Håller på att förbereda för fullt med allt inför min frus 30-års kalas på lördag. Dels ska det ju se vettigt inne, sedan har vi 15000kvm som vi vill visa upp. Fast vi sköter bara runt 5000kvm som "trädgård". Mycket som ska röjas och planteras.
Tanken var att ha en grillfest. Så vi får hoppas att vädret håller sig.
Får hit 3 stora krillar, 90 hamburgare ska grillas
Vi verkar ha beslutat oss för att ta hand om huset lite denna sommaren. Måla om, få bort mossa från taket, fixa stuprör, måla om skorstenen. Byta vindskivor.
Ska bli skönt att snickra igen. Så jäkla jobbigt med andningen bara... Känns som att andas genom ett sugrör... Men när jag väl sätter igång och arbetar, så länge det inte är tungt så brukar jag glömma av det.
Mvh
Stefan
Tanken var att ha en grillfest. Så vi får hoppas att vädret håller sig.
Får hit 3 stora krillar, 90 hamburgare ska grillas
Vi verkar ha beslutat oss för att ta hand om huset lite denna sommaren. Måla om, få bort mossa från taket, fixa stuprör, måla om skorstenen. Byta vindskivor.
Ska bli skönt att snickra igen. Så jäkla jobbigt med andningen bara... Känns som att andas genom ett sugrör... Men när jag väl sätter igång och arbetar, så länge det inte är tungt så brukar jag glömma av det.
Mvh
Stefan
Här händer det grejjer!
Till det negativa är att mitt fungerande stämband har börjat ge sig. En tumör ligger mot och börjar göra att det slutar öppna sig. Det innebär att jag har väldigt svårt med andningen. Har en springa på 2-3 mm mot normalt >10mm att andas genom. Väldigt jobbigt att snickra och fixa kan jag säga. Orkar inte ens bära upp lillen för trappen. Så tyvärr kommer jag få en track installerad. Dvs ett rör genom halsen. Det är inte så roligt alls... Visst det ska bli skönt att kunna andas, men det kommer inte bli som innan. Men ändå! Kunna arbeta lite utan att flåsa som en gris... Sedan blir tyvärr mycket annat påverkat. Men förhoppningsvis så kommer de kunna göra en operation på mig efter sommaren, när experterna kommer tillbaka. De kan öppna upp mina stämband lite. Går igenom sidan av halsen och tar typ en virknål och öppnar lite. Men i och med att jag blivit opererrad så många gånger så finns det vissa risker med den operationen. Men det innebär att förhoppningsvis att tracken blir temporär.
NU HAR SAHLGRENSKA GODKÄNT CAPRELSA
Fick sms från min kirurg om det idag, han hade precis fått mail från styrelsen om att de gett mig anslag.
Så det är min nästa tuva, mitt nästa hopp. Är livrädd för behandlingen och att den inte ska fungera, eller att jag inte ska klara av att ta den... Men .Nu får jag chansen i alla fall!
Blir först utanför stockholm i sverige att få den.
Vet inte när medicinerigen kommer igång. Men det verkar gå ganska snabbt. Så troligen i slutet av sommaren. Mycket skrämmande.
Men tänk OM tumörerna börjar gå tillbaka.... Vilken grejj.
Så även om nyheten om tracken inte är så skojj. Att mitt friska stämband inte är friskt längre, så känner jag att jag fått en ny chans idag. Så överlag är jag glad, trots allt.
Nu med Caprelsan så får jag en chans till! Och det tycker jag är värt allt! Tummen upp för det
Ska in på sjukan på onsdag. Sövs på torsdagen. Sedan är jag nog hemma fredag igen. Det är en liten operation. Förhoppningsvis så blir det inga komplikationer för jag har planerat att åka och hälsa på en kompis i östersund den 23-27 juli. 12 timmar i tåg / väg
Mvh
Stefan
Till det negativa är att mitt fungerande stämband har börjat ge sig. En tumör ligger mot och börjar göra att det slutar öppna sig. Det innebär att jag har väldigt svårt med andningen. Har en springa på 2-3 mm mot normalt >10mm att andas genom. Väldigt jobbigt att snickra och fixa kan jag säga. Orkar inte ens bära upp lillen för trappen. Så tyvärr kommer jag få en track installerad. Dvs ett rör genom halsen. Det är inte så roligt alls... Visst det ska bli skönt att kunna andas, men det kommer inte bli som innan. Men ändå! Kunna arbeta lite utan att flåsa som en gris... Sedan blir tyvärr mycket annat påverkat. Men förhoppningsvis så kommer de kunna göra en operation på mig efter sommaren, när experterna kommer tillbaka. De kan öppna upp mina stämband lite. Går igenom sidan av halsen och tar typ en virknål och öppnar lite. Men i och med att jag blivit opererrad så många gånger så finns det vissa risker med den operationen. Men det innebär att förhoppningsvis att tracken blir temporär.
NU HAR SAHLGRENSKA GODKÄNT CAPRELSA
Fick sms från min kirurg om det idag, han hade precis fått mail från styrelsen om att de gett mig anslag.
Så det är min nästa tuva, mitt nästa hopp. Är livrädd för behandlingen och att den inte ska fungera, eller att jag inte ska klara av att ta den... Men .Nu får jag chansen i alla fall!
Blir först utanför stockholm i sverige att få den.
Vet inte när medicinerigen kommer igång. Men det verkar gå ganska snabbt. Så troligen i slutet av sommaren. Mycket skrämmande.
Men tänk OM tumörerna börjar gå tillbaka.... Vilken grejj.
Så även om nyheten om tracken inte är så skojj. Att mitt friska stämband inte är friskt längre, så känner jag att jag fått en ny chans idag. Så överlag är jag glad, trots allt.
Nu med Caprelsan så får jag en chans till! Och det tycker jag är värt allt! Tummen upp för det
Ska in på sjukan på onsdag. Sövs på torsdagen. Sedan är jag nog hemma fredag igen. Det är en liten operation. Förhoppningsvis så blir det inga komplikationer för jag har planerat att åka och hälsa på en kompis i östersund den 23-27 juli. 12 timmar i tåg / väg
Mvh
Stefan
Redigerat:
Husägare
· Västernorrland
· 2 536 inlägg
Kämpa på...
En väninna blev sjuk och det var en lång jobbig tid. Hon insåg att hon inte hade ork att träffa alla i hela vän- och bekantskapskretsen, så hon bestämde sig för att enbart träffa de närmaste vännerna som hon kände hon hade ett utbyte med och undvika alla gamla slentrianmässiga kontakter. Lite samma sak har jag gjort (har lite krämpor också). Så skönt att umgås med de man gillar och nu dessutom har tid och ork för. Men visst träffar man ofta nya människor man gärna träffar igen.
Tack Mattias och Riggan.
Hemmakatten. Ja visst, du har så rätt. Redan första månaderna efter jag fick min diagons så valde jag att ta lite mer avstånd från mina pereferivänner. De som hängt med för att man tycker om dem, och känt dem länge. Men vissa är inte de personer man behöver i en onormal situation som denna. Nu har jag istället för kanske 10 kompisar 3 kompisar. Men det är kompisar som alltid lånar ut en säng till mig, hälsar på mig på sjukhuset. En av dem spenderade en hel natt hos mig när jag mådde som sämst. Kunde inte andas själv. Och varje andetag var fysisk utmaning... Hon höll mig i handen och talade ömt till mig hela natten. Tills jag somnade. Sådana kompisar behöver jag nu. De som jag kan gråta ut hos och det ska kännas naturligt. Men också att de ska kunna få mig på gott humör när jag känner att jag har energi för det.
Håller på och spela in en dokumentär om mig. Som jag kan lämna efter mig till lillen. Som tur är så är två av mina närmsta i branchen. Den ena är fotograf och den andra är journalist. Så det passar perfekt. Så de hjälper mig med att få ihop en sådna sak. Blir säkert 15-20 timmar film som både lillen och tjejjen kan titta på sedan när jag är borta. Känns jätteskönt att få det gjort, och ansträngningen som mina kompisar gör är stor. All bearbetning, förberedelser och efterbehandling. Rör sig om hundratals timmar. Ska träffa dem nu på måndag, sover över till tisdag. Hoppas att jag kan få klart intervjudelarna innan jag får röret inopererat. Vill helst inte ha det röret när jag blir inspelad. Känns som ett handikapp...
Men sedan så träffar man ibland människor som man gärna träffar igen. Har träffat flera här från Byggahus som är helt underbara männskor. Det är en bra sida detta, om jag får lov säga det själv! Mycket bra folk som vill hjälpa varandra.
Nu var det dags att sova, märks att jag inte är hemma, för då blir jag ivägkörd till sängen mycket tidigare!
Mvh
Stefan
Hemmakatten. Ja visst, du har så rätt. Redan första månaderna efter jag fick min diagons så valde jag att ta lite mer avstånd från mina pereferivänner. De som hängt med för att man tycker om dem, och känt dem länge. Men vissa är inte de personer man behöver i en onormal situation som denna. Nu har jag istället för kanske 10 kompisar 3 kompisar. Men det är kompisar som alltid lånar ut en säng till mig, hälsar på mig på sjukhuset. En av dem spenderade en hel natt hos mig när jag mådde som sämst. Kunde inte andas själv. Och varje andetag var fysisk utmaning... Hon höll mig i handen och talade ömt till mig hela natten. Tills jag somnade. Sådana kompisar behöver jag nu. De som jag kan gråta ut hos och det ska kännas naturligt. Men också att de ska kunna få mig på gott humör när jag känner att jag har energi för det.
Håller på och spela in en dokumentär om mig. Som jag kan lämna efter mig till lillen. Som tur är så är två av mina närmsta i branchen. Den ena är fotograf och den andra är journalist. Så det passar perfekt. Så de hjälper mig med att få ihop en sådna sak. Blir säkert 15-20 timmar film som både lillen och tjejjen kan titta på sedan när jag är borta. Känns jätteskönt att få det gjort, och ansträngningen som mina kompisar gör är stor. All bearbetning, förberedelser och efterbehandling. Rör sig om hundratals timmar. Ska träffa dem nu på måndag, sover över till tisdag. Hoppas att jag kan få klart intervjudelarna innan jag får röret inopererat. Vill helst inte ha det röret när jag blir inspelad. Känns som ett handikapp...
Men sedan så träffar man ibland människor som man gärna träffar igen. Har träffat flera här från Byggahus som är helt underbara männskor. Det är en bra sida detta, om jag får lov säga det själv! Mycket bra folk som vill hjälpa varandra.
Nu var det dags att sova, märks att jag inte är hemma, för då blir jag ivägkörd till sängen mycket tidigare!
Mvh
Stefan
Usch vad jobbigt det är att inte kunna andas. Har haft 40 graders feber, oförklarligen i 2 dagar nu... Vet inte om det hänger ihop med att jag inte syresätter mig ordentligt. Kan det vara så?
Ska bli så skönt att kunna andas igen. Att kunna arbeta fysiskt. Lyfta lillen. Gå i trappor. Gå långpromenader. Och kanske inte snarka så mycket på kvällarna.
Operationen blir av på torsdag. Åker in på onsdag. Vet inte när jag kommer hem. Det är en ganska liten operation...
Hör av mig när jag vet mer.
Ska bli så skönt att kunna andas igen. Att kunna arbeta fysiskt. Lyfta lillen. Gå i trappor. Gå långpromenader. Och kanske inte snarka så mycket på kvällarna.
Operationen blir av på torsdag. Åker in på onsdag. Vet inte när jag kommer hem. Det är en ganska liten operation...
Hör av mig när jag vet mer.
Stefan, vi håller tummarna för dig allihop!
Operationen kommer att gå bra skall du se,
och sen kan du säkert njuta av sommaren och din familj i fulla drag
//Pelle aka KnockOnWood
Operationen kommer att gå bra skall du se,
och sen kan du säkert njuta av sommaren och din familj i fulla drag
//Pelle aka KnockOnWood
Nu ligger jag inne på sahlgrenska. Operationen blir av i morgon tidigt. När jag vaknar så kommer jag ha en ballong (kuff) i halsen som gör att jag inte kommer kunna prata. De släpper ur luften efter något dygn. Då kommer jag kunna prata lite. I morgon, nästan direkt efter operationen åker jag ambulans till ett annat sjukhus. Tylidgen så är de lite överbelagda här, som vanligt. Kommer ligga inne i upp mot en vecka. Inte så mycket för att jag behöver läka, utan för att de måste hålla koll på mig. Luriga grejjer att mixtra med, andningen. Kommer förhoppningsvis hem i början av nästa vecka.
Trodde inte att jag skulle vara inlagd så länge. Vi hade planerat en visit till 2 goda vänner, varav mannen är svårt cancersjuk... Vi har planerat träffen i nästan ett år nu. Och nu blev vi tvunga att ställa in den. Avboka stuga och resa. Allt betalt i förväg. Men förhoppnignsvis kan vi åka lite senare i sommar, eller i början av hösten.
Hoppas att tracken fungerar bättre än förra gången jag hade den. Då hade de klyft käken på mig och hela halsen var svullen. Hade jättestora problem... Läkarna säger att det ska vara mycket enklare denna gången.
Ska bli skönt att kunna andas igen, men det är tyvärr den enda fördelen med en track. Livet blir jobbigare, så enkelt är det. Men utan andningen så har man ju inte något liv, så det är bara till att acceptera det hela.
Nu ser vi fram imot Caprelsa och hoppas att den kan göra lite nytta. Om tumörerna krymper så finns de möjlighet att nervpåverkan blir mindre och att det ena stämbandet börjar fungera bättre igen... Då kan de ta bort tracken.
Men det är är en lång och slingrig väg dit.
Hör av mig när jag kommit tillbaka från drömvärlden och smärto/morfin-världen.
Mvh
Stefan
Trodde inte att jag skulle vara inlagd så länge. Vi hade planerat en visit till 2 goda vänner, varav mannen är svårt cancersjuk... Vi har planerat träffen i nästan ett år nu. Och nu blev vi tvunga att ställa in den. Avboka stuga och resa. Allt betalt i förväg. Men förhoppnignsvis kan vi åka lite senare i sommar, eller i början av hösten.
Hoppas att tracken fungerar bättre än förra gången jag hade den. Då hade de klyft käken på mig och hela halsen var svullen. Hade jättestora problem... Läkarna säger att det ska vara mycket enklare denna gången.
Ska bli skönt att kunna andas igen, men det är tyvärr den enda fördelen med en track. Livet blir jobbigare, så enkelt är det. Men utan andningen så har man ju inte något liv, så det är bara till att acceptera det hela.
Nu ser vi fram imot Caprelsa och hoppas att den kan göra lite nytta. Om tumörerna krymper så finns de möjlighet att nervpåverkan blir mindre och att det ena stämbandet börjar fungera bättre igen... Då kan de ta bort tracken.
Men det är är en lång och slingrig väg dit.
Hör av mig när jag kommit tillbaka från drömvärlden och smärto/morfin-världen.
Mvh
Stefan
Håller också verkligen tummarna för dig och önskar lycka till!
/Krille
/Krille
Stefan, som du säkert förstår är vi många som står vid din sida när du har det svårt,
och hoppas och tror att du skall ta dig igenom detta.
Och (för att skoja till det lite),
så länge du kan skriva och läsa på Bygga Hus har du ju ett fullvärdigt liv
//Pelle
och hoppas och tror att du skall ta dig igenom detta.
Och (för att skoja till det lite),
så länge du kan skriva och läsa på Bygga Hus har du ju ett fullvärdigt liv
//Pelle