Flytta-isär-kalkyl
Jag sitter och "pre-planerar" en skilsmässa som kommer att komma så småningom.
Jag räknar med att någon behåller villan och som jag förstår det så blir det då inte någon försäljning med tillhörande reavinstskatt utan en bodelning.
Eftersom ingen av oss är någon lägenhetsmänniska så bör det skaffas en till villa i närområdet. (Sådana växer inte på träd, men det är ju ett problem för sig...)
Min kalkyl ser då ut så här:
Uppskattat marknadsvärde: 2.2M
Inköpspris: 1.2M
Avdragsbara förbättringar: 300k
Teoretisk värdeökning: 700k
Uppskjuten skatt: 210k
Befintliga lån: 450k
Den som flyttar ska då lösas ut med: (2.2M - (210k + 450k)) / 2 = 770k
Kontanta tillgångar: 400k
Summa kvarboende: 400k/2 - 770k = -570k
Summa utflyttad: 400k/2 + 770k = 970k
Det är väl rimligt att anta att den som flyttar ska införskaffa en likvärdig bostad:
Inköpspris: 2.2M
Buffert/person: 100k
Nya lån kvarboende: 570k + 100k = 670k
Totalt lån kvarboende: 670k + 450k = 1.12M
Nya lån utflyttad: 2.2M + 100k - 970k = 1.33M
Har jag räknat rätt så långt eller har jag missat något?
Nästa fråga är vad som är rimligt när det gäller "flyttkostnader". En vanlig variant verkar vara att man räknar med att när ena parten bor kvar så sparar man in en mäklarkostnad som denna ska kompenseras för. I det här fallet är jag övertygad om att båda helst bor kvar och då verkar det i mina ögon orimligt att den som får sin önskan uppfylld dessutom ska he en ekonomisk fördel. Jag tänker snarare att man bör dela på stämpelskatt, flyttfirma och ev. nya pantbrev för nya bostaden (samt ytterligare pantbrev för den gamla). (Givet att nya bostaden är likvärdig.) Hur ser ni på det?
Hur ser banken på lån till ensamstående, är det lättare att ta över och utöka lån för befintlig bostad vid separation än vid köp av ny bostad? Jag labbade med lite siffror på Swedbanks hemsida och för min del verkar det inte vara några problem att låna det som krävs, men min frus lön ligger lite i underkant.
Slutligen: Är det givet att man skiljer sig först och skaffar ny bostad sen, eller finns det någon fördel med att göra tvärtom?
Jag räknar med att någon behåller villan och som jag förstår det så blir det då inte någon försäljning med tillhörande reavinstskatt utan en bodelning.
Eftersom ingen av oss är någon lägenhetsmänniska så bör det skaffas en till villa i närområdet. (Sådana växer inte på träd, men det är ju ett problem för sig...)
Min kalkyl ser då ut så här:
Uppskattat marknadsvärde: 2.2M
Inköpspris: 1.2M
Avdragsbara förbättringar: 300k
Teoretisk värdeökning: 700k
Uppskjuten skatt: 210k
Befintliga lån: 450k
Den som flyttar ska då lösas ut med: (2.2M - (210k + 450k)) / 2 = 770k
Kontanta tillgångar: 400k
Summa kvarboende: 400k/2 - 770k = -570k
Summa utflyttad: 400k/2 + 770k = 970k
Det är väl rimligt att anta att den som flyttar ska införskaffa en likvärdig bostad:
Inköpspris: 2.2M
Buffert/person: 100k
Nya lån kvarboende: 570k + 100k = 670k
Totalt lån kvarboende: 670k + 450k = 1.12M
Nya lån utflyttad: 2.2M + 100k - 970k = 1.33M
Har jag räknat rätt så långt eller har jag missat något?
Nästa fråga är vad som är rimligt när det gäller "flyttkostnader". En vanlig variant verkar vara att man räknar med att när ena parten bor kvar så sparar man in en mäklarkostnad som denna ska kompenseras för. I det här fallet är jag övertygad om att båda helst bor kvar och då verkar det i mina ögon orimligt att den som får sin önskan uppfylld dessutom ska he en ekonomisk fördel. Jag tänker snarare att man bör dela på stämpelskatt, flyttfirma och ev. nya pantbrev för nya bostaden (samt ytterligare pantbrev för den gamla). (Givet att nya bostaden är likvärdig.) Hur ser ni på det?
Hur ser banken på lån till ensamstående, är det lättare att ta över och utöka lån för befintlig bostad vid separation än vid köp av ny bostad? Jag labbade med lite siffror på Swedbanks hemsida och för min del verkar det inte vara några problem att låna det som krävs, men min frus lön ligger lite i underkant.
Slutligen: Är det givet att man skiljer sig först och skaffar ny bostad sen, eller finns det någon fördel med att göra tvärtom?
Du verkar ha räknat ganska bra.
När det sedan kommer till det sista så är det en förhandlingsfråga. Det är inte på något sätt gratis att vare sig flytta in eller flytta ut, så kan man komma överens om vad som är rimligt är det bra. Det finns ju ofta sådant som bil, båt, husvagn, husdjur och bohag att förhandla om också i den karusellen. Hur man än gör så är det en hel del nytt bohag som skall köpas in av bägge efteråt. Det är bra om man försöker se till så att bägge får en så lika start som möjligt på ett nytt liv, och har man barn tillsammans är det än mer viktigt.
När man sedan skall flytta är väl lite olika. Står man inte ut med varandra längre så är det bättre att flytta än att tassa runt och försöka undvika varandra. Det är inte orimligt att nyseparerade mellanlandar i en lägenhet först.
Man bör vara medveten om att det är mycket dyrare att bo som singel än som par eftersom alla räkningar skall täckas av endast en inkomst. El, V/A, försäkring, bredband, TV-licens etc. Det är dock inte bara att flytta från sitt hälftenägda hus och sedan tro att man inte har ansvar för räkningarna som hör till huset. Man har ansvar tills lagfsarten är överförd. Är det inte bråttom att flytta isär gör man en mycket bättre affär om man i god kan planera det hela, säga upp sådant man inte behöver och spara undan pengar så gott det går.
När det sedan kommer till det sista så är det en förhandlingsfråga. Det är inte på något sätt gratis att vare sig flytta in eller flytta ut, så kan man komma överens om vad som är rimligt är det bra. Det finns ju ofta sådant som bil, båt, husvagn, husdjur och bohag att förhandla om också i den karusellen. Hur man än gör så är det en hel del nytt bohag som skall köpas in av bägge efteråt. Det är bra om man försöker se till så att bägge får en så lika start som möjligt på ett nytt liv, och har man barn tillsammans är det än mer viktigt.
När man sedan skall flytta är väl lite olika. Står man inte ut med varandra längre så är det bättre att flytta än att tassa runt och försöka undvika varandra. Det är inte orimligt att nyseparerade mellanlandar i en lägenhet först.
Man bör vara medveten om att det är mycket dyrare att bo som singel än som par eftersom alla räkningar skall täckas av endast en inkomst. El, V/A, försäkring, bredband, TV-licens etc. Det är dock inte bara att flytta från sitt hälftenägda hus och sedan tro att man inte har ansvar för räkningarna som hör till huset. Man har ansvar tills lagfsarten är överförd. Är det inte bråttom att flytta isär gör man en mycket bättre affär om man i god kan planera det hela, säga upp sådant man inte behöver och spara undan pengar så gott det går.
Medlem
· Stockholm
· 1 396 inlägg
Fördelen med att flytta är väl att man kan köpa en lämpligt (kanske mindre) hus och få sänkta kostnader mot den som bor kvar?
Om du skall köpa bostaden (fastighet/bostadsrätt) är det viktigt att du först skiljer dig, annars blir det så att ni båda anses äga bostaden. Kan bli problem vid nytt lån eller vid senare försäljning.Bigfoot skrev:
Om jag följer med rätt i kalkylen, så tror jag att du räknar med fel skattesats. Du har skrivit uppskjuten skatt 210Kvilket motsvarar 30% skattesats på en tänkt vinst på 700K Men skattesatsen är bara 22% på en bostad där man bor/ har bott.
När det gäller hur man skall se på ev. tänkt mäklarkostnad osv. Då blir det ju rimligast att jämföra utfallet med att ni båda flyttar och säljer bostaden på öppna marknaden. Den som flyttar ut kan ju alltid tvinga fram en försäljning om man inte blir övverens.
OM ni skulle sälja så drabbas ni båda av en mäklarkostnad. Därmed är det rimligt att ta hänsyn till en tänkt sådan kostnad vid kalkylen, där en skall bo kvar. Den som flyttar ut skall få lika mycket/lite pengar med sig som om ni säljer på öppna marknaden.
Men från den basen, så kan man och bör nog jämka. Om en part i princip blir ruinerad, så får man försöka bortse från alla andra konfliktområden i en skillsmässa, och ändå försöka se till att båda parter kan få ett rimligt boende. Vilket inte är detsamma som att båda skall kunna bo i en 300 kvm villa med strandtomt, även om en kanske har råd med det. Det blir ännu viktigare om det finns barn med i bilden.
OM ni skulle sälja så drabbas ni båda av en mäklarkostnad. Därmed är det rimligt att ta hänsyn till en tänkt sådan kostnad vid kalkylen, där en skall bo kvar. Den som flyttar ut skall få lika mycket/lite pengar med sig som om ni säljer på öppna marknaden.
Men från den basen, så kan man och bör nog jämka. Om en part i princip blir ruinerad, så får man försöka bortse från alla andra konfliktområden i en skillsmässa, och ändå försöka se till att båda parter kan få ett rimligt boende. Vilket inte är detsamma som att båda skall kunna bo i en 300 kvm villa med strandtomt, även om en kanske har råd med det. Det blir ännu viktigare om det finns barn med i bilden.
Jag tror att TS resonerar att resultatet efter skilsmässan skall kunna vara att båda parter skall ha varsin bostad, av likvärdig typ (=pris), och att kostnaden för detta då skall delas lika.
Om man är överens så kan det vara ett bra sätt att resonera. OM båda parter har ekonomiska förutsättningar att kunna bo i en sådan bostad själv.
I så fall kanske en bra modell vore att köpa den andra bostaden före skillsmässan, och sedan bodela resp. bostad till var och en.
Men jag tror att i de flesta förhållanden så har man rätt olika ekonomiska förutsättningar, och efter skillsmässa är det oftast så att den ekonomiskt starkare parten nätt o jämnt kan ha möjlighet att bo kvar i bostaden. Den andre parten har ofta ingen möjlighet att behålla den gemensamma bostaden. och därmed heller inga möjligheter att på egen ekonomi bekosta en sådan bostad.
Om man är överens så kan det vara ett bra sätt att resonera. OM båda parter har ekonomiska förutsättningar att kunna bo i en sådan bostad själv.
I så fall kanske en bra modell vore att köpa den andra bostaden före skillsmässan, och sedan bodela resp. bostad till var och en.
Men jag tror att i de flesta förhållanden så har man rätt olika ekonomiska förutsättningar, och efter skillsmässa är det oftast så att den ekonomiskt starkare parten nätt o jämnt kan ha möjlighet att bo kvar i bostaden. Den andre parten har ofta ingen möjlighet att behålla den gemensamma bostaden. och därmed heller inga möjligheter att på egen ekonomi bekosta en sådan bostad.
Precis. Vi kan ta ett övertydligt exempel:hempularen skrev:
A och B är gifta och äger en villa värd 2M, inköpt för 2M samt har 2M på banken. Paret ska skiljas, båda vill bo kvar. Av en händelse så råkar ett exakt identiskt grannhus vara till salu, också för 2M. A får bo kvar och löser ut B som köper grannhuset. Båda har nu varsitt identiskt hus och 0 kr. Men säg att flyttkostnaderna uppgår till 50000, är det rimligt att B står för hela kostnaden? Antag vidare att det "insparade" mäklararvodet är värt 50000, bör B då betala 25000 kr till A? Om ena parten vill flytta verkar det rimligt, men om båda vill bo kvar så verkar det lite knepigt.
I slutändan är det förstås en förhandlingsfråga utan givet rätt eller fel. Men när det blir skarpt läge kanske det inte blir så lätt att resonera med varandra och då tänker jag att det är bra att veta om resonemanget verkar moraliskt rimligt i andras ögon eller om det bara blir en ny källa till bråk
Det blir nog en förhandlingsfråga genom att om en begär det så säljs huset på auktion istället. Och det är ju då utfallet av en sådan försäljning som blir alternativet om man inte blir överens.
Nu tänker jag leka djävulens advokat.....hoppas du ursäktar att tråden tar en liten krok.....
Skilsmässor slutar sällan med att båda har råd att fortsätta med sin tidigare livsstil. Mer vanligt är att den ena blir betydligt fattigare och den andra kraschar och blir verkligt fattig.
Tydligen kommer det faktumet som en shock för många. Genom åren har jag blivit uppraggad av många desperata nyskilda fruntimmer som kvickt som attan har behövt en ny karl som kan finansiera en oförändrad livsstil. Sedan har de försvunnit lika kvickt då jag har berättat att jag var/är för fattig för att finansiera såna där dyra livsstilar.
Har ni försökt prata igenom och lösa era problem? Ni har båda mycket att vinna på att försöka. Det kan lyckas om ni båda verkligen vill att det skall lyckas.
Lyckas det inte så kan ni åtminstone börja planera framtiden utgående från en skilsmässa som garanterat kommer i en nära framtid och få fanskapet ut världen så ni så fort som möjligt kan gå vidare med era liv.
Smärtan blir inte mindre av att korta av hundsvansen en tum i gången...... som förriga uppfödaren gjorde
...... då är det bättre att skära bort hela på en gång och få det undanstökat...... men allra smärtfriast och bäst är det att låta svansen vara kvar på sin plats.
Skilsmässor slutar sällan med att båda har råd att fortsätta med sin tidigare livsstil. Mer vanligt är att den ena blir betydligt fattigare och den andra kraschar och blir verkligt fattig.
Tydligen kommer det faktumet som en shock för många. Genom åren har jag blivit uppraggad av många desperata nyskilda fruntimmer som kvickt som attan har behövt en ny karl som kan finansiera en oförändrad livsstil. Sedan har de försvunnit lika kvickt då jag har berättat att jag var/är för fattig för att finansiera såna där dyra livsstilar.
Har ni försökt prata igenom och lösa era problem? Ni har båda mycket att vinna på att försöka. Det kan lyckas om ni båda verkligen vill att det skall lyckas.
Lyckas det inte så kan ni åtminstone börja planera framtiden utgående från en skilsmässa som garanterat kommer i en nära framtid och få fanskapet ut världen så ni så fort som möjligt kan gå vidare med era liv.
Smärtan blir inte mindre av att korta av hundsvansen en tum i gången...... som förriga uppfödaren gjorde
...... då är det bättre att skära bort hela på en gång och få det undanstökat...... men allra smärtfriast och bäst är det att låta svansen vara kvar på sin plats.Ja det kanske blir lite offtopic, men det är ok för min del.
Den här svansen har nötts ned under lång tid och jag kan inte tänka mig en framtid med den. Möjligen biter jag ihop några år till så småsvansarna hinner bli lite mer självständiga först.
Jag har försökt föra planeringen på tal ibland, jag håller helt med om att det vore bra att avveckla lugnt och sansat utan att tvingas ta första bästa boende etc. Men det går inte så bra att ta upp ämnet så tyvärr finns det risk för att förutsättningarna inte blir de bästa.
Den här svansen har nötts ned under lång tid och jag kan inte tänka mig en framtid med den. Möjligen biter jag ihop några år till så småsvansarna hinner bli lite mer självständiga först.
Jag har försökt föra planeringen på tal ibland, jag håller helt med om att det vore bra att avveckla lugnt och sansat utan att tvingas ta första bästa boende etc. Men det går inte så bra att ta upp ämnet så tyvärr finns det risk för att förutsättningarna inte blir de bästa.