Jag har också sett det som en lyx och tröstat mig med att lönen har kommit regelbundet. Ibland har jag till och med sett lönen som ett slags skadestånd.ion skrev:
På senare tid har jag engagerat mig politiskt, vilket känns mycket stimulerande. Så det kan finnas något för TS också!
Flytta till landet - skaffa några kattor - börja självhushålla - starta ekologisk
grönsaksförsäljning och sälj det till utopiska priser ... . Kom i TV och bli be-
römd ... .
Kolla tex in Mandelmann på weben - jag bort inte långt från dem ... .
grönsaksförsäljning och sälj det till utopiska priser ... . Kom i TV och bli be-
römd ... .
Kolla tex in Mandelmann på weben - jag bort inte långt från dem ... .
Ta tjänstledigt och plugga något nytt?
Ja det går helt klart - men det fodrar järnvilja och järndisciplin -
men med det kan man bli vad som helst om det finns tid nog ... .
MEN det går bara inte att som tex fd snabbköpskassörska(/kas-
sör) parkera arslet på Komvux och räkna med att mer-eller-mind-
re automatiskt med tiden bli vad man vill (tex kärnfysiker som en
granne (fd kassörska) sade hon skulle bli ...).
men med det kan man bli vad som helst om det finns tid nog ... .
MEN det går bara inte att som tex fd snabbköpskassörska(/kas-
sör) parkera arslet på Komvux och räkna med att mer-eller-mind-
re automatiskt med tiden bli vad man vill (tex kärnfysiker som en
granne (fd kassörska) sade hon skulle bli ...).
Redigerat:
Kort svar, men det låter som att du har svårt att hitta mening i tillvaron. Och det är en fråga om perspektiv.
Till att börja med så har du ett barn som är det viktigaste som finns. Hon kommer att finnas med dig hela livet och er relation är viktigare än pengar, karriär och självförverkligande. Glöm aldrig det.
Fundera sen på vad du faktiskt bidrar med på jobbet. Som rekryteringskonsult skulle jag säga att du jobbar med att sammanföra människor till välfungerande grupper där de kan trivas och prestera. Ett bra jobb från dig kan ge en enorm nytta för kunden.
Sen består livet av toppar och svackor, och ibland kan man inte prestera så bra som man önskar. Acceptera det.
Till att börja med så har du ett barn som är det viktigaste som finns. Hon kommer att finnas med dig hela livet och er relation är viktigare än pengar, karriär och självförverkligande. Glöm aldrig det.
Fundera sen på vad du faktiskt bidrar med på jobbet. Som rekryteringskonsult skulle jag säga att du jobbar med att sammanföra människor till välfungerande grupper där de kan trivas och prestera. Ett bra jobb från dig kan ge en enorm nytta för kunden.
Sen består livet av toppar och svackor, och ibland kan man inte prestera så bra som man önskar. Acceptera det.
Slutade skolan efter 9:an. Fick ett "prova på jobb" 1988. Arbetsgivaren fick bidrag till lönen då. Startade 1992 eget företag, ingen lek, men visste vad jag ville göra. Gick så där, minst sagt. Blev anställd 1995 på grund av kunskapen jag skaffat mig av en kompis. 1998 startade vi aktiebolag tillsammans i stället. Började detta på 0, inga lån, ingen checkkredit etc. Hundår som det heter. Idag, AAA företag 5 år i rad (tar 10 år innan man får det). Ja, ja vet inte vad jag vill med detta. Men vi pratar ofta hemma om allt ansvar jag har som egen företagare, går före familjen ibland. Och jag själv har ofta tänkt att om jag bara kunde vara en säljare på MediaMarkt, gå hem när klockan slår...Men vet vad jag kan och vet min lön idag så jag kör vidare...
Lycka till vad du än gör eller bestämmer dig för....
Lycka till vad du än gör eller bestämmer dig för....
Hej och tack alla för pepp och fina råd! 
Till att börja med så har jag inte dåligt självförtroende, även om jag har en kraftig tendens att undervärderar min kompetens. Snarare en svacka som nämdes tidigare i tråden Problemet är den negativa spiralen och vetskapen om att jag blir äldre, och chanserna försvinner. Skall jag plugga så skall jag göra det nu, inte om 5 år. (även om det fungerar om 5 år så är det inte optimalt
Söka hjälp tror jag absolut på, dock snarare karriärcoach än psykolog. Då jag tror att man har större chans att få en bild av vad för jobb det finns, samt att coachen har bätte förmåga att hitta jobbrelaterade kompetenser.
Precis som det skrivs så är jag mer av en generalist än specialist. Troligtvis därför jag lämnade IT branschen, svårt att komma vidare i utvecklingen om man inte specialiserar sig. jag älskar att lära mig nytt, även om jag sällan har tålamodet att gå in riktigt på djupet i saker.
Under min nuvarande reflektion så har jag kommit fram till följande. Jag vill arbeta i en koordinerande övergripande roll. Efter att ha tillbringat hela min yrkeskarriär framför en dator så skulle jag gärna blanda upp skrivbordstjänsten med mer praktiska uppgifter för variation av min arbetsdag.
Jag är en mycket socialt kompetent person. Vidare så är jag empatisk och har från flera håll fått reda på att jag är bra på att lyssna och coacha. Många av mina vänner kommer till mig med sina problem och jag finner det intressant och lärorikt att lyssna och rådge. jag är van att driva mina arbetsuppgifter själv från start till mål, även om jag uppskattar att samarbeta. Jag är lättlärd och har lätt för att ta till mig nya uppgifter. Somsagt, jag har inte dåligt självförtroende, snarare svacka
Gällande att komma in på en teamleader eller projektledar roll så tror jag att man måste befinna sig på ett företag och avancera om man saknar erfarenheten,precis som hemmakattens dotter gjort. Att komma utifrån och söka den typen av tjänster utan erfarenhet eller med en kortare kurs inom exempelvis projektledning tror jag är extremt svårt och snudd på omöjligt. Men jag kan ha fel
Pjodden - härligt att höra att det är fler än jag ;-)
Gällande väldigt tidig 40 års kris så kan det säkert vara så. Dock har jag samma tankar varje år, även om de är extremt mycket tyngre just nu. Jag tror att det handlar om att jag inte hittat min grej här i livet, men det kanske har andra anledningar som jag inte är medveten om.
tack än en gång för alla tankar och råd, keep em comming!
Till att börja med så har jag inte dåligt självförtroende, även om jag har en kraftig tendens att undervärderar min kompetens. Snarare en svacka som nämdes tidigare i tråden
Problemet är den negativa spiralen och vetskapen om att jag blir äldre, och chanserna försvinner. Skall jag plugga så skall jag göra det nu, inte om 5 år. (även om det fungerar om 5 år så är det inte optimalt Söka hjälp tror jag absolut på, dock snarare karriärcoach än psykolog. Då jag tror att man har större chans att få en bild av vad för jobb det finns, samt att coachen har bätte förmåga att hitta jobbrelaterade kompetenser.
Precis som det skrivs så är jag mer av en generalist än specialist. Troligtvis därför jag lämnade IT branschen, svårt att komma vidare i utvecklingen om man inte specialiserar sig. jag älskar att lära mig nytt, även om jag sällan har tålamodet att gå in riktigt på djupet i saker.
Under min nuvarande reflektion så har jag kommit fram till följande. Jag vill arbeta i en koordinerande övergripande roll. Efter att ha tillbringat hela min yrkeskarriär framför en dator så skulle jag gärna blanda upp skrivbordstjänsten med mer praktiska uppgifter för variation av min arbetsdag.
Jag är en mycket socialt kompetent person. Vidare så är jag empatisk och har från flera håll fått reda på att jag är bra på att lyssna och coacha. Många av mina vänner kommer till mig med sina problem och jag finner det intressant och lärorikt att lyssna och rådge. jag är van att driva mina arbetsuppgifter själv från start till mål, även om jag uppskattar att samarbeta. Jag är lättlärd och har lätt för att ta till mig nya uppgifter. Somsagt, jag har inte dåligt självförtroende, snarare svacka
Gällande att komma in på en teamleader eller projektledar roll så tror jag att man måste befinna sig på ett företag och avancera om man saknar erfarenheten,precis som hemmakattens dotter gjort. Att komma utifrån och söka den typen av tjänster utan erfarenhet eller med en kortare kurs inom exempelvis projektledning tror jag är extremt svårt och snudd på omöjligt. Men jag kan ha fel
Pjodden - härligt att höra att det är fler än jag ;-)
Gällande väldigt tidig 40 års kris så kan det säkert vara så. Dock har jag samma tankar varje år, även om de är extremt mycket tyngre just nu. Jag tror att det handlar om att jag inte hittat min grej här i livet, men det kanske har andra anledningar som jag inte är medveten om.
tack än en gång för alla tankar och råd, keep em comming!
Känner igen mig i TS beskrivning och har också känt rädsla för att fastna i karriären och på arbetsplatsen. Funderade mycket på det tidigare och blev stundtals nedstämd av det. Sen jag blev pappa (dotter, snart 3 år) har jag dock inte tänkt på det alls. Arbetet är just nu sekundärt och något som jag endast gör för att driva in de slantar som behövs. Vill bara komma hem så snabbt jag kan utan att åsidosätta mina åtaganden på jobbet. Har aktivt nekat till erbjudanden och inviter till beordrade tjänster då jag inte vill jobba fler timmar i veckan - för tillfället.
Kanske är ett dumt val, men för mig känns det rätt.
Kanske är ett dumt val, men för mig känns det rätt.
Du verkar ju tycka om att skriva. Starta en blogg eller en hemsida, gäller bara att hitta ämnesområdet. Skriv en bok, kan ju handla om det du upplever just nu.
PS. Min 40-års kris, om jag hade nån, kanske var det nåt annat, den sträckte sig över många år. Det är ju den där förbaskade ålderstrappan någon pessimist ritat, den dyker upp i huvudet som ett hjärnspöke, man har nått trappans topp och sen bär det utför. Det faktum är väl svårt för alla att acceptera. Knappt man gjort det än, men det känns lite lättare att göra det nu.
PS. Min 40-års kris, om jag hade nån, kanske var det nåt annat, den sträckte sig över många år. Det är ju den där förbaskade ålderstrappan någon pessimist ritat, den dyker upp i huvudet som ett hjärnspöke, man har nått trappans topp och sen bär det utför. Det faktum är väl svårt för alla att acceptera. Knappt man gjort det än, men det känns lite lättare att göra det nu.
Redigerat av moderator:
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 858 inlägg
Grubbla inte över livets mening - det blir aldrig bra. Se istället dina möjligheter, att du själv har ett antal inspirerande val, men ingenting du måste. Vela inte för länge - styr dit näsan pekar, mot det som först dyker upp i huvudet, och var nöjd. Ett extremt väl underbyggt val kan också ifrågasättas ifall det inte kunde blivit en procent ännu bättre...
Chalay - Härligt att du kom till ro när du blev pappa! Jag hade gärna "hamnat" i samma läge. Dock tror jag att i mitt fall kommer mycket av stressen och hopplösheten från att det inte finns några direkta karriärmöjligheter från min roll. känslan att göra detta i ytterligare 30 år får mig på minst sagt nerstämt humör. Sen är jag inte en person tror på individens egna ansvar, vilket innebär att jag inte kan "nöja" mig med en situation som jag vantrivs i.
ion - förstår vad du menar. Sitter i en situation där jag är i kontakt med många företag där man ser att det är svårt att vara äldre och söka jobb. Något som jag har ifrågasatt under många år. är man 60 så har man iallafall 5 år kvar. Hur många i 20-25 års åldern stannar 5 år på samma arbete i dagens läge? För att inte tala om erfarenheten man har samlat på sig under många många år. Jag hoppas att arbetsmarknaden kommer omvärdera sin inställning till kompetent personal framöver.
Bo - du har en mycket bra poäng! Och något som jag borde ta till mig. I mitt fall så har jag tidigare avverkat 2 branscher och 2 KY utbildningar redan. Att gå efter din devis tror jag hade varit hälsosamt, men jag är rädd för att jag skall "bränna" min sista möjlighet. Studiemedel räcker till 2 år till. Sen är det kört att vidareutbilda sig. Att byta bransch utan erfarenhet känns döfött i dagens samhälle. Därav mitt grubblande. Jag har ganska höga krav på mig själv och på att jag skall ha ett arbeta att vara stolt över. Tyvärr tror jag att "stoltheten" hänger ihop en del med visst avancemang i karriären. Något som blir svårt att lyckas med om jag försöker byta till olika branscher där jag saknar erfarenhet
Jag har en viss talang för att skriva, absolut. Tycker det är trevligt i viss mängd med, skriva en bok tror inte lockar. Att starta en blogg har jag funderat på. Dock har jag svårt att se hur det skulle hjälpa min framtid. Om jag inte skulle lyckas bli en av få som faktiskt kan leva på bloggen framöver
Tankarna går vidare. har undersökt möjligheten till universitetsstuder. Men dels hittar jag inga program som lockar i Stockholm. Dels så behöver jag plugga upp ett antal ämnen om jag skall komma in någonstans. (El i gymnasiet var inte mycket att hänga i granen...).
Har även hittat en projektledare utbildning inriktning IT på 1½ år på YH. Något som kittlar lite då jag kan kapitalisera på min tidigare kompetens, både inom IT och rekrytering. Skulle nog trivas väldigt bra i projektledarrollen. Dock funderar jag på om IT verkligen är ett område som jag skulle trivas att arbeta i.
Någon som sökt in på YH utbildningar inom bygg i Stockholm som kan berätta om det var många sökande, svårt att komma in och så vidare?
Någon som arbetar som arbetsledare efter YH utbildning som kan berätta lite mer om sin vardag? Hur möjligheterna till varierade tjänster är och så vidare. Jag har absolut en hum då jag rekryterar till branschen men lite mer djupgående tänkte jag
Igen, stort tack för att ni deltar med tips och tankar i min terapitråd, keep em comming! :-D
ion - förstår vad du menar. Sitter i en situation där jag är i kontakt med många företag där man ser att det är svårt att vara äldre och söka jobb. Något som jag har ifrågasatt under många år. är man 60 så har man iallafall 5 år kvar. Hur många i 20-25 års åldern stannar 5 år på samma arbete i dagens läge? För att inte tala om erfarenheten man har samlat på sig under många många år. Jag hoppas att arbetsmarknaden kommer omvärdera sin inställning till kompetent personal framöver.
Bo - du har en mycket bra poäng! Och något som jag borde ta till mig. I mitt fall så har jag tidigare avverkat 2 branscher och 2 KY utbildningar redan. Att gå efter din devis tror jag hade varit hälsosamt, men jag är rädd för att jag skall "bränna" min sista möjlighet. Studiemedel räcker till 2 år till. Sen är det kört att vidareutbilda sig. Att byta bransch utan erfarenhet känns döfött i dagens samhälle. Därav mitt grubblande. Jag har ganska höga krav på mig själv och på att jag skall ha ett arbeta att vara stolt över. Tyvärr tror jag att "stoltheten" hänger ihop en del med visst avancemang i karriären. Något som blir svårt att lyckas med om jag försöker byta till olika branscher där jag saknar erfarenhet
Jag har en viss talang för att skriva, absolut. Tycker det är trevligt i viss mängd med, skriva en bok tror inte lockar. Att starta en blogg har jag funderat på. Dock har jag svårt att se hur det skulle hjälpa min framtid. Om jag inte skulle lyckas bli en av få som faktiskt kan leva på bloggen framöver
Tankarna går vidare. har undersökt möjligheten till universitetsstuder. Men dels hittar jag inga program som lockar i Stockholm. Dels så behöver jag plugga upp ett antal ämnen om jag skall komma in någonstans. (El i gymnasiet var inte mycket att hänga i granen...).
Har även hittat en projektledare utbildning inriktning IT på 1½ år på YH. Något som kittlar lite då jag kan kapitalisera på min tidigare kompetens, både inom IT och rekrytering. Skulle nog trivas väldigt bra i projektledarrollen. Dock funderar jag på om IT verkligen är ett område som jag skulle trivas att arbeta i.
Någon som sökt in på YH utbildningar inom bygg i Stockholm som kan berätta om det var många sökande, svårt att komma in och så vidare?
Någon som arbetar som arbetsledare efter YH utbildning som kan berätta lite mer om sin vardag? Hur möjligheterna till varierade tjänster är och så vidare. Jag har absolut en hum då jag rekryterar till branschen men lite mer djupgående tänkte jag
Igen, stort tack för att ni deltar med tips och tankar i min terapitråd, keep em comming! :-D
Om du vet att du underskattar din kompetens så sluta med det. Du är ju konsult. Det innebär att kunderna är väl medvetna om att de betalar för varje timme du jobbar, vilket innebär att de värdesätter ditt arbete högre än pengarna. Konsulter som inte håller måttet blir inte anlitade. Ta det till dig. Du levererar värde till dina kunder.
Utbildning är både bra också dåligt, men i ditt fall så skulle jag inte satsa på någon ny utbildning utan istället fundera på vilket avancemang dina nuvarande erfarenheter skulle kunna leda till. IT + rekryteringskonsult låter som att det borde kunna landa dig ett jobb som HR-specialist eller rekryteringsansvarig på ett IT-företag. Om du kan kombinera det med kompetensutveckling inom ledarskap och projektledning så skulle du senare kunna jobba som projektledare för införande av HR-system eller personalchef. Fundera lite på vilka möjligheter till avancemang som din nuvarande position erbjuder, och chansa och sök jobb som du skulle vilja ha även om du tror att chanserna är sådär. Ibland funkar det. Jag lyckades själv just ta ett rejält karriärkliv på det sättet.
I övrigt så håller jag med Bo SIltberg, fundera inte så jäkla mycket utan jobba på med det du håller på med. Du är pappa till en underbar unge, det är viktigast. Ge barnen allt och lite till. Och gör sen jobbet så bra som möjligt. Och bygg på huset, eller något. Eller åk vasaloppet. Och erkänn för dig själv (och andra) att du har en jäkla 30-årskris eller 40-årskris eller något där emellan så att du inte hittar på något dumt som att dumpa familjen och dra till asien på en tre års backpackerturne, eller slänga ditt nuvarande vettiga jobb i soptunnan i en tveksam jakt på förängligt självförverkligande.
Antar att du hört talas om Maslows behovstrappa.
Riskera inte för mycket av de lägre stegen för att öka självförverkligandet. Välj en annan metod. För mig funkar det att hitta de delar i mitt jobb som stämmer överens med mina värderingar, fokusera på dessa och känna att jag faktiskt bidrar med någonting.
Utbildning är både bra också dåligt, men i ditt fall så skulle jag inte satsa på någon ny utbildning utan istället fundera på vilket avancemang dina nuvarande erfarenheter skulle kunna leda till. IT + rekryteringskonsult låter som att det borde kunna landa dig ett jobb som HR-specialist eller rekryteringsansvarig på ett IT-företag. Om du kan kombinera det med kompetensutveckling inom ledarskap och projektledning så skulle du senare kunna jobba som projektledare för införande av HR-system eller personalchef. Fundera lite på vilka möjligheter till avancemang som din nuvarande position erbjuder, och chansa och sök jobb som du skulle vilja ha även om du tror att chanserna är sådär. Ibland funkar det. Jag lyckades själv just ta ett rejält karriärkliv på det sättet.
I övrigt så håller jag med Bo SIltberg, fundera inte så jäkla mycket utan jobba på med det du håller på med. Du är pappa till en underbar unge, det är viktigast. Ge barnen allt och lite till. Och gör sen jobbet så bra som möjligt. Och bygg på huset, eller något. Eller åk vasaloppet. Och erkänn för dig själv (och andra) att du har en jäkla 30-årskris eller 40-årskris eller något där emellan så att du inte hittar på något dumt som att dumpa familjen och dra till asien på en tre års backpackerturne, eller slänga ditt nuvarande vettiga jobb i soptunnan i en tveksam jakt på förängligt självförverkligande.
Antar att du hört talas om Maslows behovstrappa.
Riskera inte för mycket av de lägre stegen för att öka självförverkligandet. Välj en annan metod. För mig funkar det att hitta de delar i mitt jobb som stämmer överens med mina värderingar, fokusera på dessa och känna att jag faktiskt bidrar med någonting.
Inlägg på inlägg men jag tror du kan välja vad du vill vara stolt över, men de flesta brukar vilja göra nytta på något sätt. Du kan vara latrintömmare och vara stolt över att du skapar en ren och skitfri miljö och gå med huvudet högt till jobbet, eller vara VD och vara stolt över att du leder en verksamhet som gör (vad den nu gör).Felde skrev:Tyvärr tror jag att "stoltheten" hänger ihop en del med visst avancemang i karriären. Något som blir svårt att lyckas med om jag försöker byta till olika branscher där jag saknar erfarenhet
Hade jag varit rekryteringskonsult hade jag valt att vara stolt över att sammanföra individer som kompletterar varnandra till starka, effektiva, trivsamma grupper.
Avancemang hänger ihop med pengar och titlar, vilket inte behöver ha med stolthet att göra. Det är snarare användbart för ekonomiskt trygghet (vilket är väldigt bra) och materiell statusjakt, vilken man nog mår bäst av att inte bry sig för mycket om. Det finns alltid någon som har en finare titel och lite mer pengar.
Tack för inlägget Pelpet!
gällande underskattning så är det nog en försvarsmekanism. jag lovar hellre mindre och levererar mer än lovar mer än levererar mindre. Jag är ibland lite för ärlig för mitt egna bästa.
Jag har funderat på vad min bakgrund kan erbjuda för avancemang. Tyvärr så är varenda tjänst som jag läser gällade HR exempelvis så är det krav på akademisk utbildning och erfarenhet från liknande roller. Något som jag sakar. Möjlighet skulle vara ett mindre bolag som värdersätter erfarenhet mer än utbildning, men har inte stött på en sådan än. Vidare är jag inte 100% säker på att det är ett spår jag eg vill gå.
Jag kommer varken dumpa min familj eller göra något annat dumt Dock är jag inte en person som kan "svälja" att jag inte trivs för att privatlivet är viktigare. Jag behöver göra en förändring annars kommer jag sakta bryta ner mig själv.
Jag är stolt över min roll som rekryteringskonsult, så det är inga konstigheter. Mer om jag byter arbete så måste jag se en utveckling och möjlighet att känna mig tillfreds med både arbetsuppgifter och utmaningar.
Visst hänger avancemang ihop med lön och titel. Jag vill tjäna okay, för att kunna erbjuda en bra och trygg uppväxt för min dotter och för att vi som familj inte skall känna oss vingklippta när vi vill göra nått. Vidare innebär högre lön oftast högre ansvar, något som jag eftersöker då jag behöver både ansvar och utmaningen som det behövs för att trivas.
Att folk har finare titlar och mer pengar rör mig inte i ryggen, jag är ytterst glad för deras skull
Ingen här som har behov av en rekryterare med tidigare erfarenhet av IT för någon spännande och utmanande tjänst ? ;-)
gällande underskattning så är det nog en försvarsmekanism. jag lovar hellre mindre och levererar mer än lovar mer än levererar mindre. Jag är ibland lite för ärlig för mitt egna bästa.
Jag har funderat på vad min bakgrund kan erbjuda för avancemang. Tyvärr så är varenda tjänst som jag läser gällade HR exempelvis så är det krav på akademisk utbildning och erfarenhet från liknande roller. Något som jag sakar. Möjlighet skulle vara ett mindre bolag som värdersätter erfarenhet mer än utbildning, men har inte stött på en sådan än. Vidare är jag inte 100% säker på att det är ett spår jag eg vill gå.
Jag kommer varken dumpa min familj eller göra något annat dumt
Dock är jag inte en person som kan "svälja" att jag inte trivs för att privatlivet är viktigare. Jag behöver göra en förändring annars kommer jag sakta bryta ner mig själv. Jag är stolt över min roll som rekryteringskonsult, så det är inga konstigheter. Mer om jag byter arbete så måste jag se en utveckling och möjlighet att känna mig tillfreds med både arbetsuppgifter och utmaningar.
Visst hänger avancemang ihop med lön och titel. Jag vill tjäna okay, för att kunna erbjuda en bra och trygg uppväxt för min dotter och för att vi som familj inte skall känna oss vingklippta när vi vill göra nått. Vidare innebär högre lön oftast högre ansvar, något som jag eftersöker då jag behöver både ansvar och utmaningen som det behövs för att trivas.
Att folk har finare titlar och mer pengar rör mig inte i ryggen, jag är ytterst glad för deras skull
Ingen här som har behov av en rekryterare med tidigare erfarenhet av IT för någon spännande och utmanande tjänst ? ;-)
Jag är absolut INTE ironisk.....Felde skrev:Jag anar viss ironi i ditt inlägg samt en underliggande åsikt om att jag mest gnäller och att det finns andra som har det värre. Men det kanske bara är jag?
Och jag tycker inte att du gnäller...försökte bara ge ett råd...men om man inte kan tänka sig att prata med en utomstående över saker man inte vet hur man göra så är det upp till dig....