Flaggan på halv stång - psykisk ohälsa

Ledsamt att läsa inläggen här. Lider med er.

Låt denna tråd bli starten på en förändring, en förändring där vi ser varandra för den vi är. Låt denna tråd bli en påminnelse om att även grova ord på nätet kan skada.

 

Tack för att du delar med dig. Jag tror att din mamma hade väldigt många åkommor som kan förklara hennes psykiska besvär.

Vi får bara hoppas att vården blir bättre att fånga upp det.

 

Tack för att du delar med dig! Låter som att din mamma hade ett "brokigt" liv, många faktorer som säkert spelade in i hennes beslut. Tråkigt att höra att ni fick ett så tråkigt "slut", men sånt vet man ju inte förrän det är försent...
Angående vården så är detta troligtvis ett ständigt pågående arbete i de flesta regioner men som med allt annat går det otroligt långsamt. Jag som arbetar i primärvården vet att det pratas mycket om detta och i journaler ser man alltid att det görs en suicidbedömning när någon uttryckt att de mår dåligt. Det finns fina verktyg och screeningar och det forskas mycket på ämnet. MEN allt detta hjälper ju inte dig där du står i ditt liv just nu. Jag hoppas att du fortsätter att bearbeta på ett konstruktivt sätt och att du har ställen du kan ventilera. För att knyta an till forumet skulle man kunna säga att du behöver friskluftsventiler i form av goda vänner och meningsfulla sysslor och badrums- och köksfläkt som utblås för jobbiga tankar.
Önskar dig ett fint nyår med din familj.

 

Det där med vad som kommer först är svårt att veta och kanske inte det viktiga heller. Flera symptom du nämnde, känner jag igen hos min dotter. Och endometrios är den stora likheten. Endometrios och histaminintolerans (som jag tidigare berättade om) hör ihop, till den grad att alla med endometrios verkar ha histaminintolerans och alla kvinnor med histaminintolerans har endometrios. Och diabetes sitter i samma klustret med sjukdomar.

Det kan vara att din mamma hade psykiska besvär och att medicineringen satt igång hennes histaminintolerans som även gjorde hennes endometrios värre.
Vår dotter fick många nya symptom efter att hon fick några doser stesolid. SSRI ville hon aldrig ta, och det är vi glad för idag.

Men det kan också hänga ihop på andra sätt.

Jag skriver detta för att endometrios och histaminintolerans är eller kan vara ärftliga, och det kan vara bra att vara vaksamma på symptom hos dina barn eller syskon, så att det inte behöver sluta som hos din mamma.

För min dotter blev saker faktiskt lite bättre. Efter ha sökt akutvård för smärta vid varje mens och ägglossning under flera år, åkte vi utomlands för en second opinion och operation i oktober. Nu börjar vi se en tydlig förändring i hennes smärta och hennes senaste ägglossning var faktiskt den första under flera år där vi inte behövde besöka akuten för smärta. (Ta i trä).
Endometriosvården i Sverige är så undermålig, att redan det är en anledning till psykiska besvär.

Jag vill gärna uppmuntra er att skriva under nedanstående namninsamling för en bättre endometriosvård i Sverige:
https://www.byggahus.se/forum/threa...-er-mot-covid-19.425257/page-723#post-4536678

 

Idag är det årsdag för Emma, det är nästan så man tror att syren som planterades i hennes minne förstår att den ska blomma idag.

Inloggade ser högupplösta bilder Logga in

 

lider verkligen med dig Stefan ❤️

Vår dotter försökte genom överdos att ta sitt liv för drygt en månad sedan och den känslan när man möter upp ambulansen med blåljus på sjukhuset var så fruktansvärt hemskt.

Hon är bara 12år.

Det är så fruktansvärt dåligt i dag med hjälp.
Dotter har adhd, autism mm och på tex BUP är slutar folk ofta och nya kommer, så det är inte lätt att hinna få förtroende för någon.

jag själv håller snart på att gå under med

 

fan, beklagar din tillvaro och hoppas det ska bli bättre!
Om du inte redan gör det så försök hitta stödgrupper. Både för din dotter och dig, det kan hjälpa med att hitta "andra vägar framåt" men också stötta dig så du kan stötta henne. Min första stödgrupp för "anhöriga till missbrukare" gick jag när jag var typ 16, det gav mig ändå väldigt mycket på ett inre plan.

 

Inloggade ser högupplösta bilder Logga in

inte blir världen bättre men verkligheten kommer inte ikapp förens senare………..

 

Inloggade ser högupplösta bilder Logga in

inte blev livet nått bättre efter en flasksm…..:.
Kommer plågas vidare. Imorgon

 

Vad har hänt?

 

Ta det försiktigt nu! Vad har hänt?

 

Alkoholen är sällan en lösning. Hoppas det (trotts bakfylla) finns några ljusglimtar idag. Vi är många som har/håller på att förlora något nära så stöd finns om du behöver.

Som många andra skriver så har jag upplevt att prata är det som funkar. Dels för att får sätta ord på allt man tycker och känner "utåt", inte bara "inåt sitt egna huvud". Det händer något då. Sedan känns det bara skönt att inte känna sig ensam, bara vetskapen om att andra kämpar också ger en energi och gör helvetet lite lite lättare.