Vilande lagfart och ofullständiga fångsthandlingar
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 952 inlägg
I ett antal trådar avhandlas en snaskig fastighetsöverlåtelse som gått snett. Sakförhållandet är att avtal skrivits som uppfyller formkraven i 4:1 JB, men ett köpebrev enligt 4:2 JB har aldrig kommit till stånd trots att så skulle ske enligt avtalet. Därtill är inte heller säljarens namnteckning bevittnad i avtalet då detta avsågs att ske på köpebrevet.
Vad är det snabbaste och bästa sättet för köparen att få till ett avslut (inklusive tillträde) på affären och hur lång tid skulle det ta?
Själv tänker jag att en ofullständig lagfartsansökan som vilandeförklaras av Lantmäteriet i väntan på att säljaren ska kunna anföra besvär mot avtalets giltighet vore rätt väg att gå och att man också gör det till säljarens sak att inleda en eventuell rättsprocess i frågan, men i det aktuella fallet har man som bekant valt en annan väg.
Vad skulle ni som är bevandrade i den aktuella juridiken välja för väg, varför skulle ni välja den, hur lång tid skulle det sannolikt ta och vad finns det för fallgropar?
@SarB @Nils ST
Vad är det snabbaste och bästa sättet för köparen att få till ett avslut (inklusive tillträde) på affären och hur lång tid skulle det ta?
Själv tänker jag att en ofullständig lagfartsansökan som vilandeförklaras av Lantmäteriet i väntan på att säljaren ska kunna anföra besvär mot avtalets giltighet vore rätt väg att gå och att man också gör det till säljarens sak att inleda en eventuell rättsprocess i frågan, men i det aktuella fallet har man som bekant valt en annan väg.
Vad skulle ni som är bevandrade i den aktuella juridiken välja för väg, varför skulle ni välja den, hur lång tid skulle det sannolikt ta och vad finns det för fallgropar?
@SarB @Nils ST
Är inte det här bara en solklar ”det beror på” fråga? Kort skulle man väl sammanfatta det som att det inte finns någon snabb lösning så länge parterna inte är överens och då kvarstår väl bara en rättsprocess?
Djup juridisk analys, varsågod.
Jag är inte bevandrad i den aktuella juridiken, men sånt har inte hindrat mig förr.
Så länge man inte har fullständiga fångeshandlingar riskerar man väl att få vänta hur länge som helst på att Fastighetsinskrivningen beviljar lagfart?
Uppmanas säljaren av Lantmäteriet att inkomma med besvär inom en viss tid, och om inte det sker så beviljas köparen lagfart med ofullständiga fångeshandlingar?
Köparen kan förvisso ansöka om lagfartssammanträde. Jag har ingen aning om vad som krävs för det.
Det är väl just problemet att både köpebrev ska upprättas som gör att man fått gå vägen man gått i detta fall. Var det enbart bevittning som var ett problem hade jag gjort precis som du säger och då hade saken kunnat vara ur världen ganska snabbt såvida säljaren faktiskt inte väcker talan. Nu när även köpebrev krävs kan jag nog inte se en annan väg än att gå via domstol för att pröva avtalets giltighet och kräva fram att det fullföljs så att köpebrev kan upprättas och lagfart sökas. Tidsaspekten kan jag inte alls uttala mig om när det ska prövas i domstol.
Jag ser inte heller att ett lagfartssammanträde kan hjälpa här, inskrivningen kan säkert konstatera att det finns ett kontrakt som synes vara giltigt, men enligt kontraktet krävs ju ett köpebrev och då är vi återigen tillbaka till att domstolsprövning krävs eftersom ena parten inte medverkar till att upprätta köpebrev.
Det är ett ganska fattigt svar, men tyvärr kommer i vart fall inte jag på andra vägar att gå.
Jag kan nog inte tillföra så mycket mer här, ser tyvärr ingen annan möjlighet än den väg som redan är vald. Långsam, dyr och tråkig väg att vandra dock.
Men kan någon förklara hur det går till rent praktiskt efter att domstolen beslutat om att avtalet är giltigt. Skickar man få in domen vid lagfartsansökan istället för köpebrevet bara?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 952 inlägg
Bra invändningar, @SarB. Det omöjliggör förstås mitt tänkta spår att man kan vältra över bevisbördan visavi Lantmäteriet på säljaren.
Som vanligt i juridiska sammanhang gäller det förstås också att inte förhasta sig när det kommer till hur man vill att systemet ska vara: det finns goda skäl till att det ska vara svårt och omständligt att tvångsavsluta sådana här frågor. Men ändå, att det kan ta över ett halvår att få ett giltigt avtal stadfäst ens i första instans är trögt.
Som vanligt i juridiska sammanhang gäller det förstås också att inte förhasta sig när det kommer till hur man vill att systemet ska vara: det finns goda skäl till att det ska vara svårt och omständligt att tvångsavsluta sådana här frågor. Men ändå, att det kan ta över ett halvår att få ett giltigt avtal stadfäst ens i första instans är trögt.
Men jag misstänker att köparen har rätt på skadestånd för tillfälliga boendekostnader ifall köparen vinner.
Det kan det också göra dyrt för säljaren att förhala processen.
Det kan det också göra dyrt för säljaren att förhala processen.
Det enkla svaret på frågan är väl att det absolut enklaste och snabbaste sättet är att parterna själva tråcklar sig fram till en lösning. Som jag ser det måste det vara lite trögt, det är en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen. Skulle det vara för lätt skulle varenda liten skitsak hamna i tinget.
Om köpebrev saknas så är det köpekontraktet som är fångeshandling. Köparen kan begära ett lagfartssammanträde om fångeshandling saknas eller om fångeshandlingen är bristfällig. Det senare gäller väl rimligen?SarB skrev:
Det saknas ju ingen fångeshandling och den är inte heller bristfällig. Handlingen i sig är det ju inga fel på, det är bara att alla villkor inte är uppfyllda, så lagfartasammanträde ser jag ingen nytta i här.P pmd skrev:
Ibland önskar jag att lagar inte formulerades i löpande text utan som flödesscheman.
Haha, har gjort ett flödesschema för när jordförvärvstillstånd behövs, håller med om att det underlättar ibland!P pmd skrev:Ibland önskar jag att lagar inte formulerades i löpande text utan som flödesscheman.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 952 inlägg
Jag är helt enig. Har ofta skrivit att jag anser juridiken vara ett reservförfarande som bygger på att man redan misslyckats i att vara tydlig i avtal och överenskommelser.* Men det är förstås ett viktigt reservförfarande som ”måste” fungera de fåtal gånger per liv vanliga människor behöver det.C cpalm skrev:
Sverige är, eller har i alla fall varit, världsledande i skiljedomsförfaranden. Det är inte utan att man skulle vilja att den offentliga civilrättsskipningen hade mer av den privatas effektivitet – och resurser.
*Ja, jag vet att de sakerna också är juridik; missförstå mig rätt.
Medlem
· Västernorrland
· 2 366 inlägg
Undrar också ikring det.N Nils ST skrev:
Varför blir inte resultatet att köparen bara får skadestånd för avtalsbrott?
Men hon kan ju ha rätt till skadestånd också, det ersätter ju inte rätten till fastigheten hon vill ha.R Räknenisse skrev: