Hej

Jag har byggt ett flertal skärbrädor som iof sig varit fina men efter ett tag släpper de i limningen.

Jag har ett rejält tryck vid limningen och brukar använda casco trälim utomhus.
Efter något år släpper limningen av för mig oklar anledning.

För typ 20 år sedan köpte jag en skärbräda som dock inte har spruckigt(bild 0876), vad i hela friden har de gjort med den? Det är nog ett annat träslag än de jag brukar använda.

Är det enklare att få limfogen att hålla om det är samma träslag? Ibland funderar jag på att använda PU-lim.

Har ni några tips?
 
  • Närbild på en gammal skärbräda med ett rutigt mönster i olika träslag, där limfogar har hållit och träet inte spruckit.
    Inloggade ser högupplösta bilder
    Skapa konto
    Gratis och tar endast 30 sekunder
  • En skärbräda med ett rutmönster i olika träslag. Detaljbild visar en spricka i limfogen mellan två träbitar.
    Inloggade ser högupplösta bilder
    Skapa konto
    Gratis och tar endast 30 sekunder
  • Närbild av en skärbräda med mönster av olika träslag och färger, som inte spruckit efter många år.
    Inloggade ser högupplösta bilder
    Skapa konto
    Gratis och tar endast 30 sekunder
  • Träskärbräda med slitage och ett runt hål, fotad på en svart bänk.
    Inloggade ser högupplösta bilder
    Skapa konto
    Gratis och tar endast 30 sekunder
Hur diskar/torkar du dem?
 
På samma sätt vill jag svara. Jag kan absolut ta bättre hand om mina skärbrädor men faktum är att den fabrikstillverkade håller mycket bättre än de hemma tillverkade.
 
Spontant känns det ju säkrare med ett enda träslag, men ek och furu (är det furu?) har väldigt lika värden för fuktrörelser, så det borde inte vara orsaken.

Som nämnts, tror jag att hanteringen är högt upp på listan över misstänkta orsaker. Om brädan tillåts bli plaskblöt och/eller torkas för varmt, blir det rätt jobbigt för skarvarna.

Om du bygger fler brädor kanske du bör byta lim till ett som är godkänt för kontakt med livsmedel. Det påverkar knappast hållbarheten, men det kan ju inte skada att man vet att det är ofarligt.
 
Det kan också vara så att ditt virke var mer ojämt i sin fuktkvot innan du limmade?
M Mattsan33 skrev:
På samma sätt vill jag svara. Jag kan absolut ta bättre hand om mina skärbrädor men faktum är att den fabrikstillverkade håller mycket bättre än de hemma tillverkade.
 
Är det den sista bilden som är köpebrädan? Den har det ju mycket enklare då varje skarv är mer eller mindre helt oberoende av vad som händer på något annat ställe i brädan. En träbit som är limmad med flera limskarvar som är i vinkel mot varandra måste ju röra sig precis som sin omgivning om det ska funka. Så köpebrädan har det mycket lättare oavsett limtyp.
 
PVAC-lim tål inte vatten även när det står ute på flaskan. PU-lim tål det betydligt bättre. Sedan är ek lite svårare att limma än många andra träslag.
 
Brädorna som spruckit är av exponerat ändträ och expanderar/kontraherar med fuktkvoten i skärbrädans längd och bredd (men inte tjocklek). Det är den mest utmanande designen då ändträ lättast tar upp och avger fukt och när det inte sker jämnt över hela ytan samtidigt uppstår starka spänningar. Detta förvärras av att blanda träslag med olika expansionskaraktär.
Brädan på sista bilden är en säkrare design då den har en problematisk rörelsedimension mindre samt inte blandar träslag.

Edit: Inte bild två och tre, fullt ut, ser jag nu. Men bild tre har en ram som förvärrar när den har en ytterligare annan fiberriktning.
 
Redigerat:
Hep Hep skrev:
Spontant känns det ju säkrare med ett enda träslag, men ek och furu (är det furu?) har väldigt lika värden för fuktrörelser, så det borde inte vara orsaken.

Som nämnts, tror jag att hanteringen är högt upp på listan över misstänkta orsaker. Om brädan tillåts bli plaskblöt och/eller torkas för varmt, blir det rätt jobbigt för skarvarna.

Om du bygger fler brädor kanske du bör byta lim till ett som är godkänt för kontakt med livsmedel. Det påverkar knappast hållbarheten, men det kan ju inte skada att man vet att det är ofarligt.
Vilka lim/limtyper är godkända i Sverige?
 
Z z_bumbi skrev:
Vilka lim/limtyper är godkända i Sverige?
Vet faktiskt inte hur det är i Sverige, då jag inte kollat. Men jag vet att Titebond 3 är godkänt i USA och enligt min norska kollega har Mattillsynet också godkänt det. Det räcker för mig som inte har någon verksamhet som säljer skärbrädor. Hamnar jag i det träsket får jag nog kolla upp det.
 
Z z_bumbi skrev:
Vilka lim/limtyper är godkända i Sverige?
Det finns (mig veterligen )inga limmer i Sverige som är 'godkända' för livsmedelshantering. Av den enkla anledningen att det inte finns ngt man kunnat bevisa är giftigt i de vanliga trälimmerna. Frågan kom på tapeten först när titebond började hävda att deras är livsmedelsgodkänt.

Jag tänker såhär: kan en plastskärbräda vara godkänt för livsmedel så lär en träskärbräda där endast skarvarna exponerar lim troligen ofarligt. Och det ska ju inte vara några mängder lim som är exponerade heller om man gör rätt..
 
  • Gilla
  • Älska
Bröstmjölk och 4 till
  • Laddar…
Tack för alla svaren. Då verkar det väl som att sammanfattningsvis är det inget mirakel lim i köpebrädan utan med att de har breda träbitar av samma träslag ihoplimmade längs med fibrerna.
 
  • Gilla
Hep
  • Laddar…
Absolut. Men du kan fortfarande hitta lim som fungerar bättre än PVAC när det är fuktigt.
 
Tänker du på pu lim då eller kan rekomendera något annat?
 
PU-lim är mycket bättre. Epoxy är ännu bättre. Men där är jag tveksam till att ha det i kontakt med mat.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.