Hur länge ska du bo i huset?

Har du tänkt på hur länge du ska bo i huset? Innan tänkte jag att när jag bygger ett hus, ska jag bo där resten av mitt liv. Nu har jag ändrat uppfattning.

Främst är det kanske för att jag har träffat på så många människor som pratat med mig om sitt boende som har haft en helt annan inställning än jag själv hade tidigare. Vi har paret som för tre år sedan byggde ett hus, men inte riktigt trivdes med läget och därför flyttade till ett gammalt hus, några hundra meter bort. Nu funderar de på att bygga igen, på en helt annan plats i landet.

Eller husbyggaren som precis byggt färdigt sitt hus, men entusiastiskt talar om vad han ska göra annorlunda i nästa husbygge. Det var så roligt att bygga och det var så svårt att veta exakt hur man ville ha det. Nästa gång blir det nog perfekt. Någon har också sagt mig att det är först när man bygger det tredje huset man blir riktigt nöjd och vet hur man vill ha det. Kan det verkligen vara så illa...?

När vi ställde ut på Hem&Villa 2002 insåg jag att vi bygger och renoverar i alla åldrar. En kvinna i övre medelåldern berättade att hon och maken flyttade sådär vartannat eller var tredje år. De köpte gamla hus och renoverade upp. När ett var klart, var det dags att ge sig på nästa. Att flytta och renovera hade blivit en livsstil för dem. Jag träffar på många äldre par, 60+, som bygger drömhuset. Nu ska de minsann få bo som de alltid har velat. Bygger man kan man få ett enplanshus och många andra detaljer man uppskattar på ålderns höst. Det här tilltalar mig verkligen. Tänk att få bygga ett hus, när man pensionerat sig och barnen är utflugna, när man har mognat och verkligen vet vad man vill ha.

Ibland blir jag också så nyfiken när jag läser husannonserna i lokaltidningens söndagsbilaga. Som häromdagen när det utannonserades ett så gott som nybyggt, arkitektritat hus, charmigt byggt i bästa material. Man kunde se att det var byggt med omsorg om detaljer och med förväntan om att få spendera ett långt och lyckligt liv där. Sedan skulle det säljas bara ett år efter att det blev klart. Varför i hela friden då? Var det jobbet som flyttade? Sjukdom? Eller hade de kanske tagit i för mycket och hade inte råd när huset väl stod klart?

Själv bor jag i första huset och har hunnit med en invändig helrenovering som tog två år. Vi var väldigt nära att bygga innan vi köpte det här huset. Jag förälskade mig i en tomt och var fast besluten om att bygga där. Mannen kände sig dock inte mogen och blev dessutom ovän med säljaren när han försökte pruta. Så blev det ett gammalt hus istället. Men det verkar ju så roligt att bygga hus och andra verkar trivas med att flytta gång på gång. Därför tror jag att jag har ändrat mig. Jag behöver ju inte bo i samma hus i 30 år, utan skulle också kunna bygga ett hus. Det är inte för sent. Nu bidar jag bara min tid.  

(Det här blogginlägget är tidigare publicerat som Redaktörens rader och är en “favorit i repris”)