Jag gjorde en research för ett par år sen när den dåvarande bilen började kännas lite för gammal. Jag tror att bilarna idag, med longlife serviceintervall och ofta ganska avancerade växellådor (automater), 4-hjulsdrift, partikelfilter, backkameror kan riskera att bli väldigt dyra OM något går sönder efter det att garanti och maskinskada gått ut. Jag noterade också att "nästan nya bilar" som många säger är så billiga att köpa inte alls är så otroligt billiga. Värdeminskningen på en bil de första 2 åren är inte så mycket större än de kommande 2 om man lyckas köpa en bil med hyggligt utrustning med lite prut (typ en lagerbil som stått ett tag). Köper man en 2 år gammal bil och har kvar i 3 år så är den när man säljer den sannolikt på gränsen där maskinskadan upphör (och bara kia och nån mer har garantier som är så långa).
Jag räknade på kostnaden på min tidigare bil som jag körde från ca 4 år gammal och 6.000 -> 26.000 mil (ca 3000mil/år). Ett par reparationer (utöver service) som under alla år väl kostade sammantaget <15.000, service enligt boken fram till ca 20.000 mil, därefter egna oljebyten. Enklare jobb som bromsbyte gjorde jag själv. Bilen var när jag sålde inne på sin 2:a uppsättning däck. Jag har svårt att se att man kan komma OTROLIGT mycket billigare undan. Men med försäkring, serivice, rep, värdeminsknng har jag för mig jag landade på drygt 1500kr/månad (plus bränsle).
Skulle jag köpa en bil privat (speciellt en begagnad) som skulle behållas i 3-6 år så skulle jag nog inte våga ta en med 4wd, automat, diesel etc. - iallafall inte när maskinskadan går ut. Den halvgamla bilen för 100.000 eller mer som man inte kan skrota om nåt dyrt går sönder KAN bli dyr.
Vill man ha en ny, säker och bekväm bil med många finesser - men ingen lyxbil utan en vanlig mellanklass - tror jag köpa ny eller privatleasa / företagsleasa är bäst. Ekonomiskt men fortfarande strulfritt är nog att köpa en prutad ny lagerbil av känt märke och köra den till kanske 15.000 mil / 5 år.
Körde jag riktigt lite skulle jag nog ha en gammalbil med så lite finesser som möjligt (men med ESP och lite annan säkerhetsfunktionalitet). En sådan äldre billig bil som köps för en summa så låg att man kan skrota den om nåt dyrt rasar, att man skiter i ev bucklor och repor, att man räknar med att den i princip är värdelös när man är klar med den. Billigare än så kommer man inte undan. Men då måste man ju även räkna med att nåt kan gå sönder, man står utan bil medans den repareras (eller man letar ny bil). Vi har varit för beroende av bil och haft för lite tid för att ha det så just nu.
Framförallt - köper man begagnad bil - kolla just typfel som nämns ovan. Ofta finns det några vissa modeller eller motorer / växellådor man ska undvika.
Jag räknade på kostnaden på min tidigare bil som jag körde från ca 4 år gammal och 6.000 -> 26.000 mil (ca 3000mil/år). Ett par reparationer (utöver service) som under alla år väl kostade sammantaget <15.000, service enligt boken fram till ca 20.000 mil, därefter egna oljebyten. Enklare jobb som bromsbyte gjorde jag själv. Bilen var när jag sålde inne på sin 2:a uppsättning däck. Jag har svårt att se att man kan komma OTROLIGT mycket billigare undan. Men med försäkring, serivice, rep, värdeminsknng har jag för mig jag landade på drygt 1500kr/månad (plus bränsle).
Skulle jag köpa en bil privat (speciellt en begagnad) som skulle behållas i 3-6 år så skulle jag nog inte våga ta en med 4wd, automat, diesel etc. - iallafall inte när maskinskadan går ut. Den halvgamla bilen för 100.000 eller mer som man inte kan skrota om nåt dyrt går sönder KAN bli dyr.
Vill man ha en ny, säker och bekväm bil med många finesser - men ingen lyxbil utan en vanlig mellanklass - tror jag köpa ny eller privatleasa / företagsleasa är bäst. Ekonomiskt men fortfarande strulfritt är nog att köpa en prutad ny lagerbil av känt märke och köra den till kanske 15.000 mil / 5 år.
Körde jag riktigt lite skulle jag nog ha en gammalbil med så lite finesser som möjligt (men med ESP och lite annan säkerhetsfunktionalitet). En sådan äldre billig bil som köps för en summa så låg att man kan skrota den om nåt dyrt rasar, att man skiter i ev bucklor och repor, att man räknar med att den i princip är värdelös när man är klar med den. Billigare än så kommer man inte undan. Men då måste man ju även räkna med att nåt kan gå sönder, man står utan bil medans den repareras (eller man letar ny bil). Vi har varit för beroende av bil och haft för lite tid för att ha det så just nu.
Framförallt - köper man begagnad bil - kolla just typfel som nämns ovan. Ofta finns det några vissa modeller eller motorer / växellådor man ska undvika.
Att uppmana någon som tydligen inte är van att smörja bromsarna utan att uppge med vad, är inte bra. Vanlig smörjfett på alla 4 tar bort bromsverkan. Det har jag upplevt sen en "mekaniker" skulle smörja min sons bromsar...Andy78 skrev:
Är det bromsverkan som är problemet?
Jag trodde att det blir för varmt för vanligt fett
Jag trodde att det blir för varmt för vanligt fett
Synd att jag inte hade nån kamera med i tisdags när jag gick igenom bromsarna på en bil, då kunde jag bjudit på en bromsfixarguide här.
Själv lossar jag alltid oken på mina bilar vid dom årliga däckbytena, och kollar, rengör och ev smörjer där det behövs, använder 3 olika produkter för den saken, antikärvmedel (kallas silverfett, alupasta) på klossarnas glidytor mot oket.
Antiskrikpasta mellan kolv och kloss om det behövs.
Vanligt fett eller bromsfett på glidpinnarna.
Själv lossar jag alltid oken på mina bilar vid dom årliga däckbytena, och kollar, rengör och ev smörjer där det behövs, använder 3 olika produkter för den saken, antikärvmedel (kallas silverfett, alupasta) på klossarnas glidytor mot oket.
Antiskrikpasta mellan kolv och kloss om det behövs.
Vanligt fett eller bromsfett på glidpinnarna.
Atom skrev:
Forumregler skrev:
Jag kan tänka mig att det är mycket som kan bli fel, t ex kan det börja brinna eller kan fettet bli för hård när alla korta molekyler brinner upp eller dunstar bort. Sen kan fetter säkert också hamna på bromsskivan, men det är knappast huvudanledningen.
På kul (jag ska byta bil om ca 6 månader så jag funderar på olika alternativ) så räknade jag (mycket grovt) på en Kia Ceed (som jag tycker, utan att ha provat den, verkar lockande i storlek, pris och med 7 års garanti). Ovetenskaplig koll på blocket ger att de minskar ca 20-25.000 / år från ny till ca år 5. Därefter är minskningen ca 10.000 / år. Nånstans här börjar väl köparen inse att garantin är på väg att gå ut - samtidigt så är man nere på under 30.000 för en bil utan garanti kvar. (dock, jag har inte tittat på utrustning, miltal, skick etc eller vad bilarna verkligen säljs för, utan bara grovt kollat var bilarna verkar annonseras för, detta går säkerligen att förbättra rejält)
Den nya bilen, mot den 4 år gamla (som båda körs 4 år) har en värdeminskning och räntekostnad på 2700kr resp 1500kr (per månad). Skulle man då köpa en 2 år gammal så skulle den posten hamna på 2000kr. Först när man har kvar bilen efter den fyllt 7 år börjar det bli en stor skillnad. Mellan en ny och en 2 år gammal är det framförallt räntekostnaden som skiljer. Lägger man sedan på skatt, försäkring och service så hamnar man nog ungefär vad en "privatleasingbil" kostar.
Är man en sådan person som kör många mil och/eller totalt sunkar ned bilen (med dörruppslag, lastar sönder inredning etc etc) så ska man nog trots allt undvika privatleasing. Annars förefaller det inte att vara en speciellt dålig affär. Men kan man klara sig på en lite äldre bil (7år eller mer) så ger ju detta trots allt absolut lägst kostnader (givet att inte nåt dyrt rasar och man får antingen reparera för 30.000 eller skrota bilen som var värd 30.000, dvs ett års "nybilvärdeminskning").
Tycker man det är värt 1000kr / månad att köra en helt ny bil framför en som är ett par år gammal, så verkar det ju vara ungefär vad det kostar.
Att köra en bil som kostar under 1000kr/månad är nog väldigt svårt, de flesta gamla bilar kostar ju ett par tusenlappar för service + reparationer, nån tusing i värdeminskning och ett par tusen för skatt och försäkring. Och då pratar man en riktigt gammal bil man gör jobbet själv på och dessutom har tur med.
Jag tror dock att det är större skillnad om man väljer en lite lyxigare bil som kanske gått som "tjänstebil" sina första år... ???
Den nya bilen, mot den 4 år gamla (som båda körs 4 år) har en värdeminskning och räntekostnad på 2700kr resp 1500kr (per månad). Skulle man då köpa en 2 år gammal så skulle den posten hamna på 2000kr. Först när man har kvar bilen efter den fyllt 7 år börjar det bli en stor skillnad. Mellan en ny och en 2 år gammal är det framförallt räntekostnaden som skiljer. Lägger man sedan på skatt, försäkring och service så hamnar man nog ungefär vad en "privatleasingbil" kostar.
Är man en sådan person som kör många mil och/eller totalt sunkar ned bilen (med dörruppslag, lastar sönder inredning etc etc) så ska man nog trots allt undvika privatleasing. Annars förefaller det inte att vara en speciellt dålig affär. Men kan man klara sig på en lite äldre bil (7år eller mer) så ger ju detta trots allt absolut lägst kostnader (givet att inte nåt dyrt rasar och man får antingen reparera för 30.000 eller skrota bilen som var värd 30.000, dvs ett års "nybilvärdeminskning").
Tycker man det är värt 1000kr / månad att köra en helt ny bil framför en som är ett par år gammal, så verkar det ju vara ungefär vad det kostar.
Att köra en bil som kostar under 1000kr/månad är nog väldigt svårt, de flesta gamla bilar kostar ju ett par tusenlappar för service + reparationer, nån tusing i värdeminskning och ett par tusen för skatt och försäkring. Och då pratar man en riktigt gammal bil man gör jobbet själv på och dessutom har tur med.
Jag tror dock att det är större skillnad om man väljer en lite lyxigare bil som kanske gått som "tjänstebil" sina första år... ???
Redigerat:
