Allt i tvåtum bredd
Är ganska förvånad över att alla reglar, plank mm har en bredd av 45 millimeter dvs hyvlad 2 tum. I andra länder är det ganska vanligt med 1 och en halvtums bredd dvs 38 mm, vilket enligt mitt tycke är betydligt vassare i kombination med 28 mm, som oxo saknas i den svenska byggnadsfloran. Det går att bygga betydligt starkare konstruktioner med 38 mm.
Varför är det så svårt att få tag i 38 och 28 mm virke. Finns i t ex i Finland men inte i Sverige.
Varför är det så svårt att få tag i 38 och 28 mm virke. Finns i t ex i Finland men inte i Sverige.
Ja i den stora engelskspråkiga världen är ju en 2 tum 4 inte 45x95 mm utan 38x89 mm samt en 2 tum 8 38x184 mm. All byggnation sker med reglar bredd 38 mm. I praktiken är således en amerikans 2 tum 4 egentligen 1 ½ tum 3 ½. Man kan således tycka att vi i Sverige överdimensionerar bredden på virket. https://en.wikipedia.org/wiki/Lumber
Ja t ex en takstol där underarmen är 38 mm, stödbenen 38 mm och dubbel överarm med spalt (38 mm) emellan samt överarmarna 2*28 mm. Då behövs plåtar bara vid underarmen och konstruktionen - med lika mycket trä - blir starkare än om man använt 45 mm. Köpte på 70 talet ett finskt hus med denna utmärkta anglosaxiska konstruktion!
I USA/Kanada med 350 miljoner invånare är skivmåtten ca 121 cm och höjden 8,9 el 10 foot; dvs 144 cm etc. Vem säger att lilla Sverige vet bäst?
I USA/Kanada med 350 miljoner invånare är skivmåtten ca 121 cm och höjden 8,9 el 10 foot; dvs 144 cm etc. Vem säger att lilla Sverige vet bäst?
Medlem
· Västerbottens län
· 18 047 inlägg
R Göran skrev:
Här så hyvlar vi bort 5 mm medan amerikanen hyvlar bort 12 ser det ut som.
Små sammansatta enheter som blir starkare än motsvarande massiva?
Tja om man t ex tänker limträ och plywood så visst, om än ganska marginellt, men samtidigt dyrare. Tänker man en komplicerad mekaniskt sammansatt konstruktion med många bitar jämfört med en ren och enkel i lite grövre material och tar med kostnaden för arbetstid att sammanfoga så tvivlar jag mkt starkt på att ekvationen går ihop.
Dessutom är alla konstruktioner med klenare virke i byggnader generellt en riskablare konstruktion. Det finns inga marginaler mot sådant som varje husägare vet kan hända såsom fukt=>röta och trägnagare (insekter såväl som möss och råttor). Dvs konstruktionerna är utmärkta i kontrollerade omgivningar, men knappast över tid i en husstomme. (Ungefär som enstegstätade husfasader...)
Nej, klenare dimensioner har bara ett syfte: att spara pengar genom att snika.
Jag för min del tycker att dagens virkesdimensioner är klena och sladdriga som de är.
Titta i träguiden (http://www.traguiden.se/konstruktio...agat-och-hyvlat/hyvlat-virke/?previousState=1) över alla olika dimensioner på virke, så kommer du nog att se att "dina dimensioner" (eller näraliggande) också finns med, det är bara att du får beställa eftersom det är liten åtgång på de dimensionerna och de därför endast undantagsvis lagerförs.
Tja om man t ex tänker limträ och plywood så visst, om än ganska marginellt, men samtidigt dyrare. Tänker man en komplicerad mekaniskt sammansatt konstruktion med många bitar jämfört med en ren och enkel i lite grövre material och tar med kostnaden för arbetstid att sammanfoga så tvivlar jag mkt starkt på att ekvationen går ihop.
Dessutom är alla konstruktioner med klenare virke i byggnader generellt en riskablare konstruktion. Det finns inga marginaler mot sådant som varje husägare vet kan hända såsom fukt=>röta och trägnagare (insekter såväl som möss och råttor). Dvs konstruktionerna är utmärkta i kontrollerade omgivningar, men knappast över tid i en husstomme. (Ungefär som enstegstätade husfasader...)
Nej, klenare dimensioner har bara ett syfte: att spara pengar genom att snika.
Jag för min del tycker att dagens virkesdimensioner är klena och sladdriga som de är.
Titta i träguiden (http://www.traguiden.se/konstruktio...agat-och-hyvlat/hyvlat-virke/?previousState=1) över alla olika dimensioner på virke, så kommer du nog att se att "dina dimensioner" (eller näraliggande) också finns med, det är bara att du får beställa eftersom det är liten åtgång på de dimensionerna och de därför endast undantagsvis lagerförs.
Nej hör du RGöran nu har du kört till skogs med buller och brak.
Jag är ingen riktig konstruktör.......men jag har ju studerat till byggnadsingenjör (fyraårig eftergymnasial utbildning) i Finland och valde att gå varenda fortsättningskurs som fanns inom träkonstruktion. Det innebär en kunskapsmängd som i det närmaste motsvarar en civilingenjör i Sverige.
Sedan dess har jag hållfasthetsberäknat litet smått alltid när jag behöver på något bygge....... och jag är ganska säker på att man får de starkare konstruktionerna och förbindningarna i förhållande till förbrukade mängden sågstock om man använder riktigt tvåtums sågat virke som är 50 mm tjockt.
Om sedan den hållfastheten behövs till exempel i ett litet garage med brant plåttak är en helt annan fråga men nu talar vi enbart om maximal hållfasthet per sågad fastkubikmeter stock.
-Du tänker på volymkoefficienten som beror på att trä i grövre dimensioner lättare får torksprickor och all växtfel och skador har större möjligheter att förbli oupptäckta i en grövre konstruktion. Om man tillämpar den principen fullt ut kommer man till de resultat som du beskriver. Man brukar anse att den inte är praktiskt tillämpbar på klenare virke än 2x6 tums plankor ungefär (sågat mått). Det fick vi lära oss i skolan i alla fall.
-Å andra sidan måste man ha tillräckligt mycket virke i förbanden för att man inte skall spika sönder virket. Om spikarna kommer i rad för nära varandra blir virket sönderspikat och spricker och förbandet förlorar sin hållfasthet. Därför är det ofta spikantalet som ger virkesdimensionen och blir dimensionerande faktor. I synnerhet i fackverk. Om du sätter dig ned och studerar Johanssons spikformler litet närmare ser du också att det krävs tjocklek på trävirket för att spiken skall få maximal skjuvhållfasthet.
-Dessutom finns det instabilitetsfenomen som till exempel knäckning och vippning. Där har större dimensioner en stor positiv inverkan.
-Böjmotståndet för ett rektangulärt tvärsnitt bestäms av bxh[SUP]2[/SUP]/6. Det innebär att en liten ökning av tvärsnittets höjd ökar hållfastheten väldigt mycket. Vill man förbättra utbytet i hålfasthet i förhållande till sågad stockvolym skall man låta bli att hyvla virket. Man hyvlar ju bort hållfasthet och gör den till kutterspån till ingen nytta. En hyvlad 45x95 har vid böjning på kant ett böjmotstånd på endast 67cm[SUP]3[/SUP]när en 50x100 har 83cm[SUP]3[/SUP]. Det innebär att man har hyvlat bort 19% av böjhållfastheten. Vid böjning på flatan harman hyvlat bort hela 24% av böjhållfastheten. Med amerikanska hyvlingsmått talar vi om hållfasthetsminskningar på 42%respektive 50%.
-Dessutom kan man få väldigt bra utbytesprocent rent praktiskt när man sågar 2 tums plankor och 7/8 eller 1 tums bräder. Grövre plankor kräver relativt sett färre sågskär och när trädets rundade form inte tillåter att man tar ut en planka tar man ut en relativt tunn bräda. Vill man ha extra liten andel spill skall man låta träden växa sig fullmogna, det som skogsindustrin i dag kallar för "övergrova" och inte vill ha för att de inte passar för den slösaktiga reduceringsmetoden som används på storsågarna. En grövre stock har större krökningsradie och därför får man ut större andel fyrkantigt virke och mindre andel bakan.
Nu skall vi hoppas att jag har förstått allting rätt....men såhär har jag förstått det.
I finland är 1 1/2 tum ett sågat mått. Som en tjockare slags bräda. Ingenting att spantra väggar med.
Jag är ingen riktig konstruktör.......men jag har ju studerat till byggnadsingenjör (fyraårig eftergymnasial utbildning) i Finland och valde att gå varenda fortsättningskurs som fanns inom träkonstruktion. Det innebär en kunskapsmängd som i det närmaste motsvarar en civilingenjör i Sverige.
Sedan dess har jag hållfasthetsberäknat litet smått alltid när jag behöver på något bygge....... och jag är ganska säker på att man får de starkare konstruktionerna och förbindningarna i förhållande till förbrukade mängden sågstock om man använder riktigt tvåtums sågat virke som är 50 mm tjockt.
Om sedan den hållfastheten behövs till exempel i ett litet garage med brant plåttak är en helt annan fråga men nu talar vi enbart om maximal hållfasthet per sågad fastkubikmeter stock.
-Du tänker på volymkoefficienten som beror på att trä i grövre dimensioner lättare får torksprickor och all växtfel och skador har större möjligheter att förbli oupptäckta i en grövre konstruktion. Om man tillämpar den principen fullt ut kommer man till de resultat som du beskriver. Man brukar anse att den inte är praktiskt tillämpbar på klenare virke än 2x6 tums plankor ungefär (sågat mått). Det fick vi lära oss i skolan i alla fall.
-Å andra sidan måste man ha tillräckligt mycket virke i förbanden för att man inte skall spika sönder virket. Om spikarna kommer i rad för nära varandra blir virket sönderspikat och spricker och förbandet förlorar sin hållfasthet. Därför är det ofta spikantalet som ger virkesdimensionen och blir dimensionerande faktor. I synnerhet i fackverk. Om du sätter dig ned och studerar Johanssons spikformler litet närmare ser du också att det krävs tjocklek på trävirket för att spiken skall få maximal skjuvhållfasthet.
-Dessutom finns det instabilitetsfenomen som till exempel knäckning och vippning. Där har större dimensioner en stor positiv inverkan.
-Böjmotståndet för ett rektangulärt tvärsnitt bestäms av bxh[SUP]2[/SUP]/6. Det innebär att en liten ökning av tvärsnittets höjd ökar hållfastheten väldigt mycket. Vill man förbättra utbytet i hålfasthet i förhållande till sågad stockvolym skall man låta bli att hyvla virket. Man hyvlar ju bort hållfasthet och gör den till kutterspån till ingen nytta. En hyvlad 45x95 har vid böjning på kant ett böjmotstånd på endast 67cm[SUP]3[/SUP]när en 50x100 har 83cm[SUP]3[/SUP]. Det innebär att man har hyvlat bort 19% av böjhållfastheten. Vid böjning på flatan harman hyvlat bort hela 24% av böjhållfastheten. Med amerikanska hyvlingsmått talar vi om hållfasthetsminskningar på 42%respektive 50%.
-Dessutom kan man få väldigt bra utbytesprocent rent praktiskt när man sågar 2 tums plankor och 7/8 eller 1 tums bräder. Grövre plankor kräver relativt sett färre sågskär och när trädets rundade form inte tillåter att man tar ut en planka tar man ut en relativt tunn bräda. Vill man ha extra liten andel spill skall man låta träden växa sig fullmogna, det som skogsindustrin i dag kallar för "övergrova" och inte vill ha för att de inte passar för den slösaktiga reduceringsmetoden som används på storsågarna. En grövre stock har större krökningsradie och därför får man ut större andel fyrkantigt virke och mindre andel bakan.
Nu skall vi hoppas att jag har förstått allting rätt....men såhär har jag förstått det.
I finland är 1 1/2 tum ett sågat mått. Som en tjockare slags bräda. Ingenting att spantra väggar med.
Redigerat:
Självklart får man högre hållfasthet 2*38 mm med t ex 28 mm mellanlägg än med en 76 mm balk. Men givetvis är det höjden som påverkar mest. Har själv läst hållfasthetslära och jobbat på Widmark o Platzer dock med tyngre konstruktioner. Min tes är således fortfarande varför 10 miljoner har rätt medan 300 miljoner har fel.
För övrigt intressant att notera att den gäststuga jag har på tomten använder hyvlad 1 och halvtum dvs 34 mm (Västkuststugan).
För övrigt intressant att notera att den gäststuga jag har på tomten använder hyvlad 1 och halvtum dvs 34 mm (Västkuststugan).
Av historiska skäl och girighet.
Jag har frågat samma fråga och det här är svaret jag fick:
Förr spantrade amerikanerna med sågat virke i fulla tumsmått.
Sedan lyckades storhyvlerierna få in en paragraf i de amerikanska byggbestämmelserna där det lär stå att hyvlat virke i hållfasthetsberäkningar får anses ha samma hållfasthet som ohyvlat mått. Efter det kunde de steg för steg krympa hyvlingsmåtten och ställa sågramarna i allt värre undermått och tjäna mera pengar allt medan husen blev svagare och svagare.
Till slut satte myndigheterna i flera delstater stopp för den utvecklingen och då stannade deras 2x4 på 38x88 mm.
Jag frågar samma fråga. Vad är du ute efter R Göran?
Jag har frågat samma fråga och det här är svaret jag fick:
Förr spantrade amerikanerna med sågat virke i fulla tumsmått.
Sedan lyckades storhyvlerierna få in en paragraf i de amerikanska byggbestämmelserna där det lär stå att hyvlat virke i hållfasthetsberäkningar får anses ha samma hållfasthet som ohyvlat mått. Efter det kunde de steg för steg krympa hyvlingsmåtten och ställa sågramarna i allt värre undermått och tjäna mera pengar allt medan husen blev svagare och svagare.
Till slut satte myndigheterna i flera delstater stopp för den utvecklingen och då stannade deras 2x4 på 38x88 mm.
Jag frågar samma fråga. Vad är du ute efter R Göran?