Vanligast är att använda en injusteringsventil till respektive förbrukare, t ex byggnad, varmluftsbatteri, mm i värmesystemet. Värmesystemet kan då balanseras hydrauliskt så att tryckfallen till de olika förbrukarna blir lika stort. Då fördelas vätskeflödet i förhållande till förbrukarnas behov. Utan injusteringsventiler kommer flödet att fördela sig mellan värmekretsarna, så att kretsen med lägst tryckfall kommer att få störst flöde. Om den kretsen råkar vara den med lägst värmebehov kan det bli så att de resterande flödet i de övriga inte räcker till.
Ett annat sätt att fördela flödet till de olika förbrukarna är att använda sig av returtemperaturventiler som placeras på returledningen från respektive förbrukare. Om ett hus är försett med ackumulatortank placeras returventilen på returledningen från denna. Ventilen sköter då varmhållningen av tanken. Fördelen med returtemperaturventiler är att "cirkulationen" regleras efter det rådande uppvärmningsbehovet. Returventilerna har ett läckflöde på 1 - 2 % då det inte finns något uppvärmningsbehov. Det gör att cirkulationspumpen kan få sin kylning även om värmebehovet är noll i systemet. Lämpliga ventiler är t ex Danfoss FJV och FJVR.
Ett tredje sätt är att använda ackumlatortankar till förbrukarna, som laddas via temperaturkänning och reglersystem.
