Språkresa?
Någon som har ungdomar som varit på språkresa till England?
Är ni nöjda? Är det något att lägga pengar på?
Har läst en del skräckhistorier men tänker att många ändå måste vara nöjda?
Är inte så intresserad av att veta hur det var på 80-talet när du själv åkte utan mer hur det fungerar nu för tiden.
Är ni nöjda? Är det något att lägga pengar på?
Har läst en del skräckhistorier men tänker att många ändå måste vara nöjda?
Är inte så intresserad av att veta hur det var på 80-talet när du själv åkte utan mer hur det fungerar nu för tiden.
Vad vill du att ungdomen i fråga skall få ut av språkresan?
Om man vet vad som är syftet med en språkresa till England kan jag ge bättre svar.
Vad vill du få ut av språkresan?
Rent generellt om språkresa till England:
Vad är meningen? Alltså på 80-talet kanske det fanns en poäng att resa till England för att höra och använda andra språk än svenska.
Men idag har vi ett överflöd av språk i Sverige. Såväl alla invandrarspråk som det allt mer USA-influerade samhället där engelska ord, uttryck och meningar vävs in i vardagsspråket. Ungdomar ser på Youtube och kollar film och serier på Engelska. De talar till och med engelska med varandra. Att resa till England på språkresa för att lära sig engelska känns tämligen meningslöst. Speciellt om det är organiserat i svensk regi med svenska medresenärer.
Att äka själv till England och gå ett år i skola är däremot något som kan vara nyttigt för språkkunskaperna. Det gäller f.ö. oavsett vilket land man åker till och tillbringar ett år med den infödda befolkningen utan daglig kontakt med svenskar.
Visserligen kan dagens ungdomar väldigt mycket engelska. Men det är inte den engelska som talas i engelska och amerikanska skolor. Svenskarna talar en slags karikatyr av filmjargong med en väldigt speciell vokabulär. Mycket slang, uttryck och svordomar som finns i filmens och gansterrapens värld. Men som aldrig accepteras i en vanlig amerikansk skola. Ett år på amerikansk High school i en mindre ort (<100000 inv) är säkert väldigt lärorikt.
Men vad är poängen egentligen med att fila på sin engelska. Alla svenskar som går ut grundskolan kan tillräckligt bra engelska för att klara sig.
Det finns andra språk i världen. Sverige är med i EU. För många jobb inom EU krävs även flytande franska eller tyska. Rent spontant känns det väldigt mycket vettigare att skaffa sig kunskaper i de stora språken vi har inom EU än att lägga extra krut på sin engelska. Det finns liksom inget behov av det.
Ett år i fransk, tysk, spansk, italiensk talande skolmiljö känns vettigare.
Hur det fungerar när ungdomar reser bort tillsammans långt ifrån sina föräldrar har knappast förändrats sedan 80-talet, eller 50-talet, eller 1900-talet. Det är nog ingen skillnad mot hur det alltid varit. Redan de gamla romarna... ...typ...
Ett par veckor i England tillsammans med andra svenska ungdomar och ledare ger säkert erfarenheter, men någon större språknytta lär det knappast ge.
Om man vet vad som är syftet med en språkresa till England kan jag ge bättre svar.
Vad vill du få ut av språkresan?
Rent generellt om språkresa till England:
Vad är meningen? Alltså på 80-talet kanske det fanns en poäng att resa till England för att höra och använda andra språk än svenska.
Men idag har vi ett överflöd av språk i Sverige. Såväl alla invandrarspråk som det allt mer USA-influerade samhället där engelska ord, uttryck och meningar vävs in i vardagsspråket. Ungdomar ser på Youtube och kollar film och serier på Engelska. De talar till och med engelska med varandra. Att resa till England på språkresa för att lära sig engelska känns tämligen meningslöst. Speciellt om det är organiserat i svensk regi med svenska medresenärer.
Att äka själv till England och gå ett år i skola är däremot något som kan vara nyttigt för språkkunskaperna. Det gäller f.ö. oavsett vilket land man åker till och tillbringar ett år med den infödda befolkningen utan daglig kontakt med svenskar.
Visserligen kan dagens ungdomar väldigt mycket engelska. Men det är inte den engelska som talas i engelska och amerikanska skolor. Svenskarna talar en slags karikatyr av filmjargong med en väldigt speciell vokabulär. Mycket slang, uttryck och svordomar som finns i filmens och gansterrapens värld. Men som aldrig accepteras i en vanlig amerikansk skola. Ett år på amerikansk High school i en mindre ort (<100000 inv) är säkert väldigt lärorikt.
Men vad är poängen egentligen med att fila på sin engelska. Alla svenskar som går ut grundskolan kan tillräckligt bra engelska för att klara sig.
Det finns andra språk i världen. Sverige är med i EU. För många jobb inom EU krävs även flytande franska eller tyska. Rent spontant känns det väldigt mycket vettigare att skaffa sig kunskaper i de stora språken vi har inom EU än att lägga extra krut på sin engelska. Det finns liksom inget behov av det.
Ett år i fransk, tysk, spansk, italiensk talande skolmiljö känns vettigare.
Hur det fungerar när ungdomar reser bort tillsammans långt ifrån sina föräldrar har knappast förändrats sedan 80-talet, eller 50-talet, eller 1900-talet. Det är nog ingen skillnad mot hur det alltid varit. Redan de gamla romarna... ...typ...
Ett par veckor i England tillsammans med andra svenska ungdomar och ledare ger säkert erfarenheter, men någon större språknytta lär det knappast ge.
Jag vet för litet om det för att egentligen ha någon bestämd åsikt men jag har en påtaglig känsla av att O har ungefär rätt.
Jag har också märkt att de flesta rikssvenskarna kan alldeles tillräckligt bra engelska för att göra sig förstådda. Även om engelskan är betydligt sämre än de själva tror och full av egendomliga ordval. Det viktiga är ju att göra sig förstådd.
Däremot förvånas jag ofta över hur illa ställt det är med övriga språk. Många klarar inte ens att göra sig förstådda med danskar och norrmän. Tyska verkar helt okänt. Jag tror det är någonstans i det området som många borde satsa.
Jag har också märkt att de flesta rikssvenskarna kan alldeles tillräckligt bra engelska för att göra sig förstådda. Även om engelskan är betydligt sämre än de själva tror och full av egendomliga ordval. Det viktiga är ju att göra sig förstådd.
Däremot förvånas jag ofta över hur illa ställt det är med övriga språk. Många klarar inte ens att göra sig förstådda med danskar och norrmän. Tyska verkar helt okänt. Jag tror det är någonstans i det området som många borde satsa.