Yttrandefrihet kontra ekonomiskt förtal

Jag måste lyfta frågan om att ge referenser på företag man har anlitat, lagen om yttrandefrihet och gårdagens nyhet om att Fuskbyggarna blev fällda i granskningsnämnden för att vara osakliga.

Personligen anser jag att nyttan med att kunna varna andra för byggföretag som har burit sig illa åt vida överstiger kostnaden i form av eventuella lögner kan slinka igenom utan att upptäckas.

Vi konsumenter behöver bli varnade för de oseriösa aktörerna i byggbranschen, för det finns alldeles för många av den sorten. Vi behöver också enkla sätt att sprida informationen snabbt så att inte fler går i samma fälla.

Jag har den senaste veckan haft en mailkonversation med en företagare som kände sig smutskastad i forumet. När jag tittade närmare på medlemmen som hade skrivit inlägget så hade personen en falsk profil. Mycket talade för att det var en konkurrent som smutskastade företaget och därför raderade jag inläggen.

Men företagaren som kände sig smutskastad nöjer sig inte. Han vill att vi inför strängare regler för att ge referenser, bland annat att vi begär in avtalet i skriftlig form och/eller inte låter någon ge referenser om man inte först har anmält hantverkaren till ARN och fått rätt hos dem. Som om Byggahus forum var en domstol och att man inte får prata fritt om företag. Företagaren vill begränsa yttrandefriheten.

Frågan har ju uppkommit flera gånger tidigare och Byggahus advokat Stefan Häge säger varje gång – ett företag kan inte bli förtalat. I Sverige kan individer bli förtalade, men inte företag. Så är den svenska lagstiftningen, med vår lag om yttrandefrihet.

Men får man ljuga? Ingår det i lagen om yttrandefrihet? I alla fall så ingår det inte i Byggahus diskussionsregler. Självklart raderar vi inlägg där vi kan visa att inläggsskaparen far med osanning. Oftast genomskådas lögnen, om inte av moderatorerna så förr eller senare av andra medlemmar eller av den som blir förtalad själv. Vi är inte så blåögda att vi inte förstår att det finns oseriösa konsumenter, lika väl som det finns oseriösa företag.

Vi jobbar dock inte åt företagen. Vi jobbar för konsumenternas bästa. Och jag tror att problemen med konsumenter som blir blåsta av företag vida överstiger problemen som företag har med kunder som medvetet förtalar dem.

Igår fick vi reda på att Fuskbyggarna har blivit fällda i Granskningsnämnden för osaklighet. Det kan jag förstå. Jag har suttit och skruvat på mig flera gånger när jag har tittat på det programmet, för det har varit enormt vinklat, så vinklat att det var obehagligt att titta på det. De hade vunnit mycket på att vara mer sakliga och att även visa på saker som kunden har gjort fel. Någonstans är det sanningen man vill åt. Informationen ska vara neutral och varken vinklad hit eller dit.

Igår skrev också Mårten Schultz, professor i straffrätt vid Stockholms universitet en debattartikel i SvD angående att medierna ostraffat kan förtala företag:

För några år sedan skrev jur. dr. Gunnar Persson, en av vår tids främsta yttrandefrihetsexperter, en bok om ekonomiskt förtal. Ekonomiskt förtal är det uttryck som brukar användas för när någon förtalar en kommersiell aktör, framför allt av företag. I många länder kan sådant förtal ge upphov till ansvar, framför allt genom att den som förtalar kan bli ersättningsskyldig för den skada som de kränkande uppgifterna medför.

Möjligheten att ansvara för ekonomiskt förtal har i Sverige varit ett rött skynke. Aversionen mot ansvar för förtal mot företag hänger samman med den svenska yttrandefrihetstraditionen. Att tvingas ansvara för sina ord, när de orsakar skada, riskerar att få en avkylande effekt på yttrandefriheten, menar de som är kritiska mot sådant ansvar.

Läs hela Mårten Schultz debattartikel här om du vill fördjupa dig i vad man får och inte får säga om företag i Sverige.