Varför pratar sportmänniskor i presens för det som varit?
Medlem
· Korpilombolo
· 3 610 inlägg
Sportradion skvalar i bakgrunden.
När fotbollsspelare med flera intervjuas om matchen de tidigare spelat låter det som om allt i nutid.
Ex. "Vi HAR flera målchanser i andra halvlek" istället för HADE.
Går alla fotbollsspelare någon kurs i att man bara får prata som om matchen forfarande pågår? Någon som har en teori?
När fotbollsspelare med flera intervjuas om matchen de tidigare spelat låter det som om allt i nutid.
Ex. "Vi HAR flera målchanser i andra halvlek" istället för HADE.
Går alla fotbollsspelare någon kurs i att man bara får prata som om matchen forfarande pågår? Någon som har en teori?
Presens kan användas i berättande för att skapa en känsla av närvaro i nuet. Jag tror jag stötte på det första gången i högstadiet, minns att vi läste Nu var det 1914 av Eyvind Johnson så det kan vara där.
Medlem
· Västernorrland
· 2 366 inlägg
Det kallas för historiskt presens. https://sv.wikipedia.org/wiki/Historiskt_presens
Vedertaget att använda i bl.a. dramatiserande berättande.
Förmodligen har du även gjort det själv utan att tänka närmare på det när du pratar om din dag vid middagsbordet: Sen springer jag till bussen, å då händer...x och y... så jag kommer alldeles för sent till jobbet och får ursäkta mig för chefen.
Att det märks så mycket i sportintervjuer är nog bl.a. för att det är dramatiska förlopp som berättas oförberett och med vardagligt språk. Sedan verkar det (att döma av wiki-exemplen) blivit lite av en norm inom genren, så förstärks väl tendensen av det. Gissningsvis vill folk gärna ha sportreferat i en dramatiskt präglad framställningsform också.
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/att-blanda-tempus-eller-inte-det-ar-fragan
Vedertaget att använda i bl.a. dramatiserande berättande.
Förmodligen har du även gjort det själv utan att tänka närmare på det när du pratar om din dag vid middagsbordet: Sen springer jag till bussen, å då händer...x och y... så jag kommer alldeles för sent till jobbet och får ursäkta mig för chefen.
Att det märks så mycket i sportintervjuer är nog bl.a. för att det är dramatiska förlopp som berättas oförberett och med vardagligt språk. Sedan verkar det (att döma av wiki-exemplen) blivit lite av en norm inom genren, så förstärks väl tendensen av det. Gissningsvis vill folk gärna ha sportreferat i en dramatiskt präglad framställningsform också.
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/att-blanda-tempus-eller-inte-det-ar-fragan
Medlem
· Västernorrland
· 2 366 inlägg
Nu har jag inte hört detta avsnitt men eftersom det, som av en händelse, låg överst på sidan där jag tog den förra länken så stoppar jag in den också när det råkade vara just det du frågade om.K Kurtivan skrev:Finns det förklaringar till varför idrottarnas svar alltid börjar med "Nä, men...." även om fortsättningen blir ett jakande svar
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/sommarspraket-jamen-varfor-inte
I en halvtidsintervju förstår jag absolut varför det är så. Den som är full med adrenalin och sprungit i 45 minuter, är fortfarande mitt inne i matchen även två minuter efter domaren blåst. Om det är någon skillnad mellan de intervjuerna och de som sker när någon pratar om gårdagens match vet jag inte. Kanske något att söka forskaranslag för.