behovs eller for att det ar nagot fel pa min nuvarande bostad, men mest for att jag ser hur priserna i Sverige bara gar upp och upp. Nar jag kopte min forsta bostad gjorde jag det bara for att ha nagonstans att stalla sangen, men nu kanns det som att jag missar bostadskarriarstaget om jag blir staende pa perrongen med min nuvarande bostad.
Naturligtvis ar jag inte dummare an att jag inser att jag lockats till spekulation: kopa en bostad inte for att den behovs utan for att kunna rakna in en storre vardeokning inom en nara framtid (5-10 ar). Och att spekulera kanns inte bra, varken moraliskt eller ekonomiskt. Men sa ser det ut just nu.
Hur manga koper storre/dyrare an vad de behover bara for att vara med i spelet?
Jag har funderat pa att ta ett nytt lan och kopa en storre bostad. Absolut inte for att det behovs eller for att det ar nagot fel pa min nuvarande bostad, men mest for att jag ser hur priserna i Sverige bara gar upp och upp. Nar jag kopte min forsta bostad gjorde jag det bara for att ha nagonstans att stalla sangen, men nu kanns det som att jag missar bostadskarriarstaget om jag blir staende pa perrongen med min nuvarande bostad.
Naturligtvis ar jag inte dummare an att jag inser att jag lockats till spekulation: kopa en bostad inte for att den behovs utan for att kunna rakna in en storre vardeokning inom en nara framtid (5-10 ar). Och att spekulera kanns inte bra, varken moraliskt eller ekonomiskt. Men sa ser det ut just nu.
Hur manga koper storre/dyrare an vad de behover bara for att vara med i spelet?
I storstäderna verkar det i stort sett vara en hobby att göra så.Tokyoboy skrev:
Tror inte det är många som kan ens tänka tanken att det skulle gå ner i dessa trakter. Sen när priserna är så höga så är du mer eller mindre tvungen att sakta ta dig upp för stegen genom att byta boende och förhoppningsvis tjäna en hacka på varje byte.
Till din fråga då. Skulle själv inte sätta mig i den sitsen. Försöker tänka lika när jag köper bilar för att tjäna några kronor extra. Skaffar inte något som jag inte blir av med eller som jag inte kan tänka mig att ha kvar en längre tid om den inte blir såld.
Inledningsvis vill jag bara klargöra att jag inte är kommunist eller hippieBlindnit skrev:
Därefter ska jag bara instämma i att du har helt rätt. En förutsättning för att det kapitalistiska systemet ska fungera att man tvingar folk att arbeta. Lura massan att de behöver köpa saker, mer saker och dyrare saker. För att uppnå detta måste de lönearbeta, till vilken lön som helst, och under vilka vilkor som helt för annars blir de inte accepterade. Om jag inte hade ett jobb som roade mig, då hade jag (kanske) levt på ett helt annat sätt. Huset och bilarna jag har behöver jag för att jobba. Hade jag hatat mitt jobb hade jag inte behövt huset och bilarna, och därmed inte jobbet. Det hela blir ett moment 22.
För att vara lite filosofisk så är grunden för förändring hur du ser på dig själv och ditt liv. Den ena synvinkeln är hur mycket bättre andra människor har det, hur mycket finare bilar, hus och större tv de har. Man lever bara en gång och det gäller att ha så bekvämt badrum som det bara går den gången, annars är det bortkastat.
Den andra vinklingen är att människan är blott ett djur. Hur mycket bättre är det inte att bo i ett orenoverat torp med vedkamin och kläder från myrorna än naken under en gran i skogen? Livet kan bli bra mycket värre än det är. Den lägsta standarden i Sverige skulle jag tro är bra mycket bättre än medianen i världen. Är det värt att lägga så mycket tid på lönearbete för så liten reell höjning av levnadsstandard?
Detta är en fråga som var och en måste reda ut själv. Personligen har jag bilden ganska klar för mig. Men jag har spenderat en stor del av mitt liv i skogen, och har fått lite perspektiv.
Roary: Du är inte kommunist eller hippie, men kanske evolutionist? Skulle man vara kreationist, eller skapelsetroende och kristen skulle man även kunna säga att människan står över djuren och drivs att söka efter att få det bättre än bara mat för dagen. I stora drag håller jag med dig, men oavsett man jobbar eller inte behöver man någonstans att bo, iaf i det här kalla landet. Och en lägenhet är inte alltid så mkt billigare än ett enkelt hus. Själv har jag bott i en väldigt enkel stuga (otjänligt vatten från brunn, separett, dåligt isolerat) och kan säga att även om det gick bra så tycker jag inte att det innebar mindre bekymmer än huset jag bor i nu. Det blev billigare, absolut. Men jag trivs så mkt bättre nu. Betalar gärna för att få friskt vatten in i huset och bli av med det vi spolar ner utan att behöva tömma det själv.
Samtidigt är det så att jag skulle kunna jobba halvtid med det jobb jag har idag och ändå leva med ganska bibehållen standard. Jag skulle inte kunna renovera såklart, men behålla status quo. Det finns en intressant sida, www.rikemanslistan.se där man kan skriva in sin lön efter skatt och se (inte helt vetenskapligt antagligen) hur rik man är i förhållande till Sverige eller Världen. Med min lön idag är jag en av de 8 % rikaste i världen. Lägger man till att jag och frugan delar på många kostnader skulle man nog kunna räkna sänka det talet lite till. Och även om jag skulle börja jobba halvtid så tillhör jag fortfarande de 12 % rikaste i världen. Det ger lite perspektiv tycker jag. Men då är inte hänsyn tagen till att Sverige är ett högkostnadsland.
Samtidigt är det så att jag skulle kunna jobba halvtid med det jobb jag har idag och ändå leva med ganska bibehållen standard. Jag skulle inte kunna renovera såklart, men behålla status quo. Det finns en intressant sida, www.rikemanslistan.se där man kan skriva in sin lön efter skatt och se (inte helt vetenskapligt antagligen) hur rik man är i förhållande till Sverige eller Världen. Med min lön idag är jag en av de 8 % rikaste i världen. Lägger man till att jag och frugan delar på många kostnader skulle man nog kunna räkna sänka det talet lite till. Och även om jag skulle börja jobba halvtid så tillhör jag fortfarande de 12 % rikaste i världen. Det ger lite perspektiv tycker jag. Men då är inte hänsyn tagen till att Sverige är ett högkostnadsland.
Makt att stå emot grupptrycket, kraft att ställa sig vid sidan av och fundera på vad man själv mår bra av, styrkan att hoppa av tåget och sluta tävla med grannarna om finaste prylarna och dyraste semesterresorna.kamilenski skrev:
Man blir inte ihjältrampad för att man inte trampar på andra, det går jättebra att ställa sig med sin tekopp bredvid grannen och heja på när han monterar sina nya svindyra fälgar eller sätter upp sina nya motorstyrda markiser och säga "Åh, vad fint" precis som man gör till sin fyraåring när han kommer hem med ännu en jättebunt mediokra teckningar från dagis.
Anna_H
Du är en idealist och drömmare.
Jag avundas Dig !
Man måste se verkligheten. Och den är inte som i dina drömmar. Vi slås, ljuger, dödar helt enkelt - lever. Tiden tvingar oss till förändringar. Andra till anpassning. Vi är tvingade att vara som andra. Annars överlever vi inte. Och det är just detta som är meningen med livet.
Du är en idealist och drömmare.
Jag avundas Dig !
Man måste se verkligheten. Och den är inte som i dina drömmar. Vi slås, ljuger, dödar helt enkelt - lever. Tiden tvingar oss till förändringar. Andra till anpassning. Vi är tvingade att vara som andra. Annars överlever vi inte. Och det är just detta som är meningen med livet.
kam: skulle förstå om du hade existentiell ångest när du tror att livets mening är att anpassa sig. Då blir ju livet ganska trivialt. Anna´s livsval är inte lätta att välja i vårt land, men visst funkar det.
Ångest?
Nej. Jag har ögon. Även själv samlar på prylar. Men har varit utan pengar. Visst var det länge sen. Men känslan glömmer man inte. Hur nedvärderande andra tittade på en. Sen blev andra beroende av en och synen ändrades med. Ombytta roller? Nästan. Jag försöker "komma ihåg" att trots allt är vi alla lika. Men dom flesta runt omkring oss, har andra värderingar. Och bara det materiella kan stärka våran position. Eller makt. Men jag tänker inte bli kriminell ( makt, rädsla).
Nej. Jag har ögon. Även själv samlar på prylar. Men har varit utan pengar. Visst var det länge sen. Men känslan glömmer man inte. Hur nedvärderande andra tittade på en. Sen blev andra beroende av en och synen ändrades med. Ombytta roller? Nästan. Jag försöker "komma ihåg" att trots allt är vi alla lika. Men dom flesta runt omkring oss, har andra värderingar. Och bara det materiella kan stärka våran position. Eller makt. Men jag tänker inte bli kriminell ( makt, rädsla).