Om gamla pengar …

Jag läste för säkerhets skull juridik först vid Göteborgs universitet och därefter vid Uppsala universitet, för att avsluta studierna i Lund, där jag blev kvar till dags dato.

På juristlinjen i Göteborg föll det sig så att vi var några killar som diskuterade olika ämnen på rasterna och åt lunch tillsammans. Flera av dessa kom från de mera fiiina områdena vid havet utanför Göteborg; såsom Kullavik, Billdal och Hovås. Det blev alltså mycket tal om Porschar, Ferraris och stora segelbåtar.

Med i denna spontant bildade grupp fanns även en lite blygare kille som inte sade så mycket; han nickade mest instämmande och log. Vi kan kalla honom Göte, eftersom han var bördig från Göteborg sedan generationer, skulle det visa sig.

Efter någon månad in i studierna blev han slutligen tillfrågad av en nyfiken medlem i lunchgruppen.

 – Men du då Göte. Har inte din pappa nå´n Ferrari?

Göte skruvade lite besvärat på sig och sade:

– Nja, ni vet. Hemma talar vi inte så mycket om pengar. De liksom bara finns…

Häpp och ridå!

Jag fick senare reda på att Göte var född in i en av de äldsta och mest burgna redarsläkterna i Göteborg. Det rörde sig alltså inte om nyrika pengar från Hovås, utan Göte hade helt enkelt genom födsel och ohejdad vana lärt sig att hantera pengar med respekt, såväl i tal som i bruk.