Snickerifabriken
Hej jag ville bara berätta lite om ett väldigt trevligt ställe i Stockholm.
Där kan man få se och uppleva en väldigt fin snickeri verkstad från sekelskiftet. Den är fortfarande i bruk.
Begynelse året är 1883 och den som startade möbelfabrikationen i Virserums samhälle var snickarmästaren Carl Johan Ekelund. Ca 1900 startade han just den här fabriken som var i bruk ända fram till 1977 dock inte med grundaren. År 1991 flyttades fabriken till sin nuvarande plats.
Den är belägen på en väldigt naturskön plats i Stockholm nämligen på Skansen.
Där tillverkas det i dagsläget två produkter en pall i björk med furu sits och en ekstol med stoppad lädersits. Båda möblerna tillverkas på samma sätt som det alltid har gjorts. Limning görs med hud/ben lim. Pallen målas med linoljefärg och ekstolen vaxas.
Lite kuriosa är att efter sekelskiftet tjänade en möbelsnickare ca 30 öre per timme. Ekmöblerna som tillverkades i denna fabrik var till borgarklassen. De flesta möblerna skickades till Stockholm. Ett matbord kostade ca 110 kr, en stol 25 kr. Ett såkallat salskåp kostade 200 kr: I det här fallet ett skåp med två dörrar och två lådor under dörrarna, ca 2m högt och lite över metern brett. Det var faktiskt grundaren till den här fabriken som startade trenden med ekmöbler vid sekelskiftet, som höll i sig i flera decennier .
När man jobbar där så ligger inte vikten på att producera, utan att berätta om just den här snickerifabriken. Hur tillverkningen gick till och varför just Virserum var så stort när det gällde möbelproduktion runt sekelskiftet Det är faktiskt väldigt roligt. Fast när man stänger för dagen och inte hunnit med att snickra något så kan man få lite abstinens. Fast man har fått visa hur man gör vissa saker.
Vi brukar nämna säkerheten när vi själva snickrar här på byggahus.se. Att det är t.ex. viktigt att aldrig såga utan klyvkniv och skydd över klingan. Kan säga att man tänker och planerar sitt arbete extremt noga när det inte finns dom säkerhets detaljerna. Rikthyveln har i alla fall en rundkutter.
Alla maskiner är remdrivna men det är bara planhyveln och svarven som drivs av en stor elmotor som driver alla remmarna i taket alla andra maskiner har en egen motor. Det är faktiskt väldigt kolt när man sätter i gång stora elmotorn som driver alla remmarna i taket.
Det är ett skönt flapp ljud när metallspännerna som håller ihop remmarna åker över varje hjul. Och det är inte alls så högljutt som man skulle kunna tro.
Ps För dom som är intresserade av metall. Så finns det en jätte fin mekanisk verkstad där alla maskiner drivs av remmar från taket. Den ligger bredvid snickerifabriken
Mvh Pär H
Undertecknad i sköna tids eniga kläder.
Där kan man få se och uppleva en väldigt fin snickeri verkstad från sekelskiftet. Den är fortfarande i bruk.
Begynelse året är 1883 och den som startade möbelfabrikationen i Virserums samhälle var snickarmästaren Carl Johan Ekelund. Ca 1900 startade han just den här fabriken som var i bruk ända fram till 1977 dock inte med grundaren. År 1991 flyttades fabriken till sin nuvarande plats.
Den är belägen på en väldigt naturskön plats i Stockholm nämligen på Skansen.
Där tillverkas det i dagsläget två produkter en pall i björk med furu sits och en ekstol med stoppad lädersits. Båda möblerna tillverkas på samma sätt som det alltid har gjorts. Limning görs med hud/ben lim. Pallen målas med linoljefärg och ekstolen vaxas.
Lite kuriosa är att efter sekelskiftet tjänade en möbelsnickare ca 30 öre per timme. Ekmöblerna som tillverkades i denna fabrik var till borgarklassen. De flesta möblerna skickades till Stockholm. Ett matbord kostade ca 110 kr, en stol 25 kr. Ett såkallat salskåp kostade 200 kr: I det här fallet ett skåp med två dörrar och två lådor under dörrarna, ca 2m högt och lite över metern brett. Det var faktiskt grundaren till den här fabriken som startade trenden med ekmöbler vid sekelskiftet, som höll i sig i flera decennier .
När man jobbar där så ligger inte vikten på att producera, utan att berätta om just den här snickerifabriken. Hur tillverkningen gick till och varför just Virserum var så stort när det gällde möbelproduktion runt sekelskiftet Det är faktiskt väldigt roligt. Fast när man stänger för dagen och inte hunnit med att snickra något så kan man få lite abstinens. Fast man har fått visa hur man gör vissa saker.
Vi brukar nämna säkerheten när vi själva snickrar här på byggahus.se. Att det är t.ex. viktigt att aldrig såga utan klyvkniv och skydd över klingan. Kan säga att man tänker och planerar sitt arbete extremt noga när det inte finns dom säkerhets detaljerna. Rikthyveln har i alla fall en rundkutter.
Alla maskiner är remdrivna men det är bara planhyveln och svarven som drivs av en stor elmotor som driver alla remmarna i taket alla andra maskiner har en egen motor. Det är faktiskt väldigt kolt när man sätter i gång stora elmotorn som driver alla remmarna i taket.
Det är ett skönt flapp ljud när metallspännerna som håller ihop remmarna åker över varje hjul. Och det är inte alls så högljutt som man skulle kunna tro.
Ps För dom som är intresserade av metall. Så finns det en jätte fin mekanisk verkstad där alla maskiner drivs av remmar från taket. Den ligger bredvid snickerifabriken
Mvh Pär H
Undertecknad i sköna tids eniga kläder.
Redigerat:
Kul att se!
Köpte ett sådant gammalt snickeri för många år sedan, det enda jag har kvar nu är långbandputsen.
De maskinerna är så gott som outslitliga!
Pär>Rundkutter i planen med?
/Kent
Köpte ett sådant gammalt snickeri för många år sedan, det enda jag har kvar nu är långbandputsen.
De maskinerna är så gott som outslitliga!
Pär>Rundkutter i planen med?
/Kent
Fina bilder, trevligt du tog dig tid och dela med dig av fotona. Mina morföräldrar kommer från Hultsfred, så Viresrum har jag varit i många gånger. Så har andra i vår släkt. Jag känner igen möbelstilen i sista bilden. Troligen har vi ett par möbler tillverkade av de maskinerna på den tiden de stod i Virserum.Elkludde skrev:
--- Mats ---
Snickarboden: svar nej fyrkants.
Jackt: Jag är medlem i en förening i skansen där är även snickarmästaren för snickeriet med i. Han frågade om jag ville jobba där lite då och då och det kunde jag inte tacka nej till.
Vad häftigt Mats
Jackt: Jag är medlem i en förening i skansen där är även snickarmästaren för snickeriet med i. Han frågade om jag ville jobba där lite då och då och det kunde jag inte tacka nej till.
Vad häftigt Mats
Det var på just det snickeriet på Skansen som mitt stora intresse för möbelsnickeri drog igång, så nu är jag fast!
Är det där Tomas Tempte jobbar(de?). Alltid fundeat på att ta en sväng förbi.
Otroligt coolt (och livsfarligt) Pär! Ser riktigt kul ut, väst o keps är ju verkligen pricken över i:et!
Synd bara att min rikthyvel (och en del andra av mina maskiner) ser ut att vara ungefär jämngamla med dina museieföremål
Synd bara att min rikthyvel (och en del andra av mina maskiner) ser ut att vara ungefär jämngamla med dina museieföremål
Hej pär, kul bilder. Får allt ta mig dit vid tillfälle och kolla på snickeriet. PS. Var har du gömt cyklonen?
Den gångna helgen så blev det ett besök i huvudstaden och naturligtvis då även Skansen. Så snart vi passerat entren så ledde jag diskret familjen raka vägen till den lilla Snickerifabriken. Med spelad förvåning utbrister jag "men titta vad är detta, här måste vi titta in". Mer äkta blev min förvåning när jag fann Pär vid hyvelbänken där han förberedde fanéring, med hyvel och limpanna i högsta hugg.
Tack Pär för en trevlig och lärorik guidning bland de gamla maskinerna i den underbara miljön.
Som en bonus så uttryckte hustrun en önskan om att jag skulle bygga en sådan pall åt henne, dock aningen nedskalad. (Den skulle visst vara till någon krukväxt.) Så kanske att jag även fick ett legetimt skäl att tillbringa några timmar i min egen verkstad på köpet.
Tack Pär för en trevlig och lärorik guidning bland de gamla maskinerna i den underbara miljön.
Som en bonus så uttryckte hustrun en önskan om att jag skulle bygga en sådan pall åt henne, dock aningen nedskalad. (Den skulle visst vara till någon krukväxt.) Så kanske att jag även fick ett legetimt skäl att tillbringa några timmar i min egen verkstad på köpet.
