Dags att hoppa ur ekorrhjulet?
Hej,
Min enda plan här i livet har varit att försöka göra sånt jag gillar och sådant jag tycker är viktigt.
På den vägen har jag svävat runt i värden och haft ett i mitt tycke kul, spännande och givande liv (hitintills). Det är är väl det det handlar om?!
Är nu kring 40 men har kört fast i karriären. Ambitionerna, motivationen och driften att sträva framåt har de sista åren inte riktigt funnits där. Nu är familjen det viktigaste för mig.
När man ser hur bekanta framhäver sina framsteg på LinkedIn blir jag dock både lite stressad och likgiltig. Vad gör vi det för? För chefen?! För att hävda oss för andra? För att övertyga oss själva att jobbet är prio 1 över allt annat? Vem vet!?
Vi har haft lite flyt med investeringar i fastigheter privat och äger nu en handfull lägenheter och hus och får in lite sidinkomster från dem.
Går lite i tankarna att eventuellt köpa en fastighet till och sedan sluta jobbet och satsa helt på familjen och skötsel och uthyrningen av fastigheterna (bli fastighetsskötare/vaktmästare med andra ord. Eller lite mer av en vaktmästare som köper hus, rustar upp dem lite och säljer eller hyr ut dem efteråt). Det verkar kul när man leker med tanken i vart fall.
Är inte speciellt händig tyvärr! Men hoppas att jag kan lära mig under tiden som jag håller på, det gör jag redan nu, och att jag kan spara en massa på att minska anlitandet av dyra hantverkare.
Om jag gör det en längre tid så slänger jag i princip en hyfsad yrkeskarriär med studier i soptunnan.
Vilket är synd med tanke på all tid, energi och resurser som jag stoppat in i den. Samtidigt, om det går okej, kanske man får ut mer ur livet genom att göra just så?!
Tänker högt, och tycker det vore intressant att få några för mig helt okända människors syn på mina funderingar att hoppa av det traditionella ekorrhjulet.
Tack för er feedback!
Min enda plan här i livet har varit att försöka göra sånt jag gillar och sådant jag tycker är viktigt.
På den vägen har jag svävat runt i värden och haft ett i mitt tycke kul, spännande och givande liv (hitintills). Det är är väl det det handlar om?!
Är nu kring 40 men har kört fast i karriären. Ambitionerna, motivationen och driften att sträva framåt har de sista åren inte riktigt funnits där. Nu är familjen det viktigaste för mig.
När man ser hur bekanta framhäver sina framsteg på LinkedIn blir jag dock både lite stressad och likgiltig. Vad gör vi det för? För chefen?! För att hävda oss för andra? För att övertyga oss själva att jobbet är prio 1 över allt annat? Vem vet!?
Vi har haft lite flyt med investeringar i fastigheter privat och äger nu en handfull lägenheter och hus och får in lite sidinkomster från dem.
Går lite i tankarna att eventuellt köpa en fastighet till och sedan sluta jobbet och satsa helt på familjen och skötsel och uthyrningen av fastigheterna (bli fastighetsskötare/vaktmästare med andra ord. Eller lite mer av en vaktmästare som köper hus, rustar upp dem lite och säljer eller hyr ut dem efteråt). Det verkar kul när man leker med tanken i vart fall.
Är inte speciellt händig tyvärr! Men hoppas att jag kan lära mig under tiden som jag håller på, det gör jag redan nu, och att jag kan spara en massa på att minska anlitandet av dyra hantverkare.
Om jag gör det en längre tid så slänger jag i princip en hyfsad yrkeskarriär med studier i soptunnan.
Vilket är synd med tanke på all tid, energi och resurser som jag stoppat in i den. Samtidigt, om det går okej, kanske man får ut mer ur livet genom att göra just så?!
Tänker högt, och tycker det vore intressant att få några för mig helt okända människors syn på mina funderingar att hoppa av det traditionella ekorrhjulet.
Tack för er feedback!
Redigerat:
Tanken är alltså att bli småskalig hyresvärd? Eller ska du ha anställda som sköter administrationen åt dig medan du agerar vaktmästare?
Det låter inte som att hoppa ur ekorrhjulet, snarare tvärtom. De små hyresvärdar jag har kontakt med är mer eller mindre alltid upptagna. De har svårigheter att få det att gå runt på grund av att skalan är alltför liten och i alltför hög grad får de ta tid från familj och annat. Att bli sjuk eller åka på semester funkar inte heller fantastisk bra. Diverse konflikter som kan uppstå med hantverkare/hyresgäster/myndigheter tär också på tillvaron.
Jag brukar faktiskt skratta när jag ser människor beskriva hyresfastigheter som passiv inkomst. Ja, det kan vara det om du köper tillräckligt många bostadsenheter och har anställd/inhyrd förvaltning men annars inte.
Det låter inte som att hoppa ur ekorrhjulet, snarare tvärtom. De små hyresvärdar jag har kontakt med är mer eller mindre alltid upptagna. De har svårigheter att få det att gå runt på grund av att skalan är alltför liten och i alltför hög grad får de ta tid från familj och annat. Att bli sjuk eller åka på semester funkar inte heller fantastisk bra. Diverse konflikter som kan uppstå med hantverkare/hyresgäster/myndigheter tär också på tillvaron.
Jag brukar faktiskt skratta när jag ser människor beskriva hyresfastigheter som passiv inkomst. Ja, det kan vara det om du köper tillräckligt många bostadsenheter och har anställd/inhyrd förvaltning men annars inte.
Jag har aldrig känt igen beteckningen "ekorrhjulet". Jag har (nästan) alltid gillat det jag arbetar med, inte för att göra någon chef nöjd, utan för att jag gillar det jag arbetar med.
Jag har aldrig brytt mig om någon karriärstege. Blivit chef när det erbjöds (var VD för lokalbolag i en USA koncern ett tag), hoppar ned när det känns mer rätt.
Har aldrig sett mig i ekorrhjulet. OM man sitter i ekorrhjulet, så tycker jag man bör sträva efter att komma ur det, iallafall känslan av att springa runt i det. Men det kan man göra på andra sätt än att helt ändra karriär. Bara sluta följa de färdiga karriärvägarna. Ta ett "vinkelrätt hopp", skapa dina egna karriärvägar, där chefsnivå inte nödvändigtvis är målet.
Jag gillar att arbeta med husen vi har. Men jag skulle aldrig låta det ta över mitt arbete. För jag gillar ännu mer känslan av att liiite av min kreativitet sitter där i lastbilen vi just mötte, eller i instrument jag såg "in action" på BB när våra barn föddes, eller en mobilmast vi åker förbi.
Jag har aldrig brytt mig om någon karriärstege. Blivit chef när det erbjöds (var VD för lokalbolag i en USA koncern ett tag), hoppar ned när det känns mer rätt.
Har aldrig sett mig i ekorrhjulet. OM man sitter i ekorrhjulet, så tycker jag man bör sträva efter att komma ur det, iallafall känslan av att springa runt i det. Men det kan man göra på andra sätt än att helt ändra karriär. Bara sluta följa de färdiga karriärvägarna. Ta ett "vinkelrätt hopp", skapa dina egna karriärvägar, där chefsnivå inte nödvändigtvis är målet.
Jag gillar att arbeta med husen vi har. Men jag skulle aldrig låta det ta över mitt arbete. För jag gillar ännu mer känslan av att liiite av min kreativitet sitter där i lastbilen vi just mötte, eller i instrument jag såg "in action" på BB när våra barn föddes, eller en mobilmast vi åker förbi.
Håller med Ramses. Jag tror att stressen att hålla igång en mindre fastighetsverksamhet kan vara väldigt hög.
Tycker du har svaret på din fråga din första mening.
Du samlar på dig erfarenhet genom livet som ska ta dig och din familj framåt.
Ett tips kan vara att försöka se över de privata utgifterna, för behöver man verkligen jobba 100%.?
//
Av dina studier har du fått erfarenhet, likadant med jobb mm.EMIL Emil skrev:
Du samlar på dig erfarenhet genom livet som ska ta dig och din familj framåt.
Ett tips kan vara att försöka se över de privata utgifterna, för behöver man verkligen jobba 100%.?
//
Viktig feedback! Tack!! Ni kanske har rätt. Vår si tuation är lite speciell dock. (Så tänker alla. HahaR Ramses II skrev:
)Tanken är att bedriva det i liten skala och i egen regi. Satsa på att vara familjefar i första hand och fastigjetsfixare som nr.2.
Hyr ut en lägenhet sedan många år och det fungerar rätt smärtfritt. Tar dock in företag som screenar hyresgäster och hjälper till att lösa tekniska problem. Tar även borg för att täcka skador och slitage och så fixar jag en del. Funderar på att skippa de tjänsterna dock eftersom det ändå blir en del jobb för oss.
Kommer hyra ut ytterligare en lägenhet från och med nästa år. Eftersom det är ägandelägenheter utomlands är månadskostnaderna mycket låga. Så siktar på runt 2500 euro i vinst i månaden för båda lägenheterna efter alla omkostnader räknats av. Vilket vi anser är bra. Skatten på vinsten är inte heller säskillt hög så säg 2200 euro efter skatt.
Året därpå kommer vi kanske hyra ut vår sommarvilla i Spanien till semesterfirare på något vis. Börjar nog med att hyra ut till vänner och bekanta för att se om vi gillar det.
Det blir ju inga kolossala vinster. Men ändå en betydande inkomst. Kanske runt 3000- 3500 euro efter skatt i månaden i alla fall när alla tre hyrs ut.
Tanken är att köpa en till lägenhet till beståndet. Kanske få in 1200 euro till i månaden i vinst och sen nöja sig med detta. Grow no more.
Tanken är att min fru, som har ett mycket bra jobb och redan nu tjänar fyra fem gånger mer än mig, fortsätter med detta och att jag tar mer ansvar för familjen och sidoinkomsterna.
Eftersom hon tjänar så mycket mer än mig känns det bättre att jag jobbar mindre och stödjer henne genom att ta mer familjeansvar mm. Bättre för familjen, ungarna och livet i sin helhet, liksom.
Redigerat:
Leva för att jobba eller jobba för att leva? Jag bestämde mig i 30-årsåldern att inte låta jobbet styra mig. Aldrig sitta fast på ett ställe jag inte vill vara på för rädsla för att inte hitta något annat bättre jobb. Jag började därefter ställa höga krav på min arbetsplats och bytte direkt om det inte kändes helt rätt.
Jag har nu en anställning med underbara medarbetare som stöttar, hjälper och känner som jag. De är tillika ägare av företaget.
Tankarna om att hoppa av ekorrhjulet finns dock alltid i bakhuvudet. Jag har dock knappt 15 planerade år kvar innan jag går i pension och trivs bra där jag är.
Min tanke har dock varit att hitta något som kan ge en någorlunda passiv inkomst och gå ned i tid för att kunna satsa mer på familj, resor och hobbys.
kan du göra det skulle jag säga att följa hjärtat alltid är rätt. Våg vobbla. Livet är kort. Missa det inte.
Jag har nu en anställning med underbara medarbetare som stöttar, hjälper och känner som jag. De är tillika ägare av företaget.
Tankarna om att hoppa av ekorrhjulet finns dock alltid i bakhuvudet. Jag har dock knappt 15 planerade år kvar innan jag går i pension och trivs bra där jag är.
Min tanke har dock varit att hitta något som kan ge en någorlunda passiv inkomst och gå ned i tid för att kunna satsa mer på familj, resor och hobbys.
kan du göra det skulle jag säga att följa hjärtat alltid är rätt. Våg vobbla. Livet är kort. Missa det inte.
Försök att tänka dig in i hur det är om ett antal år när barnen har blivit stora och du inte längre är en familjefar. Kan du då fylla din dag med något som du gillar och tycker är viktigt?
Eller kommer du då att längta tillbaks till ditt nuvarande yrkesliv men det går inte längre att få jobb pga. ålder och lång tid utanför yrket?
Eller kommer du då att längta tillbaks till ditt nuvarande yrkesliv men det går inte längre att få jobb pga. ålder och lång tid utanför yrket?
Jisses, nu är jag äldre än TS men att fylla sin vardag utan arbete är inga problem alls. Skulle gärna gå i pension omgående, men är inte riktigt där än. Barnen utflugna men alla hästar hemma (eller i vart fall i hushållsekonomin). Har man intressen - av vad slag det vara må - och ett hus därutöver, så finns väl alltid något att göra?
Med de sidoinkomsterna så har du det bättre ställt än många. Att du dessutom har en partner som tjänar mycket mer….
För mig låter det som att du bara bestämmer dig för vad du vill göra, kollar med partnern att det är ok och sedan kör.
Jag har själv kastat en medioker ”akademikerkarriär” i skogen och börjat om med nåt jag tycker är kul. Nycklarna för mig var dels att jag gör nåt jag vill göra, dels att jag fick 100% uppbackning av min fru. Att jag inledningsvis gick ner 40% i lön har löst sig med enkla omprioriteringar i vardagen.
Får man i hop till de fasta utgifterna med liten marginal så är det enligt mig good enough.
För mig låter det som att du bara bestämmer dig för vad du vill göra, kollar med partnern att det är ok och sedan kör.
Jag har själv kastat en medioker ”akademikerkarriär” i skogen och börjat om med nåt jag tycker är kul. Nycklarna för mig var dels att jag gör nåt jag vill göra, dels att jag fick 100% uppbackning av min fru. Att jag inledningsvis gick ner 40% i lön har löst sig med enkla omprioriteringar i vardagen.
Får man i hop till de fasta utgifterna med liten marginal så är det enligt mig good enough.
Det är något som du behöver fundera på ett tag i alla fall.
Tänk också på vad som händer om din fru går bort eller vill skiljas, dvs. livförsäkring och pension så att du klarar dig trots få år med intjänad pension. Det brukar kallas för kvinnofällan men gäller ju förstås oavsett könet på den som jobbar lite under lång tid.
Tänk också på vad som händer om din fru går bort eller vill skiljas, dvs. livförsäkring och pension så att du klarar dig trots få år med intjänad pension. Det brukar kallas för kvinnofällan men gäller ju förstås oavsett könet på den som jobbar lite under lång tid.
Det verkar mer som att det är din partners lön mer än sidoinkomsterna som bär er privatekonomi. Så en diskussion om fördelning mellan er två känns viktigare än en om hyreslägenheter. I princip samma situation som väldigt många föräldrar har när barnen är små.
Var försiktig med att blanda ihop de olika "problem" du identifierar. Är du missnöjd med ditt jobb, byt jobb. Är du missnöjd med ditt yrkesval, byt yrke. Jobbar du för mycket, gå ner i arbetstid. Osv. Om du blandar ihop dessa utan nogrann eftertanke riskerar du att sida i samma sits snabbt igen.
Utifrån vad du skriver låter det som att du bör gå ner i arbetstid under några år tills barnen blir större. Kanske börja med ett sabbatsår och sedan arbeta 50-75%. Med en respektive som tjänar så pass mycket penger så behövs säkerligen din hjälp med markservice hemma också. Om du sedan väljer att lägga tid du får över på att pyssla med semesterhuset så är det ju bara toppen för dig.
Var försiktig med att blanda ihop de olika "problem" du identifierar. Är du missnöjd med ditt jobb, byt jobb. Är du missnöjd med ditt yrkesval, byt yrke. Jobbar du för mycket, gå ner i arbetstid. Osv. Om du blandar ihop dessa utan nogrann eftertanke riskerar du att sida i samma sits snabbt igen.
Utifrån vad du skriver låter det som att du bör gå ner i arbetstid under några år tills barnen blir större. Kanske börja med ett sabbatsår och sedan arbeta 50-75%. Med en respektive som tjänar så pass mycket penger så behövs säkerligen din hjälp med markservice hemma också. Om du sedan väljer att lägga tid du får över på att pyssla med semesterhuset så är det ju bara toppen för dig.