Täta efter gammal klocksspik
En bekant till mig ska ta bort den gamla klockspiken från plåttaket och ersätta den med farmarskruv. Klockspiken sitter ju i åsarna, så där blir hål. Det ska finnas någon slags plugg man proppar igen hålen med. Nån som har nåt tips?
Gissar att det handlar om trp- plåt som spikats med klockspik. Det var ju under den perioden när man använde klockspik till sådan plåt, det gick snett.
Tidigare typer av plåt, med rundade korrugeringstoppar fungerar alltid bra med klockspik- trots den bristfälliga tätningen. Det beror på att vatten aldrig kan rinna längs vågtoppen. Det rinner av direkt ut åt sidorna.
Spikar man däremot klockspik uppe på trp-plåtens plana vågtoppar, så trycker man ner den plana toppen så att den bildar en liten svag ränna. Vattnet rinner därmed inte av vågtopparna. Alla spikar längre ner med bristfällig tätning får då ta emot en strid ström av vatten. Den tiden det begav sig, ökade ökade problemen i takt med att det blev kutym att använda tunnare och tunnare plåt. Blev sämre och sämre mothåll för tätningen.
Farmarskruven föddes sedan. Den är avsedd att skruva i plåtens ”rännbotten”. Den passeras naturligtvis av massor med vatten, men tätas å andra sidan mycket effektivare, eftersom den har något rejält att täta emot.
Att byta klockspik mot farmarskruv är dock knappast den optimalaste lösningen. För det första är det svårt att få upp den gamla klockspiken utan att rätt rejält demolera plåten. Åtminstone om det handlar om en s.k. kamgängad spik. Krävs lite konster och knep och tålamod. Klarar man väl att få upp spiken utan att förstöra alltför mycket, så är problemet i stort sett över. Nog får man alltid hålen täta med lite snorgummi.
Hur som helst är dock mitt bästa råd att i stället använda snorgummi för att täta runt skallen på varje klockspik. Välj bara en högkvalitativ sort av silkonsnorgummi. Helst svart, eftersom den tillåter minst inträngning av UV-strålar=högre livslängd.
Vet inte hur länge det håller, men min egen empiri visar hittills minst trettio år. Då med de kvaliteer på snorgummit som fanns då. Skulle tro att det finns ännu bättre varianter nu.
Mycket enklare och mindre jobb.
KOB.
Tidigare typer av plåt, med rundade korrugeringstoppar fungerar alltid bra med klockspik- trots den bristfälliga tätningen. Det beror på att vatten aldrig kan rinna längs vågtoppen. Det rinner av direkt ut åt sidorna.
Spikar man däremot klockspik uppe på trp-plåtens plana vågtoppar, så trycker man ner den plana toppen så att den bildar en liten svag ränna. Vattnet rinner därmed inte av vågtopparna. Alla spikar längre ner med bristfällig tätning får då ta emot en strid ström av vatten. Den tiden det begav sig, ökade ökade problemen i takt med att det blev kutym att använda tunnare och tunnare plåt. Blev sämre och sämre mothåll för tätningen.
Farmarskruven föddes sedan. Den är avsedd att skruva i plåtens ”rännbotten”. Den passeras naturligtvis av massor med vatten, men tätas å andra sidan mycket effektivare, eftersom den har något rejält att täta emot.
Att byta klockspik mot farmarskruv är dock knappast den optimalaste lösningen. För det första är det svårt att få upp den gamla klockspiken utan att rätt rejält demolera plåten. Åtminstone om det handlar om en s.k. kamgängad spik. Krävs lite konster och knep och tålamod. Klarar man väl att få upp spiken utan att förstöra alltför mycket, så är problemet i stort sett över. Nog får man alltid hålen täta med lite snorgummi.
Hur som helst är dock mitt bästa råd att i stället använda snorgummi för att täta runt skallen på varje klockspik. Välj bara en högkvalitativ sort av silkonsnorgummi. Helst svart, eftersom den tillåter minst inträngning av UV-strålar=högre livslängd.
Vet inte hur länge det håller, men min egen empiri visar hittills minst trettio år. Då med de kvaliteer på snorgummit som fanns då. Skulle tro att det finns ännu bättre varianter nu.
Mycket enklare och mindre jobb.
KOB.