Det är sådan enorm skillnad mellan maten vi åt när vi växte upp mot den vi äter i dag. Inte bara att vi nu har så mycket mer att välja på när vi handlar, utan minst lika mycket vad vi klarar av att äta.

När jag i mitten av 80-talet skulle lära mig att laga mexikansk mat (eller snarare texmex) och stötte på inlagda jalapenos, tyckte jag att det var helt obegripligt hur någon kunde äta något så starkt. Vi svenskar som jobbade på restaurangen tyckte alla likadant De amerikanska kollegorna åt dem med god aptit, medan vi undrade om de hade några smaklökar kvar. När jag nu äter samma sorts inlagda jalapenos brukar jag se till att inte få mer än en ring per tugga, men jag äter dem utan att tycka det är något konstigt.

Sala Thai öppnade i Stockholm ungefär samtidigt och hade tre olika nivåer på styrka på menyn. Ville man ha mellannivån frågade de flera gånger om man verkligen var säker. Den starkaste nivån sålde de inte till svenskar alls i början. Styrkan var förmodligen ungefär samma som en, två eller tre chilifrukter på vilken thaivagn som helst i dag.

Fast att min morbror tyckte att bayonneskinka var för starkt hade nog inget med tidsandan att göra, utan mer med att han ibland var lite knepig.
 
  • Gilla
Lilllen
  • Laddar…
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.