Skrivet av: ion
Visst har ungdomarna mer prylar idag, men det är väl för att det finns mer. När jag var ung var det häftigt att ha en bärbar philips bandspelare, det är andra tider nu. Det är väl inte heller prio ett att börja spara till eget boende direkt efter skolslutet, det finns annat som hägrar, och det missunnar jag dem verkligen inte. De har kanske insett att det är omöjligt och bränner slantarna på annat istället.
Visst har ungdomarna mer prylar idag, men det är väl för att det finns mer. När jag var ung var det häftigt att ha en bärbar philips bandspelare, det är andra tider nu. Det är väl inte heller prio ett att börja spara till eget boende direkt efter skolslutet, det finns annat som hägrar, och det missunnar jag dem verkligen inte. De har kanske insett att det är omöjligt och bränner slantarna på annat istället.
Skrivet av: Tård
Håller med Micke till viss del. Men det är också helt andra tider idag mot förr. All skuld kan inte läggas på de unga. Även om man vill och är beredd att jobba hårt efter gymnasiet är det långt ifrån säkert att man lyckas få tag på ett jobb.Har man gått en praktisk gymnasieutbildning är det lättare.
Okvalificerade arbeten är på väg bort och dessutom blir försämrade Amerika-inspirerade anställningsvillkor standard. Bemanningsföretag och otrygga visstidsanställningar är det som unga möts av idag efter gymnasiet.
Det innebär att många inte kan få ett hyrekontrakt och inte kan ta lån samt får sämre pension. Möjligheten som ges är då vidareutbildning, men likt bostadspriserna har antagningsbetygen till högskolorna skjutit i höjden på grund av sanslös betygsinflation.
Det är tveklöst många som lever långt över sina tillgångar. Jag förundras över folk som köper svindyra mobiltelefoner, datorer, suftplattor till sina småbarn och samtidigt har amorteringstider på över 100 år på sin bostad. Många amorterar inte över huvud taget, "för det går ändå inte att betala". Istället väntar de på att inflationen ska äta upp lånen, samtidigt blir då konsekvensen att pensionerna också försvinner.
Det ska bli intressant att se uppföljningen till det här vansinniga låne-samhället. Själv är jag husägare med 0 kr i lån, dock utan elektroniskt skrot i mängder.
Ändå har jag en känsla av att de som sköter sin ekonomi och inte lånar pengar de aldrig kan betala, blir förlorarna.
Håller med Micke till viss del. Men det är också helt andra tider idag mot förr. All skuld kan inte läggas på de unga. Även om man vill och är beredd att jobba hårt efter gymnasiet är det långt ifrån säkert att man lyckas få tag på ett jobb.Har man gått en praktisk gymnasieutbildning är det lättare.
Okvalificerade arbeten är på väg bort och dessutom blir försämrade Amerika-inspirerade anställningsvillkor standard. Bemanningsföretag och otrygga visstidsanställningar är det som unga möts av idag efter gymnasiet.
Det innebär att många inte kan få ett hyrekontrakt och inte kan ta lån samt får sämre pension. Möjligheten som ges är då vidareutbildning, men likt bostadspriserna har antagningsbetygen till högskolorna skjutit i höjden på grund av sanslös betygsinflation.
Det är tveklöst många som lever långt över sina tillgångar. Jag förundras över folk som köper svindyra mobiltelefoner, datorer, suftplattor till sina småbarn och samtidigt har amorteringstider på över 100 år på sin bostad. Många amorterar inte över huvud taget, "för det går ändå inte att betala". Istället väntar de på att inflationen ska äta upp lånen, samtidigt blir då konsekvensen att pensionerna också försvinner.
Det ska bli intressant att se uppföljningen till det här vansinniga låne-samhället. Själv är jag husägare med 0 kr i lån, dock utan elektroniskt skrot i mängder.
Ändå har jag en känsla av att de som sköter sin ekonomi och inte lånar pengar de aldrig kan betala, blir förlorarna.
Skrivet av: EJ
Problemet som jag ser det är att folk ska ha allt och inte har vett nog att välja. Vi (nu 30 och 31) började direkt efter studierna att spara det vi kunde varje månad utan att göra avkall på det vi upplevde vara ett "gott liv" (dvs bra mat, etc) och kunde med högst normala inkomster på cirka 25000 kr / månad spara i snitt 8000-10000 per månad var. Dvs runt 200 kr per år tillsammans. Vi hade redan då bil (Volvo 240 -88 köpt för 7500kr) men bodde billigt och våra nöjen bestod av att umgås med goda vänner som man t.ex. lagade mat tillsammans med (inte gick ut på dyra restauranger), etc. Hursomhelst klarade vi oss utan minsta ansträngning på 14000kr / månad tillsammans inkl ca 2000 på rena nöjen som biobesök, etc. Detta i Göteborg. Resten gick som sagt till sparande vilket genererade ca 800000 kr på 4 år som användes till kontantinsats till vårt hus. Så alla som säger att det är omöjligt förstår jag mig inte på. Åtminstone om man är två. Att själv spara ihop kontantinsats till ett hus i Sthlm / Gbg, ja det är inte lika lätt. Men det viktiga är att planera. Att inte komma på när man är 30, har småbarn och 10000 på kontot att man vill ha hus.
Se till att spara hårt under den del av livet när utgifterna är låga i förhållande till inkomsten är mitt ständiga tips. Dvs när man är nyutexaminerad och inte har barn. Håll de fasta kostnaderna så låga som möjligt (billigast möjliga hyra ,etc) och undvik dyra pengaslukande nöjen som jordenruntresor, ständiga krogbesök, nya kläder hela tiden, etc. Ska man ständigt "unna sig" saker får man acceptera ett liv utan att äga sin bostad. Inser man dock att det som ger mest i livet (umgänge) inte kostar speciellt mycket alls, då är möjligheterna helt andra.
Problemet som jag ser det är att folk ska ha allt och inte har vett nog att välja. Vi (nu 30 och 31) började direkt efter studierna att spara det vi kunde varje månad utan att göra avkall på det vi upplevde vara ett "gott liv" (dvs bra mat, etc) och kunde med högst normala inkomster på cirka 25000 kr / månad spara i snitt 8000-10000 per månad var. Dvs runt 200 kr per år tillsammans. Vi hade redan då bil (Volvo 240 -88 köpt för 7500kr) men bodde billigt och våra nöjen bestod av att umgås med goda vänner som man t.ex. lagade mat tillsammans med (inte gick ut på dyra restauranger), etc. Hursomhelst klarade vi oss utan minsta ansträngning på 14000kr / månad tillsammans inkl ca 2000 på rena nöjen som biobesök, etc. Detta i Göteborg. Resten gick som sagt till sparande vilket genererade ca 800000 kr på 4 år som användes till kontantinsats till vårt hus. Så alla som säger att det är omöjligt förstår jag mig inte på. Åtminstone om man är två. Att själv spara ihop kontantinsats till ett hus i Sthlm / Gbg, ja det är inte lika lätt. Men det viktiga är att planera. Att inte komma på när man är 30, har småbarn och 10000 på kontot att man vill ha hus.
Se till att spara hårt under den del av livet när utgifterna är låga i förhållande till inkomsten är mitt ständiga tips. Dvs när man är nyutexaminerad och inte har barn. Håll de fasta kostnaderna så låga som möjligt (billigast möjliga hyra ,etc) och undvik dyra pengaslukande nöjen som jordenruntresor, ständiga krogbesök, nya kläder hela tiden, etc. Ska man ständigt "unna sig" saker får man acceptera ett liv utan att äga sin bostad. Inser man dock att det som ger mest i livet (umgänge) inte kostar speciellt mycket alls, då är möjligheterna helt andra.
Skrivet av: Nisken
Nej kidsen ska inte ha så stort arv, lantstället får de förstås, med förbud att sälja, pengar är istället avsatta för fastighetsskatt, försäkringar och sådant.
Möbler och memoribilia, men inte en massa pengar, de går istället hund och katthem.
Man gör kidsen en enorm björntjänst om de tror att de ska slippa att jobba och anstränga sig för att skapa sitt eget liv. För att det ska vara meningsfullt måste barnen naturligtvis vara medvetna om saken. De är faktiskt mer positiva än man skulle tro.
Nej kidsen ska inte ha så stort arv, lantstället får de förstås, med förbud att sälja, pengar är istället avsatta för fastighetsskatt, försäkringar och sådant.
Möbler och memoribilia, men inte en massa pengar, de går istället hund och katthem.
Man gör kidsen en enorm björntjänst om de tror att de ska slippa att jobba och anstränga sig för att skapa sitt eget liv. För att det ska vara meningsfullt måste barnen naturligtvis vara medvetna om saken. De är faktiskt mer positiva än man skulle tro.
Skrivet av: Bengt
Någon karriär på bostadsmarknaden är inte lätt att göra nu.
Nu kan man inte längre återinvestera ev. vinst (dvs värdestegringen pga inflation) en stor del tas ju av staten i form av skatt och eftersom priset på andra hus förmodligen stgit i samma takt som ditt eget så efter att betalat "vinstskatten" kan du förmodligen inte ens köpa ett likvärdigt hus som det du ägde tidigare
Någon karriär på bostadsmarknaden är inte lätt att göra nu.
Nu kan man inte längre återinvestera ev. vinst (dvs värdestegringen pga inflation) en stor del tas ju av staten i form av skatt och eftersom priset på andra hus förmodligen stgit i samma takt som ditt eget så efter att betalat "vinstskatten" kan du förmodligen inte ens köpa ett likvärdigt hus som det du ägde tidigare
Skrivet av: ion
Det finns inte på kartan att vi skulle äventyra våra " gyllene år" genom att belåna huset. Men för de som har för mycket på banken kanske det är en bra idé med förskott på arv. Kunde vara roligt att se vad det blev av det.
Det finns inte på kartan att vi skulle äventyra våra " gyllene år" genom att belåna huset. Men för de som har för mycket på banken kanske det är en bra idé med förskott på arv. Kunde vara roligt att se vad det blev av det.
Skrivet av: Christoffer
Känns lite hårt att skylla allt på lathet. Vissa har andra förutsättningar än andra, så enkelt är det. Har du föräldrar, släktingar och bekanta som kan stoppa in dig på arbetsmarknaden redan på sommaren eller åtminstone dag 1 efter gymnasiet så har man stora fördelar gentemot många andra i landet. Saknar du en viss form av kompetens (t.ex social kompetens) blir det svårare o.s.v. Men den största skillnaden är enligt mig när föräldrar och mor-/farföräldrar kan förse dig med förnödenheter redan under skoltid eller direkt efter. Du kanske har möjlighet att bo gratis eller billigt, du kanske redan har en fin/finare bil som redan är betald, du kanske har föräldrar med inflytande o.s.v. Det är många i det här landet som saknar sådana fördelar och dessa har inte bara en startgrop att ta sig upp ur utan snarare en hel gruva. Det blir då en väldigt stor skillnad på den tid och energi som behöver läggas på att komma igång med sparandet till bostad.
Visst, man kan ta varenda "slavjobb" som finns för att knåpa ihop pengarna men det är inte alla som klarar det heller och det kan man nog inte klandra dem för.
Känns lite hårt att skylla allt på lathet. Vissa har andra förutsättningar än andra, så enkelt är det. Har du föräldrar, släktingar och bekanta som kan stoppa in dig på arbetsmarknaden redan på sommaren eller åtminstone dag 1 efter gymnasiet så har man stora fördelar gentemot många andra i landet. Saknar du en viss form av kompetens (t.ex social kompetens) blir det svårare o.s.v. Men den största skillnaden är enligt mig när föräldrar och mor-/farföräldrar kan förse dig med förnödenheter redan under skoltid eller direkt efter. Du kanske har möjlighet att bo gratis eller billigt, du kanske redan har en fin/finare bil som redan är betald, du kanske har föräldrar med inflytande o.s.v. Det är många i det här landet som saknar sådana fördelar och dessa har inte bara en startgrop att ta sig upp ur utan snarare en hel gruva. Det blir då en väldigt stor skillnad på den tid och energi som behöver läggas på att komma igång med sparandet till bostad.
Visst, man kan ta varenda "slavjobb" som finns för att knåpa ihop pengarna men det är inte alla som klarar det heller och det kan man nog inte klandra dem för.
Skrivet av: Thomas Cedergren
Nu har alltså huspriserna stigit till sådana abnorma nivåer att till och med köparnas föräldrar ska belåna sina hus för att kunna köpa hus. Är det ingen som ser elefanten i rummet här? Vad gör vi sen då när inte ens det hjälper?
Nu har alltså huspriserna stigit till sådana abnorma nivåer att till och med köparnas föräldrar ska belåna sina hus för att kunna köpa hus. Är det ingen som ser elefanten i rummet här? Vad gör vi sen då när inte ens det hjälper?
Skrivet av: Argus
Och den rosa elefanten i rummet ser ingen. Vad är det som driver detta? Jo, att bo i ett "bra" område för bl.a. barnens skull driver upp priserna. Varför finns det då så dåliga områden aka getton och varför vill inga NIMBY bo där? Jag får inte ens skriva svaret....
Och den rosa elefanten i rummet ser ingen. Vad är det som driver detta? Jo, att bo i ett "bra" område för bl.a. barnens skull driver upp priserna. Varför finns det då så dåliga områden aka getton och varför vill inga NIMBY bo där? Jag får inte ens skriva svaret....
Skrivet av: Ulric
Den självklara lösningen för den som inte har råd att köpa ett hus är naturligtvis att köpa ett annat. Vem som helst med en normal inkomst har råd att köpa hus i Hälleforsnäs.
Den självklara lösningen för den som inte har råd att köpa ett hus är naturligtvis att köpa ett annat. Vem som helst med en normal inkomst har råd att köpa hus i Hälleforsnäs.
Skrivet av: Johannes
Vill instämma med någon tidigare talare att det visst går att spara ihop pengar som ung. Har haft låg lön, men levt normalt och har haft koll på alla utgifter. Sparade ca 8år innan vi köpte huset kontant. Ett helt ok hus i ett bra samhälle med cykelavstånd till medelstor stad. Önskar att mina föräldrar kommer att leva livet och ha det så bra som möjligt. Vi klarar oss bra som vi har det.
Vill instämma med någon tidigare talare att det visst går att spara ihop pengar som ung. Har haft låg lön, men levt normalt och har haft koll på alla utgifter. Sparade ca 8år innan vi köpte huset kontant. Ett helt ok hus i ett bra samhälle med cykelavstånd till medelstor stad. Önskar att mina föräldrar kommer att leva livet och ha det så bra som möjligt. Vi klarar oss bra som vi har det.
Skrivet av: Eric
Alla får ju göra som de vill. Vill man spara 10 år och äta blodpudding så är det helt ok. Vi byggde 4 hus på 5 år och har på så vis fått det vi verkligen vill ha. Att man inte längre kan tjäna pengar på hus som någon skrev är skitsnack. När jag vill något så anstränger jag mig nått så in i h-vete. Jag vill inte göra avkall på något av det som jag vill göra i livet, resor, boende etc. Skiter dock fullständigt om grannen har 2 tyska miljon bilar på uppfarten, kul för dem om de vill ha det så. Kör era egna race och lev era egna liv. Och skit i alla prylar. Förutom bra verktyg dåra ;-)
Alla får ju göra som de vill. Vill man spara 10 år och äta blodpudding så är det helt ok. Vi byggde 4 hus på 5 år och har på så vis fått det vi verkligen vill ha. Att man inte längre kan tjäna pengar på hus som någon skrev är skitsnack. När jag vill något så anstränger jag mig nått så in i h-vete. Jag vill inte göra avkall på något av det som jag vill göra i livet, resor, boende etc. Skiter dock fullständigt om grannen har 2 tyska miljon bilar på uppfarten, kul för dem om de vill ha det så. Kör era egna race och lev era egna liv. Och skit i alla prylar. Förutom bra verktyg dåra ;-)
Skrivet av: Sparris
Måste "alla" (kunna) köpa hus då? Eller kan man leva ett bra liv i hyreslägenhet? Det är klart man kan. Man måste även planera lite, som skrevs ovan. Inte helt plötsligt upptäcka att man har tre barn och vill ha villa, vovve och volvo. Sen kan man även bo någon annanstans än storstadsområdena. Väljer man att köpa något ngr få mil utanför tätorten så kan man hitta hus för mellan 500000 och 1 miljon på väldigt många ställen. Där blir kontantinsatsen väldigt liten och är något alla borde kunna klara av om de ö h taget ska bo i villa med alla kostnader som kommer då. Att bo i villa är ingen rättighet, bara ett stort ansvar och en möjlighet. Alla måste inte vara likadana.
Måste "alla" (kunna) köpa hus då? Eller kan man leva ett bra liv i hyreslägenhet? Det är klart man kan. Man måste även planera lite, som skrevs ovan. Inte helt plötsligt upptäcka att man har tre barn och vill ha villa, vovve och volvo. Sen kan man även bo någon annanstans än storstadsområdena. Väljer man att köpa något ngr få mil utanför tätorten så kan man hitta hus för mellan 500000 och 1 miljon på väldigt många ställen. Där blir kontantinsatsen väldigt liten och är något alla borde kunna klara av om de ö h taget ska bo i villa med alla kostnader som kommer då. Att bo i villa är ingen rättighet, bara ett stort ansvar och en möjlighet. Alla måste inte vara likadana.
Att bostadsbristen är ett problem det är nog de flesta överens om. Detta gäller dock mest i storstadsregionerna där det inte råder "balans" i flyttkedjorna. Många yngre vill flytta dit och söker 1-3 rok att hyra eller köpa till rimliga priser. I landsorten råder mer balans eller omvänt, ett överskott på bostäder. Liksom att göra karriär inom arbetslivet gäller detsamma tyvärr även bostadsfrågan. Första jobbet var oftast en transportsträcka till ett något bättre osv. Ett sätt är att spara ihop ett kapital först och även låna från bank och släktingar och köpa en lägenhet eller ett litet hus strax utanför staden. Renovera och snygga till för att sedan sälja med vinst. På det sättet har man ökat sitt egna kapital och även lärt sig en hel massa om renovering, hantverk, material osv. Då är man redo för nästa utmaning, kanske den lilla vackra villan från 20-tal eller 60-tal som behöver en uppfräschning och som ligger närmare det egna drömläget. Banken har ju även en historik på sina kunder och kan då se att man under tid jobbat upp det egna kapital och kan då mycket lättare ge lånelöfte, ränterabatter osv. Sammantaget förstår jag inte varför många yngre köpare alltid ska ha som alla andra och inte verkar orka fixa till och renovera själv. Tipset är att tänka omvänt och i andra banor.
Har själv gjort lite av en bostadskarriär och likadant gjorde mina föräldrar. Inget farligt och man "råkar" lära sig väldigt mycket på det.
Har själv gjort lite av en bostadskarriär och likadant gjorde mina föräldrar. Inget farligt och man "råkar" lära sig väldigt mycket på det.
Renoveringsnovis
· Dalarna
· 3 175 inlägg
Din bror verkar ju inte ha lärt sig trots att ni är uppväxta i samma familj? För inte är det väl barnen som har jobbat och köpt iPads, iPhone mm?Ej verifierad skrev:
