Enskilt avlopp – guide till regler, priser och rätt val för din tomt

Om du har ett hus med enskilt avlopp behöver du, förr eller senare, förbättra eller byta ut din avloppsanläggning. Det är du som fastighetsägare som har ansvar för att anläggningen fungerar och uppfyller de krav på rening som kommunen ställer.

Kommunen har ett tillsynsansvar för enskilda avlopp. Det innebär att miljöinspektörer kan göra hembesök för att kontrollera att avloppen fungerar som de ska. Enligt en rapport från Havs- och vattenmyndigheten har nästan var fjärde avloppsanläggning bristfällig rening och behöver åtgärdas, ett faktum som lett till att många kommuner nu skärper sina kontroller.

Om det visar sig att ditt avlopp inte uppfyller kraven kan du få ett föreläggande, alltså ett krav på att åtgärda avloppet inom en viss tid.

– Reningskraven beror på var du bor och hur känslig miljön i området är, förklarar Maria Hübinette, miljöexpert med lång erfarenhet av små avlopp.

Olika krav i olika områden – normal och hög skyddsnivå

Kommunerna gör skillnad på områden. I vissa känsliga miljöer, som vid kuster och sjöar, gäller hög skyddsnivå. I mer glesbefolkade områden gäller oftast normal skyddsnivå. Men det kan finnas undantag, så reglerna ser olika ut beroende på var du bor.

– Vissa kommuner vill att du installerar aktiva system, som minireningsverk, för att uppnå hög skyddsnivå. Andra föredrar enklare markbaserade system, som ofta anses mer driftsäkra. Vissa kommuner rekommenderar också kretsloppsanpassade lösningar. Därför är det bäst att alltid tala med kommunen först, säger Maria Hübinette.

Olika typer av avloppssystem

Den vanligaste lösningen för enskilt avlopp är en markbaserad anläggning. Då leds avloppsvattnet först till en slamavskiljare och sedan till en markbädd eller infiltrationsbädd, där vattnet renas.

En annan lösning är ett minireningsverk. Där sker hela reningsprocessen i en tank, med flera steg – mekaniskt, biologiskt och kemiskt – precis som i ett kommunalt reningsverk.

– Det är viktigt att den biologiska reningen fungerar bra. Systemet måste ha tillräckligt med syre och användas regelbundet. Men det finns modeller som fungerar även när belastningen varierar, till exempel i fritidshus. Då pumpas vattnet runt i systemet i stället för att släppas ut direkt, säger Maria Hübinette.

Så anlägger du ett enskilt avlopp – steg för steg

1. Om du har ett äldre, befintligt avlopp på tomten – ta reda på när det anlades och om det har renoverats. Använd gamla ritningar, bruksanvisningar eller andra dokument.

2. Läs på om avlopp. Besök till exempel avloppsguiden.se för information och tips.

3. Kontakta miljökontoret i din kommun. Kontoret hjälper dig med regler och blanketter och kan ge råd om hur du går vidare.

4. Jämför olika entreprenörer. Ta in offerter, helst från flera företag. Fråga om referenser! Kommunen kan ha en lista med godkända entreprenörer som genomgått utbildning i små avlopp.

5. Planera avloppet och gör din ansökan. Entreprenören kan hjälpa till med ritningar, att fylla i ansökan och att gräva en provgrop där anläggningen ska ligga.

6. Vänta på kommunens beslut innan du sätter igång. Du måste ha ett skriftligt tillstånd från kommunen innan du börjar bygga och innan du skriver på avtal med entreprenören. Kom också överens med entreprenören om när jobbet ska vara klart.

7. Slutbesiktning. Kommunen ska godkänna anläggningen när den är färdig. Hur detta går till kan variera – se vad som står i ditt tillståndsbeslut.

8. När anläggningen är godkänd får du börja använda den. Då informeras kommunens avfallsavdelning, och du får regelbunden tömning av din slamavskiljare eller tank – vanligtvis en gång per år, ibland oftare.

9. Spara all viktig dokumentation. Se till att ha alla dokument som är nödvändiga för att sköta din anläggning, till exempel ritningar, driftsanvisningar och eventuellt serviceavtal.

Vad kostar det att anlägga ett enskilt avlopp?

Kostnaden för att byta eller anlägga ett nytt enskilt avlopp beror på vilken teknik du väljer, men också hur förutsättningarna ser ut på din tomt. Totalkostnaden, inklusive markarbeten och installation, brukar i regel överstiga 100 000 kronor. Det är inte ovanligt att en ny anläggning hamnar över 150 000 kronor.

Räkna med följande kostnadsposter:

• Projektering och rådgivning (förberedelser och markundersökning).

• Avgifter till kommunen (handläggning och tillsyn).

• Kostnad för själva produkten tillhörande material (exempelvis slamavskiljare, brunnar och rör mm).

• Markarbete och installation.

• Elinstallation, om det behövs.

• Slamtömning, som sker regelbundet.

• Driftskostnader: service, el, kemikalier, som behövs i vissa reningssystem

• Tillsynsavgifter.

5 avloppssystem för normal skyddsnivå

1. Infiltration/markbädd

Markbaserat system där avloppsvattnet, efter slamavskiljning, filtreras genom markens naturliga jordlager eller via en anlagd markbädd av grus.
För- och nackdelar: Beprövad och driftsäker lösning, men kräver ganska stort markutrymme och lämpliga markförhållanden.
Prisnivå: ca 100 000–140 000 kr*, inklusive grävning, material och installation.

2. Kompaktfilter/biomodul

En variant av markbaserade system som kan bestå av färdiga moduler eller byggas direkt i marken, ofta med ett tätskikt i botten.
För- och nackdelar: Kräver mindre yta än infiltration/markbädd och är ofta enklare att installera i svår mark. Kräver dock regelbundet underhåll.
Prisnivå: ca 120 000–160 000 kr*, beroende på systemets typ och storlek.

3. Minireningsverk

Kompakt allt-i-ett-system som automatiskt renar avloppsvattnet mekaniskt, biologiskt och ofta även kemiskt.
För- och nackdelar: Kräver serviceavtal och regelbunden tillsyn, men är platsbesparande och fungerar i de flesta typer av mark.
Prisnivå: ca 150 000–200 000 kr*, inklusive installation och första års serviceavtal.

4. Våtmarkssystem

Ett system där avloppsvattnet renas med hjälp av vattenväxter i dammar, ofta i kombination med slamavskiljare.
För- och nackdelar: Naturnära och estetiskt, kräver lite underhåll. Kräver dock mycket markyta och passar inte alla tomter.
Prisnivå: ca 120 000–170 000 kr*, beroende på utformning och tomtens förutsättningar.

5. Sluten tank

Samlar endast upp klosettvattnet (toalettvatten) i en nedgrävd, tät tank som regelbundet måste tömmas med slambil. Övrigt BDT-vatten (bad, disk och tvätt) behöver renas separat i ett annat system.
För- och nackdelar: Låg installationskostnad, men höga driftkostnader på sikt. Slutna tankar för både klosett- och BDT-vatten beviljas endast undantagsvis och tidsbegränsat.
Prisnivå: ca 40 000–70 000 kr* för installation av tanken, exklusive kostnader för tömning.

*Priserna är ungefärliga och kan variera beroende på markförhållanden, tomtens läge, entreprenör och val av material/system.

Komplement för hög skyddsnivå

Om du bor i ett område med hög skyddsnivå (till exempel nära sjöar, hav eller känslig natur), ställs högre krav på att avloppet renar fosfor – ett ämne som bidrar till övergödning i vatten.

I detta fall behöver du komplettera din avloppsanläggning med ytterligare rening. 

De här teknikerna  är vanligast:

1. Kemisk fällning före infiltration

Ett kemiskt medel (flockningsmedel) tillsätts i avloppsvattnet. Det gör att fosforn samlas i små klumpar (”flockar”) som fastnar i slamavskiljaren. Doseringen kan styras automatiskt från en enhet i huset, eller ske direkt i slamavskiljaren. Sedan renas vattnet i en vanlig infiltrationsbädd eller markbädd.

2. Markbädd med fosforfilter

Här förses markbädden med tätskikt så att allt vatten leds genom ett särskilt fosforfilter (en brunn fylld med ett material som binder fosfor). Tänk på att filtermaterialet måste bytas ut efter ett antal år, vilket kräver att man kommer åt brunnen med maskin – utan att skada resten av anläggningen.

3. Minireningsverk med kemisk fällning

Ett minireningsverk kan installeras med enbart mekaniskt och biologiskt reningssteg. Dock är det vanligaste att valet av minireningsverk görs med alla tre stegen – mekanisk, biologisk samt kemisk rening. För att uppfylla hög skyddsnivå med avseende på fosfor krävs normalt sett kemiskt steg.

Kommunens tillsyn av enskilda avlopp 

Kommunen ansvarar för tillsyn av avloppsanläggningar inom sitt område. Det betyder att kommunen kan undersöka hur avloppen fungerar och se till att de uppfyller miljökraven.

Om kommunen upptäcker att ett avlopp inte fungerar som det ska, kan fastighetsägaren få ett föreläggande. Det är ett skriftligt beslut där det framgår hur du får använda din avloppsanläggning och vad du måste göra för att förbättra den.

Om avloppet är i dåligt skick och släpper ut förorenat vatten kan kommunen ge ett förbud mot att släppa ut avloppsvatten. Förbudet gäller tills avloppet är åtgärdat och godkänt.

Många avlopp behöver åtgärdas

I Sverige finns det ungefär 720 000 fastigheter som har vattentoalett, men som inte är kopplade till kommunala reningsverk. Av dessa fastigheter har 147 000 (20 %) enbart slamavskiljare, till dessa tillkommer också ca 74 000 fastigheter (10%) där reningen är okänd.
Källa: Havs- och vattenmyndigheten.

Vad är ett enskilt avlopp?

Ett enskilt avlopp är ett avloppssystem som används när en fastighet inte är ansluten till det kommunala avloppsnätet. Det är vanligt på landsbygden eller i fritidshusområden där det inte finns kommunala avlopp.

Avloppsvattnet (från toalett, dusch, disk och tvätt) leds till en egen reningsanläggning på fastigheten. Systemet kan vara enkelt eller avancerat, beroende på hur mycket vatten som används och vilka krav kommunen har.