Har haft en tidigare hund som i vissa situationer var ointresserad av godis . Bytte till blodkorv och då fick jag hundens fulla uppmärksamhet hunden var helt besatt av det.ganten skrev:
Vi har funderat på att åka iväg och gå med våra hundar, skulle självklart kunna göra det. Men att behöva åka iväg varje dag och gå någon annan stans känns inte som något hållbart i längden. Känns inte så roligt.
Beteendet som våra hundar har mot henne och hennes hund är enbart mot dom. Vi möter andra grannar ibland, här är också en del turister om somrarna och det är inga problem. Vissa vill komma fram och klappa och då får dom det. Även andra hundmöten går bra, den äldre ignorerar och den yngre kan ta några skall sedan är det bra. Våra hundar är allmänt omtyckta i grannskapet, som det verkar i alla fall.
Detta är något som är specifikt mot henne och hennes hund, antagligen framförallt mot hennes hund. Vi har märkt att våra hundar inte tyckt om när den hunden sprungit emot oss och varit lös (vi har inte heller tyckt om det. Vi uppskattar inte lösa hundar som kommer emot oss), sprungit runt oss. Sedan också att det stressat på att hon stått och ropat och visslat i visselpipa, det har nog också stirrat upp det ännu mer. Vi har hållit våra hundar kopplade, alltid, skulle aldrig falla oss in att ha dom lösa så. Så vi har hållit dom kort, i och med att den yngsta speciellt har gjort utfall när hunden kommit nära. Sedan har vi försökt fortsätta gå, men det är väldigt svårt när 2 hundar stretar emot av all kraft. Sambon håller i vår yngre som är mer robust och stark men även han har svårt att kontrollera honom när han är så förbannad. Den äldre som jag håller är lugnare och inte heller så arg på den hunden, mer irriterad eller hur man ska förklara.
Har ni några tips på vad man skulle kunna prova med nästa gång vi möter henne? Godis är de helt ointresserade av i detta läget. Fungerar annars smidigt vid möten att ge belöning vilket vi också gör
Nu vet jag inte vad ni har för ras, olika raser har olika egenskaper och således fungerar olika strategier olika bra.Precis så är det som du skriver. Eller vi har åtminstone också tänkt så, till en början. Jag som har en historia av ett destruktivt förhållande där det var mycket udda relation med manipulation, våld osv drar åt mig öronen väldigt när det är någon som beter sig udda. Och jag känner det påträngande och vill inte ha någon kontakt med henne, mer än normalt med grannar. Ju mer någon försöker närma sig mig, desto mer känner jag att jag inte vill. Jag är rädd att om man börjar prata mer med henne och börjar erbjuda gemensamma promenader osv. så kommer hon kanske inte låta en vara ifred. Och jag vill vara ifred, det var en stor anledning till att jag flyttade ut på landet. Både jag och sambon tycker om våra lugna promenader där vi kan njuta av varandras sällskap och bara få vara. Jag kan inte heller tycka att man ska behöva vara tvungen att "särbehandla" en granne. Det handlar inte om att vara otrevlig och stöta bort grannarna, vi har varit trevliga och hälsat osv, aldrig varit otrevliga. Vet dock inte om hon uppfattade min tillsägning som elak men vi var väldigt trötta på hennes lösa hund.
Och som nämnt innan hade vi god kontakt med förra familjen som bodde här och kunde stå och prata om allt och inget, hur bra som helst. Men där var det liksom naturligt att man lät sina grannar vara ifred. Vi kunde möta dom också längst vägen, de var ute mycket och gick med sin son i barnvagn, men man märkte liksom att det var slump att man stötte på dom. Det var absolut inte påträngande eller konstlade. Denna grannen märker vi tydligt att hon spanar efter oss och när hon ser att vi går förbi (vi måste gå förbi hennes hus, för andra håller leder ut mot stora vägen) och kommer senare ut. Och gör saker som vi uppfattar enbart är för att få uppmärksamhet.
Med tiden har vi förstått att det inte är normalt. Sambon har ju försökt att hitta förklaringar på händelser som att det är slumpen. Men nu är även han säker, när vi har gått väldigt udda tider, eller försökt gå så att hon inte ska se oss och kommer likväl ut efter oss ändå. Han är också övertygad att det inte är någon slump att vi möter henne varje dag oavsett tid på dygnet och har också tröttnat på att aldrig få gå i lugn och ro. Det är alltså omöjligt att slumpen inträffar såhär ständigt.
Ja vi kan ju inte säga 100% men det känns ju väldigt märkligt att ha bott här i 1 års tid, aldrig någon som klagar, förra grannarna sa att de nästan aldrig ens hörde våra hundar och när de skällde hördes det väldigt tyst och absolut inget som de hörde inifrån.
Vi förstår att det inte spelar någon roll, ett klagomål tar vi ju på allvar oavsett, vi vill ge alla respekt och det är inte roligt när en granne är missnöjd.
Tack för råd. Förut mötte vi henne nästan alltid på cykel, hennes hund sprang lös och ibland vände den och sprang efter oss. Men nu möter vi henne gåendes, med hunden kopplad, vilket är skönt för oss att veta att inte inte behöver ha någon annans hund inpå oss när vi är ute för att gå en avkopplande promenad.
Vi ska försöka träna bort denna irritationen som våra hundar byggt upp, det börjar ju redan när de ser kvinnan och hunden komma emot oss längst vägen långt bort, de blir spända med en gång och börjar skälla. Vi kan knappt kontrollera dom längre, mest den yngsta som tydligt vill skydda vårt privata utrymme närmst våra fötter så att säga. Det har blivit väldigt otrevligt.
Vill förtydliga igen att hundarna sköter sig fint vid möte med andra människor, hundar (det var en liten valp som en granne skaffat och den ville de klart gärna hälsa på men det var glada leksna skall) och även bilar.
De har väl blivit lite mer reagerande mot cyklister eller sådana som susar förbi på "rullskidor" eller vad det kallas. Men annars går det bra, det är enbart denna kvinnan som de blir helt tokiga på, speciellt när hon började tjoa och pipa i visselpipa efter sin hund när den inte lydde henne. Det har skruvat upp våra hundar väldigt.
Vi ska jobba på det du sa, att försöka sluta tänka på det, minimera allt och jobba på att våra hundar ska kunna möta henne och hennes hund utan problem. Och även det du sa om att tillgodose hennes klagan så mycket det bara går, självklart utan att tumma på våra hundars välbefinnande
Om du eller någon annan har tips och råd över hur vi ska träna bort detta agget de byggt upp specifikt mot denna kvinnan och hennes hund så mottages det gärna. Jag har problem med mina handleder och vi får blåsor på händerna bägge två av detta "dragkaos". Vi har godis men i detta läget är de inte det minsta intresserade av godis.
Som tidigare nämnts och som ni själv är inne på har hela situationen då ni möter just denna kvinna blivit en ”trigger”. Mycket av det ligger hos er och hur ni reagerar i dessa lägen. Min gissning är att ni spänner er, stramar upp kopplen, tar ett stadigare tag i kopplet, visar irritation, etc. Allt detta signalerar till hunden att det är något stort på gång. Har man då en hund med skärpa och vakt typ rottis, kommer den gå in med skärpa och möjligen aggression (beroende på personlighet). En terrier kommer anse att anfall är bästa försvar och även en St Bernhard utan skärpa kommer reagera.
Att komma till rätta med det är minst lika mycket att ni ska tränas som att hundarna skall det. Ni måste slappna av, inte reagera och bara låtsas som att hon inte är annorlunda än någon annan. Svårt, jag vet… tro mig, jag vet.
Praktiskt tror jag det är svårt att hitta godis som är gott nog att distrahera som det är just nu, men prova lite olika - fungerar det är det
. Om inte skulle jag, för er skull (så ni känner att ni har kontrollen fysiskt), fundera på vad ni har för koppel och halsband. Har ni sele, prova ett halvstryp och se om ni får bättre kontroll. Har ni halsband kan ibland en sele vara lugnande eftersom vissa hundar blir triggade av ett halsband som trycker mot halsen. Det finns också selar med ögla fram på bröstet vilket kan ge bättre kontroll, och vissa har ett handtag på ryggen som också kan höra att man känner att msn har bättre kontroll. Bra koppel med mjukt grepp, koppel med en extra ögla halvvägs in mot hunden kan också hjälpa. Syftet med detta är att ni ska känna er helt lugna i att ni kan hålla fast och kontrollera era hundar. Är ni lugna i det kommer ni kunna slappna av lite mer i hundmötet och ge lugnande budskap till era hundar.Det är också viktigt att bara fortsätta gå, låt de inte stanna och elds upp sig, börja gå fortare om det får era hundar att bli mer fokuserade på er.
Det handlar om att släppa ur luften ur en ballong och göra situationen (mötet m grannen och dennes hund) mindre spänt.
Filosofier jag tillämpar:
-klickerträning
-funkar inte godis är ni för nära! Ni måste börja träningen på tillräckligt avstånd och sedan avancera
-låt inte hunden "träna" det oönskade beteendet
-förebygg den triggande situationen om det krävs
Ett par veckors intensivt jobb på den specifika frågan brukar lösa det! Fråga mig, min hund beter sig perfekt det var ett skämt alltså, men tar man sig tiden och kör stenhårt enligt ovan brukar det lösa problemet.
Trist situation men jag tror ni kommer få ordning på er del om ni ligger i lite.
-klickerträning
-funkar inte godis är ni för nära! Ni måste börja träningen på tillräckligt avstånd och sedan avancera
-låt inte hunden "träna" det oönskade beteendet
-förebygg den triggande situationen om det krävs
Ett par veckors intensivt jobb på den specifika frågan brukar lösa det! Fråga mig, min hund beter sig perfekt
det var ett skämt alltså, men tar man sig tiden och kör stenhårt enligt ovan brukar det lösa problemet.Trist situation men jag tror ni kommer få ordning på er del om ni ligger i lite.
Usch så jobbigt!
En hund som springer emot flocken, tolkas såklart som ett potentiellt hot. Och både ni och hundarna har reagerat på det. Både ni och hundarna mins att detta har skett och ni går på helspänn på promenaderna nu efter det, hundarna märker av det och är på spänn. Försök att koppla av och vika av när ni möter grannen (kan vara svårt, jag vet), men om ni tränar lite på det, så blir det säkert bra med tiden. Och att hon har klagat på er, låter som ett direkt svar på eran tillsägelse och är inget som ni borde lägga någon större vikt på.
Psykologisk krigsföring, ignorera. Låt inte en person komma er under skinnet. Som jag förstår, så hyr hon grannhuset? Hon kanske tröttnar och flyttar om ni ignorerar henne?
Det finns heller inte mycket hon kan göra åt att era hundar låter ibland. Dom bor där och har all rätt att finnas till.
Och om dom busar och skäller ibland, så är det helt ok. Precis lika ok som att grannbarn springer runt och leker och tjoar.
En hund är en hund och dom skäller ibland. Det är naturligt.
En hund som springer emot flocken, tolkas såklart som ett potentiellt hot. Och både ni och hundarna har reagerat på det. Både ni och hundarna mins att detta har skett och ni går på helspänn på promenaderna nu efter det, hundarna märker av det och är på spänn. Försök att koppla av och vika av när ni möter grannen (kan vara svårt, jag vet), men om ni tränar lite på det, så blir det säkert bra med tiden. Och att hon har klagat på er, låter som ett direkt svar på eran tillsägelse och är inget som ni borde lägga någon större vikt på.
Psykologisk krigsföring, ignorera. Låt inte en person komma er under skinnet. Som jag förstår, så hyr hon grannhuset? Hon kanske tröttnar och flyttar om ni ignorerar henne?
Det finns heller inte mycket hon kan göra åt att era hundar låter ibland. Dom bor där och har all rätt att finnas till.
Och om dom busar och skäller ibland, så är det helt ok. Precis lika ok som att grannbarn springer runt och leker och tjoar.
En hund är en hund och dom skäller ibland. Det är naturligt.
Vad händer om ni tar var sin hund och går åt motsatt håll... Blir grannen då förvirrad
Jag har en fyrbent grabb som envisas med att skälla ut alla som passerar min hörntomt. Men det blir 3-4 skall och sedan kutar han som ett jehu fram och tillbaka i trädgården. Han är utpräglad vakthund och grannarna tycker tydligen att det är OK här på landet.
Håller med KristinaRT och ignorera tanten!
Jag har en fyrbent grabb som envisas med att skälla ut alla som passerar min hörntomt. Men det blir 3-4 skall och sedan kutar han som ett jehu fram och tillbaka i trädgården. Han är utpräglad vakthund och grannarna tycker tydligen att det är OK här på landet.
Håller med KristinaRT och ignorera tanten!
Jag är uppvuxen med och har själv haft jakt- och vakthundar (dock inte blandraser mellan dessa två temperament). Men jag skulle vilja påstå att det aldrig är en bra lösning att bygga lydnad på godis med dessa instinkter, inte ens med matvrak som labradorer.
Utifrån den beskrivna händelsen i mötet med grannen och hennes lösa hund så ser jag främst två orsaker som påverkat utfallet...
TS hundar är kopplade och grannens hund är lös, det i sig skapar helt fel dynamik i mötet mellan hundarna speciellt eftersom TS hundar anser sig ha en styrande/skyddande funktion i flocken.
De reagerar också med stor sannolikhet på att TS blir stressad av situationen och det i sig är nog den främsta anledningen till att de bara gör utfall mot grannen och hennes hund. Det har liksom blivit en nedåtgående spiral av osäkerhet och stress kring mötet mellan TS och grannen och hundarna agerar självständigt därefter.
Jag anser att jakt- och vakthundar inte ska agera självständigt utifrån sina avlade instinkter, det är jag som flockens ledare som bestämmer när och var hundarna ska använda dessa egenskaper.
Det är min roll som flockledare som ska styra mina hundars beteende, inte godis. Godis är ett hjälpmedel initialt i träningen men inte styrmedel i långa loppet. Det kanske funkar för knähundar men inte för brukshundar.
Jag är lite osäker på huruvida TS ser sina hundar som brukshundar eller primärt sällskapshundar men min erfarenhet är att om brukshundar inte får jobba med det dom är avlade till så kommer dom att agera ut den instinkten urskillningslöst, speciellt om dom inte är kopplade till tydliga kommandon. Det verkar också som att rollfördelningen i TS flock är flytande. Detta gissar jag utifrån att TS beskriver själv att "Vi kan knappt kontrollera dom längre, mest den yngsta som tydligt vill skydda vårt privata utrymme..."
Bara för att hundarna har vakthund i sig ska dom inte "vakta med kraft" i människo/hundmöten eller bara varva ner när ni är hemma inom era egna fyra väggar.
Det första ni måste göra är att etablera är ett tydligt ledarskap. Börja förslagsvis med att träna ögonkontakt. All grundlydnad som sitt, fot, stanna, få mat mm tränas med ögonkontakt.
För att ytterligare tydliggöra ledarskap lät jag inte mina hundar gå framför mig när vi är ute på promenad. Samt dom skulle t ex vänta på sin tur när vi gick in till vår tomt och in i huset.
Era hundar ska söka ögonkontakt i situationer som dom känner sig osäkra på och i regelsatta situationer. Det är ni som ska bestämma - alltid - med lugn och bestämd energi.
I hundmöten på promenad skulle jag förvänta mig att hundarna söker ögonkontakt och sätter sig ner för att vänta in min signal på att vi ska fortsätta promenaden. Det förfaringssättet gör det också svårt för mötande att ta kontakt och socialisera och ger en tydlig signal om att fokuset inte är på dom.
Ni väljer vilka hundar era hundar ska hälsa på och har ni för avsikt att dom ska lära känna varandra ska dom göra det under jämlika förhållanden och på en neutral plats.
Jag skulle även åka hemifrån och träna hundarna var för sig att vänja sig vid oväntade ljud som t ex visselpipa. Lukta på visselpipan, lyssna på olika höga blås och göra en rolig lek eller ett kommando kopplat till visselpipan. Avdramatisera och koppla visselpipan till något positivt för både för er och hundarna.
Man kan koppla nästan vilka ljud som helst till en aktivitet eller ett kommando. Våra hundar när det knackade eller ringde på dörren hämtade varsin "dummy" och satte sig i korgen som exempel. Men dom var tränade att inte reagera på hundskall och liknande utomhus utan att söka ögonkontakt i väntan på ett kommando. Ja, dom gruffade och gnydde men dom "svarade" inte utan mitt ok. Det är givetvis skillnad på hundskall kopplat till lek och varnande skall när man gett dom uppdraget att vakta.
Problem uppstår dock alltid om man inte kan känna sig lugn och bestämd för att man är rädd och förväntar sig situationer där man tappar kontrollen för att man helt enkelt saknar fysisk kraft.
Mitt förslag är att TS provar med att gå ut med den tryggare av dom två hundarna själv ett par gånger och ser om det blir en lugnare promenad. Ni kanske måste separera dom vid promenader tills ni övat in ögonkontakt och ledarskap, ifall det är så att den yngre hunden är den som sätter igång en nedåtgående spiral?
Om ni inte har sele på hundarna skulle jag prova det, utrustad med handskar och ett grovt koppel med rejäl fodrad ögla att lägga runt handleden. Det kanske kan få hundarna att känna sig mer "styrda" och jag upplever i iallafall att man få mer kraft att hålla tillbaka och tvinga ner till sitt och ögonkontakt.
När det väl brakar åt håvete använd inte godis, godis är bara till för positiv affirmation eller att slänga iväg en näve mot annalkande grannhund så att den springer åt ett annat håll än till er.
Lugn, bestämd och ögonkontakt - TS måste ta ledarollen så att hundarna vågar släppa kontrollen. Det innebär också att TS släpper fokus på grannen så att hundarna också gör det.
Utifrån den beskrivna händelsen i mötet med grannen och hennes lösa hund så ser jag främst två orsaker som påverkat utfallet...
TS hundar är kopplade och grannens hund är lös, det i sig skapar helt fel dynamik i mötet mellan hundarna speciellt eftersom TS hundar anser sig ha en styrande/skyddande funktion i flocken.
De reagerar också med stor sannolikhet på att TS blir stressad av situationen och det i sig är nog den främsta anledningen till att de bara gör utfall mot grannen och hennes hund. Det har liksom blivit en nedåtgående spiral av osäkerhet och stress kring mötet mellan TS och grannen och hundarna agerar självständigt därefter.
Jag anser att jakt- och vakthundar inte ska agera självständigt utifrån sina avlade instinkter, det är jag som flockens ledare som bestämmer när och var hundarna ska använda dessa egenskaper.
Det är min roll som flockledare som ska styra mina hundars beteende, inte godis. Godis är ett hjälpmedel initialt i träningen men inte styrmedel i långa loppet. Det kanske funkar för knähundar men inte för brukshundar.
Jag är lite osäker på huruvida TS ser sina hundar som brukshundar eller primärt sällskapshundar men min erfarenhet är att om brukshundar inte får jobba med det dom är avlade till så kommer dom att agera ut den instinkten urskillningslöst, speciellt om dom inte är kopplade till tydliga kommandon. Det verkar också som att rollfördelningen i TS flock är flytande. Detta gissar jag utifrån att TS beskriver själv att "Vi kan knappt kontrollera dom längre, mest den yngsta som tydligt vill skydda vårt privata utrymme..."
Bara för att hundarna har vakthund i sig ska dom inte "vakta med kraft" i människo/hundmöten eller bara varva ner när ni är hemma inom era egna fyra väggar.
Det första ni måste göra är att etablera är ett tydligt ledarskap. Börja förslagsvis med att träna ögonkontakt. All grundlydnad som sitt, fot, stanna, få mat mm tränas med ögonkontakt.
För att ytterligare tydliggöra ledarskap lät jag inte mina hundar gå framför mig när vi är ute på promenad. Samt dom skulle t ex vänta på sin tur när vi gick in till vår tomt och in i huset.
Era hundar ska söka ögonkontakt i situationer som dom känner sig osäkra på och i regelsatta situationer. Det är ni som ska bestämma - alltid - med lugn och bestämd energi.
I hundmöten på promenad skulle jag förvänta mig att hundarna söker ögonkontakt och sätter sig ner för att vänta in min signal på att vi ska fortsätta promenaden. Det förfaringssättet gör det också svårt för mötande att ta kontakt och socialisera och ger en tydlig signal om att fokuset inte är på dom.
Ni väljer vilka hundar era hundar ska hälsa på och har ni för avsikt att dom ska lära känna varandra ska dom göra det under jämlika förhållanden och på en neutral plats.
Jag skulle även åka hemifrån och träna hundarna var för sig att vänja sig vid oväntade ljud som t ex visselpipa. Lukta på visselpipan, lyssna på olika höga blås och göra en rolig lek eller ett kommando kopplat till visselpipan. Avdramatisera och koppla visselpipan till något positivt för både för er och hundarna.
Man kan koppla nästan vilka ljud som helst till en aktivitet eller ett kommando. Våra hundar när det knackade eller ringde på dörren hämtade varsin "dummy" och satte sig i korgen som exempel. Men dom var tränade att inte reagera på hundskall och liknande utomhus utan att söka ögonkontakt i väntan på ett kommando. Ja, dom gruffade och gnydde men dom "svarade" inte utan mitt ok. Det är givetvis skillnad på hundskall kopplat till lek och varnande skall när man gett dom uppdraget att vakta.
Problem uppstår dock alltid om man inte kan känna sig lugn och bestämd för att man är rädd och förväntar sig situationer där man tappar kontrollen för att man helt enkelt saknar fysisk kraft.
Mitt förslag är att TS provar med att gå ut med den tryggare av dom två hundarna själv ett par gånger och ser om det blir en lugnare promenad. Ni kanske måste separera dom vid promenader tills ni övat in ögonkontakt och ledarskap, ifall det är så att den yngre hunden är den som sätter igång en nedåtgående spiral?
Om ni inte har sele på hundarna skulle jag prova det, utrustad med handskar och ett grovt koppel med rejäl fodrad ögla att lägga runt handleden. Det kanske kan få hundarna att känna sig mer "styrda" och jag upplever i iallafall att man få mer kraft att hålla tillbaka och tvinga ner till sitt och ögonkontakt.
När det väl brakar åt håvete använd inte godis, godis är bara till för positiv affirmation eller att slänga iväg en näve mot annalkande grannhund så att den springer åt ett annat håll än till er.
Lugn, bestämd och ögonkontakt - TS måste ta ledarollen så att hundarna vågar släppa kontrollen. Det innebär också att TS släpper fokus på grannen så att hundarna också gör det.
Redigerat:
Tack för mycket bra svar.KristinaRT skrev:
Nu vet jag inte vad ni har för ras, olika raser har olika egenskaper och således fungerar olika strategier olika bra.
Som tidigare nämnts och som ni själv är inne på har hela situationen då ni möter just denna kvinna blivit en ”trigger”. Mycket av det ligger hos er och hur ni reagerar i dessa lägen. Min gissning är att ni spänner er, stramar upp kopplen, tar ett stadigare tag i kopplet, visar irritation, etc. Allt detta signalerar till hunden att det är något stort på gång. Har man då en hund med skärpa och vakt typ rottis, kommer den gå in med skärpa och möjligen aggression (beroende på personlighet). En terrier kommer anse att anfall är bästa försvar och även en St Bernhard utan skärpa kommer reagera.
Att komma till rätta med det är minst lika mycket att ni ska tränas som att hundarna skall det. Ni måste slappna av, inte reagera och bara låtsas som att hon inte är annorlunda än någon annan. Svårt, jag vet… tro mig, jag vet.
Praktiskt tror jag det är svårt att hitta godis som är gott nog att distrahera som det är just nu, men prova lite olika - fungerar det är det
Det är också viktigt att bara fortsätta gå, låt de inte stanna och elds upp sig, börja gå fortare om det får era hundar att bli mer fokuserade på er.
Det handlar om att släppa ur luften ur en ballong och göra situationen (mötet m grannen och dennes hund) mindre spänt.
Det är två finsk lapphund/papillon, vi tycker det är mest lapphund i dom. Lägger in en bild här på den äldsta.
Ja, vi spänner oss när vi ser henne. Tänker "åh nej inte nu igen". Jag vill fortsätta gå, det fungerar bra med den äldre. Men sambon har väldigt svårt att gå med den yngre, han blir helt vild. Så han känner att han måste stanna för att inte ha risk för att snubbla och ramla med honom. Ibland har våra hundar sett grannen och hennes hund innan vi har hunnit se henne och då blir där också ett jäkla liv med en gång, den yngre brukar yla igång.
Vi har sele (Julius K9) som har handtag på ryggen och läderkoppel. Har halsband men tycker sele fungerar bra så använder aldrig halsband längre.
Jag har talat om för min sambo många gånger att vi ska fortsätta gå. Jag är uppvuxen med hund och mer van att träna, använda tonlägen, kommandon osv. Han har aldrig haft hund och har svårt t.ex. med att använda lugnt röstläge, hans sätt att prata med hundarna blir år det uppstressade håller mer än tvärtom även när han ber dom att lugna ner sig.
Även om jag självklart spänner mig för att vara beredd på att inte få det här rycket av kopplet när hunden drar så har jag inga problem med att fortsätta gå, den äldre hunden som jag håller fixar det väldigt bra.
Jag talade om för min sambo vad du skrev och sa att vi åter igen får jobba på att fortsätta gå, inte stanna och bygga upp stress och förväntningar både för oss och hundarna.
Hur tycker du man ska göra? Om vi möter grannen, ska vi hålla löst i kopplen som vi gör när vi går ensamma på vägen? Ska man dra in dom om dom börjar dra? Eller ska vi börja hålla dom kort först när hon kommer så pass nära att vi snart går förbi varann?
Juridiskt har grannen inget att komma med.
Även i villaområden har hundar rätt att vistas ute och skälla i stort sett hela dagarna och enstaka tillfällen under natten, även om det finns domslut från MÖD där en man som hade hundgården 12m från grannens sovrumsfönster var tvungen att hålla hunden inne från klockan 22.
Som du beskriver er situation är det till och med möjligt att ni skulle få ha hundarna ute i en rastgård dygnet om, även om det är en bedömningsfråga som kräver mer (objektiv) information.
Andra har redan summerat det viktigaste, det handlar om något helt annat än hundarna i grund och botten.
Även i villaområden har hundar rätt att vistas ute och skälla i stort sett hela dagarna och enstaka tillfällen under natten, även om det finns domslut från MÖD där en man som hade hundgården 12m från grannens sovrumsfönster var tvungen att hålla hunden inne från klockan 22.
Som du beskriver er situation är det till och med möjligt att ni skulle få ha hundarna ute i en rastgård dygnet om, även om det är en bedömningsfråga som kräver mer (objektiv) information.
Andra har redan summerat det viktigaste, det handlar om något helt annat än hundarna i grund och botten.
Åk hem och prata med grannen utan hundar?
Hej,
Det blev lite fel från början med mötet av våra kopplade hundar och din lössläppta samt visselpipan. Ingens fel, men nu tror våra hundar att vi är ovänner. Det är vi såklart inte. Men vi flyttade ut här på landet för att kunna vara ifred eftersom jag var med om en väldigt traumatisk upplevelse för något år sedan.
Hoppas vi kan hjälpas åt att träna upp våra hundar och oss själva att mötas utan att det blir jobbigt för hundarna.
Vi måste verkligen kunna vara för oss själva för att komma över det som hände..... Yada yada
Typ.
Behöver ju inte vara helt sant.
Grannen kanske bara ville skaffa sig kompisar och är inte speciellt duktig på det. Kanske också haft jobbigt förhållande men vill nu försöka börja om med två trevliga grannar.
Hej,
Det blev lite fel från början med mötet av våra kopplade hundar och din lössläppta samt visselpipan. Ingens fel, men nu tror våra hundar att vi är ovänner. Det är vi såklart inte. Men vi flyttade ut här på landet för att kunna vara ifred eftersom jag var med om en väldigt traumatisk upplevelse för något år sedan.
Hoppas vi kan hjälpas åt att träna upp våra hundar och oss själva att mötas utan att det blir jobbigt för hundarna.
Vi måste verkligen kunna vara för oss själva för att komma över det som hände..... Yada yada
Typ.
Behöver ju inte vara helt sant.
Grannen kanske bara ville skaffa sig kompisar och är inte speciellt duktig på det. Kanske också haft jobbigt förhållande men vill nu försöka börja om med två trevliga grannar.
Avslappnat koppel, men kort. Spänner ni åt, så tolkar hunden det som triggande.
Korrigera endast om hunden gör utfall.
Om ni ser dom i god tid, kommendera era hundar att gå på insida om er.
Så gör vi med våran cane corso och det ger oss kontroll över situationen.
I det här läget är mitt tips att så fort ni märker av eller när ni möter grannen så att hundarna går mot varandra och er yngsta börjar dra - vänd tvärt på plats och gå åt samma håll som grannen (på andra sidan av vägen) tills dom har gått om er , då vänder ni tillbaka och går hem.
Ignorera grannen och dess hund och när hunden drar och beter sig be sambon att säga bara lugnt nej inget annat. Nej och åter nej i nästan monotont röstläge och slutar hunden dra, yla eller skälla säg ett betonat bra med glad röst.
Nu när jag vet vad det är för sort och att den yngsta också ylar i hundmötet så tror jag inte att det är ett vaktbeteende som visar sig utan rädsla och osäkerhet.
Hundar gillar i vanliga fall inte att mötas rakt mot varandra, det är typ dålig hundetikett och för osäkra hundar blir det rent av hotfullt. Jag är övertygad om att er yngsta hund skulle bli hjälpt av träning med ögonkontakt så att han släpper garden och vågar låta er bestämma i osäkra lägen.
Både Lappisar och Pappisar har lätt till skall, men ingen av dem är ”skarpa”. Det låter mer sannolikt att det är osäkerhet, otydlighet och oklarhet som skapat detta.
Olika metoder passar olika personer och hundar, så ni får prova er fram. Ni har fått tips i andra inlägg, prova och se vad som fungerar för er.
Jag förstår sambons oro för att snubbla, men ett rejält grepp som kopplet, korta upp så hunden går på vä sida och sedan går man. Om hunden får en smäll av ett knä när den försöker ta sig över mot grannhunden är det förmodligen inte så farligt, däremot distraherande och sannolikt en lärdom om att inte göra så.
Ni kan ju också försöka ta hundarna var för sig, ibland är det lättare att handskas med dem en och en.
Jag tror mycket på att ändra förutsättningarna - om en situation blivit laddad försöker man ändra så mycket som möjligt för att ta bort laddningen. Om du är mer hundvan och alltid tar den äldre hunden kan det räcka med att ni byter hund för att dynamiken ska ändras. Prova att gå åt olika håll (splittra flocken) om ni möter grannen. Använd halsband och se hur det påverkar.
läderkoppel i all ära, men om msn är svag i händerna är det inte optimalt. Testa ett tygkoppel av mjukare slag, gärna med gummidetaljer för bättre grepp.
Använd fantasin och ändra allt ni kan för att på så sätt skapa en ”ny” situation för hundarna, där ni kan ta kommandot och leda flocken.
Kanske långsökt men vad sägs om att ta med er en filt och sitta och fika mitt i promenaden både hund och människo fika. Och bjuda in grannen till detta när hon ändå kommer gåendes strax efter er. Då kanske nyfikenheten hos grannens hund stillas. Och era hundar ropar faran över för ni alla sitter och fikar fredligt tillsammans. Äta ihop borde väl ses som flockbeteende? Samt att grannen får uppmärksamhet vilket hon verkar söka. Ni behöver ju inte prata om just hundarna utan mer allmänt om allt möjligt just för att koppla själva hundspänningen
Sen lär dem aldrig bli av med grannen efter det. Då kanske hon börjar vilja umgås och bli ännu mer på! Vilket ts sagt att dem inte vill. Så den idén är nog inget vidareT Takfönster skrev:
K Krux skrev:
Försökte mest tänka på att hundarna ska lugna sig. Skulle vara hemskt och självklart ofrivilligt om de råkar skada varandra. Vilket det verkar finnas risk för med tanke på irritationen. De verkar ju inte gå att ordna en vettig lösning och då är det väl bättre att offra människornas välbefinnande än hundarnas. Men som sagt min idé kanske är långsökt