Du och din man har två problem och ni bör behandla dom som två olika problem.
1. Ni vill köpa ett hus men säljaren vill inte sälja till dig bara till din man. När huset er såld finns det inget som hindrar din man att skänka halva huset till dig. När huset är ert får ni bestämma vad ni vill med huset och får de gamla ägare inte lägga sig i.
2. Du och din man har ett allvarligt problem med hans föräldrar, och det är han som ska rätta till det. Om dina svärföräldrar vill klaga på hur ni sköter er gemensamma liv, deras hus eller något annat ska dig göra det med honom. Om de gör dig lessen i telefonen eller är oartig på ett annat sätt, ska du ger honom telefonen så att han kan ta över samtalet, alternativ så ringer han tillbaka senare för att reda ut det. Dina svärföräldrar ska lära att de i första hand ska prata med din man och lägga krav på honom, och inte föra över det på dig.
Sista möjligheten ni har är att säga upp bekantskapen med dina svärföräldrar, och det kan ni köra innan eller efter husköpet, men det kan vara bra att inte bo i närheten av dom för att undvika onödiga spänningar.
Själv har jag sagt upp bekanntskapen med mina föräldrar. Orsaken var många men allt förorsakades av deras sätt att styra (eller hjälpa tycker de själva) sina barn och förväntningar och ansvaret som de lägger (eller inte lägger) på svär-söner/dottrar.
Jag hoppas att ni redar ut den här såpan, lycka till
1. Ni vill köpa ett hus men säljaren vill inte sälja till dig bara till din man. När huset er såld finns det inget som hindrar din man att skänka halva huset till dig. När huset är ert får ni bestämma vad ni vill med huset och får de gamla ägare inte lägga sig i.
2. Du och din man har ett allvarligt problem med hans föräldrar, och det är han som ska rätta till det. Om dina svärföräldrar vill klaga på hur ni sköter er gemensamma liv, deras hus eller något annat ska dig göra det med honom. Om de gör dig lessen i telefonen eller är oartig på ett annat sätt, ska du ger honom telefonen så att han kan ta över samtalet, alternativ så ringer han tillbaka senare för att reda ut det. Dina svärföräldrar ska lära att de i första hand ska prata med din man och lägga krav på honom, och inte föra över det på dig.
Sista möjligheten ni har är att säga upp bekantskapen med dina svärföräldrar, och det kan ni köra innan eller efter husköpet, men det kan vara bra att inte bo i närheten av dom för att undvika onödiga spänningar.
Själv har jag sagt upp bekanntskapen med mina föräldrar. Orsaken var många men allt förorsakades av deras sätt att styra (eller hjälpa tycker de själva) sina barn och förväntningar och ansvaret som de lägger (eller inte lägger) på svär-söner/dottrar.
Jag hoppas att ni redar ut den här såpan, lycka till
Jag hade börjat bli otrevlig tillbaka. Riktigt otrevlig.
Men det skulle knappast bättra på situationen. Leta upp ett annat hus och meddela dom att dom är välkomna så länge dom kan uppföra sig som vuxna.
Vill ni ändå ta över just detta huset, så kräla i stoftet tilla huset är sålt till din man, och överskrivet på er bägge. Meddela dom sedan att dom kan dra åt skogen.
Jag kan bara gissa, men det verkar som att dina "svärföräldrar" är oerhört gammaldags. Och att deras problem ligger i din bakgrund/etnicitet/familje sits eller whatever.
Om deras son valt dig till partner får dom acceptera det och vara glada för sin sons skull.
Duger inte det för dom verkar dom inte mycket att ha för någon av er.
Hur kommer dom bete sig om ni får barn? Ska dom vara ohövliga mot dig inför sina barnbarn?
Fram med stora saxen och klipp ut dom ur erat liv...
Men det skulle knappast bättra på situationen. Leta upp ett annat hus och meddela dom att dom är välkomna så länge dom kan uppföra sig som vuxna.
Vill ni ändå ta över just detta huset, så kräla i stoftet tilla huset är sålt till din man, och överskrivet på er bägge. Meddela dom sedan att dom kan dra åt skogen.
Jag kan bara gissa, men det verkar som att dina "svärföräldrar" är oerhört gammaldags. Och att deras problem ligger i din bakgrund/etnicitet/familje sits eller whatever.
Om deras son valt dig till partner får dom acceptera det och vara glada för sin sons skull.
Duger inte det för dom verkar dom inte mycket att ha för någon av er.
Hur kommer dom bete sig om ni får barn? Ska dom vara ohövliga mot dig inför sina barnbarn?
Fram med stora saxen och klipp ut dom ur erat liv...
Jag vill bara säga tack och att ni är underbara som vill hjälpa till. Man blir ju så paff när något sådant händer och jag är inte van vid att handskas med elaka och kalla människor som man dessutom skall bo grannar med. Priset på huset kommer bli 2,6 miljoner istället för 2,8 plus att dom väntar på klartecken ifrån min mans enda syskon så att det inte blir några diskussioner senare. Vad jag förstår det som så vill dom att huset skall stanna i familjen och tror väl att jag skulle lämna honom och sabba allt, men det är ju löjligt. Dom har aldrig ens velat lära känna mig, men jag är stark och har sagt att det inte kan förväntas av mig att bidra till betalning av lån eller intresse bakom renovering då det faktiskt är jag som ligger inne med den mesta kunskapen på hur vi bör göra med renoveringen. Hela situationen gör mig bara så ledsen och besviken.
Som tur är har jag min familj bakom mig och som stöttar mig.
Men det är alltid skönt att få höra vad utomstående och opartiska personer tycker, det ger lite mer kött på benen..
Tack alla
Som tur är har jag min familj bakom mig och som stöttar mig.
Men det är alltid skönt att få höra vad utomstående och opartiska personer tycker, det ger lite mer kött på benen..
Tack alla
Bo grannar med dem efter allt detta? som dessutom kanske inte får ett slut? Är det verkligen värt de 200 000 kronorna?
I mina öron låter det inte som en alldeles lysande idé. Ändras situationen mellan er alla, kanske. Men annars hade jag inte gjort det, inte på långa vägar.
Jag hade sagt åt din mans syskon att slita ut det med hälsan
/Ennepop
I mina öron låter det inte som en alldeles lysande idé. Ändras situationen mellan er alla, kanske. Men annars hade jag inte gjort det, inte på långa vägar.
Jag hade sagt åt din mans syskon att slita ut det med hälsan
/Ennepop
Jag tycker du resonerar helt fel. Du verkar ha en relation med din man, inte ett liv. Stödet borde komma från din man primärt då ni borde vara ett. Ni borde tydligöra vad Ni vill ha ut av er relation med makens föräldrar. Om din man prioriterar ett hus eller släktband före ditt väl så är det tydligt att han inte prioriterar dig.Forinter skrev:Som tur är har jag min familj bakom mig och som stöttar mig.
Men det är alltid skönt att få höra vad utomstående och opartiska personer tycker, det ger lite mer kött på benen..
Tack alla
P
p.lundgren
Husägare
· Värmlänning vilse i Storstockholm
· 750 inlägg
p.lundgren
Husägare
- Värmlänning vilse i Storstockholm
- 750 inlägg
Trist med såna människor. Skulle mina föräldrar bete sig så mot min (framtida) fru/sambo/partner skulle de få veta att de levde. Till att börja med skulle de få besöks och kontaktförbud minst en månad efter att jag noga förklarat varför.
Jag själv skulle flytta långt bort från såna svärföräldrar, åtminstone 20 mil, så att de inte bara dyker in på en kopp kaffe stup i kvarten. Men om ni köper huset ska ni naturligtvis äga det tillsammans, något annat finns inte på kartan som jag ser det.
---------------------
Kan det vara så att någon eller båda av svärföräldrarna lider av någon demenssjukdom? Det skulle ju kunna förklara, men ej ursäkta, ett sådant beteende.
// Patrik
Jag själv skulle flytta långt bort från såna svärföräldrar, åtminstone 20 mil, så att de inte bara dyker in på en kopp kaffe stup i kvarten. Men om ni köper huset ska ni naturligtvis äga det tillsammans, något annat finns inte på kartan som jag ser det.
---------------------
Kan det vara så att någon eller båda av svärföräldrarna lider av någon demenssjukdom? Det skulle ju kunna förklara, men ej ursäkta, ett sådant beteende.
// Patrik
Köp inte det huset! Det kommer aldrig funka tror jag. Flytta utom syn- och hörhåll, helst utom alla håll som går... din man borde kliva in i matchen och ryta ifrån till sina föräldrar, det är hans uppgift och inte din.
Lycka till...!
Sent from my HTC Desire using Byggahus
Lycka till...!
Sent from my HTC Desire using Byggahus
Magda, du slog nog huvudet på spiken. Detta var min första tanke: att ringa så sent och säga det som sades med en rätt så aggressiv ton känns inte normalt, framförallt när min man pratade med honom dagen efter och han inte förstod vad han pratade om. Kanske Alzheimers?
Jag förstår att det är en trist situation du hamnat i, Forinter, och jag håller med om att den förmodligen bästa situationen vore om ni inte köpte huset och inte bor så nära dina svärföräldrar.
Däremot blir jag lite förvånad över alla hätska kommentarer om att säga upp bekantskapen med sina föräldrar/svärföräldrar. Jag vet att det finns genuint elaka och onda människor men de är förhoppningsvis inte så många. Tänk själva alla ni som har barn om era barn när de blir vuxna säger att ni är skit och säger upp bekantskapen, det är inte en så rolig tanke. Och tänk på att era barn mister sina mor/farföräldrar om ni säger upp all kontakt.
Jag tycker man alltid skall försöka se en lösning och då måste man försöka förstå varför svärföräldrarna agerar som de gör. De vill förmodligen sonen väl, kanske för väl och tycker inte att någon "duger" åt deras son, vilket nog tyvärr är ganska vanligt men sånt brukar kunna ge sig med tiden. Att äldre människor blir dementa eller får alzheimers blir allt vanligare ju längre medellivslängden blir. I en sådan persons sjukdomsbild ingår ofta en mer rigid personlighet och också sämre bedömningsförmåga.
Att köpa ett eget hus en (bra) bit bort från föräldrarna vore nog bäst. Pengar verkar ni ju ha (eller kunna få låna) eftersom ni tänkte köpa deras hus för 2,6 miljoner. En annan sak att tänka på är att alla nog övervärderar sitt eget hus och med dagens marknad kanske huset inte alls är värt 2,6. Köp ert eget hus men avsäg er inte alla kontakter men håll er för er själva och försök vara rak och tydlig men vänlig alt. avmätt när du pratar med dem.
Däremot blir jag lite förvånad över alla hätska kommentarer om att säga upp bekantskapen med sina föräldrar/svärföräldrar. Jag vet att det finns genuint elaka och onda människor men de är förhoppningsvis inte så många. Tänk själva alla ni som har barn om era barn när de blir vuxna säger att ni är skit och säger upp bekantskapen, det är inte en så rolig tanke. Och tänk på att era barn mister sina mor/farföräldrar om ni säger upp all kontakt.
Jag tycker man alltid skall försöka se en lösning och då måste man försöka förstå varför svärföräldrarna agerar som de gör. De vill förmodligen sonen väl, kanske för väl och tycker inte att någon "duger" åt deras son, vilket nog tyvärr är ganska vanligt men sånt brukar kunna ge sig med tiden. Att äldre människor blir dementa eller får alzheimers blir allt vanligare ju längre medellivslängden blir. I en sådan persons sjukdomsbild ingår ofta en mer rigid personlighet och också sämre bedömningsförmåga.
Att köpa ett eget hus en (bra) bit bort från föräldrarna vore nog bäst. Pengar verkar ni ju ha (eller kunna få låna) eftersom ni tänkte köpa deras hus för 2,6 miljoner. En annan sak att tänka på är att alla nog övervärderar sitt eget hus och med dagens marknad kanske huset inte alls är värt 2,6. Köp ert eget hus men avsäg er inte alla kontakter men håll er för er själva och försök vara rak och tydlig men vänlig alt. avmätt när du pratar med dem.
Redigerat:
Om ni köper huset för 2,6 istället för 2,8 som det påstås vara värt så har svärföräldrarna gjort en bra affär. De slipper mäklararvode, de slipper troligen en massa styling inför försäljningen, de slipper gissningsvis flyttstäda, de slipper bekymra sig över ev. prutningar när köparen besiktigat osv.
OK det kanske ev. är en OK affär för er också, men inte lika bra som för svärföräldrarna.
OK det kanske ev. är en OK affär för er också, men inte lika bra som för svärföräldrarna.
Forinter skrev:
Det här låter som en dålig grund för ett äktenskap. För mig betyder ett äktenskap att man slår sina påsar ihop och lever sina liv tillsammans och på jämlika villkor. Att du är någon slags hyresgäst hos din man går i rakt motsatt riktning. Istället för att huset blir något som förenar er så riskerar det att bli centrum för en stor ekonomisk intressekonflikt.Forinter skrev:
Sen tycker jag absolut inte att du ska säga upp kontakten med svärföräldrarna om saker och ting inte barkar helt åt helvete. Relationerna mellan barn, föräldrar, och mor- och farföräldrar och barnbarn är oerhört värdefull och jag tycker att den är värd en hel del ansträngning och arbete. Det ställer stora krav på dig och att du har tänkt igenom situationen. Hur vill du att relationen ska fungera? Hur ska du göra för att undvika att känna dig sårad när svärföräldrarna beter sig klumpigt?
Ett lästips här är Stephen Coveys bok 7 goda vanor, som kanske kan ge dig en del redskap för att hantera situationen.
Att blanda in hobbypsykolog/proffssnackare Covey är väl inte att rekommendera. Ska man lägga sig i så privata delar av livet är en psykolog en bättre väg att vandra....
Sent from my HTC Desire using Byggahus
Sent from my HTC Desire using Byggahus
Redigerat:
Omöjligt situation....
1. Att anpassa sig för vad andra tycker kommer bara leda till osämja...
2. Är detta ett val du verkligen vill utsätta dig för???
3. Ang ev barnbarn finns ingen självklart umgänglse rätt för missnöjda föräldrar/svärföräldrar, vill dom ha en dålig/ingen relation med sina barnbarn finns inget att göra....mest synd om dom....barn lär sig att det inte är dom viktigaste personerna i världen.
1. Att anpassa sig för vad andra tycker kommer bara leda till osämja...
2. Är detta ett val du verkligen vill utsätta dig för???
3. Ang ev barnbarn finns ingen självklart umgänglse rätt för missnöjda föräldrar/svärföräldrar, vill dom ha en dålig/ingen relation med sina barnbarn finns inget att göra....mest synd om dom....barn lär sig att det inte är dom viktigaste personerna i världen.
Jag var lite skeptisk från början men tänkte att det säkert kommer att lösa sig. Det var faktiskt inte förrän svärfar började uppträda som han gjorde som jag började tänka till en extra gång. Jag får en känsla av att om detta köp blir av, att min man blir enda ägare, kommer svärföräldrarna göra ett helvete för mig. Det finns inte en chans att detta kommer att inträffa. Han hade till och med poängterat för min son på 5 år och min dotter på 3 , att det minsann fortfarande är hans hus. Men snälla, man drar väl ändå inte in små barn i en sådan sak. Dom om några skall väl inte behöva känna oro.
Åh, vad skönt det var att få ventilera med er
Åh, vad skönt det var att få ventilera med er