Närmsta grannen på landet (mitt ute i skogen) matar en rävunge med kattmat, hon ställer ett fat på trappan utanför köksdörren.
Jag gillar det inte, rävungen är ganska orädd och vårt hus är 200 meter från hennes. Kaninen är med på vår semester.
Vad säger ni kunniga här i tråden om grannens beteende?
Jag gillar det inte, rävungen är ganska orädd och vårt hus är 200 meter från hennes. Kaninen är med på vår semester.
Vad säger ni kunniga här i tråden om grannens beteende?
Rävungen kommer inte att ge sig på kaninen men det kan ju finnas vuxna rävar som ev försöker.
Är kaninen ute på natten?
Att mata rävungar är ett ofog tycker jag men det har förekommit så länge jag kan minnas och när jag frågar min mor säger hon att det var så när hon var ung också, att folk matade tävungar. När rävarna blir vuxna blir det i regel skygga igen så förmodligen gör det inte så stor skada.
Är kaninen ute på natten?
Att mata rävungar är ett ofog tycker jag men det har förekommit så länge jag kan minnas och när jag frågar min mor säger hon att det var så när hon var ung också, att folk matade tävungar. När rävarna blir vuxna blir det i regel skygga igen så förmodligen gör det inte så stor skada.
LarvigP Pappa1986 skrev:Inte i trädgården men i bilen å ville delade mig
[video]
men fin film 
Patrik440
Laddtryckare
· V-götaland
· 1 612 inlägg
Patrik440
Laddtryckare
- V-götaland
- 1 612 inlägg
Rosa blev inbjuden på fruktstund hos papegojorna i eftermiddags.
/ Patrik
/ Patrik
Lite stämningbilder på ladusvala, tror jag. Både hussvala och ladusvala svirrar runt här, vilket ju är inget mindre än himmelskt vackert. Så ska det vara på en gård under sommaren, svalor på dagen och fladdermöss på natten. Just dessa var dock precis utanför gården, in och ut ur skuggan bakom träden, men jag räknar dom ändå som delvis mina. Eftersom det tyvärr är vanliga giftbönder runt mig så är allt liv på åkrarna ihjälsprutat så svalorna svirrar mest runt gårdarna där insektslivet har en chans. En av alla dessa viktiga predatorer man ska uppmuntra. Har inga som bor hos mig än, men jag jobbar på det.
För ordningens skull så tror jag nu att jag ångrar mig och säger att de på bilderna är hussvalor.B Bombus pratorum skrev:
En tekniskt dålig bild men man ser iaf vad det är. Skånes underbara landskapsfågel,
Röd glada, Milvus milvus. En av mina absoluta favoriter. Seglar visslande över gården året runt. Nästan utrotad i Sverige på sjuttiotalet, bland annat för att bönder och jordbruksverket tyckte att det var en brilliant ide att förgifta utsäde med kvicksilver för att ta död på råttor och möss. Som sen åts av rovdjur. Har sakta återhämtat sig med nu 6000 fåglar i landet varav de flesta i Skåne. Jag utfodrar dom med mössen jag tar i fällorna och enstaka andra djur jag skjuter, för att de ska klara vintern. Innebär att när solen går upp på vinterhalvåret så kan jag ligga i sängen och se mina glador störtdyka efter mat femton meter från fönstret.
I detta fallet en fullformatskamera med 150mm macroglugg. Jag höll på att fota insekter på någon decimeters håll när gladan gled över. Man brukar säga att rätt kamera är den man har med sig, men man ska ju helst ha mycket längre brännvidd för fåglar. Även en och en halv meter glada blir väldigt liten i kameran på tjugo meters håll. Jag får be att återkomma med bättre bild vid tillfälle.EddieHansson skrev:
En liten berättelse med ett fint slut, inga foton dock.
Jag kom hem natten mellan söndag och måndag efter en dryg veckas bortovaro, och när jag gick till brevlådan och hämtade DN igår morse så tittade jag till alla blommorna på farstukvisten - inte för att jag misstror min kära hälft vad gäller vattningen men bara för att jag alltid gör så, varje dag jag är hemma.
Tittade ner i den stora vattenkannan som var halvfull och ser en grön guldbagge ligga "livlös" på vattenytan. Försökte få upp den på ett blad men den flöt bara undan och jag tänkte, just då, att den kan ju ha legat där sen i torsdags, garanterat död.
Några timmar senare fyllde jag på vattenkannan för att vattna pelargonerna som inte fått vatten på 10 dagar (de blommar som bäst då tycker jag, liiiiite vatten med näring i = blommor i överdåd) och i och med det så kom guldbaggen upp till ytan.
Då tog jag ett stort blad och lyfte ur den, placerade bladet i solen och blåste lite på för att få den att torka.
Efter två timmar sisådär så kollade jag och bladet var tomt - trodde att baggen blåst bort men då satt den gömd mellan ett par krukor. Jag petade lite lätt på den och då krökte den ett bakben.
Ytterligare några timmar senare så hade den klättrat upp på kanten till ett krukfat, så ingen tvivel om att den levde.
På kvällen kunde jag inte längre se den men jag hoppas att den piggade på sig och kunde klättra upp i någon av de växter jag har på trappan - pelargoner, margueriter, fjärilslavendel - och torkat upp så mycket så det gick att flyga.
Inget liv är för litet eller obetydligt för att försöka hjälpa.
Jag kom hem natten mellan söndag och måndag efter en dryg veckas bortovaro, och när jag gick till brevlådan och hämtade DN igår morse så tittade jag till alla blommorna på farstukvisten - inte för att jag misstror min kära hälft vad gäller vattningen men bara för att jag alltid gör så, varje dag jag är hemma.
Tittade ner i den stora vattenkannan som var halvfull och ser en grön guldbagge ligga "livlös" på vattenytan. Försökte få upp den på ett blad men den flöt bara undan och jag tänkte, just då, att den kan ju ha legat där sen i torsdags, garanterat död.
Några timmar senare fyllde jag på vattenkannan för att vattna pelargonerna som inte fått vatten på 10 dagar (de blommar som bäst då tycker jag, liiiiite vatten med näring i = blommor i överdåd) och i och med det så kom guldbaggen upp till ytan.
Då tog jag ett stort blad och lyfte ur den, placerade bladet i solen och blåste lite på för att få den att torka.
Efter två timmar sisådär så kollade jag och bladet var tomt - trodde att baggen blåst bort men då satt den gömd mellan ett par krukor. Jag petade lite lätt på den och då krökte den ett bakben.
Ytterligare några timmar senare så hade den klättrat upp på kanten till ett krukfat, så ingen tvivel om att den levde.
På kvällen kunde jag inte längre se den men jag hoppas att den piggade på sig och kunde klättra upp i någon av de växter jag har på trappan - pelargoner, margueriter, fjärilslavendel - och torkat upp så mycket så det gick att flyga.
Inget liv är för litet eller obetydligt för att försöka hjälpa.