Betalat privat väg - avstyckning av tomter bredvid

Jag har en tomt där jag byggt. Det är ordentligt ute på landet. Jag har byggt bostadshus om runt 120 m2, avslutat för 3 år sen (köpte tomten för runt 8 år sen).

Tillfartsvägen till min tomt går på gränsen mellan två grannfastigheters mark - varav ena grannen har marken som vägen ligger på. Nu har andra grannen längs vägen (som ej äger mark under väg) långt gångna planer på att stycka av åtminstone en tomt, som isåfall kommer använda nästan hela tillfartsvägen.

Tillfartsvägen anlades av personen jag köpte tomten av, det skrevs ett servitut för den. Det är enda sättet att komma till min tomt. Vägen är runt 200 meter lång, vad jag vet kostar sådan väg runt 1000 kr per meter att bygga (den är bra byggd). Jag betalade en ordentlig slant mer för tomten än föregående ägare (som avbröt sina planer efter sitt vägbygge hit).

Så jag känner att jag finansierat vägen. Mina grannar har använt den fritt efter eget behag - jag har känt mig OK med det, tills nu.

Så grannen som vill stycka av tomt och använda "min väg" till den nya tomten verkar tagit för givet att den nya tomten kan använda vägen, utan att hittills ta upp saken med mig.

Jag funderar på vad juridiskt läge på detta kan vara. Än så länge finns ingen ny avstyckad tomt. Jag funderar på om jag borde inrätta en vägförening, i vilken den nya tomten isåfall skulle behöva betala andel av.

Jag vill inte att det här springer iväg för långt, och att jag senare skulle förstå vad jag borde gjort, innan tomten styckades av.

Funderingar, analys, råd ?

 

Tack för svar. Jag antar, att som ofta med regler, juridik osv, det är svårt att landa i något som känns helt rätt i magen. (Det som inte känns helt 100% är att en person lägger ut bortåt 200 tusen kr på något, som sedan någon annan, i samma utsträckning som betalande person, sedan utnyttjar gratis)

Jag lokaliserade servitut-text på Lantmäteriets sidor (bra tjänst!). Texten är från 1968 och lyder: "Med det avstyckade området följer rätten att över stamfastigheten anlägga och begagna väg å en fyra meter bred markremsa utmed gränsen till [fastighet X] samt vidare över åkern fram till den i södra delen av stamfastigheten befintliga ägovägen, som må begagnas ut till vägsamfällighetsväg".

Skall sägas att även om servitut för vägen skrevs 1968, så kom vägen först för några år sen (var sommarstuga här).

 

Sista svaret stämmer mot hur jag känner det, vägen byggdes enbart för att kunna bebygga min tomt, och finansierades oxå av denna tomt.

Jag har läst igenom lite mer av detaljer i servitut, som låg listade på min tomt. Har försökt att se om granne ev har servitut på min väg, men har svårt att inse varför de skulle ha det (de har i några steg expanderat sin tomt, från runt 2000 m2 till kanske 25 000 m2 [!]).

Nu är det så att de inte har tänkt att stycka av direkt (de bygger huset för en släktings skull), utan det blir ytterligare ett bostadshus, på samma tomt. Men de har sagt att framtida avstyckning är realistisk.

Huset är planerat nästan vid slutet av min väg, och de har tänkt att använda min väg som enda tillfart.

Nu undrar jag om kommunen gjort en blunder som släppt igenom det här bygglovet. Om deras fastighet inte har servitut på "min väg" och det är enda sättet att ta sig dit... då känns det så.

Det är alltså en känslig fråga "hur mycket min" vägen är.

Om jag skulle välja att ifrågasätta det här, vill jag verkligen känna mig trygg med att jag är "ägaren av vägen" och i princip kan neka tillfart för andra (tills inte ett servitut för grannen upprättas).

 

Bilden stämmer, Granne2 har utgått från att de kan använda min väg, för att ta sig till den plats de vill bygga ytterligare ett bostadshus.

Men nu förstår jag varför kommunen släppt igenom detta bygglov. Granne2 har mark hela vägen ut till den större samfällighetsvägen, och är därmed inte beroende av andra grannar för tillfart, han har ju all rätt att bygga tillfartsväg över sin egen väg. Så han behöver inget servitut hos Granne1, men det ger honom inte lov att använda andras privata mark och vägar, enligt eget gottfinnande.

 

Nu har jag varit i kontakt med lantmäterimyndighet hos kommunen. Jag hade turen att hitta en kunnig person som hade tid och möjlighet att ge mig feedback direkt.

Vad gäller mitt servitut, så är min typ av servitut "kraftigare" typen (...följer rätten att över stamfastigheten anlägga och begagna väg å en fyra meter bred markremsa...), och vägen som byggdes av föregående ägare är att betrakta som egendom som hör till min fastighet (lantmätaren använde ordet "egendom").

Så därav följer andar saker som har med egendom att göra (kan ej ta, använda, låna, orsaka slitage på - utan avtal med den vars egendom det är). Lantmätare sa oxå uttryckligen att min granne ej har rätt att använda vägen.

Den andra grannen (som äger mark under vägen), har ej byggt och äger inte vägen och har ej rätt att upplåta den till första grannen (varken genom avtal eller via servitut).

Vill första grannen använda vägen måste det ske på villkor som vi båda accepterar och är nöjda med. Annars ingen användning.

Känns lite hoppingivande att servitut var skrivna (och har en mening) för att hantera denna typer av situationer så bra som möjligt. Nu är jag nöjd!