Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 299 inlägg
Varför då? Skriver man papper på att man äger något 50/50 så är väl rimligen presumtionen att man äger det så. Och finns det en skuld så är det rimligen borgenärens sak att visa att det finns en skuld, inte gäldenärens att bevisa att det inte gör det.Anna_H skrev:
Kan borgenären (TS) visa att det funnits en skuld kan man vända bevisbördan, men det närmaste ett tecken på att en skuld någonsin funnits är den ”överenskommelse” som nämns i inlägg #14. Den är sannolikt muntlig, och därmed svår att leda i bevis.
Moderator
· Stockholm
· 57 851 inlägg
Ja, kanske om det går att bevisa ngn. form av försäljning. Men är man ett par så är det inte ovanligt att man bara skriver en ägodel, ex. ett hus som samägt, oavsett vem som står för pengarna.
Om ni fortfarande har någon form av kontakt så ring henne och spela in samtalet. Folk har en tendens att försäga sig när de pratat en stund, speciellt om samtalet blir hetsigt. Ett "ha! du kan inte tvinga mig att betala för du har det inte på papper" kan i domstol utan vidare tolkas som att det existerar en skuld.
Man kan försöka med SMS också och se vad som händer. Finns många som i text helt enkelt vägrat betala istället för att neka till att det finns en skuld. Hoppsan ...
Man kan försöka med SMS också och se vad som händer. Finns många som i text helt enkelt vägrat betala istället för att neka till att det finns en skuld. Hoppsan ...
Utan att veta om historian är sann eller inte så står det ju att det är utomlands och att de där betraktas som gifta. Det kan ju vara värdet på sakerna där som han tvingas dela enligt lokal domstol?!maxmsm skrev:
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 655 inlägg
Jag är heller ingen expert, men jag har läst Sambolagen. Det som gör att jag också reagerade på historien var några omständigheter.P Paganus skrev:
1: Paret var inte, enligt din beskrivning, sambo. De bodde inte ens i samma land och hade därmed ingen gemensam bostad! Svårt att ha gemensamt hushåll om man bor i olika länder, liksom. Citat ur Sambolagen:
"Vad som avses med sambor
1 § Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. "
2: Var de inte sambo, fanns heller ingen rätt för att någon av dem att begära bodelning vid icke-samborelationens avslutande. Ur Sambolagen om när ett samboförhållande räknas som upphört:
"
2 § Ett samboförhållande upphör
1. om samborna eller någon av dem ingår äktenskap,
2. om samborna flyttar isär eller
3. om någon av samborna avlider."
3: Om det nu, i strid med sambolagens definition, faktiskt räknades som att de varit sambo, finns en jämkningsregel som brukar praktiseras så att samboegendomen inte delas 50/50 förrän man varit sambo i 5 år. Sambolagen igen:
"15 § I den mån det med hänsyn särskilt till samboförhållandets längd men även till sambornas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är oskäligt att en sambo när samlevnaden upphör skall lämna egendom till den andra i den omfattning som följer av 12-14 §§, skall bodelningen i stället göras så att den förstnämnda sambon får behålla mer av sin egendom."
Nu hamnar vi på killgissningsnivå till sist...hur jag tror att det gick till:
Exet bussade en lagom folkilsken jurist från sitt hemland på din kompis. Exet stämde mha juristen din kompis i svensk domstol för att få ut halva nettovärdet på huset (hon hade inte kunnat begära vanlig bodelningsförrättare hos tingsrätten, eftersom de inte varit sambo). Din kompis blev skitskraj när det kom hem brev med stämningsansökan, och när exets jurist med sammetslen röst föreslog förlikning istället för en tur till tingsrätten, blev din kompis lättad av erbjudandet och slantade upp en saftig summa till exet.
För all del, jag kan ha fel, men jag har mycket svårt att tro att en svensk domstol skulle besluta om bodelning till din kompis nackdel under såna omständigheter!
Ska höra med svåger som har skillt sig och kommer på fredag men bodelning inte är klar så han är nog bra insatt i det här.Vad jag förstår handlar det mycket om man kan bevisa i pengar vad man betalar/betalt i sådana lägen och det ska kunna redovisa.Exempel som läget är nu så betalar inte ena parten något överhuvudtaget på lån/boende så då har inte den parten tillgång till fastigheten.Mao skulle hen kunna byta lås som läget är nu.Bägges advokaterna är överens i den frågan.
Vet att min f.d. kollega anlitade en svensk jurist och att de blev rejält tillplattade av den utländske juristen som i sin tur hade anlitat svenska jurister, så han tog iallafall inte beslutet att slanta upp på egen hand. Ska fråga om detaljerna om jag stöter på honom.
Man kan ju fundera på hur det fungerar när ett helsvenskt par skaffar ett gemensamt boende där hon bestämmer var de ska bo, färgen på huset, hur köket ska se ut, att de ska ha dimbara spotar överallt, osv. Han slantar upp svarta pengar för att göra markarbetet, jobbar i sitt anletes svett för att göra så mycket som möjligt själv och tar sina sista sparpengar för att få bra lån. Och när han sått gräsmattan och planterat en häck så har värdet på huset hoppat upp en miljon. Är huset 100% hans då?
Riktigt så stod det inte:Fairlane skrev:
"Jag kan berätta en historia som är ännu värre.
En f.d. kollega blev kär i en utländsk tjej. De bestämde sig för att gifta sig, men innan hon flyttade till Sverige så vill hon ha ett trevligt hus att komma till. Min kollega kämpade på och byggde det fina hus och gjorde slut på alla sina pengar.
Då plötsligt kom hon på att hon nog inte ville bo i Sverige och tackade nej till äktenskapet också. Min kollega satt i det fina huset och grät, men det var bara början. Det kom ett brev från en utländsk advokat om att fastigheten måste värderas så att hon skulle få ut värdet sin halva. Han kämpade emot, verkade ju helt orimligt, men han förlorade rättstvisten: De hade skaffat fastigheten för gemensamt boende, även om hon händelsevis aldrig satt sin fot i Sverige. Skulderna räknades förstås bort, men värdet på fastigheten med det nya fina huset var betydligt högre än han hade lagt in så det blev lite knapert för den stackarn."