Y
Om man utgår ifrån att amn skulle ha jägarexamen, får man då jaga på sin mark då.

Eller är jaktmark något man måste ansöka om? Kostar det något?
Om man ärvt sådan mark, nollas det så man måste ansöka pånytt?
 
Äger du marken har du jakträtt.
 
Kolla vem som har jakträtten på marken. Om du har ärvt så kan det vara så att något jaktlag har arrenderat men om deras alternativ är att ha med dig i laget eller bli av med marken så är nog valet lätt. Men gå försiktigt fram. Få saker rör upp känslorna så som jaktarrenden kan jag lova dig. Det är en het potatis i många fall.
 
Det här va lite ur banan. Men dock intressant. Jag lånar topicen lite...

Med en jaktexamen i hand.
Hur går man tillväga för att hitta mark/jaktlag att jaga med? Känner ingen som jagar. Men är ruskigt sugen på att skaffa en examen och ge mig ut i skogen.
 
Blåhaken: Kolla om det finns någon viltvårdsförening i ditt område. Dom kan hjälpa till. Jägarförbundet kan vara en annan möjlighet.

Yrrol: Utöver vad som sagts ovan så kan det finnas en viltvårdsförening. I vår socken här på Gotland är alla markägare automatiskt medlemmar i föreningen vilket innebär en del skyldigheter och rättigheter betr jakt på annans mark mm.
 
blåhaken skrev:
Det här va lite ur banan. Men dock intressant. Jag lånar topicen lite...

Med en jaktexamen i hand.
Hur går man tillväga för att hitta mark/jaktlag att jaga med? Känner ingen som jagar. Men är ruskigt sugen på att skaffa en examen och ge mig ut i skogen.
Vi har fiskerätten kvar men släppte jakträtten till köparen av marken då gården vi köpte styckades. Jag tänkte faktiskt inte på att jakträtt även om jag inte jagar själv har ett ekonomiskt värde den dag som ägorna säljs. Tydligen är det ett mycket gott säljargument om det ingår jakt...alltid lär man sig något.

Men jakt och fiske är ointressant för mig i organiserad form. Ska det fixas fram käk till de hungriga barnen på torpet så får pappa samla mod, klä sig i för ändamålet riktiga kläder som passar sig för tillfället. Bra kamouflage så jag inte syns där jag av hustrun tvingas jaga.

Oömma skor som tål en panikflykt samt stålhätta för att kunna sparka sig fri från sådana som även de jagar men som gör det för nöjes skull. Vilket jag inte fattar hur man kan göra frivilligt. Det är ju helt sjukt med denna hype som jakt på mat som är "billig". Inte är det mycket man tjänar på att jaga heller! Bara dumheter.

Dessutom tilldelas man ett begränsat antal, är det något riktigt bra så nog sjutton tilldelas man max 2 st. Vilket gör det än mer meningslöst att slösa pengar och tid på all utrustning som krävs. Det ska minsann vara en stor fet fyrhjulsdriven penisförlängare där man tillsamman med jaktkollegorna ska parkera.
För här ska det minsann fyllas på i förråden!

Sen ska alla kollektivt på givet klockslag rusa åstad in på jaktmarken, helt okontrollerat och totalt livsfarligt. Jag får psykbryt för mindre och konstaterar ganska omgående att det är synd att jag glömde ammunitionen hemma för som mina jaktkollegor beter sig så borde de skjutas rakt av.. De väsnas och för ett himla oväsen. Ska man jaga ska det vara tyst och lugnt!

Värst är väl ändå den "man" som inte ens klarar av att säga åt frun att det där med jakt är inget för honom utan tvingas följa med HENNE och barnen för att det är HON som vill jaga...det är pinsamt o-manligt kan jag tycka. Men betala kostnaderna som uppstår i samband med detta ständiga jagande, DET ska man minsann göra.

Sådär är det med vår jakt iaf...en ständig källa till konflikter. Ska vi tillåta att andra varelser kanske hinner före och stjäl det vi ska jaga så inget blir kvar till oss?

Jag tycker faktiskt det, det är ju otroligt mycket skönare om andra jagar rent så jag slipper ta hand om allt efterarbete. Men om det där råder det otroligt stora meningsskiljaktigheter. Ibland är det så att under alla andra dagar så kan man minsann hålla fred men när jakten kommer på tal..då blir vi osams om just detta. Det bråkas om att det är för bedrövligt att andra tillåts jaga samma saker, det kanske inte räcker till oss alla.Osv osv

Sådär är det för mig...inget att göra åt.


Var är "våra" jaktmarker då?

Ica-Maxi, Lidl , Konsum och alla jobbiga shoppinggallerior där andra jägare håller hus...

Jag säger som Ferdinand...Jag trivs bättre hääär.

Peace!
 
Redigerat:
Cheesus>
Är det verkligen juridiskt möjligt att avstå jakträtten vid ett köp? Menar du inte att det någon form av servitut?

Det framgår tydligt i jaktlagen att det är markägaren som äger jakträtten.

10 § Fastighetsägaren har jakträtten på den mark som hör till fastigheten, om inte annat följer av andra stycket eller av 10 a § eller 11 §. I jakträtten ingår rätt att tillgodogöra sig vilt som omhändertas, påträffas dött eller dödas i något annat sammanhang än vid jakt, om inte annat följer av föreskrifter meddelade med stöd av 25 §.
Vid jordbruksarrende har arrendatorn jakträtten på den arrenderade marken, om inte annat har avtalats.


EDIT: Om man upplåter jakträtten genom ett avtal, annat än servitut, så torde detta upphöra vid försäljning.
 
Redigerat:
Cheesus>

Den skilldringen är ju minst värt nobelpriset, bragdguld & årets svensk.
Ett gott skratt!
 
Jaktmarkerna behöver inte vara stora heller. Runar Sorgaard sköt ju ett rådjur på sin villatomt för ett antal år sen :)
 
Fotografen skrev:
Äger du marken har du jakträtt.
Så är inte fallet. Tidigare ägare kan ju skrivit på ett 10års kontrakt året innan man köpte stället och i kontraktet kan det stå att det gäller även vid ägarbyte
 
Jotack, det där känner jag till. Den kan vara långa kontrakt också, och med gamla komntrakt kunde jägarna få automatiskt förlängning en gång om de ville, oavsett vad ägaren ville. Själv lyckades jag få de till så att de sade upp arrendet från 2012...
 
Om man bortser från eventuella avtal och kontrakt som eventuellt finns (nåt man bör kolla upp ändå innan man köper) så hör jakträtten till markägaren.

Även om man bara äger sin egen villatomt inne i staden så är det du som har jakträtten på den dock finns det då andra lagar som gör det svårt att utnyttja den.

Men om ett skadat djur (trafik/jakt) vinglar in på din tomt och dör där så är bytet ditt.

/ATW
 
De kontrakt som finns på vår mark löper över ett år.

Cheesus, hemma hos oss är det jag som är jaktintressrad. Maken är fullständigt ointresserad och det får han så gärna vara. Jaktlaget tycker mest att det är roligt med en kvinna som är jaktintresserad.

Fast inte handlar det om billig mat. Icke sa nicke. Utan kvalitet. Och att man får lära sig att "stek" kommer någon helt annanstans ifrån än en plastförpackning från ICA. Vi kommer aldrig att kunna ha djur, men jag vill lära mina ungar samma saker som jag fick lära mig när jag var liten bondjänta.
 
Y
Nu ska vi se, vissa pratar att om man har mark så får man jaga, andra pratar om kontrakt. Med vem skrivs kontraktet med, vem söks det hos? Hur kollar man upp om ens åkrar är jaktmark-klassade ifall det nu inte är det automatiskt?
 
Den lokala viltvårdsföreningen borde känna till det. Den det skrivs kontrakt med är mellan markägaren och den som arrenderar jakträtten. Du ska upplysas om det när du köper marken, så har du inte blivit upplyst om något sådant misstänker jag att det inte finns något sådant.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.