Omöjligt är det ju inte att du kan köpa det. Sannolikheten är nog rätt låg, men det beror ju på hur köparen känner för huset. Känner köparen att det är drömboendet så är det osannolikt att de släpper det. Är köparen mer neutral och ser det som ett hus bland andra så är chansen större.
Skulle jag köpt mitt drömboende så skulle jag inte släppt det. Skulle jag bara köpt en bostad och det fanns andra som skulle fungera lika bra för mig tillgängliga så skulle jag vara mer medgörlig. Jag skulle dock krävt rejält mer betalt, för att täcka mina kostnader och för att orka engagera mig.
Vore jag i din situation så skulle jag fråga för att slippa fundera på vad som skulle kunna varit, även om jag ser att sannolikheten är låg. Ungefär som om man är intresserad av en person, men osäker om det är besvarat. Försöker man och får ett nej tack så kan man gå vidare, annars är risken stor att man går och funderar på det under en lång tid efteråt.
Skulle jag köpt mitt drömboende så skulle jag inte släppt det. Skulle jag bara köpt en bostad och det fanns andra som skulle fungera lika bra för mig tillgängliga så skulle jag vara mer medgörlig. Jag skulle dock krävt rejält mer betalt, för att täcka mina kostnader och för att orka engagera mig.
Vore jag i din situation så skulle jag fråga för att slippa fundera på vad som skulle kunna varit, även om jag ser att sannolikheten är låg. Ungefär som om man är intresserad av en person, men osäker om det är besvarat. Försöker man och får ett nej tack så kan man gå vidare, annars är risken stor att man går och funderar på det under en lång tid efteråt.
Kontakta köparen och säg att du verkligen är intresserad av dennes hus. Fråga därefter till vilket pris köparen skulle vara intresserad av att sälja för om det finns något.W wahoo2000 skrev:
Finns minsta intresse så kommer ett pris som köparen finner rimligt att släppa det för, annars så betyder det mer än pengar för denne.
Jag förstår att det känns jobbigt just nu men du - släpp det. Bara släpp. Ta det från någon som budat många gånger och köpt flera objekt i sin ”bostadskarriär”. Det kommer fler bra objekt även om det inte känns så just nu. Det är detta som är det farliga med budgivning, man förälskar sig och blir helt fartblind. Antagligen var din magkänsla om att stoppa vid en viss nivå helt korrekt. Priserna är på väg ned nu, tänk på det.W wahoo2000 skrev:
Jösses vilket gensvar. Tack ALLA för era kloka ord - såväl peppande som "släpp det". Det visar på att det inte är solklart och mycket kommer ner till vilken individ som köpt huset och varför - och det har jag ju ingen aning om i dagsläget. Jag ska låta allt mogna in lite. Troligen kommer jag att skriva ett ödmjukt brev om ett par månader, så har jag i alla fall gjort vad jag kan. Jag kanske får ett svar att man planerar äga huset i generationer och då är det ju Verkligen bara att släppa. Det kan ju också vara någon som köpt och det inte blev riktigt som man tänkt sig, för mkt projekt, skrämmande el-/räntekostnader, allmäna pristapp på bostäder etc. I så fall kanske ett +/-0 bud kommer som en skänk från ovan mitt i mörka vintern... Objektet är ett enkelt torp/fritidshus så gissningsvis är det ingen som köpt det som permanentboende. Det kan ju vara både bra och dåligt. Jag har förstått att man ofta blir emotionellt bunden vid sitt fritidshus och att de är svåra att släppa, men det är ju å andra sidan också något som rent praktiskt är "lätt att göra sig av med" om det krisar.
Detta är min första budgivning och visst har jag lärt mig något. Men jag är inte ny på att leta. Självklart är en del i det hela att det känns tufft/bittert att jag inte la "rätt" maxbud - att förlora på fel grunder så att säga och där får jag dra lärdom, men jag vet också att detta stället tickade så himla många av mina boxar och hur svårt det är att hitta något liknande. Har letat i 12+ år och tillåter mig att vara mycket kräsen - men det gör ju också att tiden går och jag får inte mitt ställe...nu skjuts det ytterligare på framtiden. Objektet var tänkt som fritidshus, men där man eventuellt kan bosätta sig permanent någon gång i framtiden (om 20ish år). Det finns förstås många bra fritidshus runtomkring men kombinationen av krav (som uppfylldes) är det som gjorde detta objekt unikt i mina ögon.
Spelar kanske ingen stor roll för tråden, men om nån är nyfiken så
Jag bor i en storstad och vill inte behöva skaffa bil enbart för att kunna ha en stuga. Men jag vill samtidigt känna att jag är "på landet" när jag är på landet dvs. det ska vara tillräckligt stor skillnad från stadslivet för att miljöombytet ska vara påtagligt. Vill även ha nära till bad.
Jakten går vidare... Tack igen! <3
Detta är min första budgivning och visst har jag lärt mig något. Men jag är inte ny på att leta. Självklart är en del i det hela att det känns tufft/bittert att jag inte la "rätt" maxbud - att förlora på fel grunder så att säga och där får jag dra lärdom, men jag vet också att detta stället tickade så himla många av mina boxar och hur svårt det är att hitta något liknande. Har letat i 12+ år och tillåter mig att vara mycket kräsen - men det gör ju också att tiden går och jag får inte mitt ställe...nu skjuts det ytterligare på framtiden. Objektet var tänkt som fritidshus, men där man eventuellt kan bosätta sig permanent någon gång i framtiden (om 20ish år). Det finns förstås många bra fritidshus runtomkring men kombinationen av krav (som uppfylldes) är det som gjorde detta objekt unikt i mina ögon.
Spelar kanske ingen stor roll för tråden, men om nån är nyfiken så
Jag bor i en storstad och vill inte behöva skaffa bil enbart för att kunna ha en stuga. Men jag vill samtidigt känna att jag är "på landet" när jag är på landet dvs. det ska vara tillräckligt stor skillnad från stadslivet för att miljöombytet ska vara påtagligt. Vill även ha nära till bad.
- Detta ställe låg på promenadavstånd (ja, promenadavstånd på riktigt) från pendeltågstation, <20 min resa från stadens centralstation. Fullt rimligt att åka dit ofta, även över dagen, utan att det blir ett stort projekt varje gång. Vänner och mitt barn kan lätt ta sig dit.
- Promendavstånd till servicebutik och samhälle med lite lagom liv - ja, promenadavstånd på riktigt. Cykelavstånd till fullt serviceutbud.
- Promenadavstånd till bad - ja, promenadavstånd på riktigt.
- Men ändå enskild fin tomt med "riktiga skogen" som granne och potential att skapa fin trädgård (stort intresse).
- Litet och enkel standard - toppen! Det gjorde priset rimligt och det är just denna kombo (läge/pris) som är svår att hitta. Nästan jämförbart med kolonistuga på arrenderad mark i stans bättre lägen, men här var det ju friköpt tomt och enskilt läge, kommunalt vatten(!) samt att stället är användbart året runt - mkt bättre för mig. Skulle kunna göra små standardlyft pö om pö utan stress, för att på sikt kunna bo där permanent. Det kryllar av villor och "avancerade" fritidshus för dubbla priset fast oftast med sämre läge utifrån mina preferenser med avseende på att kunna leva bilfritt. Känns inte som ett alternativ i dagsläget.
Jakten går vidare... Tack igen! <3
Om läge och pris var den svåra kombinationen, är det en ännu större anledning att ha is i magen. Sommarstugorna tippar jag är det som ryker först nu när folk ska ha råd med ett högre ränteläge och dyr uppvärmning framöver, i en annalkande vintersäsong. Kommer bli finfin rea för den som har råd, tror jag.W wahoo2000 skrev:Jösses vilket gensvar. Tack ALLA för era kloka ord - såväl peppande som "släpp det". Det visar på att det inte är solklart och mycket kommer ner till vilken individ som köpt huset och varför - och det har jag ju ingen aning om i dagsläget. Jag ska låta allt mogna in lite. Troligen kommer jag att skriva ett ödmjukt brev om ett par månader, så har jag i alla fall gjort vad jag kan. Jag kanske får ett svar att man planerar äga huset i generationer och då är det ju Verkligen bara att släppa. Det kan ju också vara någon som köpt och det inte blev riktigt som man tänkt sig, för mkt projekt, skrämmande el-/räntekostnader, allmäna pristapp på bostäder etc. I så fall kanske ett +/-0 bud kommer som en skänk från ovan mitt i mörka vintern... Objektet är ett enkelt torp/fritidshus så gissningsvis är det ingen som köpt det som permanentboende. Det kan ju vara både bra och dåligt. Jag har förstått att man ofta blir emotionellt bunden vid sitt fritidshus och att de är svåra att släppa, men det är ju å andra sidan också något som rent praktiskt är "lätt att göra sig av med" om det krisar.
Detta är min första budgivning och visst har jag lärt mig något. Men jag är inte ny på att leta. Självklart är en del i det hela att det känns tufft/bittert att jag inte la "rätt" maxbud - att förlora på fel grunder så att säga och där får jag dra lärdom, men jag vet också att detta stället tickade så himla många av mina boxar och hur svårt det är att hitta något liknande. Har letat i 12+ år och tillåter mig att vara mycket kräsen - men det gör ju också att tiden går och jag får inte mitt ställe...nu skjuts det ytterligare på framtiden. Objektet var tänkt som fritidshus, men där man eventuellt kan bosätta sig permanent någon gång i framtiden (om 20ish år). Det finns förstås många bra fritidshus runtomkring men kombinationen av krav (som uppfylldes) är det som gjorde detta objekt unikt i mina ögon.
Spelar kanske ingen stor roll för tråden, men om nån är nyfiken så
Jag bor i en storstad och vill inte behöva skaffa bil enbart för att kunna ha en stuga. Men jag vill samtidigt känna att jag är "på landet" när jag är på landet dvs. det ska vara tillräckligt stor skillnad från stadslivet för att miljöombytet ska vara påtagligt. Vill även ha nära till bad.
- Detta ställe låg på promenadavstånd (ja, promenadavstånd på riktigt) från pendeltågstation, <20 min resa från stadens centralstation. Fullt rimligt att åka dit ofta, även över dagen, utan att det blir ett stort projekt varje gång. Vänner och mitt barn kan lätt ta sig dit.
- Promendavstånd till servicebutik och samhälle med lite lagom liv - ja, promenadavstånd på riktigt. Cykelavstånd till fullt serviceutbud.
- Promenadavstånd till bad - ja, promenadavstånd på riktigt.
- Men ändå enskild fin tomt med "riktiga skogen" som granne och potential att skapa fin trädgård (stort intresse).
- Litet och enkel standard - toppen! Det gjorde priset rimligt och det är just denna kombo (läge/pris) som är svår att hitta. Nästan jämförbart med kolonistuga på arrenderad mark i stans bättre lägen, men här var det ju friköpt tomt och enskilt läge, kommunalt vatten(!) samt att stället är användbart året runt - mkt bättre för mig. Skulle kunna göra små standardlyft pö om pö utan stress, för att på sikt kunna bo där permanent. Det kryllar av villor och "avancerade" fritidshus för dubbla priset fast oftast med sämre läge utifrån mina preferenser med avseende på att kunna leva bilfritt. Känns inte som ett alternativ i dagsläget.
Jakten går vidare... Tack igen! <3
Bara att bita ihop och leta vidare. Ibland dyker samma hus upp igen förr än man anat. Ibland dyker något ännu bättre upp. Själv letar jag sommarstuga till rimlig kostnad (har andra dyra intressen) och vädrar lite morgonluft nu. Vi ska ju inte sälja det vi bor i.
Om du vet att det är rätt hus så sitt inte och vänta. Det gjorde vi då ägaren ville vara ifred. Efter ca ett år hörde vi av oss igen, då hade någon annan fått nys om att dom skulle sälja och lyckades få köpa det. Trotts av vi redan hade lagt ett bud som vi var villiga att justera. (Vi hade kunnat betala lite mer än dom dom fick köpa det)W wahoo2000 skrev:Jösses vilket gensvar. Tack ALLA för era kloka ord - såväl peppande som "släpp det". Det visar på att det inte är solklart och mycket kommer ner till vilken individ som köpt huset och varför - och det har jag ju ingen aning om i dagsläget. Jag ska låta allt mogna in lite. Troligen kommer jag att skriva ett ödmjukt brev om ett par månader, så har jag i alla fall gjort vad jag kan. Jag kanske får ett svar att man planerar äga huset i generationer och då är det ju Verkligen bara att släppa. Det kan ju också vara någon som köpt och det inte blev riktigt som man tänkt sig, för mkt projekt, skrämmande el-/räntekostnader, allmäna pristapp på bostäder etc. I så fall kanske ett +/-0 bud kommer som en skänk från ovan mitt i mörka vintern... Objektet är ett enkelt torp/fritidshus så gissningsvis är det ingen som köpt det som permanentboende. Det kan ju vara både bra och dåligt. Jag har förstått att man ofta blir emotionellt bunden vid sitt fritidshus och att de är svåra att släppa, men det är ju å andra sidan också något som rent praktiskt är "lätt att göra sig av med" om det krisar.
Detta är min första budgivning och visst har jag lärt mig något. Men jag är inte ny på att leta. Självklart är en del i det hela att det känns tufft/bittert att jag inte la "rätt" maxbud - att förlora på fel grunder så att säga och där får jag dra lärdom, men jag vet också att detta stället tickade så himla många av mina boxar och hur svårt det är att hitta något liknande. Har letat i 12+ år och tillåter mig att vara mycket kräsen - men det gör ju också att tiden går och jag får inte mitt ställe...nu skjuts det ytterligare på framtiden. Objektet var tänkt som fritidshus, men där man eventuellt kan bosätta sig permanent någon gång i framtiden (om 20ish år). Det finns förstås många bra fritidshus runtomkring men kombinationen av krav (som uppfylldes) är det som gjorde detta objekt unikt i mina ögon.
Spelar kanske ingen stor roll för tråden, men om nån är nyfiken så
Jag bor i en storstad och vill inte behöva skaffa bil enbart för att kunna ha en stuga. Men jag vill samtidigt känna att jag är "på landet" när jag är på landet dvs. det ska vara tillräckligt stor skillnad från stadslivet för att miljöombytet ska vara påtagligt. Vill även ha nära till bad.
- Detta ställe låg på promenadavstånd (ja, promenadavstånd på riktigt) från pendeltågstation, <20 min resa från stadens centralstation. Fullt rimligt att åka dit ofta, även över dagen, utan att det blir ett stort projekt varje gång. Vänner och mitt barn kan lätt ta sig dit.
- Promendavstånd till servicebutik och samhälle med lite lagom liv - ja, promenadavstånd på riktigt. Cykelavstånd till fullt serviceutbud.
- Promenadavstånd till bad - ja, promenadavstånd på riktigt.
- Men ändå enskild fin tomt med "riktiga skogen" som granne och potential att skapa fin trädgård (stort intresse).
- Litet och enkel standard - toppen! Det gjorde priset rimligt och det är just denna kombo (läge/pris) som är svår att hitta. Nästan jämförbart med kolonistuga på arrenderad mark i stans bättre lägen, men här var det ju friköpt tomt och enskilt läge, kommunalt vatten(!) samt att stället är användbart året runt - mkt bättre för mig. Skulle kunna göra små standardlyft pö om pö utan stress, för att på sikt kunna bo där permanent. Det kryllar av villor och "avancerade" fritidshus för dubbla priset fast oftast med sämre läge utifrån mina preferenser med avseende på att kunna leva bilfritt. Känns inte som ett alternativ i dagsläget.
Jakten går vidare... Tack igen! <3
Vänta inte. Är man lite tveksam till vad man har gjort (när man köpt hus) så kommer det antagligen med tiden att landa hos dem och det blir mindre chans att dom blir säljvilliga.
Bättre att få ett nej nu än att gå hoppas på något
Som kanske ändå blir nej…
Kan dra paralleller till detta när vi köpta vår nuvarande bostad.
Hade haft ögonen på ett område en längre tid, tyvärr var det dålig omsättning på villorna. Plötsligt kommer ett jättefint hus ut utan insyn, stor trädgård och mer därtill där man verkligen kan infria alla sina drömmer. På visningen är det mycket folk och budgivningen blir intensiv, till slut står det mellan oss och ett annat par. Vi känner att budgivningen sticker iväg men samtidigt har vi planerat att bo här för överskådlig framtid och marknaden lär komma ikapp förr eller senare. Efter någon dags ytterligare intensiv budgivning känner vi att det går över styr och vi diskuterar hur vi skall göra, vi kommer fram till att allt har ett pris och väljer att avstå vidare budgivning, villan går till det andra paret och kontrakt skrivs.
Någon vecka senare får vi ett samtal från mäklaren. Ena säljarens föräldrar som bor granne med villan vi budade på skall sälja. Dom är i upplösningstillstånd och vill verkligen inte flytta men måste då dom inte klarar av villan nu när dottern med familj flyttar. Dom har hög integritet och vill absolut inte ha massa främmande folk springande på fastigheten och samtidigt i den åldern där slutpriset inte spelar så stor roll då dom ändå inte kommer kunna leva upp pengarna. Därför väljer dom att bjuda in till visning ENBART till dom som deltog i budgivningen på dotterns villa. Saken är den att när vi var på visning på dotterns villa så sneglade vi även på grannfastigheten (vi visste inte då att det var föräldrarnas) och tyckte att även den var mycket fin och hade om möjligt ännu bättre läge. 3 par är på visningen och alla väljer att buda, till slut står det mellan oss och ett annat par igen, intensiv budgivning men plötsligt stannar det andra paret. Vi ringer mäklaren efter ett par timmar och undrar vad som händer, mäklaren förklarar då att det andra paret maxat sitt lånelöfte och måste ta en runda till med banken, detta är då på eftermiddagen. Vi kontrar med att vårt bud är giltigt fram till lunch nästa dag sen släpper vi denna fastighet. Drar en fuling om att vi varit på visning samma dag på en annan villa som vi tyckte jättemycket om och får vi inte den villan vi budar på är det inte hela världen då vi har alternativ. Säljarna, som är gamla, är vid det här laget i totalt upplösningstillstånd över de snabba rycken i budgivningen och accepterar vårt bud morgonen därpå och vi skriver samma dag.
Vi kan inte tro vår lycka, vi fick ett hus som i våra ögon var bättre än det ursprungliga, bättre läge, större tomt, hade mindre renoveringsbehov och dessutom till ett lägre pris.
Lärdomen är att det alltid kommer nya objekt, man kan tro att man hittat det perfekta objektet men sådana finns inte, dom skapar man själv.
Hade haft ögonen på ett område en längre tid, tyvärr var det dålig omsättning på villorna. Plötsligt kommer ett jättefint hus ut utan insyn, stor trädgård och mer därtill där man verkligen kan infria alla sina drömmer. På visningen är det mycket folk och budgivningen blir intensiv, till slut står det mellan oss och ett annat par. Vi känner att budgivningen sticker iväg men samtidigt har vi planerat att bo här för överskådlig framtid och marknaden lär komma ikapp förr eller senare. Efter någon dags ytterligare intensiv budgivning känner vi att det går över styr och vi diskuterar hur vi skall göra, vi kommer fram till att allt har ett pris och väljer att avstå vidare budgivning, villan går till det andra paret och kontrakt skrivs.
Någon vecka senare får vi ett samtal från mäklaren. Ena säljarens föräldrar som bor granne med villan vi budade på skall sälja. Dom är i upplösningstillstånd och vill verkligen inte flytta men måste då dom inte klarar av villan nu när dottern med familj flyttar. Dom har hög integritet och vill absolut inte ha massa främmande folk springande på fastigheten och samtidigt i den åldern där slutpriset inte spelar så stor roll då dom ändå inte kommer kunna leva upp pengarna. Därför väljer dom att bjuda in till visning ENBART till dom som deltog i budgivningen på dotterns villa. Saken är den att när vi var på visning på dotterns villa så sneglade vi även på grannfastigheten (vi visste inte då att det var föräldrarnas) och tyckte att även den var mycket fin och hade om möjligt ännu bättre läge. 3 par är på visningen och alla väljer att buda, till slut står det mellan oss och ett annat par igen, intensiv budgivning men plötsligt stannar det andra paret. Vi ringer mäklaren efter ett par timmar och undrar vad som händer, mäklaren förklarar då att det andra paret maxat sitt lånelöfte och måste ta en runda till med banken, detta är då på eftermiddagen. Vi kontrar med att vårt bud är giltigt fram till lunch nästa dag sen släpper vi denna fastighet. Drar en fuling om att vi varit på visning samma dag på en annan villa som vi tyckte jättemycket om och får vi inte den villan vi budar på är det inte hela världen då vi har alternativ. Säljarna, som är gamla, är vid det här laget i totalt upplösningstillstånd över de snabba rycken i budgivningen och accepterar vårt bud morgonen därpå och vi skriver samma dag.
Vi kan inte tro vår lycka, vi fick ett hus som i våra ögon var bättre än det ursprungliga, bättre läge, större tomt, hade mindre renoveringsbehov och dessutom till ett lägre pris.
Lärdomen är att det alltid kommer nya objekt, man kan tro att man hittat det perfekta objektet men sådana finns inte, dom skapar man själv.
Glöm inte bort att det i varje budgivning endast finns en vinnare. Sannolikheten att man hamnar på "förlorarsidan" är alltså överhängande, beroende på hur "heta" objekt man kollar på. Det är spelets regler och inget att grämas över. Det kommer sannolikt att hända dig flera gånger.W wahoo2000 skrev:
Bättre att fokusera på att inte missa några drömobjekt. Är det din första budgivning efter 12+ års letande tycker jag det låter som att du rimligtvis missar en hel del. Vi var också väldigt kräsna när vi letade, men en par-tre budgivningar om året blev det iallafall. Se över dina hemnet-bevakningar och lova dig själv att verkligen försöka åka och titta på allt som verkligen är intressant.
Oftast är det kanske så men ibland på mindre orter så kan varje hus vara väldigt unikt och därför kanske t.o.m. inte dyker upp något likvärdigt. Att man vid ett senare tillfället kanske tycker att det blev ju likabra beror också mycket på att man hela tiden anpassar och kompromissar med sig själv.materii skrev:
Vi hade först ett hus på gång som vi missade och det grämer mig faktiskt. Fast det inte hade någon direkt plats för bilarna och eller garagemöjligheter. 100 m till brygga i havet och två god vänner boendes ca 50-70m bort. Min kusin 10m bort.
Huset det blev ligger ca 500 m bort från vännerna och ca 300 m från havet. Men det finns garage och tomten är lite större. Min fru uppskattar detta då det ligger lite mer avsides. Så som helhet så blir detta jättebra. Men jag kommer nog alltid fundera lite på hur livet hade tett sig i det första huset.
Så jag menar att man är skyldig sig själv att utröna alla möjligheter att få tag i det man vill ha.
VÄNTA INTE! Det gynnar inte någon! OM man är säker på att det är det man vill ha.
Absolut, är man säker på vad man vill ha så skall man slå till, men när är man säker?Dr Benz skrev:
Jag tror det är något som måste växa fram, kanske man måste ha passerat ett antal bostäder för att den processen skall mogna. Man har även olika behov under olika delar av livet.
För vår del hade det varit precis tvärtom mot vad du skrev, vi är otroligt glada att vi stannade i vår första budgivning. Jättefint hus och vi hade säkert bott bra där men vi hade alltid gått och funderat över om vi varit för snabba.
Jag utgår såklart ifrån att man vet vad man vill ha. Ett husköp är ALLTID en kompromiss. Läge, storlek, pris osv..
Hos oss säljs dom gamla gathusen i stort sett när någon blir för gammal, om ens då. Dom släpps inte lättvindigt. Och dom som kommer ut har alltid köpare.
Enligt första inlägget så vet man verkligen vad man vill. OM det är så, så gör man i min värld allt vad man kan så fort som möjligt för att försöka lösa det.
Hade jag berättat exakt våra förutsättningar för vårat köp så hade folk tyckt att vi är helt dumma i huvudet och att det inte skulle gå. Vi har själv haft dom tankarna många många gånger på dessa månaderna. Men vi har hela tiden varit HELT säkra på att OM vi kommer i mål så hade det blivit precis så bra som man bara kan drömma om. Så om man inte vet när man är säker, så har man antagligen aldrig hittat helt rätt bara. Då är man inte heller beredd att satsa in absurdum.
Men om det är värt det kan bara de som är berörda avgöra.
Utan att fråga finns ingen chans att få ett svarK Kirre2 skrev:
Utan att fråga dröjer sej ovissheten kvar
/Kenta
Jag skrev just till mäklaren och förklarade att jag vet att hen inte har någon skyldighet att hjälpa mig men om det blir något lämpligt tillfälle, vill du ödmjukt fråga köparen om den vill ta del av mina kontaktuppgifter, som en mycket intresserad köpare på kort eller lång sikt, som är beredd att betala ett schysst pris baserat på rådande marknadsläge och vilka åtgärder som gjorts på huset. Mäklaren svarade OK.heisiandiishe skrev:
Det känns iaf inte sååå påträngande eftersom köparen har möjlighet att säga blankt nej och då kanske jag åtminstone får den återkopplingen.
Det var fel valuta bara. Borde provat erbjuda lite oxycontin under abstinens. Alla har ett pris. Alla.lunnabo skrev: