Ostrondykaren bygger hus med ostronskal i fasaden – Grand Designs

I det andra avsnittet av Grand Designs Sverige 2025 träffar vi Lotta som är ostrondykare i Grebbestad. Där bygger hon inte bara ett hus, utan en hel liten fiskeby med krossade ostronskal i fasadputsen. Det är ett spännande och lärorikt avsnitt där vi lär oss mer om bohuslänska sätt att bygga, hur man placerar ut hus på tomten och om att blanda ostronskal i både fasadputs, terrazzo och grusgångar i trädgården.

Fakta om huset

Byggherrar: Lotta Klemming och Sander Schimmelpenninck
Byggstart: Mars 2023
Beräknat klara: Sommar 2024
Arkitekt: Catharina Dahl Palmér, Fabel arkitektur
Budget: 11 miljoner kronor
Tomtpris: 3,5 miljoner kronor (2 tomter)

Lotta Klemming: Ostron är meningen med livet

Avsnittets huvudperson är 33-åriga Lotta Klemming som bor i Göteborg. Under sina första arbetsår jobbade hon som modell, innan hon övertog familjeföretaget i Grebbestad där hon jobbar som ostrondykare sedan åtta år tillbaka. Det är ett hantverksmässigt arbete där hon får vara med från det att man plockar ostronen på botten, till att man levererar dem till restauranger och gäster. 

– I yrket har jag hittat ett slags mening med livet, säger Lotta.

Lotta växte alltså upp i bohuslänska Grebbestad, men flyttade därifrån som 20-åring. Hon hade inga vänner där och kände sig väldigt ensam. Grebbestad har bara varit kopplat till havet och jobbet. Men nu när hon väntar sitt första barn är hon redo att flytta tillbaka. Fast då är kravet att hon ska bygga något eget där hon kan känna sig hemma, skapa något eget och börja om på nytt och bli en del av ett socialt samhälle.

Därför har hon och hennes partner Sander köpt två tomter en bra bit bort. Han är inte med i programmet mer än att han bara skymtar i en scen. 

Han heter Sander Schimmelpenninck och är holländsk författare och tv-producent. 

Byggplanerna: En modern fiskeby

Mark Isitt besöker Lotta på de två tomterna för första gången i mars 2023. Där ska hennes hus byggas en bra bit bort från havet, granne med ett naturreservat. 

Husen, som är ritade av Catharina Dahl Palmér, anspelar på de ladugårdar som ligger i landskapet där tomterna ligger. Enkla, avlånga byggnader med fyra väggar och ett sadeltak. Det som kommer att sticka ut är materialen. Nästan alla hus i Bohuslän har träfasader. Men Lottas hus ska putsas med en puts som innehåller ostronskal. 

Hon ska bygga fyra hus som utplaceras för att likna en mindre fiskeby enligt den bohuslänska planen. 

Huvudhuset ska placeras närmast ängen, en enplansvilla med 5 meter i tak och 147 kvm stor. I den ena halvan blir det tre sovrum och ett badrum, den andra halvan kommer att utgöras av ett kombinerat kök, vardagsrum och uteplats. 

Alldeles intill ska huvudhusets tvilling byggas, som är ett nästan identiskt hus för familje- och affärsgäster. Dessutom ska de bygga två attefallare; ett ska bli hemmakontor och ett ska ha sovrum och pentry. 

Samtliga hus förutom den större gästbyggnaden ska putsas med ostronskal. Taken ska beläggas med falsad plåt. 

Budget är satt till max 11 miljoner kronor. 

Den bohuslänska planen för att hantera blås och regn

I Bohuslän kan det regna och blåsa väldig mycket, “horisontalregna”, som Mark Isitt säger. 

Men genom seklen har man lärt sig att hantera detta. Husen ser kanske ut att vara utkastade huller om buller, men så är inte fallet. De är i själva verket väldigt exakt placerade för att hantera väder och vind. Man vänder ryggen mot norr och  öppnar sig mot söder. Man skapar ett mikroklimat, med läiga platser där ta en vindstilla kaffe. 

Uppfinner en ny puts med ostronskal … eller är den så ny?

Lotta vill alltså ha ett putsat hus, trots att det är super-obohusländskt och inte heller så miljövänligt. Hennes idé är att göra putsen bohuslänsk och mer miljömässigt hållbar genom att blanda lokala ostronskal i den.

Den traditionella putsens nackdel är att den inte är jättebra för miljön. Det går åt mycket energi och innebär höga utsläpp av koldioxid vid tillverkningen och är tungt att transportera. Därför har Lotta fått en idé om att blanda in ostronskal i putsen istället. Ostronskal är ett bohuslänskt råmaterial som går att använda i fasaden om de pulveriseras ner till fina fraktioner. 

Något de inte nämner i programmet är att man historiskt har använt bränt ostronskal i cement när kalk från kalksten inte har varit tillgängligt, t ex av spanska bosättare i USA, sk Tabby contrete. Det finns också ett sydkoreanskt patent på puts med ostronskal. Nåväl.

I Sverige finns det dock ingen tillgänglig eller färdig metod idag för att framställa puts där man ersätter kalken med ostronskal som de kan använda. De måste framställa den själva. 

Puts består normalt av kalk, vatten och ballast. Nu vill Lotta ersätta kalk från kalksten med kalk från ostronskal. 

För att få fram ostronputsen kontaktar hon först Ulf Henningson, ler- och halmexpert. Han gör försök att få fram rätt blandning utan att lyckas. Lotta behöver hitta någon annan som kan få fram ett recept som håller, dessutom behöver hon hitta en hantverkare som vill putsa med det och som lämnar garanti på jobbet. 

Bygget löper på smärtfritt förutom putsen

I maj 2023 gjuter man plattan till huvudhuset. Under de närmaste dagarna ska stommarna resas för samtliga hus. 

Hon verkar ha ett riktigt proffsigt och effektivt bygglag. De jobbar på till och med snabbare än väntat. 

Byggledaren Peter Gebühr väntar på hur det ska bli med putsen, för den är inte klar än. 

I juni 2023 levereras takstolarna - som är lite annorlunda. Normalt sett är takstolarna till sadeltak byggda som en triangel, där det finns en bjälke undertill som man kan skruva fast. Alternativt kan man ha en nockbalk som takstolen får vila i upptill. Här ska det varken finnas det ena eller det andra. Arkitekten vill att taken inifrån ska vara så rena som möjligt. Det gör det extra trixigt att bygga taket. 

I mitten av juni är taken färdigställda och fasaden redo att få puts. Ostronputsen är dock ännu inte klar. 

Vid husbygget håller snickarna på att montera cembrit, en vattentät cementbaserad och fuktbeständig byggskiva och träullit som ska fungera som putsbärare och isolering på det.

Lotta ordnar putsblandningen själv till slut

När Ulf inte lyckas få fram putsen tar Lotta över själv. Hon kommer fram till att de kan använda en spannmålskross som den lokala bonden 7 minuter bort har, för att pulverisera ostronskalen.

Först kör de över ostronen med traktorn innan de kör ner dem i kvarnen. Därefter siktar Lotta och partnern Sander gruset för att få fram den rätta storleken på kornen. 

Via putsaren har hon fått kontakt med ett företag i Stockholm som specialiserat sig på cement, där Patric ska hjälpa henne. Hon skickar ostronkornen till honom för att kolla om de håller måttet. Det gör de och därefter tar han fram ett putsrecept. 

Hon önskar ett bruk som innehåller minst 20% ostronskal för miljöns skull och så att det inte ska kännas som “greenwashing” det hon håller på med. Men tyvärr lyckas de bara få fram en blandning med 7,5% ostronskal. Hon väldigt besviken först, men sedan kommer de på andra ställen där de kan använda ostronskalen: I terrazzo och istället för grus i trädgårdsgångar som man gör i Holland där Sander kommer ifrån.  

När putsen är klar kan de äntligen färdigställa husen helt.

Lottas fiskeby klar i oktober

Mark Isitt kommer till Lottas egen lilla fiskeby i oktober 2024 för att avsyna resultatet. Ostronputsen skimrar på bostadshuset liksom lärkpanelen på det andra huset. Husen har blivit klara på mindre än två år. 

– Vi förstår nu när vi bor här hur välplanerad husens placering är, säger Lotta. 

Grannarna skärmas av på ett genialiskt sätt. 

Samtidigt ramas den mest praktfulla vyn in. 

– Folk som kommer hit säger “Gud, vilken tomt”. 

Men egentligen är det en ganska vanlig tomt. Det handlar om placeringen och när man går in i husen, vilken vy man har. Alla har ju en utsikt mot öppna landskap. 

Och man ser faktiskt lite skal i fasaden. När solen skiner nästan gnistrar fasaden.

Gruset i gångarna är uppblandat med krossat ostronskal. 

Det är 50 % ostronskal i fläktkåpan. 

En bordsskiva i ostronskal.

De blev klara nästan i tid och nästan på budget. De drog över med en miljon kronor på vardera tomt, om man räknar in att fylla de två husen med interiör, då de gick från 39 kvm till 300 kvm. 

Så de tycker att det enda de inte uppnådde var 20% ostron i kalkputsen. De fick lägga in ostronskal i ett redan existerande bruk istället. 

Mark frågar hur det känns nu.

–  Det är lycka. Det här är min plats på jorden, säger Lotta. Och jag har nog aldrig känt mig så hemma här i Grebbestad någonsin förut.