Utifrån vad du skriver och om detta är den verkliga förutsättningen så har kommunerna en funktion för detta.F Frolleee skrev:
Nu vet vi inte vilken kommun det gäller, men här är ett exempel hur ni kan gå vidare och utifrån att ni är nära släkt som ger er extra tyngd när ni bedömer att personen behöver stöd i någon form.
Någonstans måste ni konkret börja ta hand om problemet, visst är er dialog med kronofogden det men löser inte allt utifrån att ni också vill hjälpa personen.
"Orosanmälan vuxen
Om du som privatperson misstänker eller känner oro för att en äldre familjemedlem, granne, god vän eller annan närstående far illa kan du anmäla det till socialtjänsten.
Oro kan exempelvis handla om att din närstående inte får i sig tillräckligt med mat eller att han eller hon på annat sätt utsätter sig för risker i vardagen. Det kan handla om att den närstående börjar bli glömsk eller nedstämd men själv inte klarar av att be om hjälp."
De flesta kommuner har ingen sådan speciell informationstjänst, , det heter biståndsbedömare. Kontakta socialen i kommunen så hjälper de dig. Ordet äldrelots är bara något Karlia hakat upp sig på, det är inte vanligt förekommande.F Frolleee skrev:
Men enligt vad jag förstår så är detta redan gjort och kommunen bedömde då att han är tillräknelig? Det innebär att man inte kan tvinga honom vare sig att acceptera god man eller förvaltare, eller att flytta in på särskilt boende även om han bedöms vara tillräckligt illa däran för det. Med den diagnos ni fått på honom måste han godkänna allt sådant själv.
Så kolla med kommunen om du vill, men avhysningen är det Kronofogden som hjälper er med. Dock behöver ni stå som ägare på huset så att han inte kan hävda besittningsrätt och bättre behov, så länge svärmor står som ägare är ni ju bara hyresgäster och det är inte tillåtet att slänga ut en hyresgäst till förmån för en annan. Att han inte betalar är dock ett plus för er, men ännu bättre om ni blir lagfarna ägare, då går processen mycket snabbare.
Om du en gång till läser vad du själv citerat av vad jag skrev:K KrisML skrev:
"Det är inget ni kan göra utan hans medverkan och vilja".
Och ts skriver även att man kopplat in advokat/kronofogde gällande obetalda hyror och ev. avhysning.
Och det är ts som ställde frågan om god man utifrån problemen som deras släktingar verkar vara drabbad.
"Halva kroppen har han knappt någon styrka i på grund av stroken. Han har varit inne på sjukhuset fyra gånger under förloppet av tre månader på grund av att han fått vatten i lungorna. Misstänker att det har med hjärtat att göra. Han är svag och kan knappt gå upp ur soffan."
Medlem
· Stockholms län
· 606 inlägg
Tyvärr finns ingen hjälp att få om inte den berörde inser att denne behöver den, min pappa blev hemskickad efter varje inläggning på sjukhus då han vägrade tro att han var terminalt sjuk och behövde opereras akut. Han hade läkarskräck och skrämde bort hemtjänsten då det kom nya personer varje gång. Efter kanske 4 eller 5 inläggningen under sommaren 2007 så lyckades jag få någon på Upplands-Väsbys kommun att lyssna på mig och pappa hamnade på korttidsboende i början av september 2007. Efter ca 3 veckor så hade pappa så ont och sån ångest att han inte kunde ligga still i sängen och jag lyckades övertyga personalen om att han behövde morfin även fast han sa nej... Han dog lugnt och stilla i slutet av oktober 2007.A AndersS skrev:
Min mamma kom in på särskilt boende i slutet av januari 2020 som tur var precis innan Covid slog till. Ett av få boenden i norra Stockholm som inte har haft ett enda fall av Covid än. Men hon ville helst fortsätta virra utanför sin gamla lägenhet. Om inte handläggaren på kommunen hade blivit övertygad vid vårt möte i mammas lägenhet så tror jag att hon skulle strukit med i våras i sin lägenhet.
Det gäller att lirka med kommunen, och det kan ta tid...
Tyvärr är det så, det går inte att snällt sitta och vänta på att hjälp ska komma, man måste jobba aktivt med det. Tid tar det och det är svårt att veta vilka som ska kontaktas.
Det som går att trycka på, iaf om personen är med på det själv, är otrygghet.
Otrygghet i hemmet ska vara en orsak att få särskilt boende likväl som en kroppslig åkomma. Dessutom svårare att säga att det inte är så. Oro går inte att mäta med blodprover eller liknande.
Men det blir lite konstigt i det här fallet, om bara anhöriga säger att mannen är orolig.
Otrygghet i hemmet ska vara en orsak att få särskilt boende likväl som en kroppslig åkomma. Dessutom svårare att säga att det inte är så. Oro går inte att mäta med blodprover eller liknande.
Men det blir lite konstigt i det här fallet, om bara anhöriga säger att mannen är orolig.
Det där får du gärna utveckla för det låter väldigt märkligt.F Frolleee skrev:
Någon form av hyresavtal finns det väl även om det i sin enklaste form kan bestå av exempelvis enbart en enkel muntlig fras som "ja du kan sova i huset några nätter".
Finns det absolut inget avtal och inget medgivande från fastighetsägaren pratar vi ju om någon form av olaga intrång och/eller "husockupation" och då är det väl enklare att lösa problemet än om avtal faktiskt finns. Nu verkar det inte vara aktuellt här så jag har svårt att se att det inte finns ett hyresavtal i någon mening. Har dock ännu svårare att se att det skulle vara ett problem.
Enligt TS har han bott där i åtta år, först med mamman, sedan själv i två år. Hyra någonstans. Sedan köpte svärmodern det när han bodde där. Så någon överenskommelse borde ha funnits om än inte skriftlig.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 917 inlägg
Så som jag läser TS inlägg är allt klart. Man har accepterat att det funnits ett hyresförhållande och hyresgästen har sagts upp och ska nu bli vräkt med hjälp av fogden efter att både fått och kvitterat delgivning.
Om vräkningen sker pga. obetalda hyror, med stöd av privatuthyrningslagen eller på annan grund verkar ju kvitta. Det blir nog gjort hur som.
Det som är lite oklart är vad TS faktiskt undrade. Söktes det bara moralist stöd, hjälp att hjälpa hyresgästen vidare eller någon faktisk juridisk undran? Jag är osäker, men lutar åt någon av de förra anledningarna.
Om vräkningen sker pga. obetalda hyror, med stöd av privatuthyrningslagen eller på annan grund verkar ju kvitta. Det blir nog gjort hur som.
Det som är lite oklart är vad TS faktiskt undrade. Söktes det bara moralist stöd, hjälp att hjälpa hyresgästen vidare eller någon faktisk juridisk undran? Jag är osäker, men lutar åt någon av de förra anledningarna.
Jag tror att TS absolut vill bli av med gubben (han skall ju flytta ihop med svärmor)
, men inte genom att knuffa ut honom själv. Istället skall skattebetalarna stå för såväl vräkning som nytt boende. Så han vräks på ett mjukt svenskt vis. Dvs. Det man inte ser, har man inte ont av.Staffan
Jag tror TS vill något som är ganska svårt att uppnå. Jag tror att TS vill bli av med gubben på ett sätt så att denne ändå blir någorlunda nöjd. Kämpar gubben med näbbar och klor för att bo kvar återstår till slut inget annat än att rent fysiskt bära ut honom och då lär han inte vara så nöjd.Staffan2000 skrev:
Det har väl kommit en hel del kloka råd om att TS bör försöka ta hjälp av "samhället" och det är väl värt att prova även om detta naturligtvis drabbar skattebetalarna men är det så fel egentligen? Vore det rimligare om bara en kapitalstark fastighetsägare hade råd att avhysa felaktigt boende personer?
Fixar du och jag det, är det i sin ordning. Men. Parasiten vill inte flytta, ej heller betala hyra. Då återstår två val. Antingen låter han ockupanten bo kvar på hans bekostnad, eller så kastar han ut geriatrikern. Kommunen har ju redan tvått sina händer.Alfredo skrev:
Herodes