Lite om asbets, blåbetong och andra farliga ämnen.
En del av oss blir nästan hysteriska när vi stöter på asbest, eller misstänkt asbest, svartlim, kakelfog eller vad det nu kan vara, samma gäller blåbetongen. Med all rätt ska man vara försiktig, och vi som inte är lika hysteriska brukar förklara att risken är nära nog noll, att en gång i sitt liv råka borra hål i en eternittrumma, riva upp en matta med svartlim eller liknande, så av den anledningen lägger jag in denna lilla berättelse.
Jag har just läst en bok om min hembygd, ett kapitel handlar om den byn jag är uppväxt i, och fabriken som låg där.
Min farfar föddes i Jämtland och började tidigt jobba i skogen, men tröttnade, sökte ett jobb i Stockholm, fick det, och gick/liftade dit, och började på den nyöppnade fabriken i början av 30 talet.
Först tillverkades väggplattor, de som kallas slaggplattor och användes till innerväggar i hus. Under kriget tillverkades bomber o granater, sen brann hela anläggningen ner, man återuppbyggde och bytte verksamhet.
Man tillverkade Siporex (blåbetong) Man malde asbest, malde aluminiumskrot som bla blev färg, grafitpulver, tillverkade DDT, pysslade med syror som kromyl och en massa andra kemikalier.
I boken finns berättelser om flera personer som jobbade där, en hette Ragge och jobbade i stora kvarnen. Efter en arbetsdag syntes bara ögonvitorna, allt annat var svart. Man hade frågat hur han stod ut med allt damm ”Ähh, det sköljer man ner med en pilsner” Företagsledningen ville även flytta Ragge just med tanke på arbetsmiljön, men det ville han inte, han jobbade där i 55 år.
Min farfar jobbade i en mindre kvarn och såg lika dan ut när han kom hem efter jobbet mins jag som liten. Man kan även läsa i boken att alla rökte, mest pipa som var billigast, dock inte farfar som rökte John Silver utan filter och varvade det med 2 prillor Ettans.
Till detta kan man tillägga att farfar bara åt en grönsak, det var potatis. Till Potatisen var det Fläsk, Pölsa, stångkorv och Falukorv med en stor klick smör. Matlådan (lunch efter pensionen) var limpmackor med smör och ost, dock inte i den mängd vi är vana med, utan smöret skars i cm tjocka skivor med morakniv, likaså osten, det var alltså mer smör/ost än bröd. En sup Vodka Explorer tillhörde alla måltider.
Efter pensionen fortsatte farfar med sin favoritsyssla, elda kabelskrot och sälja kopparen, han stod dagligen vid sin eldningstunna, inte heller det en riktigt hälsosam syssla.
Farfar levde bara 13 år efter pensionen vid 65 (blev 78) men han dog inte av gifterna från fabriken, utan sin kosthållning med åderförkalkning och hjärtproblem som följd.
Ragge i stora kvarnen blev 83 !!!
Jag har just läst en bok om min hembygd, ett kapitel handlar om den byn jag är uppväxt i, och fabriken som låg där.
Min farfar föddes i Jämtland och började tidigt jobba i skogen, men tröttnade, sökte ett jobb i Stockholm, fick det, och gick/liftade dit, och började på den nyöppnade fabriken i början av 30 talet.
Först tillverkades väggplattor, de som kallas slaggplattor och användes till innerväggar i hus. Under kriget tillverkades bomber o granater, sen brann hela anläggningen ner, man återuppbyggde och bytte verksamhet.
Man tillverkade Siporex (blåbetong) Man malde asbest, malde aluminiumskrot som bla blev färg, grafitpulver, tillverkade DDT, pysslade med syror som kromyl och en massa andra kemikalier.
I boken finns berättelser om flera personer som jobbade där, en hette Ragge och jobbade i stora kvarnen. Efter en arbetsdag syntes bara ögonvitorna, allt annat var svart. Man hade frågat hur han stod ut med allt damm ”Ähh, det sköljer man ner med en pilsner” Företagsledningen ville även flytta Ragge just med tanke på arbetsmiljön, men det ville han inte, han jobbade där i 55 år.
Min farfar jobbade i en mindre kvarn och såg lika dan ut när han kom hem efter jobbet mins jag som liten. Man kan även läsa i boken att alla rökte, mest pipa som var billigast, dock inte farfar som rökte John Silver utan filter och varvade det med 2 prillor Ettans.
Till detta kan man tillägga att farfar bara åt en grönsak, det var potatis. Till Potatisen var det Fläsk, Pölsa, stångkorv och Falukorv med en stor klick smör. Matlådan (lunch efter pensionen) var limpmackor med smör och ost, dock inte i den mängd vi är vana med, utan smöret skars i cm tjocka skivor med morakniv, likaså osten, det var alltså mer smör/ost än bröd. En sup Vodka Explorer tillhörde alla måltider.
Efter pensionen fortsatte farfar med sin favoritsyssla, elda kabelskrot och sälja kopparen, han stod dagligen vid sin eldningstunna, inte heller det en riktigt hälsosam syssla.
Farfar levde bara 13 år efter pensionen vid 65 (blev 78) men han dog inte av gifterna från fabriken, utan sin kosthållning med åderförkalkning och hjärtproblem som följd.
Ragge i stora kvarnen blev 83 !!!
Går inte att jämföra med den tiden. Nu måste man också lägga till effekten av all mobilstrålning och infraljudet från vindkraftverken. Troligen förstärker de varandra exponentiellt.
Medlem
· Västra Götaland
· 1 849 inlägg
Magnus E K skrev:
Själv intar jag den hållningen att vara så försiktig det går utan att bli hysteriskt rädd.
Hade en farbror som dog för tidigt p g a mesoteliom som spridit sig från lungorna, så jag vet faran med asbest.
Å andra sidan blir man inte hjälpt av att få ångest när en eternitskiva brustit eller man råkat riva lite i en gammal rörskarv vid ett enstaka tillfälle. Vi exponeras för asbestfibrer varenda dag eftersom det finns en viss mängd även i "ren" luft.
Det är i alla fall bra att medvetenheten finns där, och att dom flesta stannar upp och tänker efter när man stöter på misstänkta material.
Hade en farbror som dog för tidigt p g a mesoteliom som spridit sig från lungorna, så jag vet faran med asbest.
Å andra sidan blir man inte hjälpt av att få ångest när en eternitskiva brustit eller man råkat riva lite i en gammal rörskarv vid ett enstaka tillfälle. Vi exponeras för asbestfibrer varenda dag eftersom det finns en viss mängd även i "ren" luft.
Det är i alla fall bra att medvetenheten finns där, och att dom flesta stannar upp och tänker efter när man stöter på misstänkta material.
Frågan är hur mycket asbest, radon etc som finns i tunnelbanan? Troligtvis mer än i en genomsnittlig villakällare... när man sitter i bilköer får man nog sin beskärda del av mindre nytta ämnen, och även som fotgängare i en stad. Därmed ska man inte vara oförsiktig.
Det jag framför tänker på som risk är om byggdammet sprids i huset, så man virvlar runt det med dammsugare, sängkläder etc. Städar man ev damm direkt så det inte sprids tror även jag att det inte är så farligt, men har stor respekt och lyckan att bo i ett sekelskifteshus där det troligen mest är rörisolering och nån enstaka matta och kakelfog som innehåller asbest...
Det jag framför tänker på som risk är om byggdammet sprids i huset, så man virvlar runt det med dammsugare, sängkläder etc. Städar man ev damm direkt så det inte sprids tror även jag att det inte är så farligt, men har stor respekt och lyckan att bo i ett sekelskifteshus där det troligen mest är rörisolering och nån enstaka matta och kakelfog som innehåller asbest...
Intressant läsning, jag vet också personer som jobbat med just asbest, t.ex. vid byggnationer stått och sågat i det utan skydd. Dessa lever idag, 70+ och mår fint. Riskerna finns och man ska dessa på allvar och följa de regler som finns. På tal om Siporex så är det inte synonymt med ”blåbetong”. Det finns både vit och blå Siporex (lättbetong) med liknande struktur. Det är dock bara den blå som innehåller alunskiffer som har radonproblematik.
Medlem
· Korpilombolo
· 3 724 inlägg
Duktig farfar. Låter som ett leverne vi alla borde ta efter.
Siporex var sandbaserad till skillnad från andra lättbetongtillverkares produkter. Den Siporex som tillverkades i Gävle och Dalby var ej radonhaltig men det är möjligt att det fanns andra tillverkningsställen där sanden isåfall innehöll radium i större mängd. Den är inte heller blå till färgen utan grå. Hade också radonnoja så jag skrev till Yxhult(som har övertagit Siporex) och fick svar enligt bilden.
Min slutsats är att det va bättre förr
Skämtosido man ska ha respekt och i den mån man kan undvika att riva utan åtgärder.
När jag rev badrummet tog jag prov på mattlimmet o skicnade in för analys.
Den va negativ. Men hade rivit ändå fast med mycket mer försiktighet. I form av dammfällor blötläggning o riktig friskluftsmask.
Tvivlar på att asbest kommmer leda till mi död.
Skämtosido man ska ha respekt och i den mån man kan undvika att riva utan åtgärder.
När jag rev badrummet tog jag prov på mattlimmet o skicnade in för analys.
Den va negativ. Men hade rivit ändå fast med mycket mer försiktighet. I form av dammfällor blötläggning o riktig friskluftsmask.
Tvivlar på att asbest kommmer leda till mi död.
Jag reagerade själv på att man skriver Siporex i boken, det var därför jag skrev blåbetong inom parantes, för det var blåbetongen som tillverkades i vår fabrik, man la ner fabriken när den blev förbjuden i mitten på 70 talet.L lob skrev:
Den övergivna fabriken var vår lekstuga.