Hur bäst kontakta ägare för att visa intresse?

[Pezzen]

Jag har span på en fastighet, en sommarstuga, precis där jag vill ha den, som jag vill ha den. Jag har kollat upp vem ägaren än, en förmodad pensionär, och ryktesvägen har jag hört att hans barn inte är speciellt sugna på att överta huset. Enligt de grannar som finns, vilket är få, då huset ligger lite off, så är han där kanske totalt 14 dagar per år, dessutom har han inget körkort så det är bussen ett par mil bara för att besöka kåken.

Så, eftersom jag är väldigt sugen på huset så undrar hur eller ens om man ska göra sig hörd, att man är intresserad. Jag har hållt utkik under närmare 5 år nu, men det har aldrig varit ute för försäljning, och inget annat verkar förebåda en förändring i det närmaste.

Ska man skriva ett brev? Ska man telefonera? Besöka personligen? Eller ska man bara låta bli och förutsätta att det kommer ut till försäljning när ägaren är redo?

Jag vill inte i onödan riskera att ställa mig i dålig dager, och samtidigt vill jag inte gäre heller stå där och se någon annan ta emot nycklarna.

Har ni några råd till en förvirrad själ?

 

[Wagner]

Ett artigt formulerat brev kan väl ingen ta illa upp av? Om du förklarar att du sett stället och tycker det är fint och om vederbörande eventuellt skulle ha funderingar på att sälja är du mycket intresserad, samt kontaktuppgifter, så kan han ju höra av sig om han vill, och strunta i det om han hellre vill det.


Vi har ett sommarställe i släkten som det kommit liknande förfrågningar om, så jag har funderat lite hur jag skulle ställt mig om jag var på motsatt sida s a s. Risken om någon ringer eller plötsligt står utanför dörren är väl att man reflexmässigt säger nej till att sälja för att man inte har några planer på det just då. Fördelen med ett brev är ju att man inte känner att man måste svara något direkt utan man får tid på sig och kan fundera lite över vad man egentligen vill innan man svarar, och det är nog det sätt de flesta känner är minst påträngande eftersom det sedan är upp till en själv att ta nästa kontakt. Om svaret skulle bli nej är det ändå en chans att brevet sparas och ditt namn och nummer finns kvar utifall att situationen skulle ändras. Om man ringer måste man nog verkligen be personen skriva upp ens namn, och hoppas han gör det också, eller vid besök lämna visitkort, annars kanske han vaknar nästa dag och tänker att hmmm, det kanske vore lika bra att sälja ändå... Och så är namnet på den där som ringde puts väck ur minnet.

Många kan nog tycka att det är lite obehagligt om en vilt främmande människa ringer på dörren bara sådär. För som du skriver låter det som om detta inte är någon du sett där och hejat på när du gått förbi? I så fall kan det ju finnas tillfällen att ta upp det vid ett snack över staketet.

Men jag skulle inte alls ta illa upp om någon hörde av sig, förutsatt att denne gjorde det på ett seriöst och trevligt vis såklart. Finns det planer på försäljning kan det vara skönt att slippa hela karusellen med visningar och bud om man ändå får ett vettigt pris. Och om jag inte ville sälja skulle jag ändå bli glad och smickrad för att någon gillade mitt hus.

 

[gaia]

håller med Wagner . Ett brev har många fördelar i en sån läge. Ber du om att få information ifall huset läggs ut till försäljning under de närmaste åren så har du visat intresse . Bli inte besviken om du inte får svar direkt.
Vi har fått ett trevlig kort med samma fråga och telefonnr i brevlådan och sparat den utan att svara. Vi har också fått ett mail med samma fråga ... och svarat att vi har inga planer att sälja just nu. Vi har aldrig tagit illa upp. Det var bara roligt att få veta att andra tycker om vårt hus .
Lycka till!
gaia

 

[L. Mäkinen]

Brevet låter som en bra idé som kan mogna med tiden. En kompis frågade en farbror om han hade tänkt sälja sin bil och fick ett nej till svar. För några veckor sen ringde farbrorn upp och meddelade att bilen var till salu. Med tanke på att 20 år hade gått så var det ren tur att han fick tag i honom så där hade nog ett brev varit en säkrare metod.

 

[thomasx]

Ett personligt besök, helt klart. Kan man knyta an och skapa en personlig kontakt är jag övertygad om att chansen ökar att man får "förtur".

 

[oobum]

Här är en till som tycker att ett brev är den bästa vägen att gå.

Risken om du dyker upp personligen, om du inte träffat personen förut är som någon ovan sa att de rent instinktivt slår ifrån sig.

 

[andersmc]

Jag röstar också för ett brev.

 

[klaskarlsson]

Brev tycker jag också lät bäst.
Telefonsamtal kanske funkar det med - som sagt är man artig och visar seriöst intresse så borde ju ingen bli förolämpad.

Ett besök funkar säkert också OM man ändå bor i trakten - annars blir det lite krystat/ev. obehagligt ?!
Men bor man i krokarna kan man ju promenera förbi och språka lite med "grannen"

Det sämsta du kan göra är nog ingenting, då läser du en notis i tidningen om 3år att huset har såkts - eller ser en barnfamilj på tomten som just har köpt det

/K

 

[thomasx]

Det är lättare att slå ifrån sig när man inte ser den man "dissar" i ögonen, gillar inte mottagaren det brev han får av en främlig, kastar han det bara, sen är risken att man är körd. I ett brev kan man heller inte känna av läget och anpassa sig, det man skriver är definitivt. Går man dit för ett personligt besök och känner att läget inte är rätt kan man avvakta med sitt ärende och bara ta en trevlig pratstund och kanske på sin höjd berätta att man letar hus i området, då är en positiv kontakt skapad. Med lite fingertoppskänsla så är ett personligt besök många gånger bättre än ett brev, därom är jag helt övertygad.

 

[thomasx]

Man kan också vända på det, och se det så här - Om du ägde huset, och plötsligt en dag fick ett brev från någon som ville köpa det, hur skulle du reagera då? Om du ägde huset, och plötsligt en dag stötte på en eventuell blivande granne som letar hus i området, hur skulle du reagera då? Om du känner att du själv är som folk är mest, gå då på det som du själv skulle uppleva som trevligast.

 

[Wagner]

thomasx, du har en poäng, men detta är ju en sommarstuga! Då TS skriver att ägaren är där ca 2 veckor per år och TS, om jag förstått saken rätt, inte själv bor i området kring stugan kan det ju vara svårt att bara råka traska förbi och börja prata lite. Det går ju inte att veta när ägaren är där nästa gång. Återstår då att ta reda på var ägaren har sin permanentbostad och då kanske det handlar om att åka till en annan stad, ta sig in i en låst trappuppgång och ringa på lägenhetsdörren? Lite svårt att "bara ta en trevlig pratstund" och nämna liksom i förbigående att man letar hus där han har sin sommarstuga då.

 

[knicklas]

Jag röstar för brev! Vi skrev själv brev och lade i några brevlådor när vi letade hus, där vi faktiskt fick nåt napp (dock blev huset för dyrt där). I brevet presenterade vi vår familj lite kort och förklarade att vi var intresserade av huset om det skulle komma att säljas. På slutet skrev vi nåt i stil med:
"Vi hoppas att ni inte funnit detta brev stötande eller tagit illa upp, utan istället kan glädjas åt att vi finner ert hus tilltalande"...

Att knacka på funkar ju om ägaren är pratsugen och vill bjuda in - risken är ju dessvärre att det kan bli tvärnit vid tröskeln...

Lycka till!

 

[Göran.W]

Först ett brev sen ett besök ett tag senare när brevet smält in.
Ägaren har då hunnit tänka ett tag och "känner" då redan TS genom det tidigare brevet.
Någon kaka i beredskap ifall man blir inbjuden kanske inte är fel heller.

 

[bonnen]

Sen är det nog väldigt bra att ha klart för sig vad man är villig att betala, så att man kan ge ett ärligt svar på den frågan när den dycker upp.

 

[-MH-]

Om någon kom och sa att jag hade ett väldigt fint hus och sa att de ville bo där hade jag
1) bjudit på kaffe och slickat i mig allt beröm, samt
2) frågat hur mycket de ville betala!

Så +1 på bonnen.