Om att tappa fastighetsmål

Lund har genom tiderna haft många och ärbara advkokatkontor. Själv har jag väl så att säga trätt in på den juridiska arenan tämligen sent. Men icke desto mindre finns det guldkorn från gångna tider att förmedla. I arvslängderna efter gamla och namnkunniga advokatbyråer fanns det i Lund främst två tunga byråer med äldre anor inpå 1980-talet. Den ena var belägen på Stora Södergatan, där jag själv sedermera fick anställning, och den andra belägen något kvarter bort.

På den andra byrån var då en smått legendarisk advokat verksam. Juridiskt mycket kunnig samt begåvad med en mycket finstämd humor, blev han ett riktmärke för oss nykomlingar redan under sin levnad. Man kunde faktiskt se honom åldrigt böjd över sin käpp långt in på 2000-talet strövandes på Lunds gator… På den tiden kallades biträdande jurister vid advokatkontor regelmässigt för ”notarie” och i advokatmun var ett förlorat mål ett ”tappat mål”.

Det bar sig inte bättre att en ung kvinnlig notarie hade fått i uppgift att möta legendaren rörande ett mål om fel i fastighet i Lunds tingsrätt. Väl på plats inför den muntliga förberedande förhandlingen i målet, och med stor och begriplig nervositet, fumlade notarien med papperen in i det sista.

När parterna väl kallades in i rättssalen rafsade noarien ihop papperen i omslaget, och det ville sig så illa att när hon steg över tröskeln till salen spred hon valhänt alla dokument ut över golvet. Vår gamle legendar, som genast fångade det komiska i situationen, lät då lågmält undslippa sig:

– Jag ser att notarien redan tappat målet…

Detta var under ett tryggt tidevarv, långt innan gängrättegångar, skjutningar och sprängningar.