EUROPAS GNISTOR ⚡ En ny lärare ber om råd
Hej allihopa!
Jag heter Gabriele Stefano Savino. Jag har nyligen blivit lärare i elektroteknik (jag jobbar också som projektledare och belysningsdesigner). Jag älskar elektroteknik, naturen och att lära mig nya saker. Jag vill förena entusiaster i hela Europa — elektroner har ju inga pass, eller hur?
Jag söker praktiska tips för att få unga att bli förälskade i ämnet: enkla men ”wow”-experiment, bra berättelser, projekt, studiebesök, och sätt att knyta ihop teori och praktik (byggarbetsplats, installationer, säkerhet, effektivitet). Om ni har material, exempel eller ”misstag man inte ska upprepa”, vore jag väldigt tacksam.
Jag är också mycket intresserad av standarder och regelverk: jag vill hjälpa unga (och oss lärare) att hitta rätt i dem så att vi blir mer nyfikna, engagerade och kompetenta. Jag förbereder en kort enkät för att förstå — land för land — vilka problem kring elstandarder som känns mest. Om ni vill, söker jag frivilliga som kan testa den och ge feedback.
Tack för att ni tar emot mig — jag är här för att lyssna och lära av er. Skriv gärna i kommentarerna eller i ett privat meddelande!
(P.S. Min svenska är inte perfekt — rätta mig gärna!)
Jag heter Gabriele Stefano Savino. Jag har nyligen blivit lärare i elektroteknik (jag jobbar också som projektledare och belysningsdesigner). Jag älskar elektroteknik, naturen och att lära mig nya saker. Jag vill förena entusiaster i hela Europa — elektroner har ju inga pass, eller hur?
Jag söker praktiska tips för att få unga att bli förälskade i ämnet: enkla men ”wow”-experiment, bra berättelser, projekt, studiebesök, och sätt att knyta ihop teori och praktik (byggarbetsplats, installationer, säkerhet, effektivitet). Om ni har material, exempel eller ”misstag man inte ska upprepa”, vore jag väldigt tacksam.
Jag är också mycket intresserad av standarder och regelverk: jag vill hjälpa unga (och oss lärare) att hitta rätt i dem så att vi blir mer nyfikna, engagerade och kompetenta. Jag förbereder en kort enkät för att förstå — land för land — vilka problem kring elstandarder som känns mest. Om ni vill, söker jag frivilliga som kan testa den och ge feedback.
Tack för att ni tar emot mig — jag är här för att lyssna och lära av er. Skriv gärna i kommentarerna eller i ett privat meddelande!
(P.S. Min svenska är inte perfekt — rätta mig gärna!)
Är det just inom elinstallation du är intresserad, eller "duger" mer allmän elektronik?
Ett "wow" experiment jag kommer ihåg från min utbildning är från första föreläsningen i reglerteknik. Bakom föreläsaren stod någon konstig gunga med en stor metallkula längst ut på ena sidan, armarna satck ut typ en meter åt båda håll. Plötsligt efter halva föreläsningen slog armen plötsligt upp nästan 90 grader i luften, blixtsnabbt, kulan åker ned mot den adrasidan och den svänegr upp lika blixtsnabbt, och kulan lägger sig med en mjuk rörelse exakt vid änden av armen. Sedan efter en stund upprepar den rörelsen, men nu stannar kulan på typ halva armen.
Det var alltså en ränna med motståndstråd på sidorna, så reglersystemet kunde avläsa kulans exakata position genom att mäta resistansen mellan sidorna, och sedan en reglerloop som fick styra en rätt kraftig stegmotor som snurrande armarna. Kulan reglerades in exakt till sitt önskade läge utan någon tillstymmelse till översläng. Det var väldigt imponerande. Tidigt 80-tal.
Kan kanske väcka intresse, men knappast en lämplig elevlabb på gundnivå.
Ett "wow" experiment jag kommer ihåg från min utbildning är från första föreläsningen i reglerteknik. Bakom föreläsaren stod någon konstig gunga med en stor metallkula längst ut på ena sidan, armarna satck ut typ en meter åt båda håll. Plötsligt efter halva föreläsningen slog armen plötsligt upp nästan 90 grader i luften, blixtsnabbt, kulan åker ned mot den adrasidan och den svänegr upp lika blixtsnabbt, och kulan lägger sig med en mjuk rörelse exakt vid änden av armen. Sedan efter en stund upprepar den rörelsen, men nu stannar kulan på typ halva armen.
Det var alltså en ränna med motståndstråd på sidorna, så reglersystemet kunde avläsa kulans exakata position genom att mäta resistansen mellan sidorna, och sedan en reglerloop som fick styra en rätt kraftig stegmotor som snurrande armarna. Kulan reglerades in exakt till sitt önskade läge utan någon tillstymmelse till översläng. Det var väldigt imponerande. Tidigt 80-tal.
Kan kanske väcka intresse, men knappast en lämplig elevlabb på gundnivå.
Inom elisntallation, eller elkraft, så kan man ju rekommendera ett besök på ABBs högspänningslabb, om de släpper in besökare. Jag har själv inte varit där på riktigt. Annars tror jag det finns filmer.
Ett annat företag som jag träffat på i jobbet, som inte är så känt är "swedish Neutral", låter som någon fredsrörelse. Men iallafall då för ca 20 år sedan när jag träffade dem, så hade de en lustig produkt som genom att leka med fasläge på kraftledningar kan upprätthålla eltransmission på en kraftledning som har en kortslutmning till jord någonstans. De hade en demofilm där de släpper en stor tall på en 200 kV ledning, man ser hur den förvandlas till aska på någon sekund, och hur en stad slocknar när strömmen bryts. Staden är (förhoppningsvis) simulerad.
Sedan gör de om det med sin utrustning inkopplad, och man ser en minimal blixt i trädet, som fortsätter att ligga på ledningen och staden får fortsatt elförsörjning. Lite magiskt.
En annan stark upplevelse (men man måste kanske redan vara frälst nörd för att uppskatta), ett norkst företag som jag inte kommer ihåg namnet på nu. Utvecklade modem för överlagrad kommunikation över kraftledningar. Används för kommunkation mellan olika ställverk. De hade sitt lilla modem på ett kretskort, kanske 5x10 cm med en ensam tunn tråd ut, som matade signal till elnätet över en 2 nF kondensator. men kondensatorn var på 2 Mega Volt. Så den var ca 40 cm tjock och 2 meter lång.
Ett annat företag som jag träffat på i jobbet, som inte är så känt är "swedish Neutral", låter som någon fredsrörelse. Men iallafall då för ca 20 år sedan när jag träffade dem, så hade de en lustig produkt som genom att leka med fasläge på kraftledningar kan upprätthålla eltransmission på en kraftledning som har en kortslutmning till jord någonstans. De hade en demofilm där de släpper en stor tall på en 200 kV ledning, man ser hur den förvandlas till aska på någon sekund, och hur en stad slocknar när strömmen bryts. Staden är (förhoppningsvis) simulerad.
Sedan gör de om det med sin utrustning inkopplad, och man ser en minimal blixt i trädet, som fortsätter att ligga på ledningen och staden får fortsatt elförsörjning. Lite magiskt.
En annan stark upplevelse (men man måste kanske redan vara frälst nörd för att uppskatta), ett norkst företag som jag inte kommer ihåg namnet på nu. Utvecklade modem för överlagrad kommunikation över kraftledningar. Används för kommunkation mellan olika ställverk. De hade sitt lilla modem på ett kretskort, kanske 5x10 cm med en ensam tunn tråd ut, som matade signal till elnätet över en 2 nF kondensator. men kondensatorn var på 2 Mega Volt. Så den var ca 40 cm tjock och 2 meter lång.
Marknaden för elektronik är svår, jag har fått sadla om ett antal gånger på grund av förändrade marknadsförhållanden.
Där emot finns det alltid jobb som elektriker och jag har aldrig ångrat att jag gick ner i lön och tog samtliga behörigheter inom el.
Att fånga ungas uppmärksamhet tror jag kan vara svårt.
Jag har troligtvis en väldigt skev bild om vad som kan fånga uppmärksamhet, eftersom jag mest hanterar problem som måste lösas.
Med det sagt så tror jag mikrokontroller programmering med breadboard kan aktivera unga på ett bra sätt. Priset har störtat på dessa grejer och dess verktyg, och gått ifrån att vara något väldigt dyrt till något man kan stoppa i korgen när man ströhandlar online. Som grabb i nedre tonnåren kommer jag ihåg att hela min sommarjobbskassa gick till en picstart plus. Det tog nästan ett helt år för mig innan jag fick allting att fungera, men på denna tid så fanns det inte kompilatorer till dessa kretsar. Så det enda sättet att programmera dem var att skriva i assembler, och assembler är inget man kan skriva i man inte har förståelse för chippens addressering och arkitetkur.
Det har hänt så mycket sedan dess och idag finns både förenklade språk och programmerarna kostar någon hundralapp om man ens behöver en sådan nu längre, då det räcker med usb kabel till vissa moduler. Köper du sedan H bryggor och motorer kommer ungarna bygga robotar. Jag tycker det som har hänt med just mikrokontrollers är helt otroligt och yngre personer har verkligen ett guldläge med framför allt hur billiga grejerna är nu.
Jag tror detta har en lagom wow-faktor för yngre studenter..
Men det är olika för alla..
När det kommer till wow-faktor så är det svårt som vuxen, hos personer med väldig djup elektroteknisk kunskap brukar det höjas på ögonbrynen när ja berättar om system som mäter ström med hjälp av magnetfälts inverkan på ljus, eftersom de flesta fått lära sig att ljus inte påverkas av magnetiska fält. Men eftersom yngre personer inte har något begrepp om vad som påverkar vad är det slöseri att ta upp sådana fenomen så tidigt.
Min egen wow-faktor var när jag tog en kurs i system design med fpga, vilket nog är det kraftfullaste konseptet, jag någonsin kommit i kontakt med. Men också troligtvis den brantaste inlärningskurvan någonsin om man ska räkna till kruser, där du faktiskt har någon direkt praktisk användning av vad du får lära dig. Dock var det många som droppade redan dom första veckorna, så med det i åtanke och dom specifika problem som denna teknologi löser så är det troligtvis endast till behållning hos dem som behöver mer flexiblitet och hastighet.
Att traggla halvledarfysik tycker inte är något man behöver för att kunna använda en transistor. Det räcker med att memorera dom typiska spänningsfallen på diverse komponenter så kommer man långt.
Så jag tror kreativa elever kommer ha bäst utbyte av mikrokontrollers, en mikrokontroller måste alltid kopplas till något annat och är en bra start på en resa som problemlösare (eftersom det hela tiden dyker upp ett nytt problem som måste lösas). Någon kanske vill bygga disco ljus med LED, en annan vill bygga e robot som följer en linje, och en tredje vill styra relä porten via serieporten på en dator.
eleven som gör discoljus kommer att lära sig att man inte kan paralellkoppla lysdioder med olika färger och lära sig om framspännings fall och timers i mikrokontrollers.
Eleven som bygger en linjeföljade robot kommer lära sig vad en H brygga är och att motorer drar mer ström än andra komponenter på kopplingsdäcket.
Eleven som ska styra ett relä kommer att lära sig vad en UART är och att reläer behöver släckdioder.
Men detta är bara en tanke
Där emot finns det alltid jobb som elektriker och jag har aldrig ångrat att jag gick ner i lön och tog samtliga behörigheter inom el.
Att fånga ungas uppmärksamhet tror jag kan vara svårt.
Jag har troligtvis en väldigt skev bild om vad som kan fånga uppmärksamhet, eftersom jag mest hanterar problem som måste lösas.
Med det sagt så tror jag mikrokontroller programmering med breadboard kan aktivera unga på ett bra sätt. Priset har störtat på dessa grejer och dess verktyg, och gått ifrån att vara något väldigt dyrt till något man kan stoppa i korgen när man ströhandlar online. Som grabb i nedre tonnåren kommer jag ihåg att hela min sommarjobbskassa gick till en picstart plus. Det tog nästan ett helt år för mig innan jag fick allting att fungera, men på denna tid så fanns det inte kompilatorer till dessa kretsar. Så det enda sättet att programmera dem var att skriva i assembler, och assembler är inget man kan skriva i man inte har förståelse för chippens addressering och arkitetkur.
Det har hänt så mycket sedan dess och idag finns både förenklade språk och programmerarna kostar någon hundralapp om man ens behöver en sådan nu längre, då det räcker med usb kabel till vissa moduler. Köper du sedan H bryggor och motorer kommer ungarna bygga robotar. Jag tycker det som har hänt med just mikrokontrollers är helt otroligt och yngre personer har verkligen ett guldläge med framför allt hur billiga grejerna är nu.
Jag tror detta har en lagom wow-faktor för yngre studenter..
Men det är olika för alla..
När det kommer till wow-faktor så är det svårt som vuxen, hos personer med väldig djup elektroteknisk kunskap brukar det höjas på ögonbrynen när ja berättar om system som mäter ström med hjälp av magnetfälts inverkan på ljus, eftersom de flesta fått lära sig att ljus inte påverkas av magnetiska fält. Men eftersom yngre personer inte har något begrepp om vad som påverkar vad är det slöseri att ta upp sådana fenomen så tidigt.
Min egen wow-faktor var när jag tog en kurs i system design med fpga, vilket nog är det kraftfullaste konseptet, jag någonsin kommit i kontakt med. Men också troligtvis den brantaste inlärningskurvan någonsin om man ska räkna till kruser, där du faktiskt har någon direkt praktisk användning av vad du får lära dig. Dock var det många som droppade redan dom första veckorna, så med det i åtanke och dom specifika problem som denna teknologi löser så är det troligtvis endast till behållning hos dem som behöver mer flexiblitet och hastighet.
Att traggla halvledarfysik tycker inte är något man behöver för att kunna använda en transistor. Det räcker med att memorera dom typiska spänningsfallen på diverse komponenter så kommer man långt.
Så jag tror kreativa elever kommer ha bäst utbyte av mikrokontrollers, en mikrokontroller måste alltid kopplas till något annat och är en bra start på en resa som problemlösare (eftersom det hela tiden dyker upp ett nytt problem som måste lösas). Någon kanske vill bygga disco ljus med LED, en annan vill bygga e robot som följer en linje, och en tredje vill styra relä porten via serieporten på en dator.
eleven som gör discoljus kommer att lära sig att man inte kan paralellkoppla lysdioder med olika färger och lära sig om framspännings fall och timers i mikrokontrollers.
Eleven som bygger en linjeföljade robot kommer lära sig vad en H brygga är och att motorer drar mer ström än andra komponenter på kopplingsdäcket.
Eleven som ska styra ett relä kommer att lära sig vad en UART är och att reläer behöver släckdioder.
Men detta är bara en tanke