7 442 läst ·
22 svar
7k läst
22 svar
Kalla fötter
Sida 1 av 2
Hej! Jag och min sambo är intresserade av att köpa en avstyckad gård. Köparen har gått med på vårt bud och allt som återstår är egentligen kontakten med banken och påskrift. Ekonomin, när vi räknat på allt, går ihop utan större problem (Gården kostar 3,5 milj kr) och huset är i ok skick för sin ålder. Finns tråkiga bitar som ett kök som är av äldre standard, diskmaskin saknas, trädgården är i vildvuxet skick etc. men på det stora hela är allt ok. Besiktningen visade inte på några större brister annat än förväntat heller.
Nu till funderingarna. Vi är rädda för att våga ta steget. Det finns t.ex några större ekonomibyggnader på tomten som är i bra skick men som kommer behöva skötas. Det är 3ha mark till med servitut på någon väg. Det är enskilt avlopp och brunn. Såna saker…
Kommunikationer är ok, det finns förskola och skola i närheten, liten servicebutik 800m bort och större tätort 8km bort så det är inte sååå lantligt egentligen. Vi är båda uppvuxna i mindre orter och känner att detta är för oss. Vi ser en potential. Något som kan bli vårt livsverk nästan. Men ändå är vi räääddaa. Särskilt i dagens läge. Huset har varit rätt svårsålt och vi är väl egentligen de enda som varit riktigt intresserade. Det gör att vi nog inte kan räkna med att sälja fort igen om det skulle vara helt fel.
Finns det någon som tagit ett liknande steg i livet? Råd? Kloka ord på vägen?
Vänligen
/Mats
Nu till funderingarna. Vi är rädda för att våga ta steget. Det finns t.ex några större ekonomibyggnader på tomten som är i bra skick men som kommer behöva skötas. Det är 3ha mark till med servitut på någon väg. Det är enskilt avlopp och brunn. Såna saker…
Kommunikationer är ok, det finns förskola och skola i närheten, liten servicebutik 800m bort och större tätort 8km bort så det är inte sååå lantligt egentligen. Vi är båda uppvuxna i mindre orter och känner att detta är för oss. Vi ser en potential. Något som kan bli vårt livsverk nästan. Men ändå är vi räääddaa. Särskilt i dagens läge. Huset har varit rätt svårsålt och vi är väl egentligen de enda som varit riktigt intresserade. Det gör att vi nog inte kan räkna med att sälja fort igen om det skulle vara helt fel.
Finns det någon som tagit ett liknande steg i livet? Råd? Kloka ord på vägen?
Vänligen
/Mats
Har man intresset av att skita ner sig och är beredd att avsäga sig en del bekvämligheter, då kör man!
Friheten med en gård är ju skön, även om det ständigt finns saker att göra. Det finns alltid nån lurig granne som kan hjälpa till med att hålla marken skött. Byggnader som känns överflödiga kan ju hyras ut.
Men tänk på friheten (tänk inte för mycket på banklånet samtidigt).
När jag själv letade gård så ville jag att läget skulle erbjuda minst tre väderstreck att slå sin morgonpiss i….nu med lite förvaltning så är vi snart uppe i alla fyra. Det är frihet! Och frihet kan kosta…
Friheten med en gård är ju skön, även om det ständigt finns saker att göra. Det finns alltid nån lurig granne som kan hjälpa till med att hålla marken skött. Byggnader som känns överflödiga kan ju hyras ut.
Men tänk på friheten (tänk inte för mycket på banklånet samtidigt).
När jag själv letade gård så ville jag att läget skulle erbjuda minst tre väderstreck att slå sin morgonpiss i….nu med lite förvaltning så är vi snart uppe i alla fyra. Det är frihet! Och frihet kan kosta…
Svårt att svara på vad det är vi är rädda för egentlige. Vi är inte rädda för att arbeta på huset, det är ju en del av drömmen. Det är nog känslan av att man inte riktigt vet vad man ger sig in på som är läskig. Men hur jäkla fel kan det bli? I värsta fall får man väl bo kvar i några år och eller ta en förlust…
Vi gjorde den resan för drygt 5 år sedan. Samma sak för oss, intresset när förra ägaren sålde var uppenbarligen svalt trots att det är ett "drömställe". Men jag tror många är realister och inte är beredda att axla utmaningen med att driva runt ett sånt ställe. I synnerhet om det finns renoveringsbehov.
Men man måste ju ge sina drömmar en chans... Inser man att det blir övermäktigt är det väl inte värre än att man får sälja även om det tar tid och man i värsta fall gör en ekonomisk förlust. Nåt år eller två kan man väl alltid stå ut?
Samtidigt måste man nog vara införstådd med att skötseln av ett sådant ställe är ett "heltidsjobb", vare sig man gör det själv eller lejer in hjälp. Så man bör nog gilla hemmafix och vara beredd att ägna majoriteten av sin fritid åt sådant. Även om jag tror ni kommer att inse att just de specifika saker du räknar upp knappast är de stora utmaningarna.
Det här med närheten till lokal service och bra kommunikationer är något vi inte tänkte så mycket på vid köpet, men har har insett att det är en stor lyx. Stor fördel.
Men man måste ju ge sina drömmar en chans... Inser man att det blir övermäktigt är det väl inte värre än att man får sälja även om det tar tid och man i värsta fall gör en ekonomisk förlust. Nåt år eller två kan man väl alltid stå ut?
Samtidigt måste man nog vara införstådd med att skötseln av ett sådant ställe är ett "heltidsjobb", vare sig man gör det själv eller lejer in hjälp. Så man bör nog gilla hemmafix och vara beredd att ägna majoriteten av sin fritid åt sådant. Även om jag tror ni kommer att inse att just de specifika saker du räknar upp knappast är de stora utmaningarna.
Det här med närheten till lokal service och bra kommunikationer är något vi inte tänkte så mycket på vid köpet, men har har insett att det är en stor lyx. Stor fördel.
Det finns fem grundregler man inte får glömma:
-Allt kan inte vara perfekt som i ett bostadsområde. Ställ inte krav som inte fyller någon funktion. Tak skall hållas täta och väggarna någorlunda hela och så vill man ju hålla efter det mesta slyet kring husen men i stort sett kvittar det om gräset är knähögt eller någon vägg är omålad. Ingen människa orkar rent fysiskt hålla det perfekt.
-Du har bara tid att göra saker en gång. Gör det ordentligt rent tekniskt så det håller även om utseendet inte behöver vara perfekt.
-Man hinner och orkar mer om man arbetar 12 timmarsdagar långsamt än om man river i som ett djur och är slutkörd redan på förmiddagen.
-Ta vara på möjligheter där de finns. Överstora uthus i behov av nytt plåttak kan till exempel betala sina kostnader och på sikt ge ett fint ett litet årligt överskott om man hyr ut förvaringsplats för båtar och husvagnar. En bit skog kan ge billig ved och virke åt en själv. Det är många som flyttar in och river uthus och säljer skog för att de ser dem som en belastning för att sedan sakna dem och inte ha råd att bygga/köpa när de vill ha dem.
-Skaffa inte hästar. Åtminstone inte innan ni har fått balans i livet i övrigt. Vi som bor på landet har sett många stadsbor köpa och flytta in och skaffa hästar och köra slut på sig och gå omkull ekonomiskt och sälja i samråd med banken och försvinna. Hela processen inom 1-5 år.
-Allt kan inte vara perfekt som i ett bostadsområde. Ställ inte krav som inte fyller någon funktion. Tak skall hållas täta och väggarna någorlunda hela och så vill man ju hålla efter det mesta slyet kring husen men i stort sett kvittar det om gräset är knähögt eller någon vägg är omålad. Ingen människa orkar rent fysiskt hålla det perfekt.
-Du har bara tid att göra saker en gång. Gör det ordentligt rent tekniskt så det håller även om utseendet inte behöver vara perfekt.
-Man hinner och orkar mer om man arbetar 12 timmarsdagar långsamt än om man river i som ett djur och är slutkörd redan på förmiddagen.
-Ta vara på möjligheter där de finns. Överstora uthus i behov av nytt plåttak kan till exempel betala sina kostnader och på sikt ge ett fint ett litet årligt överskott om man hyr ut förvaringsplats för båtar och husvagnar. En bit skog kan ge billig ved och virke åt en själv. Det är många som flyttar in och river uthus och säljer skog för att de ser dem som en belastning för att sedan sakna dem och inte ha råd att bygga/köpa när de vill ha dem.
-Skaffa inte hästar. Åtminstone inte innan ni har fått balans i livet i övrigt. Vi som bor på landet har sett många stadsbor köpa och flytta in och skaffa hästar och köra slut på sig och gå omkull ekonomiskt och sälja i samråd med banken och försvinna. Hela processen inom 1-5 år.
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 634 inlägg
Bästa tipset i hela tråden! Jag upprepar för säkerhets skull: skaffa inte hästar 🐴 ☣️!H heimlaga skrev:
Jag tror att det kan vara en del i att stället varit svårsålt; den Öfvre Hästägande Medelklassen vill ha något mer fancy, och varken Hästägande WT eller Gröna Vågare har råd med 3,5 miljoner.
Vi köpte vårt första hus i november 2015, det har en stooor övervuxen tomt och en gammal ladugård (det var ursprungligen en gammal gård som styckats av till "villa") som inte är i bästa skicket. Huset totalrenoverades i mitten på 80-talet och har sedan långsamt fått gå ner sig till en nivå där allt behöver göras igen.blade122222 skrev:
Svårt att svara på vad det är vi är rädda för egentlige. Vi är inte rädda för att arbeta på huset, det är ju en del av drömmen. Det är nog känslan av att man inte riktigt vet vad man ger sig in på som är läskig. Men hur jäkla fel kan det bli? I värsta fall får man väl bo kvar i några år och eller ta en förlust…
Vi (eller i alla fall jag) var stressade över precis det som du säger: Vad ger vi oss in på? Kommer vi att klara det här, vi har aldrig haft hus, vi har aldrig renoverat, etc etc. Detta kändes väldigt påtagligt trots att vi båda är praktiker (båda jobbade då som mekaniker inom olika branscher, så att jobba med kroppen kändes inte som ett problem).
Men! När jag började tappa modet och kände att vi kanske borde skita i att köpa just det här huset tänkte jag på min bästa kompis: Han är världens snällaste, men också otroligt opraktisk, ohändig och utan öga för problemlösning. Han hade då ägt ett hus alldeles ensam i kanske 5 år utan problem, med allt vad det innebär att ha ett äldre hus med renoveringsbehov. Om han klarade det ensam så borde väl vi som två praktiker klara det? När jag såg det ur det perspektivet kändes det genast mycket mer hanterbart.
Med hjälp av internet och kontakter kommer man jättelångt, oftast handlar det faktiskt bara om att man vill ha råd och stöd i hur man ska lösa vissa saker, att sedan göra dem är (oftast) inte så himla svårt när man vet hur man ska gå till väga. Där är dessutom Byggahus världens bästa kontaktnät, oj vad många gånger man kunnat hitta lösningarna här!
Vi spenderade 14 månader på att - helt själva - renovera huset invändigt innan vi flyttade in, och har sedan dess dragit ner på takten i renoveringarna. Vi har sedan dess bytt panel på en sida av huset, renoverat lite fönster, gjort om balkong/entré, tagit ned ett gäng träd, grävt bort rabatter, och en massa mindre fix här och där. Efter renoveringen invändigt tar vi numera allt i lite mer lagom stora bitar. Det finns massor att göra, både på hus, uthus och i trädgården, men man ska hinna leva och må bra också 🙂
Summa summarum so far - vi har inte ångrat oss alls!
Det är massor med jobb, men det är precis som heimlaga skriver ovan - man kan inte göra allt på en gång och det är faktiskt inte så mycket som är akut på riktigt. Du får dessutom något konkret att använda pengar och fritid till 😉
Fundera på vad ni vill göra på fritiden, för som flera har sagt kommer troligen underhåll av olika slag vara en stor del av det ni gör. Gräs ska klippas/slås, det ska målas om panel och fönster, ... Med en stor fastighet är man (tyvärr) aldrig sysslolös.
Är det ok att en jobbar om den andra inte orkar?
Är det ok att en jobbar om den andra inte orkar?
Bra pepp! Vi tycker båda att rädslan inte får vara det enda som står i vägen för oss så vi har gått vidare med att besiktiga tak och el. Är det någorlunda okej blir det köp😄Jumos skrev:
Vi köpte vårt första hus i november 2015, det har en stooor övervuxen tomt och en gammal ladugård (det var ursprungligen en gammal gård som styckats av till "villa") som inte är i bästa skicket. Huset totalrenoverades i mitten på 80-talet och har sedan långsamt fått gå ner sig till en nivå där allt behöver göras igen.
Vi (eller i alla fall jag) var stressade över precis det som du säger: Vad ger vi oss in på? Kommer vi att klara det här, vi har aldrig haft hus, vi har aldrig renoverat, etc etc. Detta kändes väldigt påtagligt trots att vi båda är praktiker (båda jobbade då som mekaniker inom olika branscher, så att jobba med kroppen kändes inte som ett problem).
Men! När jag började tappa modet och kände att vi kanske borde skita i att köpa just det här huset tänkte jag på min bästa kompis: Han är världens snällaste, men också otroligt opraktisk, ohändig och utan öga för problemlösning. Han hade då ägt ett hus alldeles ensam i kanske 5 år utan problem, med allt vad det innebär att ha ett äldre hus med renoveringsbehov. Om han klarade det ensam så borde väl vi som två praktiker klara det? När jag såg det ur det perspektivet kändes det genast mycket mer hanterbart.
Med hjälp av internet och kontakter kommer man jättelångt, oftast handlar det faktiskt bara om att man vill ha råd och stöd i hur man ska lösa vissa saker, att sedan göra dem är (oftast) inte så himla svårt när man vet hur man ska gå till väga. Där är dessutom Byggahus världens bästa kontaktnät, oj vad många gånger man kunnat hitta lösningarna här!
Vi spenderade 14 månader på att - helt själva - renovera huset invändigt innan vi flyttade in, och har sedan dess dragit ner på takten i renoveringarna. Vi har sedan dess bytt panel på en sida av huset, renoverat lite fönster, gjort om balkong/entré, tagit ned ett gäng träd, grävt bort rabatter, och en massa mindre fix här och där. Efter renoveringen invändigt tar vi numera allt i lite mer lagom stora bitar. Det finns massor att göra, både på hus, uthus och i trädgården, men man ska hinna leva och må bra också 🙂
Summa summarum so far - vi har inte ångrat oss alls!
Det är massor med jobb, men det är precis som heimlaga skriver ovan - man kan inte göra allt på en gång och det är faktiskt inte så mycket som är akut på riktigt. Du får dessutom något konkret att använda pengar och fritid till 😉
Glöm inte avloppet... hur är det ordnat idag? Kontakta kommunen och fråga om de har planer på att skärpa kraven på enskilda avlopp i ditt område. Det kan i värsta fall innebära att ni måste skaffa en helt ny avloppslösning. Jag råkade ut för detta med mitt fritidshus. Jag hade sluten tank för svartvatten och trekammarbrunn för gråvatten. Trekammarbrunnen dömdes ut och jag fick tre år på mig att ersätta den med något bättre. Sluten tank för svartvatten funkar ju, men blir dyrt i längden, särskilt om man är permanentboende (många och dyra tömningar).blade122222 skrev:
Upprepar rådet som boende i hästområde… man får se mycket misär med människor som bor sämre än hästarna…SågspånPappspikEternit skrev:
Skaffa inte hästar!!!
Hej! Även vi har nyligen tagit det steget. Från villa i närförort till Sthlm till gård på landet ca 1 h med bil från Sthlm. Vi har ett stort hus och 8 ekonomibyggnader samtidigt som vi har 3 barn att ta hand om. Vi är alla överens om vi äntligen har möjlighet att förverkliga drömmar. Allt från koja i skogen, växthus och eget bryggeri. Även om vi vet att inte ens 10% av drömmarna kommer förverkligas så är det en frihetskänsla att veta att möjligheten finns.
Barnen älskar möjligheten att springa fritt och utforska och vi känner alla ansvar att vårda och ta hand om detta.
12 månader in är det ett av de modigaste besluten och bästa jag tagit.
Lycka till!
Barnen älskar möjligheten att springa fritt och utforska och vi känner alla ansvar att vårda och ta hand om detta.
12 månader in är det ett av de modigaste besluten och bästa jag tagit.
Lycka till!
Hej! Det är ekonomibyggnaderna jag tänker mest på…hur ser ert underhåll av dessa ut? Vi vill nog inte ha nån verksamhet alls i dessa och vill nog göra minimum för att det inte ska se ut som skit…C Crippe_Crull skrev:Hej! Även vi har nyligen tagit det steget. Från villa i närförort till Sthlm till gård på landet ca 1 h med bil från Sthlm. Vi har ett stort hus och 8 ekonomibyggnader samtidigt som vi har 3 barn att ta hand om. Vi är alla överens om vi äntligen har möjlighet att förverkliga drömmar. Allt från koja i skogen, växthus och eget bryggeri. Även om vi vet att inte ens 10% av drömmarna kommer förverkligas så är det en frihetskänsla att veta att möjligheten finns.
Barnen älskar möjligheten att springa fritt och utforska och vi känner alla ansvar att vårda och ta hand om detta.
12 månader in är det ett av de modigaste besluten och bästa jag tagit.
Lycka till!
