om ni har fina stämjärn eller bildhuggningsjärn så satsa på träklubba.
till dom sämre har ni vanlighammare om ni vill.
gör träklubborna i svarv eller ta ett ved trä att slå med.
behöver ej köpa några dyra klubber.
till dom sämre har ni vanlighammare om ni vill.
gör träklubborna i svarv eller ta ett ved trä att slå med.
behöver ej köpa några dyra klubber.
Vi bygg använder jag snickarhammaren, 16 eller 20oz vaughan (ofta med bredsidan).
Vid finsnickeri så försöker jag undvika att hamna i situationer där jag måste slå på stämjärnet. Men när det händer blir det oftast en studsfri klubba, ett riktigt trevligt redskap, utmärkt för att banka ihop saker som ska limmas, för plåt etc. Träklubba förekommer också.
Vid finsnickeri så försöker jag undvika att hamna i situationer där jag måste slå på stämjärnet. Men när det händer blir det oftast en studsfri klubba, ett riktigt trevligt redskap, utmärkt för att banka ihop saker som ska limmas, för plåt etc. Träklubba förekommer också.
daniel_n
jo det stämmer finsnickeri och vassa stämjärn så behövs ej något annat verktyg, än ett vasst stämjärn.
men att använda någon sorts slagverktyg kan ge en annan kontroll än att bara använda handkraft och förlora kontroll när matriallet ger med sig(alltså att verktyget börjar skära i matr och man slinter och gör ett okontrollerat skär). tänker då på hårda träslag
jo det stämmer finsnickeri och vassa stämjärn så behövs ej något annat verktyg, än ett vasst stämjärn.
men att använda någon sorts slagverktyg kan ge en annan kontroll än att bara använda handkraft och förlora kontroll när matriallet ger med sig(alltså att verktyget börjar skära i matr och man slinter och gör ett okontrollerat skär). tänker då på hårda träslag
Det är väl framförallt om man gör tapphål (mortise) för hand med lockbettel (mortise chisel) man kan behöva banka ordentligt. Har jag ingen klubba till hands för limningshopslagningar etc. brukar jag lägga en granlist etc emellan som skydd för arbetsstycket.Daniel_N skrev:
Oj, den där Veritas brassmallet gav ett visst habegär, frågan är när jag skulle använda den. Nåja, det har ju inte varit något hinder tidigare, behovet kommer väl om bara tillgången är tillgodosedd, eller? 
Finns det lite tips på en bra studsfri hammare då? Jag tänker mer på att banka ihop sådant som skall limmas eller för att knacka i domino brickor. Den gamla hammaren som morfars far har smitt ur en järnvägsräls fungerar oftast bra att knacka med men ibland kan det vara skönt att slippa leta upp något att lägga emellan om man behöver slå lite hårdare.
Finns det lite tips på en bra studsfri hammare då? Jag tänker mer på att banka ihop sådant som skall limmas eller för att knacka i domino brickor. Den gamla hammaren som morfars far har smitt ur en järnvägsräls fungerar oftast bra att knacka med men ibland kan det vara skönt att slippa leta upp något att lägga emellan om man behöver slå lite hårdare.
Man behöver saker emellan även med en studsfri klubba, så det slipper du inte. Däremot tror jag att du kommer att uppskatta känslan av att jobba med en sådan. Jag använder Julas variant, har två storlekar, gillar båda.jac skrev:Oj, den där Veritas brassmallet gav ett visst habegär, frågan är när jag skulle använda den. Nåja, det har ju inte varit något hinder tidigare, behovet kommer väl om bara tillgången är tillgodosedd, eller?
Finns det lite tips på en bra studsfri hammare då? Jag tänker mer på att banka ihop sådant som skall limmas eller för att knacka i domino brickor. Den gamla hammaren som morfars far har smitt ur en järnvägsräls fungerar oftast bra att knacka med men ibland kan det vara skönt att slippa leta upp något att lägga emellan om man behöver slå lite hårdare.
Jag återgår alltid till min runda träklubba av någon anledning.
Bengt. Varför drar du gränsen vid just 13 mm?
Bengt. Varför drar du gränsen vid just 13 mm?
Jag har alltså valt att bryna stämjärn upp till 13mm med en vinkel på ca 35-grader så att eggen håller bättre. För de bredare har jag en lägre vinkel vilket gör att de skär bättre men inte håller för att knacka på.Dr_Jerkyll skrev:
Om jag behöver ta bort material tvärs fiberriktningen och alltså måste knacka med hammeren på stämjärnet behövs sällan bredare verktyg.
/B
Aha, ok. Då är ditt sätt att arbeta så att du aldrig avverkar större stycken med ett brett järn antar jag. Tycker jag gör det relativt ofta men det räcker iofs med ett att ha ett brett stämjärn som tål lite tuffare tag.bengtn skrev:
Men varför just 13?
Ok, nu riskerar vi en ny tur. Utan att inse att jag hört svaret tusen gånger kring andra saker, eller den skada svaren brukar åsamka mina drömmar eller min plånbok, så bara måste jag ställa frågan:bengtn skrev:
Om man ändå slipar sina stämjärn så de verkligen blir vassa, och det blir mina, men trots det kör med diverse nonames från Bauhaus och liknande (tools och de där med träskaft från tyskland, vet inte vad de heter), finns det en märkbar skillnad på LNs, och i så fall vad?
--- Mats ---
Nja, ett vasst stämjärn är ett vasst stämjärn. Det skiljer ju på tiden det tar att göra iordning ett nytt för första gången men sen handlar det om dels eggens hållbarhet och skärpa och dels om stämjärnets balans och känsla. Jag tycker dessutom det är snyggt att ha en rad likadana i storleksordning.Mats Bengtsson skrev:
/B, som skaffat en ny avatar..
Då fortsätter jag med mina billiga. Jag har ändå en tro att det är bättre ha ett antal och byta tills jag är klar och sedan slipa alla, än attt ha färre som i och för sig håller längre.bengtn skrev:
Apropos din nya avatar, ser ut som en metallbit med någons sorts fyllnad inuti. Exakt vad är det för något?
--- Mats ---