Testrapport Borrhammare Bosch GBH 18V-Li Compact
Inledning
Jag vill inleda med att tacka för förtroendet att testa borrhammaren. Jag visserligen ett trähus och de enstaka hål jag behöver borra i betong brukar jag sköta med en nätdriven borrhammare.
En borrhammare har man när man skall borra i hårda och spröda material som betong och natursten. Vissa påstår att man även kan borra i den typen av material med slagborrmaskiner, men jag har aldrig lyckats något vidare med en sån, speciellt inte i natursten. Mekanismen i en slagborrmaskin fungerar så att axeln gnider mot en taggig bricka, och därigenom åstadkommer någon slags axiell vibration hos borret. I en borrhammare finns det en hammarhejare som slår axiellt på borret, samtidigt som det roterar. Ofta har hammarhejaren någon slags dämpning för att den inte skall slå sönder hela maskinen.
Maskinen kom i den relativt nya modell av väska som Bosch kallar L-boxx. Tyvärr passar den inte i min verkstadsinredning som är specialbyggd för Tanos systainrar. Så kan det gå om man bygger in sig i ett system. Å andra sidan platsar inte en batteridriven borrhammare i verkstaden. Allt förvaringsutrymme där är vikt för snickerirelaterade maskiner och prylar. Borrhammaren får hamna i källaren. L-boxxen verkar trevlig, men jag förstår inte riktigt tanken med att introducera en ny typ av låda som inte är kompatibel med den typ av låda som har blivit standard för lite bättre maskiner -Systainern. Även om den är omgiven av mönsterskydd eller patent, så hade Bosch sannolikt kunnat göra den till viss del kompatibel, eller åtminstone med samma mått. Lådan verkar under alla omständigheter vara välgjord med handtag både i locket och på sidan så att den kan bäras på samma sätt som en portfölj.
När jag packade upp maskinen ur lådan kunde jag konstatera att något inte riktigt stod rätt till. Det hade läckt ut olja på maskinens hölje och på insidan av lådan.
Demontering
Jag hade ju redan lovat på forumet att plocka isär maskinen, så läckaget oroade mig inte speciellt mycket. Vi börjar med att plocka av locket. Den här maskinen har inget riktigt växelhus, utan i stället används höljet som växelhus. För att det skall bli tätt har man satt dit en tätning. Det skulle inte innebära något problem om tätningen faktiskt höll tätt och att man hade använt ett fett som inte separerar. Fett av den här typen är ett tvåkomponentmaterial som består av mineralolja och tvål, ofta en litiumtvål. Det är viktigt att fettet sitter ihop ordentligt, och inte separerar så att oljan lämnar tvålen och rinner iväg. Tyvärr var det två misslyckanden här, med otät packning och dålig kvalitet på fettet. Om man jämför med Hiltis minsta batteridrivna borrhammare, ser det ut på sprängskissen som om där finns ett separat växelhus som innefattar hela mekanismen. Se position 44 här: http://www.us.hilti.com/fstore/holus/techlib/docs/TE_ 4-A18.pdf
Här har Bosch sparat några kronor
Jag torkade bort det överflödiga fettet och började ta isär maskinens mekanism. För att inte tappa bort delar, eller i onödan smutsa ned dem, lade jag ned delarna i en plastlåda i ungefär den ordning som de sitter i mekanismen.
Jag vill inleda med att tacka för förtroendet att testa borrhammaren. Jag visserligen ett trähus och de enstaka hål jag behöver borra i betong brukar jag sköta med en nätdriven borrhammare.
En borrhammare har man när man skall borra i hårda och spröda material som betong och natursten. Vissa påstår att man även kan borra i den typen av material med slagborrmaskiner, men jag har aldrig lyckats något vidare med en sån, speciellt inte i natursten. Mekanismen i en slagborrmaskin fungerar så att axeln gnider mot en taggig bricka, och därigenom åstadkommer någon slags axiell vibration hos borret. I en borrhammare finns det en hammarhejare som slår axiellt på borret, samtidigt som det roterar. Ofta har hammarhejaren någon slags dämpning för att den inte skall slå sönder hela maskinen.
Maskinen kom i den relativt nya modell av väska som Bosch kallar L-boxx. Tyvärr passar den inte i min verkstadsinredning som är specialbyggd för Tanos systainrar. Så kan det gå om man bygger in sig i ett system. Å andra sidan platsar inte en batteridriven borrhammare i verkstaden. Allt förvaringsutrymme där är vikt för snickerirelaterade maskiner och prylar. Borrhammaren får hamna i källaren. L-boxxen verkar trevlig, men jag förstår inte riktigt tanken med att introducera en ny typ av låda som inte är kompatibel med den typ av låda som har blivit standard för lite bättre maskiner -Systainern. Även om den är omgiven av mönsterskydd eller patent, så hade Bosch sannolikt kunnat göra den till viss del kompatibel, eller åtminstone med samma mått. Lådan verkar under alla omständigheter vara välgjord med handtag både i locket och på sidan så att den kan bäras på samma sätt som en portfölj.
När jag packade upp maskinen ur lådan kunde jag konstatera att något inte riktigt stod rätt till. Det hade läckt ut olja på maskinens hölje och på insidan av lådan.
Demontering
Jag hade ju redan lovat på forumet att plocka isär maskinen, så läckaget oroade mig inte speciellt mycket. Vi börjar med att plocka av locket. Den här maskinen har inget riktigt växelhus, utan i stället används höljet som växelhus. För att det skall bli tätt har man satt dit en tätning. Det skulle inte innebära något problem om tätningen faktiskt höll tätt och att man hade använt ett fett som inte separerar. Fett av den här typen är ett tvåkomponentmaterial som består av mineralolja och tvål, ofta en litiumtvål. Det är viktigt att fettet sitter ihop ordentligt, och inte separerar så att oljan lämnar tvålen och rinner iväg. Tyvärr var det två misslyckanden här, med otät packning och dålig kvalitet på fettet. Om man jämför med Hiltis minsta batteridrivna borrhammare, ser det ut på sprängskissen som om där finns ett separat växelhus som innefattar hela mekanismen. Se position 44 här: http://www.us.hilti.com/fstore/holus/techlib/docs/TE_ 4-A18.pdf
Här har Bosch sparat några kronor
Jag torkade bort det överflödiga fettet och började ta isär maskinens mekanism. För att inte tappa bort delar, eller i onödan smutsa ned dem, lade jag ned delarna i en plastlåda i ungefär den ordning som de sitter i mekanismen.
Redigerat:
Alla delar håller hög standard när det gäller bearbetning. Det är inget glapp där det inte skall vara, maskinbearbetningen är av främsta klass, och man har valt nållager från INA, en tysk kvalitetstillverkare.
Ihopmonteringen gick relativt lätt med den sprängskiss som finns att hitta på Boschs hemsida. För den som vill ta isär och sätta ihop maskinen kan jag tipsa om att sprängskissen på en punkt har ett fel. Komponenten 42 skall sitta som markerat i sprängskissen nedan.
Jag satte ihop maskinen och funderade på vad jag skulle ha för fett i den. Eftersom det här pågick under någon helgdagarna i samband med jul, fick det bli något jag hade hemma. Jag ville ha ett ganska lågvisköst, långtrådigt fett. Det hade jag inte. Det fick i stället bli ett lågvisköst fett som inte var långtrådigt som jag hittade i cykelreparationslådan. Just det här fettet är anpassat för gaffelben till fjädrade framgafflar till cyklar. Egentligen inget lämpligt fett till borrhammare, eftersom det troligen inte är speciellt temperaturstabilt.
Nästa steg var att ta isär batterierna. Det sitter som väl är ihop med skruv och inget lim. På ett ställe har tillverkaren tryckt ned en liten plastplupp i skruvhålet. Plastpluppen är märkt ”seal”.
Den kan man enkelt borra bort. Under den finns samma typ av skruv som finns i resten av maskinen och i batterierna.
Ihopmonteringen gick relativt lätt med den sprängskiss som finns att hitta på Boschs hemsida. För den som vill ta isär och sätta ihop maskinen kan jag tipsa om att sprängskissen på en punkt har ett fel. Komponenten 42 skall sitta som markerat i sprängskissen nedan.
Jag satte ihop maskinen och funderade på vad jag skulle ha för fett i den. Eftersom det här pågick under någon helgdagarna i samband med jul, fick det bli något jag hade hemma. Jag ville ha ett ganska lågvisköst, långtrådigt fett. Det hade jag inte. Det fick i stället bli ett lågvisköst fett som inte var långtrådigt som jag hittade i cykelreparationslådan. Just det här fettet är anpassat för gaffelben till fjädrade framgafflar till cyklar. Egentligen inget lämpligt fett till borrhammare, eftersom det troligen inte är speciellt temperaturstabilt.
Nästa steg var att ta isär batterierna. Det sitter som väl är ihop med skruv och inget lim. På ett ställe har tillverkaren tryckt ned en liten plastplupp i skruvhålet. Plastpluppen är märkt ”seal”.
Den kan man enkelt borra bort. Under den finns samma typ av skruv som finns i resten av maskinen och i batterierna.
Redigerat:
Batterierna består av fem celler. Av måtten att döma har Bosch valt att använda s.k. 18650-celler.
De är billiga och lätt att få tag i om man skulle vilja ersätta cellerna. Kolla exempelvis här:
http://s.dealextreme.com/search/18650.html?category=400
Om man skulle vilja göra det är det bra att tänka på att man inte kan ta vilka 18650-celler som helst. Borrhammaren tar massor av ström ur batteriet. Ett grovt överslag är att det ligger kring 20 A. Då är det viktigt att tänka på att välja en cell som tillåter höga strömuttag.
Jag kan inte bedöma vad jag ser i laddaren, men för att rapporteringen skall bli komplett bifogar jag en bild på innanmätet i den.
Ergonomi
Borrhammaren är ordentligt framtung och kan tyvärr inte stå för sig själv på batteriet. Det är ju inte så konstigt. Alla grejer i maskinen sitter i princip framför handtaget. Jag passade i alla fall på att mäta upp tyngdpunkten i maskinen. För att göra det hängde jag helt enkelt upp maskinen i ett snöre, och markerade lodlinjen med maskeringstejp.
De är billiga och lätt att få tag i om man skulle vilja ersätta cellerna. Kolla exempelvis här:
http://s.dealextreme.com/search/18650.html?category=400
Om man skulle vilja göra det är det bra att tänka på att man inte kan ta vilka 18650-celler som helst. Borrhammaren tar massor av ström ur batteriet. Ett grovt överslag är att det ligger kring 20 A. Då är det viktigt att tänka på att välja en cell som tillåter höga strömuttag.
Jag kan inte bedöma vad jag ser i laddaren, men för att rapporteringen skall bli komplett bifogar jag en bild på innanmätet i den.
Ergonomi
Borrhammaren är ordentligt framtung och kan tyvärr inte stå för sig själv på batteriet. Det är ju inte så konstigt. Alla grejer i maskinen sitter i princip framför handtaget. Jag passade i alla fall på att mäta upp tyngdpunkten i maskinen. För att göra det hängde jag helt enkelt upp maskinen i ett snöre, och markerade lodlinjen med maskeringstejp.
Som referens mätte jag även upp tyngdpunkten på min skruvdragare, som jag upplever som mycket välbalanserad.
Egentligen tycker jag inte att framtungheten är till något större besvär när man använder en borrhammare, bortsett från att man inte kan ställa den ifrån sig som man är van med andra batterimaskiner. Hos en skruvdragare tycker jag att balansen är en väsentlig egenskap.
Borrhammaren med batteri väger in på ca 1840 g. Det är rätt fantastiskt. På NiMH-tiden vägde en vettig 12-14,4 V skruvdragare ca 2,2-2,5 kg. Nu kan man bygga en 18 V borrhammare på runt 1,8 kg.
Prestanda
Jag är övertygad om att de andra testarna kommer att rapportera hur den är att borra med. Självklart har även jag borrat med den. Jag passade på att mäta lite när jag höll på. Jag borrade i en några år gammal betongplint från Byggmax. Först mätte jag hur lång tid det tog att borra ett 60 mm djupt hål i olika dimensioner. En intressant iakttagelse var att det tog tre hål innan tiden för att borra ett hål stabiliserade sig på ett värde. Min teori är att borrmekaniken måste bli varm innan maskinen presterar ordentligt. Jag testade även maskinen utanför det rekommenderade området, dvs med större dimensioner. Tiderna för att borra ett hål när tiden stabiliserat sig presenteras nedan:
6x60: 14 s; 8x60: 16 s; 10x60: 19 s; 12x60: 19 s; 15x60: 24 s; 20x60: 50 s.
Tyvärr blir det här en väldigt vanlig syn när man håller på att borra många hål i följd:
Batteriet håller någonstans mellan 4 och 5 minuter när maskinen går för fullt. Jag klockade laddtiden till 49 minuter. Då tillkommer ett antal minuter för att batteriet skall svalna så att det går att ladda. Batteriet blir ordentligt varmt. Inget konstigt med det med någonstans kring 20A i strömuttag. Men när mekanismen har blivit uppvärmd levererar maskinen också en hel del borrprestanda. Jag skulle gissa att den tar upp någonstans kring 350-400 W i elektrisk effekt. Jag har inte haft möjlighet att mäta, eftersom min tångampéremeter bara kan mäta växelström.
Nästa försök var att mäta hur många 60 mm djupa hål maskinen kan borra på en laddning. Den här gången höll jag mig till diametrarna 8, 10 och 12 mm:
8x60: 14 st; 10x60: 14,5 st; 12x60: 16 st.
Att man kan borra fler 12mm-hål än 10 mm-hål kan verka lite märkligt, men det finns en del förklaringar. Först och främst har jag testat med de borr jag hade hemma. De har lite olika förslitningsgrad och är av olika fabrikat. Vidare inverkar det hur hårt man trycker på maskinen. Dessutom är betong inget homogent material. Man kan, som de flesta som har borrat i betong märkt, ha lite olika tur med sina hål. Har man riktig otur hamnar man i ett armeringsjärn. Det har jag inte testat.
Egentligen tycker jag inte att framtungheten är till något större besvär när man använder en borrhammare, bortsett från att man inte kan ställa den ifrån sig som man är van med andra batterimaskiner. Hos en skruvdragare tycker jag att balansen är en väsentlig egenskap.
Borrhammaren med batteri väger in på ca 1840 g. Det är rätt fantastiskt. På NiMH-tiden vägde en vettig 12-14,4 V skruvdragare ca 2,2-2,5 kg. Nu kan man bygga en 18 V borrhammare på runt 1,8 kg.
Prestanda
Jag är övertygad om att de andra testarna kommer att rapportera hur den är att borra med. Självklart har även jag borrat med den. Jag passade på att mäta lite när jag höll på. Jag borrade i en några år gammal betongplint från Byggmax. Först mätte jag hur lång tid det tog att borra ett 60 mm djupt hål i olika dimensioner. En intressant iakttagelse var att det tog tre hål innan tiden för att borra ett hål stabiliserade sig på ett värde. Min teori är att borrmekaniken måste bli varm innan maskinen presterar ordentligt. Jag testade även maskinen utanför det rekommenderade området, dvs med större dimensioner. Tiderna för att borra ett hål när tiden stabiliserat sig presenteras nedan:
6x60: 14 s; 8x60: 16 s; 10x60: 19 s; 12x60: 19 s; 15x60: 24 s; 20x60: 50 s.
Tyvärr blir det här en väldigt vanlig syn när man håller på att borra många hål i följd:
Batteriet håller någonstans mellan 4 och 5 minuter när maskinen går för fullt. Jag klockade laddtiden till 49 minuter. Då tillkommer ett antal minuter för att batteriet skall svalna så att det går att ladda. Batteriet blir ordentligt varmt. Inget konstigt med det med någonstans kring 20A i strömuttag. Men när mekanismen har blivit uppvärmd levererar maskinen också en hel del borrprestanda. Jag skulle gissa att den tar upp någonstans kring 350-400 W i elektrisk effekt. Jag har inte haft möjlighet att mäta, eftersom min tångampéremeter bara kan mäta växelström.
Nästa försök var att mäta hur många 60 mm djupa hål maskinen kan borra på en laddning. Den här gången höll jag mig till diametrarna 8, 10 och 12 mm:
8x60: 14 st; 10x60: 14,5 st; 12x60: 16 st.
Att man kan borra fler 12mm-hål än 10 mm-hål kan verka lite märkligt, men det finns en del förklaringar. Först och främst har jag testat med de borr jag hade hemma. De har lite olika förslitningsgrad och är av olika fabrikat. Vidare inverkar det hur hårt man trycker på maskinen. Dessutom är betong inget homogent material. Man kan, som de flesta som har borrat i betong märkt, ha lite olika tur med sina hål. Har man riktig otur hamnar man i ett armeringsjärn. Det har jag inte testat.
Efter testerna
Efter det testet öppnade jag maskinen igen för att se hur fettet var fördelat och hur mycket betongdamm som hade hamnat i maskinen. Fettet var grått redan från början, så det är ingen effekt av slitage.
Maskinen hade i stort sett inget damm alls innanför skalet. Å andra sidan hade den ju inte gått så mycket sedan den var ny. Jag bestämde mig för att byta fettet till ett mer lämpligt fett. Jag tog isär allt, torkade rent och satte ihop mekanismen.
Swedol har ett långtrådigt, relativt lågvisköst fett som de kallar långtidsfett:
http://handla.swedol.se/pdf/117IGACYOWQK17.pdf
Det verkade vara ett lämpligt fett till den här maskinen:
Även om det inte ser ut så på bilderna, så var jag noga med att fetta in alla lagerbanor och glidytor med det nya fettet. Eftersom det var en del diskussioner i forumet om lämpligheten i att byta fett i maskinen innan testet startades, gjorde jag om försöket med hur många hål man kan borra på en laddning. Så här såg det ut:
8x60: 12st; 10x60: 16 st; 12x60: 16 st
Min slutsats är att kvaliteten på fettet inte påverkar maskinens prestanda nämnvärt. Swedolfettet är ganska olikt cykelfettet till konsistensen. Originalfettet, som ju delvis hade separerat, påminde i övrigt mycket om Swedolfettet.
Sammanfattning
Det är en lätt och trevlig maskin som faktiskt är relativt kompetent när det gäller att borra i betong. Den är ingen ersättare till en nätdriven borrhammare, men ett gott komplement när man inte ids ta fram nätmaskinen, eller när man inte har tillgång till nätström. Maskinens främsta tillkortakommanden är batteritiden och laddtiden. Och naturligtvis kvaliteten på fettet som maskinen levererades med. Med ett dubbelt så stort batteri och en snabbladdare hade maskinen blivit mycket trevligare, och faktiskt betydligt mer användbar. Att maskinen inte bör drälla olja här och där när man skall hänga upp tavlor i vardagsrummet är väl ganska uppenbart, även för Bosch?
Efter det testet öppnade jag maskinen igen för att se hur fettet var fördelat och hur mycket betongdamm som hade hamnat i maskinen. Fettet var grått redan från början, så det är ingen effekt av slitage.
Maskinen hade i stort sett inget damm alls innanför skalet. Å andra sidan hade den ju inte gått så mycket sedan den var ny. Jag bestämde mig för att byta fettet till ett mer lämpligt fett. Jag tog isär allt, torkade rent och satte ihop mekanismen.
Swedol har ett långtrådigt, relativt lågvisköst fett som de kallar långtidsfett:
http://handla.swedol.se/pdf/117IGACYOWQK17.pdf
Det verkade vara ett lämpligt fett till den här maskinen:
Även om det inte ser ut så på bilderna, så var jag noga med att fetta in alla lagerbanor och glidytor med det nya fettet. Eftersom det var en del diskussioner i forumet om lämpligheten i att byta fett i maskinen innan testet startades, gjorde jag om försöket med hur många hål man kan borra på en laddning. Så här såg det ut:
8x60: 12st; 10x60: 16 st; 12x60: 16 st
Min slutsats är att kvaliteten på fettet inte påverkar maskinens prestanda nämnvärt. Swedolfettet är ganska olikt cykelfettet till konsistensen. Originalfettet, som ju delvis hade separerat, påminde i övrigt mycket om Swedolfettet.
Sammanfattning
Det är en lätt och trevlig maskin som faktiskt är relativt kompetent när det gäller att borra i betong. Den är ingen ersättare till en nätdriven borrhammare, men ett gott komplement när man inte ids ta fram nätmaskinen, eller när man inte har tillgång till nätström. Maskinens främsta tillkortakommanden är batteritiden och laddtiden. Och naturligtvis kvaliteten på fettet som maskinen levererades med. Med ett dubbelt så stort batteri och en snabbladdare hade maskinen blivit mycket trevligare, och faktiskt betydligt mer användbar. Att maskinen inte bör drälla olja här och där när man skall hänga upp tavlor i vardagsrummet är väl ganska uppenbart, även för Bosch?
Det är intressant att även du noterat att maskinen inte presterar fullt ut det första och kanske andra hålet. Precis så upplevde jag också borrandet vid mina borrcykler. Funderade på om det var jag som inbillade mig men så var mao inte fallet.
En fråga från en som inte kan någonting om fetter. Det är inte så att det hade blandat sig när man väl hade börjat använda maskinen. Eller hade det börjat att separera igen om man skulle lägga ifrån sig maskinen några veckor eller dagar så att det skulle rinna ut olja på maskinens utsida.
Pär
Pär
Jag tror inte att fettet hade kunna röras ihop igen i maskinen. I alla fall inte så att det hade kunnat bli stabilt. Möjligen hade man kunnat röra ihop fettet in en industriell mixer avsett för den här typen av produkter, men instabiliteten kommer sig sannolikt av någon typ av fel i receptet eller att de ingående komponenterna inte hade de utlovade egenskaperna i just den här batchen. En seriös smörjmedelstillverkare skulle inte släppa ut ett sånt här fett på marknaden, eftersom kvalitetssystemen ofta föreskriver noggranna batchkontroller både på ingående- och utgående material. Jag sysslar själv en hel del med kvalitetsfrågor av den här typen, men inom en bransch där större kvalitetsbrister helt enkelt inte får förekomma. I alla fall inte så att en produkt med kvalitetsbrister hamnar i drift hos en kund.
Det är samma problem med bosch GBH 2-18 RE som jag beskrev i början av huvudtråden, dock mest från chucken. Dessa typer av maskiner, d.v.s. de minsta klassen används ju mest när hela bygget är klart och yrkesmannen ska göra diverse efterinstallationer och liknande. Tänk er t.ex. skolor eller sjukhusmiljö. Här har Bosch något att förbättra.
Fantastiskt! :wow:
:stående-ovationer-smiley: Så här skulle jag vilja ha alla recensioner!
- FIna & tydliga bilder - check
- Utömmande beskrivningar av olika delar & möjliga svagheter - check
- Ny information om produkten som man endast kan få genom långvarigt/nogrannt användande - check
:stående-ovationer-smiley: Så här skulle jag vilja ha alla recensioner!
