Panikkänslor
Hej!
Jag har lite olika oro och ångest problem som får mig att övertänka mycket och sen dra mig ur vid bostadsletande.
Vi har letat till och från i några år och nu finns det ett billigt hus som är stort nog och utan jätte renoveringar.
Men huset ligger fel. För mig. Det ligger 3 mil och 25 minuter åt norr. All min släkt är söder ut och det kommer innebära ca 1 timmes avstånd till dem.
Jag tycker redan det är jobbigt att vi bor i olika städer.
Min sambo vill jätte gärna att vi går på det här huset.
Det är super liten by (200 invånare) och jag är as rädd att känna mig mer ensam än jag redan gör.
Jag har gråtit och haft panikattacker i ca 2 veckor i rad över att fatta ett beslut om att buda och köpa.
(Bara vi som visat intresse)
Jag har lite olika oro och ångest problem som får mig att övertänka mycket och sen dra mig ur vid bostadsletande.
Vi har letat till och från i några år och nu finns det ett billigt hus som är stort nog och utan jätte renoveringar.
Men huset ligger fel. För mig. Det ligger 3 mil och 25 minuter åt norr. All min släkt är söder ut och det kommer innebära ca 1 timmes avstånd till dem.
Jag tycker redan det är jobbigt att vi bor i olika städer.
Min sambo vill jätte gärna att vi går på det här huset.
Det är super liten by (200 invånare) och jag är as rädd att känna mig mer ensam än jag redan gör.
Jag har gråtit och haft panikattacker i ca 2 veckor i rad över att fatta ett beslut om att buda och köpa.
(Bara vi som visat intresse)
Vi bor i en bostadsrätt idag som sambon redan äger. Där trivs jag jätte bra men vi skulle behöva bo lite större. Samt stundar renoveringar här som vi inte är super pepp på att genomföra.F fribygg skrev:
Är väl svårt för oss på forumet att råda men personligen skulle en timmes resa från släkt inte avskräcka nämnvärt. Särskilt om huset är bra och till ett vettigt pris. Om ni inte redan varit på visning är det väl en bra start för beslut att känna om ni verkligen får en bra känsla av huset. Eller boka in ytterligare en visning om ni redan varit på visning och vill känna in lite mer.F FörstaKöpare skrev:
Förstår att oro inte alltid är rationell. Men 1 timmes restid är ju faktiskt ingenting såvida du inte har för vana att umgås med din släkt dagligen. Ni kan fortfarande träffas på helger, lediga dagar osv. Det är också så pass kort att det går att bara åka om längtan blir för stor.
Sen är väl kanske tanken att du och din sambo ska ha er egna familj? Då börjar det bli dags att styra om fokus till det. Det är väl synd om ni inte ska kunna hitta ett lämpligt hus och ha er egna tillvaro för att du kanske klamrar dig fast lite väl mycket vid din släkt.
Tror också att man överlag inte ska tänka i så långvariga eller definitiva termer när det gäller hus och boende. Det är inget som säger att ni måste bo där resten av era liv om ni köper detta hus. Det bestämmer ni själva och trivs ni inte på sikt kan ni alltid flytta.
Sen är väl kanske tanken att du och din sambo ska ha er egna familj? Då börjar det bli dags att styra om fokus till det. Det är väl synd om ni inte ska kunna hitta ett lämpligt hus och ha er egna tillvaro för att du kanske klamrar dig fast lite väl mycket vid din släkt.
Tror också att man överlag inte ska tänka i så långvariga eller definitiva termer när det gäller hus och boende. Det är inget som säger att ni måste bo där resten av era liv om ni köper detta hus. Det bestämmer ni själva och trivs ni inte på sikt kan ni alltid flytta.
Hoppas att allt löser sig för er.
Min erfarenhet är att det är lättare att få kontakt med sina medmänniskor ju mindre samhället är. Man får en mer personlig relation så att säga.
Så att det bara bor 200 personer där behöver inte vara en nackdel.
Och allt är relativt. 1 timmas resväg till släkten är nästgårds för mig som norrlänning.
Skriv en lista med alla fördelar du kan hitta som en motpol till dina farhågor.
Min erfarenhet är att det är lättare att få kontakt med sina medmänniskor ju mindre samhället är. Man får en mer personlig relation så att säga.
Så att det bara bor 200 personer där behöver inte vara en nackdel.
Och allt är relativt. 1 timmas resväg till släkten är nästgårds för mig som norrlänning.
Skriv en lista med alla fördelar du kan hitta som en motpol till dina farhågor.
Om man inte får panikkänslor av det..T TuVu skrev:
Hyr man kan man flytta om man känner att man hamnat för långt från släkt och vänner utan att riskera att förlora en massa pengar, eller bli sittande med en kåk som inte går att sälja.
Husköp är ett stort beslut, men inte oåterkalleligt. Om du/ni inte trivs så kan ni ju alltid sälja. Det som blir viktigt att tänka på är att du inte blir överkörd i processen. Är det din man som driver fram husköpet för att det är hans dröm att bo i ett pyttelitet samhälle där alla känner alla? Jag har full förståelse för att det också kan vara andras värsta mardröm. Jag flyttade från stan till landsbygden när jag blev sambo, det satt långt inne och jag kände en liknande oro. Jag fick börja pendla, hade min familj kvar på den tidigare orten. Grannarna var inget problem, de var lika ointresseeade av mig som jag av dem 😁, men det är säkert annorlunda när man har barn. Frågan är om det är ett äldre eller nybyggt område, för det senare kan vara lättare att bli en del av då alla är nya. Det låter dock som att du verkligen inte vill buda på huset med tanke på hur du mår. Det kommer nya objekt hela tiden så ni kan definitivt ha is i magen och vänta in ett hus som passar era gemensamma behov bättre.F FörstaKöpare skrev:
Som flera skrivit, att komma en timme från släkten borde inte vara ett problem. Men det är viktigt att finnas i ett sammanhang där man bor. Vänner, grannar, kollegor osv.
Sedan är det väldigt personligt hur man vill ha miljön omkring sig. Personligen är jag en storstadsmänniskor. Växte upp i en medelstor stad. Inget fel på den, men otänkbart att bo där som vuxen. Att flytta till en liten by är otänkbart.
Men vi är alla olika.
Sedan är det väldigt personligt hur man vill ha miljön omkring sig. Personligen är jag en storstadsmänniskor. Växte upp i en medelstor stad. Inget fel på den, men otänkbart att bo där som vuxen. Att flytta till en liten by är otänkbart.
Men vi är alla olika.
Hej! Vi har varit på tre visningar, dock var dem första två otroligt tätt på varandra. Alla runtom hejar på det här huset och tycker att det är ett självklart val.L Laurentiusson skrev:
Jag känner bara inte samma 🙈
Nej vi umgås inte så ofta men jag vill umgås mer. Dem kan ibland åka till min stad men tycka att dem ytterligare 15 minutrarna är för långt för att åka ut dit vi bor. Vilket gör att jag oroar mig för att dem slutar hälsa på alls - även om familjen säger att dem ska anstränga sig mer så inte bara vi åker dit. (Är ju faktiskt precis lika långt åt båda håll)H HighFidelity skrev:
Det är ett gammalt område med många äldre som bott i 30+ år.T TuVu skrev:
Försökt vara förbi i området ofta för att se om det finns barn eller ens liv i byn så att säga. 🙈
Min sambos dröm är att bo i hus på landet. Våran gemensamma dröm är egentligen mini gård men nära stan så detta hus är ingen dröm för någon av oss utan mer en fot in i villa marknaden.
