tommib
Jag har ett problem, som rubriken säger. Specifikt det här stället.

Rött sommarhus omgivet av tallar vid en sjö. Trampolin synlig till höger och diverse föremål utspridda framför huset. Soligt väder och klarblå himmel.
Inloggade ser högupplösta bilder
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder


Detta är min mormors sommarställe. Hon avled för 1,5 år sedan så nu ägs detta av dödsboet som fortfarande är oskiftat. Dödsboet har tre delägare, min mamma, min moster och min morbror. Den enda som bor i närheten (2 tim) är min morbror. Övriga, inkl jag själv, bor för långt bort. Min morbror har ekonomiska problem och har just gått igenom en skilsmässa. Han har också attityden att han kan fixa det mesta med hus. T.ex spikade han ihop vedförvaringen som han slängde ihop förra veckan med elförzinkad dyckert.
Utöver detta saknas ibland lite exekutiv förmåga, särskilt kring sådant som är tråkigt. Vi kom hit, överenskommet sedan ett halvår, och finner stället i samma skick som man ser på programmen om hoarders. Dvs inte toppen.

Mitt sommarprojekt här skulle egentligen vara att bygga ett hus för den nya mulltoan och en dusch. Jag har nu helt börjat misströsta och funderar på att bara försöka släppa den här platsen, som jag vuxit upp på alla somrar fram till typ 15 års ålder och många därefter.

Vad är frågan då? Ja, vad skulle ni gjort? Försöka kämpa vidare och få syskonen att samäga det? Sälja och gå vidare? Köpa själv?

Troligen skulle jag kunna köpa det själv och äga det (med min fru) men hur realistiskt är det att äga ett sommarhus så långt bort att man minst måste ta en vecka för att vara där? Det kostar också minst 10000 kr bara för resan dit (den listiga har nu räknat ut att stället inte ligger i Sverige).

Tacksam för era funderingar.

Lägger tråden i Socialt och Projekt få den primärt rör sociala förhållanden.
 
  • Gilla
MBBN Nyombygg och 4 till
  • Laddar…
G
Vill du ha det och har råd så köp själv, om inte sälj.
 
  • Gilla
Namnethär och 15 till
  • Laddar…
MultiMan
Jag vet inte hur gammal du är, men det där med barndomsminnen kan få större betydelse än man tror i yngre år.

Min mamma sålde sommarstället hon växte upp på alla somrar och det var inte roligt när hon senare fick cancer och inte kunde tillbringa sin sista tid där och minnas allt det glada, på plats. Hon och pappa hade kunnat behålla det, det handlade mest om ekonomiska överväganden.
 
  • Gilla
  • Ledsen
nissenhj och 7 till
  • Laddar…
tommib tommib skrev:
Troligen skulle jag kunna köpa det själv och äga det (med min fru) men hur realistiskt är det att äga ett sommarhus så långt bort att man minst måste ta en vecka för att vara där? Det kostar också minst 10000 kr bara för resan dit (den listiga har nu räknat ut att stället inte ligger i Sverige).

Tacksam för era funderingar.

Lägger tråden i Socialt och Projekt få den primärt rör sociala förhållanden.
Ni kan troligen köpa sommarstället av din mamma och hennes syskon, även om det blir ett stort projekt. Det finns två frågor: Får ni köpa huset av mamma och syskonen? Och vill ni köpa det?

Så kortfattat. Och så svårt.

För många nutidsmänniskor är släktens sommarstuga en av de viktigaste platserna att ha hemkänsla för, nu när de flesta av oss inte bor på landet och har en släktgård. Jag hade köpt.
 
  • Gilla
Mika Vainio och 7 till
  • Laddar…
tommib
Ja, det ska kanske tilläggas att om vi skulle köpa det måste jag säga till min morbror att han måste hyra stället om han vill vara där och inte får göra några ändringar. I praktiken riskerar det att avsluta relationen med honom. Så det är mer än ekonomiska överväganden i ett ev köpbeslut.

Det är också så att jag inte egentligen har någon möjlighet att praktiskt se efter stället. Det är för omständligt att åka dit kortare perioder. Detta skulle således behöva lejas ut.
 
  • Gilla
Appendix och 4 till
  • Laddar…
tommib
SågspånPappspikEternit SågspånPappspikEternit skrev:
Ni kan troligen köpa sommarstället av din mamma och hennes syskon, även om det blir ett stort projekt. Det finns två frågor: Får ni köpa huset av mamma och syskonen? Och vill ni köpa det?

Så kortfattat. Och så svårt.

För många nutidsmänniskor är släktens sommarstuga en av de viktigaste platserna att ha hemkänsla för, nu när de flesta av oss inte bor på landet och har en släktgård. Jag hade köpt.
Ja mycket svårt. Min moster ser det som bästa möjliga utfall om jag köper. Min mamma troligen likaså. Svårt att veta vad morbror skulle tycka, speciellt givet förändringar i hans möjlighet att nyttja stället.
 
  • Gilla
Appendix och 1 till
  • Laddar…
Ah, dessa arvsskiften. Vi har ett par framför oss som omfattar sommarhus. Något långt bort med ringa värde, något nära med stort värde. Båda svåra att hantera men av olika skäl.

Jag tänker ungefär så här:

1. Sommarhus som man inte når inom 1-2h ska ha ett oerhört stort icke finansiellt värde för att det ska vara värt besväret. Jag är för bekväm av mig för att ha riktigt långt till ett sommarhus.

2. Att samäga saker med folk som 1 inte har ekonomi till att äga ett hus och 2. inte kan hjälpa till med underhållet utan att man själv får hjärnblödning på kuppen, det går inte. Det betyder bara att man behöver tjafsa/kompromissa med andra om hur och vad som ska göras och sedan får du göra det själv ändå OCH betala för det. Bättre att då lösa ut övriga och låta dem nyttja stället på dina villkor.

Att skaffa dig egen kontroll över stället men låta andra nyttja det, är kanske ett sätt att rent praktiskt kunna ha det kvar om ni inte kan åka tid så ofta, det behöver ju ändå tittas till då och då.

Om det inte går att få till, gör en exit och skaffa något eget närmare tokholm.

Det svåra här är ju, förutom att bestämma hur man vill ha det, att genomföra det utan att bli osams med släkten.
 
  • Gilla
llehs och 38 till
  • Laddar…
Jag har varit delägare med flera släktingar i en gammal släktgård. Det hela fungerade bra när det fanns personer som bodde där året runt. Den låg i en liten stad och när dom som bodde där dog så fanns det ingen som kunde bo där och hålla efter. Flera hade bara några timmars resa dit men när man inte kan vara där mer än på helger och semester så växer det snabbt igen och att åka dit blev mest ett jobb med att hålla efter allt. Det var inget lätt beslut att sälja gården men när det väl var taget så kändes det ändå som en lättnad och att det var rätt beslut.

Visst saknar jag det stället men det skulle inte ha varit realistiskt för mig att ta mig dit mer än någon vecka per år. Samtidigt som jag inser att en stor del av det jag saknar är gemenskapen som blev när alla var där.
 
  • Gilla
SnyggPer och 11 till
  • Laddar…
Min erfarenhet är att man inte ska samäga hus med andra och ett hus ska vara så pass nära att man kan åka dit över helgen för att kolla till det och sköta om det. Bryter man mot dessa så blir det bara problem. Tyvärr.

Min fru äger en fastighet i ett annat land där en närboende skulle sköta om allt löpande. Problemet är bara att den personens åsikt om vad som är rimlig skötsel är långt från vår. Det enda sättet att få en vettig skötsel är att anställa någon som enligt avtal och fastslagen prislapp sköter allt. Problemet är ju bara att om de säger att ett oväder har skadat taket så att det måste lagas för xx antal kronor, hur ska man bemöta det när det är 250 mil bort? Det är ju bara att betala och se glad ut trots att man blir en pengamaskin för den lokale skötaren.

I min släkt å andra sidan så äger vi en bit mark med ett antal sommarstugor på. Det är ett oskiftat dödsbo sedan 1940-talet. Från början var det bara syskonen i familjen som hade stugor där och då fungerade det hjälpligt (men absolut inte bra). Idag är vi nere på barnbarnsbarn till dödsbot och problemen är ganska akuta. Åsikterna om vad som ska göras, vem som får bestämma vad som får göras och hur kostnaderna ska fördelas är kaos.

Det enda sättet att få saker som man själv vill är att äga allt själv så att ingen annan ens får ha en åsikt. Och ska man inte bli mjölkad på pengar av en lokal "fastighetsskötare" så måste man kunna resa dit inom 5 timmar med bil så att helgturer är möjliga. Funkar inte någon av dessa så är det bättre att sälja och gå vidare. Dina vackra barndomsminnen kommer du för alltid ha kvar och du kommer ge dina barn barndomsminnen från en annan plats än där dina kommer ifrån, och de kommer vara lyckliga trots det.
 
  • Gilla
Roger Fundin och 27 till
  • Laddar…
Det blir ju alltid tjafs när man ska deläga arv med arvstvister som splittrar familjer för tid och evighet som följd. Köp loss det om du vill ha det eller släpp det.

Och kan man inte offra en hel vecka i sträck så är det nog inte sommarhus man ska ha tror jag.
 
  • Gilla
1StefanBerggren och 15 till
  • Laddar…
tommib tommib skrev:
Ja mycket svårt. Min moster ser det som bästa möjliga utfall om jag köper. Min mamma troligen likaså. Svårt att veta vad morbror skulle tycka, speciellt givet förändringar i hans möjlighet att nyttja stället.
Det är inte lätt med familjerelationer kopplade till ägande. Är morbror te´ å tala ve´ om praktiska spörsmål, och är han lösningsorienterad? Det är iofs kanske inte att begära av en nyskild person som verkar ha det besvärligt i sitt personliga liv.
 
tommib
Ja, det är ju en del i det. Det är liksom ett extra dåligt läge nu. Samtidigt ställdes det lite på sin spets.

Han är oftast pratbar om praktiska ting men väldigt "säljig" och pratat mer än han klarar. Så svårt med en sån här grej.

Vi får se hur det faller ut, jag tackar för alla synpunkter så länge.
 
tommib
Nyfniken Nyfniken skrev:
Och kan man inte offra en hel vecka i sträck så är det nog inte sommarhus man ska ha tror jag.
Att lägga en vecka eller två per år på att rusta stället är inga problem som sådant. Ja, förutom med frun då men henne kan man förhandla med. Förhoppningsvis rundar jag så småningom av mitt andra stora projekt så då frigörs tid.

Problemet är när någon annan har åsikter och gör ens insatser ogjorda eller lämnar massa halvfärdigt skit efter sig son jag måste lösa. Det dödar glädjen rätt effektivt.
 
  • Gilla
Appendix och 5 till
  • Laddar…
Av bilden att döma är det ju ett fantastiskt läge! Svårt att hitta något liknande om man nu har sålt det.
Vi var i samma sits och hade möjlighet att ta över ett dödsbohus i ett attraktivt område i Tyskland, dessutom frugans barndomshus. Vi diskuterade allt möjligt, uthyrning, sommarbostad, mm. En totalrenovering hade varit nödvändig.
Tiden och kostnaderna (alla färjor drivs nuförtiden av pirater) för resan gjorde att vi avstod och sålde. Vi ångrar det inte, och om vi är där i trakten så åberopar vi alla skäl vi hade inför beslutet, om sentimentaliteten slår till.
 
  • Gilla
Bävern3 och 9 till
  • Laddar…
tommib
Det är ett episkt läge. Längst ut på en 150 m lång udde som vi är ensama ägare till. Vatten åt tre håll. Skyddad vik vid stugan med 50 cm djup där typ alla barn i släkten lärt sig simma. Kvällssol på den bryggan. Morgonsol vid bastubryggan (vilket var förra gångens projekt).

Det är nästan omöjligt att hitta ett sånt här ställe.

Samtidigt är det ju det där med alla svårigheterna.
 
  • Gilla
Roger Fundin och 17 till
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.