Nu fick jag en sån liten minnesbild från en av våra katter, ursprungligen min pappas katt.
Pappa åt ofta ett kokt ägg till frukost och på ägget skulle det vara kaviar, ejderns orökta smörgåskaviar för att att vara exakt, och den tuben har röd kork. Pappa slängde iväg kaviartubskorken och katten hämtade den, såg ut som ett litet barn med napp i munnen när hon kom med den röda korken i munnen. Så där höll de på, kasta och hämta, kasta och hämta, och det var bara pappa som fick göra det.
Pappa gick ur tiden, katten blev äldre och sen var det bara ett fint minne kvar.
Pappa åt ofta ett kokt ägg till frukost och på ägget skulle det vara kaviar, ejderns orökta smörgåskaviar för att att vara exakt, och den tuben har röd kork. Pappa slängde iväg kaviartubskorken och katten hämtade den, såg ut som ett litet barn med napp i munnen när hon kom med den röda korken i munnen. Så där höll de på, kasta och hämta, kasta och hämta, och det var bara pappa som fick göra det.
Pappa gick ur tiden, katten blev äldre och sen var det bara ett fint minne kvar.
Min första katt apporterade, det var roligt och gulligt.
Jag minns inte att det var någon annan grej som funkade/dög för henne än en liten "tygboll" som väl var någon slags gubbe, kanske typ 4 cm i diameter.
Den katten var relativt mycket innekatt, en del ute, särskilt sommar, men hon trivdes rätt bra inomhus. Men behövde ju lite extra stimulans, även om hon var duktig på att hitta på saker helt själv (stor skillnad mot Frasse, helt klart)
Jag minns inte att det var någon annan grej som funkade/dög för henne än en liten "tygboll" som väl var någon slags gubbe, kanske typ 4 cm i diameter.
Den katten var relativt mycket innekatt, en del ute, särskilt sommar, men hon trivdes rätt bra inomhus. Men behövde ju lite extra stimulans, även om hon var duktig på att hitta på saker helt själv (stor skillnad mot Frasse, helt klart)
Vår katt apporterade bollar av papper, helst kvitton och en liten tygbjörn ca 15 cm. Hon var innekatt som, ovilligt gick i sele/ koppel. Roligast ute var att rusa upp i träd och jaga ekorrar eller springa efter harar på det stora fältet bakom huset, lägenhetskomplex. Det fick hon inte för matte men när vi var ensamma släppte jag henne ändå när det inte fanns cyklister/ mopedister inom synhåll....hon fick springa med koppel och sele på så det skulle gå att fånga in henne efteråtMikael_L skrev:
Redigerat:
Idag har vi påbörjat lite måleri i köket. Katten var högst skeptisk.
Går inte att finna en bild som personifierar/kattifierar ordet skeptiskt på ett bättre sätt.MariaiÖstergötland skrev:
Husägare
· Älvsborg
· 2 270 inlägg
Påskriset hann inte ens få något pynt innan en katt tyckte det var mycket bättre än den vanliga vattenskålen... 
..men därefter begrundade hon sina synder...
...inte.
..men därefter begrundade hon sina synder...
...inte.
Min erfarenhet är att djur, både hundar och katter, är väldigt skeptiska till liknande projekt. Men Katten (vår katt) brukar gilla biten när stegen kommer fram. Vi har dock lite olika tankar om vem som ska vara högst upp på stegen.
Idag har vår 14åriga Cosmos fått somna in.
Han har levt ett långt, friskt liv som en älskad familjemedlem, men just idag är det lättare att känna sorgen över att han är borta snarare än glädjen över all tid vi haft tillsammans. Det här är helt klart medaljens baksida med att man älskar dem så högt
Ja så är det ju i stunden. Det är ju löftet vi ger våra djur, ett bra liv - och en bra död. Och ni har verkligen uppfyllt ert löfte.Jumos skrev:
[bild]
Idag har vår 14åriga Cosmos fått somna in.
Han har levt ett långt, friskt liv som en älskad familjemedlem, men just idag är det lättare att känna sorgen över att han är borta snarare än glädjen över all tid vi haft tillsammans. Det här är helt klart medaljens baksida med att man älskar dem så högt
Det är så tråkigt och ledsamt när dom måste vidare till dom eviga sommarens ängar. Först måste man ta sig tid och sörja förlusten innan man kan komma ihåg alla roliga och lyckliga stunder man haft tillsammans.[bild]
Idag har vår 14åriga Cosmos fått somna in.
Han har levt ett långt, friskt liv som en älskad familjemedlem, men just idag är det lättare att känna sorgen över att han är borta snarare än glädjen över all tid vi haft tillsammans. Det här är helt klart medaljens baksida med att man älskar dem så högt
[bild]
Idag har vår 14åriga Cosmos fått somna in.
Han har levt ett långt, friskt liv som en älskad familjemedlem, men just idag är det lättare att känna sorgen över att han är borta snarare än glädjen över all tid vi haft tillsammans. Det här är helt klart medaljens baksida med att man älskar dem så högt
Beklagar sorgen! Allt har sin tid och allt tar sin tid. Jag tror att man måste vara ledsen färdigt först, sen kan alla minnen komma tillbaka ett efter ett, kanske med mest vemod i början, men sen fasas det nog ut och ersätts av fniss och glada tankar över allt knasigt han förmodligen hittade på.[bild]
Idag har vår 14åriga Cosmos fått somna in.
Han har levt ett långt, friskt liv som en älskad familjemedlem, men just idag är det lättare att känna sorgen över att han är borta snarare än glädjen över all tid vi haft tillsammans. Det här är helt klart medaljens baksida med att man älskar dem så högt
Ta hand om varandra.Beklagar sorgen.[bild]
Idag har vår 14åriga Cosmos fått somna in.
Han har levt ett långt, friskt liv som en älskad familjemedlem, men just idag är det lättare att känna sorgen över att han är borta snarare än glädjen över all tid vi haft tillsammans. Det här är helt klart medaljens baksida med att man älskar dem så högt