jonmo skrev:
Givetvis kan man inte stå helt oberoende, men man kan sträva efter det. Jag har inga empiriska belägg för det, men jag har en känsla av att folk lite för ofta tycker att andra borde fixa deras problem.
Det var bättre formulerat. Men jag håller inte med fördet. :) Det moderna samhället bygger på samarbete. I oerhörd grad. Så det är inte ens önskvärt att sträva efter "oberoende". Och i vilket fall en utopi. Sedan så är ju "känslan av att folk lite för ofta tycker att andra borde fixa deras problem" ett intressant tecken i tiden, och en del av den politiska våg som svept över västvärlden de senaste tjugo åren.

Jag vill hävda att den känslan till största delen är felaktig. Vi kan se sjukförsäkringsdebatten, eller föräldraförsäkringen, där vi fått stå ut med en "allmän mening" om frekvenser av fusk och allmän omoral de senaste tio åren här i Sverige. När vi nu infört alla de kontrollåtgärder som skrikits på, och de fått verka så har vi svaret svart på vitt. Det förekom inget egentligt fusk. Sedan att vi gärna gnäller på vad vi tycker att andra som inte är där bör göra för att förbättra vår situation (vare sig de andra är "barnföräldrar, fattiga, invandrare, eller vem det nu månde vara) är en annan sak. Man får se till vad folk faktiskt *gör*.

Sedan så kan man ju alltid ställa sig frågan om *varför* vi helt plötsligt slutat lita på våra medmänniskor. Och det är en intressant fråga, men det leder för långt.

Själv så har jag *både* rimliga försäkringar, *och* amorterar mitt huslån. Det behöver inte föreligga någon motsättning där... ;)
 
Jugend skrev:
Lars-Stefan - problemet är att det inte är 100 % skydd med försäkring heller.
Nej. Det är det ingen som sagt. Det hela handlar som sagt om risk-hantering, inte risk-eliminering. Så att skyddet inte är 100%-igt är också det hanterbart.

Vad vi däremot kan säga med säkerhet är att *utan* försäkring så är försäkringsskyddet noll.
 
De flesta försäkringar ger ju aldrig något annat än ett visst ekonomiskt skydd. Lite plåster på såren om olyckan skulle vara framme...

Men de skyddar naturligtvis inte för att tråkigheterna sker - ingen brandförsäkring i världen förhindrar eldsvåda - men skulle huset brinna ned så är det onekligen betydligt lättare att bygga nytt om någon annan står för huvuddelen av kostnaderna.

Men det är verkligen frustrerande att man ibland i slutänden ändå känner sig jäkligt lurad. Jag tillhör verkligen inte den kategorin som bara "tar första bästa", dvs tecknade en försäkring utan att sätta mig in i villkoren, vi jämförde noga mellan de olika bolagen - och som sagt - vi tecknade både sjukdom- och olycksfallsförsäkring för att ha fullgott skydd (dvs ett ordentligt EKONOMISKT skydd för barnen om oturen är framme).

Då känns det surt att dottern får bara motsvarande 2 månadslöner i ersättning för ett livslångt handikapp - och detta med väldigt suddiga argument från försäkringsbolaget. Och man gav ingen information om vilket belopp de avsåg att utbetala - plötsligt satt 50.000 på dotterns konto och några dagar senare damp det ned ett brev, där man uppger att man avslutat det hela. Vi har naturligtvis rätt att överklaga till en instans, men den instansen, heter "byrån" -någonting, ägs ju av försäkringsbolagen själva, så frågan är hur mycket det kommer ge.

Det vore ju rimligt att ersättning för sveda och värk samt för mängder av kostnader utbetalas när just de posterna står i villkoren. Men det är lite olika villkor om det handlar om en olycka eller om det handlar om ett sjukdomstillstånd. För att slippa betala ut påstår man att skadan - som bevisligen finns (rönten o massa läkarutlåtanden) - varken är orsakad av olycksfall eller av sjukkom. Det är ju rätt märkligt - då återstår bara att den skulle vara medfödd, och då är det konstigt att den inte visade sig tidigare i livet Och även om så skulle vara fallet, så skall försäkringen gälla för vid den tiden gjordes inte så stora "friskkontroller" som bolagen gör idag!
/Micc
 
Lars-Stefan - jag tycker du har fel ton i det här. Bara för att man vill leva sitt eget liv på ett visst sätt betyder det faktiskt inte att man försöker att missionera ut det till alla andra. Dessutom att du placerar mig och Jonmo i någon form av politisk gruppering gillar jag inte heller. Jag har inget med den "vågen" som du beskriver att göra. Jag är en solidarisk person.
Jag hade utan vidare stött barnförsäkringar om det verkligen var så att premien prisade in att människor som försöker göra rätt för sig och sin familj, exempelvis Micc, får sina pengar om det går dåligt precis som att jag själv skall få mina pengar om det går dåligt. Går det bra för mig så är jag med och betalar för de som är mindre lyckosamma. Dock det vet vi att så inte är fallet alla dagar i veckan. :thumbdown: Därför är det en näringsverksamhet jag försöker att undvika och istället skapa verklig förutsägbar frihet.
 
Trist att ts inte får nåt svar på sin fråga utan istället en diskussion om köpa försäkring eller ej.
 
Vi har fått ett antal exempel på personliga tragedier och problem med försäkringsbolag. Och all den stund dessa naturligtvis är tråkiga exempel på hur det kan gå när det går dåligt, så är ju anekdoter erkänt svåra att bygga något mer generellt resonemang på. Alla har haft problem med något, men därmed inte sagt att det är vanligt att detta något är samma för alla.

Om man vill se hur branschen ser ut så finns den t ex här http://www.svenskforsakring.se/Huvudmeny/Fakta--Statistik/ Den är iofs från en branschförening, men jag tycker ändå att den fungerar som en bra ingångspunkt. Om man vill veta precis hur mycket ersättning man får för vissa men så finns det tabeller för det ovan. Det är ett problem att folk i allmänhet tror att en försäkring ersätter men mycket högre än man faktiskt gör. Det är naturligtvis bra att man vet när man bedömer hur mycket en försäkring hjälper.
 
lars_stefan_axelsson skrev:
Det var bättre formulerat. Men jag håller inte med fördet. :) Det moderna samhället bygger på samarbete. I oerhörd grad. Så det är inte ens önskvärt att sträva efter "oberoende". Och i vilket fall en utopi. Sedan så är ju "känslan av att folk lite för ofta tycker att andra borde fixa deras problem" ett intressant tecken i tiden, och en del av den politiska våg som svept över västvärlden de senaste tjugo åren.
Vikten av samarbete (eller specialisering) är stor. Men av det följer inte att det inte är önskvärt att sträva efter oberoende. Om man inte är oberoende i någon mening är det mycket troligare att man exempelvis inte vågar starta det där företaget ma skulle vilja eller åtminstone säga upp sig från sitt trista jobb. Att vara beroende är också att vara utelämnad till andras godtycke, något jag inte uppskattar.

lars_stefan_axelsson skrev:
Jag vill hävda att den känslan till största delen är felaktig. Vi kan se sjukförsäkringsdebatten, eller föräldraförsäkringen, där vi fått stå ut med en "allmän mening" om frekvenser av fusk och allmän omoral de senaste tio åren här i Sverige. När vi nu infört alla de kontrollåtgärder som skrikits på, och de fått verka så har vi svaret svart på vitt. Det förekom inget egentligt fusk. Sedan att vi gärna gnäller på vad vi tycker att andra som inte är där bör göra för att förbättra vår situation (vare sig de andra är "barnföräldrar, fattiga, invandrare, eller vem det nu månde vara) är en annan sak. Man får se till vad folk faktiskt *gör*.

Sedan så kan man ju alltid ställa sig frågan om *varför* vi helt plötsligt slutat lita på våra medmänniskor. Och det är en intressant fråga, men det leder för långt.
Du upplever att folk slutat lita på varandra, jag upplever att folk är gapigare och mer curlade och upplever sig ha rätt till ett bra centralt första boende. Jag vet inte vad det är för empiri du syftar på. Lika lite som jag förstår vad denna "politiska våg som svept över västvärlden de senaste tjugo åren" som du syftar på är.

lars_stefan_axelsson skrev:
Själv så har jag *både* rimliga försäkringar, *och* amorterar mitt huslån. Det behöver inte föreligga någon motsättning där... ;)
Vilket jag ju skrev väldigt tydligt att jag tycker är en sund strategi.

Tack alla för era frivilliga svar i denna uppenbarligen mycket svåra och infekterade fråga :)
 
Jugend skrev:
Lars-Stefan - jag tycker du har fel ton i det här.
Ja kanske. Jag tar min Mats ur skolan.
 
lars_stefan_axelsson skrev:
Ja kanske. Jag tar min Mats ur skolan.
Det var länge sedan jag läste det! Det gillar jag som uttryck.
Jag tycker inte att vi slutat att lita på varandra. Däremot väsentligt mer bortskämda precis som Jonmo skriver. Bostadsfrågan och hur den lyfts fram är ett väldigt tydligt exempel på det.
 
Jag tipsar om nästa veckas Plus, som behandlar bland annat barnförsäkringar och vad som kan hända:
"Familjen Pettersson trodde att de skaffat den bästa barnförsäkringen man kunde ha. Men när sonen Holger dog bara fyra år gammal satte sig försäkringsbolaget Skandia på tvären."
 
Odjuret skrev:
Själv har lite svårt att se nyttan av en barnförsäkring.... Vi har fri sjukvård...
En före detta kollega fick ett kroniskt sjukt barn, och hans råd till mej var att skaffa bästa möjliga barnförsäkring. Det är mycket rehabiliteringar, extra behandlingsinsatser och andra kostnader som inte täcks av det allmänna.
 
Om ni inte såg Plus igår om våra grannar och deras kamp mot Skandia så gå in på SVT Play och kolla!
 
Tråkig hantering minst sagt. Dock har jag tröttnat på PLUS, går ju faan inte å titta på å så visar de historier (som denna) som man inte får något slut på. J***la TV3 programledare.
 
Ja...det är ju helt otroligt hur en del kan bete sig och representanten från Skandia såg ju lagom obekväm ut också. Sen var jag tvungen att garva åt en väldigt ironisk sak, när Plus var slut så knäppte jag över till 3:an eller 5:an och i första reklamenpausen som kom...vilka gjorde inte reklam då???? :x
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.