Ett annat sätt att se på det är ju vad varje enstaka 10dels procent är värd.
Har du ett lån på 1miljon är en skillnad på 0,1% i lån värd 1000:- på ett år.
Byter du ofta och sparar många 10delar blir det ju några 1000lapppar.
Men tycker du inte det är värt besväret så gör som nån sa och välj sbab så blir du bara lagom lurad
Har du ett lån på 1miljon är en skillnad på 0,1% i lån värd 1000:- på ett år.
Byter du ofta och sparar många 10delar blir det ju några 1000lapppar.
Men tycker du inte det är värt besväret så gör som nån sa och välj sbab så blir du bara lagom lurad
Jag inser nu att jag borde ha formulerat första inlägget, och därmed även frågan, mycket mer generell. Vi är ganska säkra på att vi kommer ligga kvar på samma kreditgivare, som är en "nischbank", och både min fru och jag har rätt bra koll på hur bankvärlden fungerar...men jag tackar för alla tips och råd som framkommit i tråden.
Anledningen till att jag började fundera på det här med om det är någon större mening med att försöka jaga bäst ränta/rabatt för rörliga lån är alla uppmaningar man matas med i dagens läge att just försöka pressa ned räntan genom att vara aktiv. I min hjärna är dessa uppmaningar ganska meningslösa för just rörliga lån, av de anledningar jag skrivit tidigare i tråden. Däremot är jag övertygad om att många som har lån hos storbankerna kan få mycket bättre villkor om de väljer en nischbank istället, eller åtminstone hotar med att byta till en sådan.
Jag kommer att tänka på en replik i någon rymdfilm där en astronaut var ute och promenerade på Mars yta. Plötsligt ropar någon i panik från basen att en kraftig "dust devil" (mycket lokal virvelvind) närmar sig honom. Han frågar då ifall basen har någon exakt riktning och hastighet på virvelns väg, vilket de inte har, varpå han svarar "Då stannar jag där jag är". Med andra ord; risken för att astronauten skulle träffas av virvelvinden är lika stor ifall han lägger benen på ryggen och tar sig några hundra meter åt något håll som om han bara står kvar där han är.
Jag tror att de som har bäst chans att pruta ned räntan/få högst ränterabatt är de som håller kvar vid sin storbank, har riktigt stora lån, binder lånen och samlar all sin ekonomi i samma bank. Vi som har lite mindre lån, rörligt och redan är kunder i en nischbank har nog inte så stor nytta av att jaga bankbyte på lång sikt. Det blir mer tur att råka välja rätt. Jag köper rådet att göra sin läxa genom att titta historiskt på hur nischbankerna agerat vid höjning respektive sänkning i relation till Riksbankens agerande. Då kan man kanske få en känsla för hur de eventuellt kommer agera i framtiden...men det är ju ändå en väldigt osäker taktik.
Och innan någon blir provocerad/kränkt av mina funderingar så vill jag understryka att detta är ett retoriskt resonemang...en grej jag tyckte skulle vara kul att diskutera med andra för att få lite andra vinklar på tankebanorna. Det finns inget svar på frågan "vad är bäst" eftersom det inte går att förutse vad som kommer hända och hur bankerna kommer agera...men det hindrar ju inte att man surrar lite om saken.
Anledningen till att jag började fundera på det här med om det är någon större mening med att försöka jaga bäst ränta/rabatt för rörliga lån är alla uppmaningar man matas med i dagens läge att just försöka pressa ned räntan genom att vara aktiv. I min hjärna är dessa uppmaningar ganska meningslösa för just rörliga lån, av de anledningar jag skrivit tidigare i tråden. Däremot är jag övertygad om att många som har lån hos storbankerna kan få mycket bättre villkor om de väljer en nischbank istället, eller åtminstone hotar med att byta till en sådan.
Jag kommer att tänka på en replik i någon rymdfilm där en astronaut var ute och promenerade på Mars yta. Plötsligt ropar någon i panik från basen att en kraftig "dust devil" (mycket lokal virvelvind) närmar sig honom. Han frågar då ifall basen har någon exakt riktning och hastighet på virvelns väg, vilket de inte har, varpå han svarar "Då stannar jag där jag är". Med andra ord; risken för att astronauten skulle träffas av virvelvinden är lika stor ifall han lägger benen på ryggen och tar sig några hundra meter åt något håll som om han bara står kvar där han är.
Jag tror att de som har bäst chans att pruta ned räntan/få högst ränterabatt är de som håller kvar vid sin storbank, har riktigt stora lån, binder lånen och samlar all sin ekonomi i samma bank. Vi som har lite mindre lån, rörligt och redan är kunder i en nischbank har nog inte så stor nytta av att jaga bankbyte på lång sikt. Det blir mer tur att råka välja rätt. Jag köper rådet att göra sin läxa genom att titta historiskt på hur nischbankerna agerat vid höjning respektive sänkning i relation till Riksbankens agerande. Då kan man kanske få en känsla för hur de eventuellt kommer agera i framtiden...men det är ju ändå en väldigt osäker taktik.
Och innan någon blir provocerad/kränkt av mina funderingar så vill jag understryka att detta är ett retoriskt resonemang...en grej jag tyckte skulle vara kul att diskutera med andra för att få lite andra vinklar på tankebanorna. Det finns inget svar på frågan "vad är bäst" eftersom det inte går att förutse vad som kommer hända och hur bankerna kommer agera...men det hindrar ju inte att man surrar lite om saken.
Nyfiken på vad Nordea erbjuder. Enligt hemsidan ligger deras 3mån på 5,14%. Detta ska jämföras med Swedbank 3,65%, SEB 3,4% och SBAB 3,57%. Nordea måste erbjuda smått fantastiska rabatter isf. i jämförelse med övriga för att ens vara aktuella.joakim_j skrev:
Problemet är att eftersom vi inte vet vad som händer i framtiden. Så kan Bank Z dyka upp och vara billigast. Vi vet inte om bank Y kommer sänka sin ränta om ett halvår och bank x ligga kvar.
Bara för att en bank är dyrast initialt så innebär det inte att den är dyrast i längden. Den kanske i framtiden ligger strax över den dyraste. Men räntan hos övriga banker har varierat. Svaret är att det vet vi i framtiden.
Bara för att en bank är dyrast initialt så innebär det inte att den är dyrast i längden. Den kanske i framtiden ligger strax över den dyraste. Men räntan hos övriga banker har varierat. Svaret är att det vet vi i framtiden.
Det är inte en korrekt jämförelse att ställa Nordeas listränta (utan rabatt) mot Swedbanks och SEBs genomsnittsräntor (vet inte vilken siffra det är för SBAB men gissar snitt där också) Nordeas genomsnittsränta per sista januari var 3,7 - ok fortfarande högst i kvartetten men fortfarande i linje med de andra aktörernaM Markarbetaren skrev:
/U
Eller så gör de detnimhed skrev:
Skaffa ICA betalkort och sätt in lönen där samt ha alla försäkringar hos dom så får du 0,5% utan bedövning. Sedan ytterligare rabatt beroende på hur mycket du handlar samt belåningsgrad. När du handlar får du bonus på inköpen.P Paxman skrev:
Så har vi det. Ett ICA-konto för inköpen, ett sparkonto och försäkringar. Med en belåningsgrad på 32% har vi totalt 0,85% rabatt på deras listränta som redan från början är något lägre än storbankernas. Det kunde min "vanliga" bank inte matcha.G Guzzen1 skrev:
Storbanker är lustiga.
Det verkar även så att när dem väl har kunder på en ort så skiter dem att få nya.
Fick själv bäst service hos Swedbank i södra Sverige. Handelsbanken var konstiga. På den här lilla hålan jag nu bor i är det Handelsbanken som gett bäst service. När Swedbank (nästan samtliga på orten har Swedbank) var dåliga bytte jag till Nordea som var min frus bank.
Nordea var den sämsta jag haft, precis allt kostade där och dålig internetbank.
Nåja det blev byte till Handelsbanken då Nordea vägrade oss lån. Vi fick inte äga ett hus och 2 bilar som var UTAN lån....
Handelsbanken bara skakade på huvudet och sade att vadå obelånade saker är ju en tillgång. Behöver jag nämna att Nordea har sen länge bommat igen sitt kontor här
Det jag dock saknar från Swedbank är själva internetbanken!
Jag erkänner att jag inte fattade ursprungsfrågan och vill be om ursäkt för det!P Paxman skrev:Jag inser nu att jag borde ha formulerat första inlägget, och därmed även frågan, mycket mer generell. Vi är ganska säkra på att vi kommer ligga kvar på samma kreditgivare, som är en "nischbank", och både min fru och jag har rätt bra koll på hur bankvärlden fungerar...men jag tackar för alla tips och råd som framkommit i tråden.
Anledningen till att jag började fundera på det här med om det är någon större mening med att försöka jaga bäst ränta/rabatt för rörliga lån är alla uppmaningar man matas med i dagens läge att just försöka pressa ned räntan genom att vara aktiv. I min hjärna är dessa uppmaningar ganska meningslösa för just rörliga lån, av de anledningar jag skrivit tidigare i tråden. Däremot är jag övertygad om att många som har lån hos storbankerna kan få mycket bättre villkor om de väljer en nischbank istället, eller åtminstone hotar med att byta till en sådan.
Jag kommer att tänka på en replik i någon rymdfilm där en astronaut var ute och promenerade på Mars yta. Plötsligt ropar någon i panik från basen att en kraftig "dust devil" (mycket lokal virvelvind) närmar sig honom. Han frågar då ifall basen har någon exakt riktning och hastighet på virvelns väg, vilket de inte har, varpå han svarar "Då stannar jag där jag är". Med andra ord; risken för att astronauten skulle träffas av virvelvinden är lika stor ifall han lägger benen på ryggen och tar sig några hundra meter åt något håll som om han bara står kvar där han är.
Jag tror att de som har bäst chans att pruta ned räntan/få högst ränterabatt är de som håller kvar vid sin storbank, har riktigt stora lån, binder lånen och samlar all sin ekonomi i samma bank. Vi som har lite mindre lån, rörligt och redan är kunder i en nischbank har nog inte så stor nytta av att jaga bankbyte på lång sikt. Det blir mer tur att råka välja rätt. Jag köper rådet att göra sin läxa genom att titta historiskt på hur nischbankerna agerat vid höjning respektive sänkning i relation till Riksbankens agerande. Då kan man kanske få en känsla för hur de eventuellt kommer agera i framtiden...men det är ju ändå en väldigt osäker taktik.
Och innan någon blir provocerad/kränkt av mina funderingar så vill jag understryka att detta är ett retoriskt resonemang...en grej jag tyckte skulle vara kul att diskutera med andra för att få lite andra vinklar på tankebanorna. Det finns inget svar på frågan "vad är bäst" eftersom det inte går att förutse vad som kommer hända och hur bankerna kommer agera...men det hindrar ju inte att man surrar lite om saken.
Ett försök till ett seriöst svar på din fråga:
Kommer det inte vara oerhört svårt att veta hur mycket bättre det hade kunnat vara?
(Självklart kan man jämföra snitträntor mellan bankerna, men för egen del fick vi en betydligt lägre ränta än snitträntan när vi förhandlade för länge sen.)
Säg att du väljer bank X imorgon, för de har lägst ränta just nu för dina förutsättningar. Om 2 veckor så sänker bank Y räntan med 0,2%. I min värld är det inte uppenbart att du därmed "missar 0,2%". Bank Y kanske ger dig en annan ränterabatt.
När det dessutom för att krångla till det finns ett helt alfabetet med banker blir det ännu mer komplext.
Personligen hade jag nog försökt byta nån gång om året (ränterabatt förhandlar man väl på 1 år på rörliga lån?) till det som är bäst vid varje givet tillfälle och sen varit nöjd med det.
Så gör jag iaf med elavtal och försäkringar
Jag kanske är dum, men jag är lojal mot min bank av andra skäl än priset. Det finns andra värden jag fått erfara. Ett av mina ex utsatte mig för ekonomiskt våld (och psykiskt), och hade pga sin egna usla ekonomi nekats ta ett ihopbakslån för att rädda sin ekonomi. Själv hade mina besparingar tagit slut på att hjälpa honom (han var shoppingberoende dessutom), så jag kunde inte hjälpa honom något mer ekonomiskt-mer än det löpande när jag fick min lön. Men det var kaos i hans ekonomi och han var hela tiden nära kronofogden så ihopbakslån var egentligen bästa lösningen. Jag ville inte ta det i mitt namn "för att vara schysst", för han fortsatte shoppa trots krisen. Och det var skulder som han skaffat på sig genom hela sitt liv-varför skulle jag göra mig ansvarig för dem? Men som ni säkert vet när man är utsatt för psykiskt våld så är man ganska nedbruten och det behövs inte mycket för att rucka på sina principer och flytta sina gränser. Så efter mycket påtryckningar av de olika slag så satt vi på ett bokat möte med hans bank (jag hade en annan vid det tillfället). Bankkvinnan på det mötet var samma person som hade nekat honom från första början, så hon anade oråd och frågade mig rätt ut "men är det du som ska använda pengarna?", varpå mitt ex svarar "nä, men jag hade ju lite för dålig ekonomi och blev nekad lån så nu får vi göra såhär". Hon grubblade en stund och sa sedan "jag tror vi ska kunna lösa det här ändå", och gav sedan honom lånet ändå-mot en väldigt hög ränta. Hon räddade mig, och tog en väldigt stor risk för banken. Jag ville lämna honom, men det var svårt för jag hade gjort åt mina sparpengar och hade inget till en kontantinsats. Jag hade heller inga andra bostadsmöjligheter eftersom jag var ny i stan och inte hade hunnit skaffa vänner jag kunde flytta in tillfälligt hos. Men jag tog mod till mig och tog kontakt med bankkvinnan och frågade om hon kunde hjälpa mig med bolån trots att mitt sparkapital var utraderat. "Det ska vi nog kunna ordna" sa hon. Och det var så jag bytte bank, och aldrig mer kommer byta bort-även om jag skulle få billigare nån annanstans. Nu har jag och min man en bra rabatt på vårt bolån och en-vad jag tycker- låg ränta ändå. Men ibland är inte priset allt heller-om man frågar mig. Det har egentligen inget med huvudfrågan att göra, men ville bara dela med mig en anekdot med andra värden att tänka på än "bara" priset. Jag vet att många experter uttalar sig att det oftast lönar sig att byta bank, eftersom lojala kunder ofta betalar mer i ränta. Men jag tror inte det blivit så i mitt fall. Jag tror lojaliteten lönade sig, för jag och min man band precis vår ränta på fem år-3,66% ränta. Och jag tror inte vi kunde fått det så mycket billigare när man tittar genomsnittsräntor hos andra banker?
Vi band på tre år senast, det blev billigare än rörlig ränta med kraftiga rabatter, detta beräknat på att räntan ligger kvar på dagens nivå i tre år.
Rörliga räntor är inte så bra längre då det är där man måste vara på sin vakt och förhandla om hela tiden.
Rörliga räntor är inte så bra längre då det är där man måste vara på sin vakt och förhandla om hela tiden.
Lång historia kort. Så är det givetvis.M Mariaferm79 skrev:
I mitt fall förstörde Nordea hela min flytt även fast jag bytte bank var ju allt överrenskommet med köpare och säljare dvs jag var hemlös 6 timmar pga dem. Huset sålde jag 9 tiden, hus nr2 köpte jag 15 tiden.
Hade inte köparna och säljarna varit snälla och flexibla vette f*n vad jag gjort.
Sådan här flytt gör jag ALDRIG mer!
Kan förstå hur bortvräkta kan känna sig. Fast nu har ju dem själv satt i den situationen i mitt fall var det Nordea som satte mig i den här sitsen.
Och där är definitivt skäl till att välja bort vissa banker. Vilken jävla stress det måste ha varit. Tänk om säljaren hade dragit sig ur efter du hade sålt ditt hus?kisumisu skrev: