Tror ni missförstod detta inlägget..Maskintok skrev:
sveaskog skulle alltså inte avverka skogen utan förvalta den..
Och det dög dåligt till sågtimmer då det var granatsplitter och kulor i var och varannan trädstam som ställde till det i sågverken.Maskintok skrev:
Så du har helt rätt i att stora arealer av de Europeiska skogarna var ganska värdelösa i flera årtionden efter WW2.
Redigerat:
Som jag ser det finns det några stora problem i det moderna kalhyggeskogsbruket.
1. Eftersom skogen drivs för att producera största möjliga volym innebär det att sågstockarna blir usel kvalitet som saknar både hållfasthet och hållbarhet och det mesta blir klena dimensioner som bara duger till massaved. Den stora tillgången på massaved gynnar pappersindustrin men det gynnar verkligen inte skogsägaren som får så dåligt betalt för den att likviden knappt täcker kostnaderna för att hugga och köra ut den. Det leder i sin tur till att skogen gallras för hårt för att gallringarna inte skall gå med förlust och det blir väldigt få stockträd kvar. Få stockträd betyder snabbvuxet och grovkvistigt och mycket sprötkvistar. Det betyder också enorma stormskador eftersom en stor del av det som står kvar efter gallringen blåser omkull. Stormskadorna gynnar pappersindustrin när allt som stod kvar efter gallringen måste kalhuggas men det gynnar inte skogsägaren.
2. Detta kommer i sin tur att leda till brist på ordentligt sågvirke. Mycket av det som säljs i dag är redan en sådan kvalitet som jag bara skulle använda till betongformar och ibland knappt en det om jag fick bestämma. Det här förkortar trähusens livslängd och tvingar över en allt större del av byggandet mot andra ännu mer miljöskadliga material.
3. Vid kalhuggning och i synnerhet hyggesplöjning frigörs stora mängder koldioxid. Dels från ris och skatar och stubbar som ruttnar och dels från själva jordmånen som bryts ned och eroderar. Att köra ut riset och stubbarna är ingen lösning får då finns det ingenting som håller kvar någon näring åt plantorna. Enda sättet att minska koldioxidutsläppen är att kalhugga mindre ytor och inte lika ofta.
4. Även om snabbvuxen massaved tar upp extremt mycket koldioxid när de växer har slutprodukten kort livslängd och efter huggningen är koldioxiden ute i luften igen på några månader. Därför behövs längre omloppstider och skog med mer virke i och produkter med längre livslängd om vi verkligen vill att skogen skall ta upp och magasinera koldioxid.
Som jag ser det finns det endast ett problem med miljörörelsens lösningar på de här problemen.
1. Lösningarna saknar verklighetskontakt eftersom de är framtagna vid skrivbordet av folk som inte har erfarenhet av varken skogsbruk eller träförädling. Problemen finns och ni har helt rätt i att någonting radikalt måste göras men åtgärderna måste vara realistiska och praktiskt genomförbara på ett sätt som inte slår ihjäl allt skogsbruk och all träförädling.
Några förslag på åtgärder som möjligen kunde tänkas fungera:
1. Subventioner åt skogsägare som vill överhålla skiften. Längre omloppstid betyder inom rimliga gränser bättre virkeskvalitet och mer koldioxid bundet i skogen under längre tid. Det betyder också att det alltid någonstans finns skiften med relativt gammal skog där ekosystemet kan överleva.
2. Kvalitetstillägg på stockpriset på långsamt vuxet barrträdsvirke. Gynnar en skog med fler stammar per hektar. Mer koldioxid bundet och helare ekosystem och hållbarare hus.
3. Utväckla skogsbruksmetoder som inte är helt styrda av massaindustrins propaganda. Få ett slut på det hysteriska gallrandet och de allt kortare omloppstiderna och sätt stopp för politrukerna som far omkring och övertalar folk att kalhugga oftare och gallra hårdare.
4. Låt skogsägare välja friare vilken sorts skog de vill satsa på utan att riskera att få sin skog förklarad som naturskyddsområde om man överhåller den.
5. Mer kontinuerligt skogsbruk i granskog och i lövskog i söder. I tallskog fungerar kontinuerligt skogsbruk inte alls så sluta för helvete sätta energi på att kräva det. Det fungerar inte heller på gran som står på vattensjuk mark men på stora områden kunde det fungera.
Ett skogsbruk inriktat på bra sågvaror som används i långlivade trähus binder koldioxid i 100 år i skogen och sedan i 150 år i huset totalt cirka 250 år. Ett skogsbruk inriktat på snabbvuxen massaved binder koldioxiden i 40 år i skogen och några månader på virkesupplag och pappersfabriker och lager och tryckerier och sedan är koldioxiden ute igen totalt cirka 41 år.
1. Eftersom skogen drivs för att producera största möjliga volym innebär det att sågstockarna blir usel kvalitet som saknar både hållfasthet och hållbarhet och det mesta blir klena dimensioner som bara duger till massaved. Den stora tillgången på massaved gynnar pappersindustrin men det gynnar verkligen inte skogsägaren som får så dåligt betalt för den att likviden knappt täcker kostnaderna för att hugga och köra ut den. Det leder i sin tur till att skogen gallras för hårt för att gallringarna inte skall gå med förlust och det blir väldigt få stockträd kvar. Få stockträd betyder snabbvuxet och grovkvistigt och mycket sprötkvistar. Det betyder också enorma stormskador eftersom en stor del av det som står kvar efter gallringen blåser omkull. Stormskadorna gynnar pappersindustrin när allt som stod kvar efter gallringen måste kalhuggas men det gynnar inte skogsägaren.
2. Detta kommer i sin tur att leda till brist på ordentligt sågvirke. Mycket av det som säljs i dag är redan en sådan kvalitet som jag bara skulle använda till betongformar och ibland knappt en det om jag fick bestämma. Det här förkortar trähusens livslängd och tvingar över en allt större del av byggandet mot andra ännu mer miljöskadliga material.
3. Vid kalhuggning och i synnerhet hyggesplöjning frigörs stora mängder koldioxid. Dels från ris och skatar och stubbar som ruttnar och dels från själva jordmånen som bryts ned och eroderar. Att köra ut riset och stubbarna är ingen lösning får då finns det ingenting som håller kvar någon näring åt plantorna. Enda sättet att minska koldioxidutsläppen är att kalhugga mindre ytor och inte lika ofta.
4. Även om snabbvuxen massaved tar upp extremt mycket koldioxid när de växer har slutprodukten kort livslängd och efter huggningen är koldioxiden ute i luften igen på några månader. Därför behövs längre omloppstider och skog med mer virke i och produkter med längre livslängd om vi verkligen vill att skogen skall ta upp och magasinera koldioxid.
Som jag ser det finns det endast ett problem med miljörörelsens lösningar på de här problemen.
1. Lösningarna saknar verklighetskontakt eftersom de är framtagna vid skrivbordet av folk som inte har erfarenhet av varken skogsbruk eller träförädling. Problemen finns och ni har helt rätt i att någonting radikalt måste göras men åtgärderna måste vara realistiska och praktiskt genomförbara på ett sätt som inte slår ihjäl allt skogsbruk och all träförädling.
Några förslag på åtgärder som möjligen kunde tänkas fungera:
1. Subventioner åt skogsägare som vill överhålla skiften. Längre omloppstid betyder inom rimliga gränser bättre virkeskvalitet och mer koldioxid bundet i skogen under längre tid. Det betyder också att det alltid någonstans finns skiften med relativt gammal skog där ekosystemet kan överleva.
2. Kvalitetstillägg på stockpriset på långsamt vuxet barrträdsvirke. Gynnar en skog med fler stammar per hektar. Mer koldioxid bundet och helare ekosystem och hållbarare hus.
3. Utväckla skogsbruksmetoder som inte är helt styrda av massaindustrins propaganda. Få ett slut på det hysteriska gallrandet och de allt kortare omloppstiderna och sätt stopp för politrukerna som far omkring och övertalar folk att kalhugga oftare och gallra hårdare.
4. Låt skogsägare välja friare vilken sorts skog de vill satsa på utan att riskera att få sin skog förklarad som naturskyddsområde om man överhåller den.
5. Mer kontinuerligt skogsbruk i granskog och i lövskog i söder. I tallskog fungerar kontinuerligt skogsbruk inte alls så sluta för helvete sätta energi på att kräva det. Det fungerar inte heller på gran som står på vattensjuk mark men på stora områden kunde det fungera.
Ett skogsbruk inriktat på bra sågvaror som används i långlivade trähus binder koldioxid i 100 år i skogen och sedan i 150 år i huset totalt cirka 250 år. Ett skogsbruk inriktat på snabbvuxen massaved binder koldioxiden i 40 år i skogen och några månader på virkesupplag och pappersfabriker och lager och tryckerier och sedan är koldioxiden ute igen totalt cirka 41 år.
Intressant inlägg. Hjälp mig att förstå en sak.H heimlaga skrev:
”Ett skogsbruk inriktat på bra sågvaror som används i långlivade trähus binder koldioxid i 100 år i skogen och sedan i 150 år i huset totalt cirka 250”
Jag är alldeles för dåligt påläst för att förstå vad som händer med koldioxiden i virket som våra hus byggs av efter x antal år. Om jag tolkar ditt inlägg rätt ”läcker” koldioxid från våra träbarrar ut olika snabbt beroende på om det är snabbväxande virke eller inte.
- " Om jag tolkar ditt inlägg rätt ”läcker” koldioxid från våra träbarrar ut olika snabbt beroende på om det är snabbväxande virke eller inte."
Mycket bra (den enda?) källan till fakta om mängden skog vi har idag och hur mycket skog vi haft förr är Riksskogstaxeringen:
https://www.slu.se/riksskogstaxeringen
Riksskogstaxeringen har objektivt inventerat landets skogar sedan 1923 och det är härifrån det allra mesta bakgrundsmaterialet om den historiska utvecklingen kommer. Det är tex sant att vi avverkat mindre än tillväxten i många herrans år, och att vi har mer skog nu än när mätningarna började. Men 1923 var skogstillståndet bedrövligt i Sverige, så ökningen har skett från en historiskt låg nivå. Nog fanns mycket mer skog i landet för 1000 år sedan jmf med nu.
https://www.slu.se/riksskogstaxeringen
Riksskogstaxeringen har objektivt inventerat landets skogar sedan 1923 och det är härifrån det allra mesta bakgrundsmaterialet om den historiska utvecklingen kommer. Det är tex sant att vi avverkat mindre än tillväxten i många herrans år, och att vi har mer skog nu än när mätningarna började. Men 1923 var skogstillståndet bedrövligt i Sverige, så ökningen har skett från en historiskt låg nivå. Nog fanns mycket mer skog i landet för 1000 år sedan jmf med nu.
Matematiska modeller för trädens tillväxt finns det flera av, men det är som vanligt inte helt enkelt. Bördigheten varierar stort i skogsmarken så tillväxten bestäms till stor del av denna. Bördigheten mäts med ett begrepp som kallas ståndortsindex, och höjdtillväxten som funktion av detta finns beskrivet i tex Fakta Skog från SLU:
https://www.slu.se/globalassets/ew/...k/faktaskog/faktaskog13/faktaskog_14_2013.pdf
Från dessa modeller kan man lite grovt se att tillväxten är absolut störst för ”gallringsskog” och minskar fort med tilltagande ålder. Det är ineffektivt att binda kol från atmosfären med äldre skog, vi ska alltså inte öka andelen gammal skog om vi vill maximera kolinlagringen.
https://www.slu.se/globalassets/ew/...k/faktaskog/faktaskog13/faktaskog_14_2013.pdf
Från dessa modeller kan man lite grovt se att tillväxten är absolut störst för ”gallringsskog” och minskar fort med tilltagande ålder. Det är ineffektivt att binda kol från atmosfären med äldre skog, vi ska alltså inte öka andelen gammal skog om vi vill maximera kolinlagringen.
Krille-72 skrev:
Under århundradena före oss återkom vedbrist följda av kungliga påbud. 1700-talets vedbrist är väl oftast uppmärksammat. Men det var ju inte för att det var roligt man eldade med kottar under krigsåren på 1900-talet. Hus de skånska statarna och arrendebönderna förekom det inskrivet i kontrakten att de årligen fick resa norrut till Smålandsgränsen för att få tag på ved. Kring järnbruken i Uppland och bergslagen var skogen nedhuggen under 1800-talet för att försörja järnbruken med kol.
Beståndet av ek och annat ädelträ gick utför redan under medeltiden.
Nej, men jag GISSAR att all metallhantering hade en stor inverkan. Hela Norduppland och stora delar av Bergslagen var ju skövlade i jakten på träkol.
Det berodde på avverkningar till sågverk och järnbruk, ved mm, helt utan återbeskogning. Man tog de träd man ville ha och lämnade resten, det blev glesa restbestånd som såg gröna ut på håll men innehöll bara lite virke (”gröna lögner”). Kalhyggesbruket och skogsvårdslagstiftning var metoden att restaurera detta till växtlig skog och det är effekten av det vi ser i den kraftigt ökade tillväxten sedan dess (min tolkning).
Idag har blädning mm dvs ”hyggesfritt” skogsskötsel igen seglat upp som den självklara, naturnära och rosenröda lösningen på kalhyggesbrukets ”rovdrift”. Den bleka sanningen är att det bara funkar för gran och att den innebär en kraftigt sänkt produktion och kraftigt ökad kostnad för avverkning (man måste åka runt ofta och långt för att hitta träd att avverka). Plus att det tar 100 år att omforma ett skogsbestånd från enskiktat till den fullskiktning dom krävs för blädning. Föreslår man hyggesfritt så tycker jag att man också måste föreslå hur samhället ska ersätta 2/3 av de trä- och pappersprodukter som vi idag konsumerar. Mer betong i husen? Skippa munskydden? Ingen webshopping som ju kräver kartonger? Och framförallt, kraftigt minskad kolinlagring.
Så är det inte. Ta en titt på Riksskogstaxeringens faktiska mätningar:enSAM skrev:
https://www.slu.se/riksskogstaxeringen
Givetvis blir det skog även av planteringar. Termen ”plantager” är infört av alarmisterna som vill svartmåla utan faktabakgrund.
