Det är sjukt roligt att alla audiofilgrejer "minskar distorsionen" och gör "ljudbilden lugnare" och "lyfter fram detaljer". Man undrar lite hur många detaljer det finns att lyfta fram?
I t ex mellomoset finns det sannerligen inga detaljer. Det mesta är så sönderkomprimerat och tvångsmatat med frekvensutfyllnad att det är som att bli överkörd med ångvält.tommib skrev:
Vad gäller åt vilket håll stickproppen ska sitta i vägguttaget så finns det en teori att om nollan sitter mot det yttersta varvet i trafon minskar de elektriska fälten runt densamma. Gör det nån skillnad? Mja...får erkänna att jag provat men jag kunde då inte härleda några skillnader till just detta.ricebridge skrev:
Det finns en del sakliga grunder i pratet om nätkablar, kabelordnare, störningar osv, det går att säga att en viss konstruktion på en nätkabel ger mer eller mindre störande fält runt kabeln. Tyvärr rörs det ofta ihop till mumbo-jumbo, lite guld och en saftig prislapp sen går det alltid att sälja. Skillnaden på en normal nätkabel och en snajdig hifikabel är mest priset och utseendet. Jag har aldrig hört nån skillnad, ordnar man sina kablar av normal kvalité enligt vedertagna principer från alla andra sammanhang där man blandar nätkablar med signalkablar så lär det räcka till.
För drygt 15 år sedan fanns det en serie förstärkare från yamaha (om jag nu minns rätt) där man faktiskt kunde känna på chassit åt vilket håll nätkabeln satt.
Man drog fingret väldigt lätt längs chassit och kände ett svagt "durrande" om kabeln satt åt "fel" håll.
Jag lyckades dock aldrig höra någon skillnad, även om kollegor till mig (åtminstone hävdade att de) gjorde det.
Man drog fingret väldigt lätt längs chassit och kände ett svagt "durrande" om kabeln satt åt "fel" håll.
Jag lyckades dock aldrig höra någon skillnad, även om kollegor till mig (åtminstone hävdade att de) gjorde det.
Hade en bekant som jobbade på en välrenommerad audiofiltidning som ordnade ett lyssningstest av olika högtalarkablar (ej blindtest). Bland kablarna som testades hade han smugit in en hemgjord kabel som han hade tillverkat av vanlig lampsladd dragen i en fet vattenslang. Gissa vilken som lät bäst?
Kan själv!
· Trelleborg
· 19 701 inlägg
De flesta av dessa fantastiska prylar har svårigheter att prestera under ett dubbelblindtest, därför görs detta aldrig.
(Lite som elöverkänslighet)
(Lite som elöverkänslighet)
Den här funderar jag ju lite över:https://www.svalander.se/shoppen/saekringar/smaeltproppar-high-end
Audiofildiazeder!
Om det nu följer med skit och störningar med nätspänningen, vilket det gör i större eller mindre grad, har jag lite svårt att få ihop att en säkring av en viss sort skulle fixa till det.
Nätfilter - ja.
Särskilda säkringar? Nja, den är inte ens snygg, och hade den varit det syns den inte ändå...
Vill man vara överseriös får man fundera på batterimatning, med apparater avsedda för det.
Audiofildiazeder!
Om det nu följer med skit och störningar med nätspänningen, vilket det gör i större eller mindre grad, har jag lite svårt att få ihop att en säkring av en viss sort skulle fixa till det.
Nätfilter - ja.
Särskilda säkringar? Nja, den är inte ens snygg, och hade den varit det syns den inte ändå...
Vill man vara överseriös får man fundera på batterimatning, med apparater avsedda för det.
Detta med att vända elkontakten i väggen har helt klart betydelse!
På 80-90 talet var jag dator säljare och många hade inte jordade kontakter i hemmiljö, då inträffade ett fenomen att man fick 230 V mellan datorhölje och höljet på en skrivare eller vattenelementet. Jordade man med en kabel såg man en tydlig gnista!
Här hjälpte det att vända kontakten.
Orsaken är störningsfiltret på nätdelen som består av ett antal kondensator mellan nätet till höljet, dessa läcker lite och läcker den som är ansluten till fas mest får höljet nät spänning, och det är det man känner när man drar ett finger på metallyta. Helt ofarliga. Det hjälper att vända kontakten.
Har man skyddsjord uppstår inte problemet.
Det är samma i en stereo anläggning som inte har skyddsjord.
På 80-90 talet var jag dator säljare och många hade inte jordade kontakter i hemmiljö, då inträffade ett fenomen att man fick 230 V mellan datorhölje och höljet på en skrivare eller vattenelementet. Jordade man med en kabel såg man en tydlig gnista!
Här hjälpte det att vända kontakten.
Orsaken är störningsfiltret på nätdelen som består av ett antal kondensator mellan nätet till höljet, dessa läcker lite och läcker den som är ansluten till fas mest får höljet nät spänning, och det är det man känner när man drar ett finger på metallyta. Helt ofarliga. Det hjälper att vända kontakten.
Har man skyddsjord uppstår inte problemet.
Det är samma i en stereo anläggning som inte har skyddsjord.
Jepp. Men nätfiltret har Y-kondensatorer från både nolla och fas till skyddsjord så där spelar det ingen roll hur du vänder kontakten. Den kondensator som orsakar detta fenomen är bypass-kondensatorn mellan sekundärsidan i en switchad nätdel och antingen fas eller nolla beroende på hur du vänder kontakten. Nu har väl mer seriösa HiFi-prylar oftast linjära nätdelar(?), men det förekommer i en del "billigare" prylar.L Leif i Skåne skrev:
Kom att tänka på några gamla trådar i ämnet med TT-nät och klangmoduler med på tåget. Mentaliteten hos audiofelarna verkar bedömt av dessa var snarstuckenhet kombinerat med struts.Fotografen skrev:
https://www.byggahus.se/forum/threads/jordtag-genom-kaellargolvet.225110/
https://www.byggahus.se/forum/threads/inget-gruppschema.288358/
Ja, det där med att blanda signalkablar och nätkablar innehåller givetvis ett mått av sanning. Man ska inte lägga dem bredvid varandra. Mer än så behöver man egentligen inte göra.
Det som är mest roligt i audiofilsammanhang, apropå "detaljer i ljudet" osv är att det definitivt inte används några mirakelsladdar i inspelningsstudion. Där är det helt vanliga apparatkablar och ljudet går gärna genom en eller flera patchpaneler och diverse effektboxar mm. Allt helt huller om buller. Vad är det för detaljer man säger sig höra? Kanske bruset från inspelningsstudion.
Audiofili är i huvudsak galenskap. Ja, man hör skillnad på en förstärkare för 500 kr och en för 5000 kr. Säkert också mellan en för 5000 kr och en för 15000 kr, även om den är mindre. Därefter minskar nyttan väldigt snabbt. Man kan enkelt fundera kring detta genom att titta på utrustning för studiobruk. Väldigt få prylar är löjligt dyra och de som är det är det ofta antingen pga små serier eller unika produkter med patentskydd.
Trådarna ovan är bra exempel.
Det påstods att med en bra anläggning kunde man höra tunnelbanan passera utanför EMI:s inspelningsstudio i Skärmarbrink
Man hör skillnad mellan en för 15 och en för 50 000 också. Den senare med fördel inköpt begagnad.
Men skillnaden mellan 3-5 000 och 15 000 är nog störst.
Men skillnaden mellan 3-5 000 och 15 000 är nog störst.
Jo, det är lite det jag menar. The law of diminishing returns är rätt obönhörlig här. Det är sannolikt relativt få som hör skillnad på 15k och 50k också, speciellt om man inte har tillhörande specialinredda lyssningsrum (och högtalare, osv). För de fall där man har sin anläggning i ett helt normalt vardagsrum har jag extremt svårt att se att det skulle ge något nämnvärt att satsa så mycket på komponenterna.
Jag tror iofs att skillnaden är störst på 500 och 5000.
Sen ska man också ha källmaterial som tjänar på en bättre anläggning...
Detta är faktiskt ett rätt intressant påstående. Dels för att det borde vara enkelt att verifiera (spektralanalys på ljudet producerat i studion vs inspelad tunnelbana), dels vad vinsten skulle vara i att höra tunnelbanan....C cpalm skrev:Det påstods att med en bra anläggning kunde man höra tunnelbanan passera utanför EMI:s inspelningsstudio i Skärmarbrink