Husägare
· Småländska höglandet
· 5 639 inlägg
Nej, så är det inte. TS' fru är den enda lagfarna ägaren till huset. Vid en bodelning (vid dödsfall eller skilsmässa) ska dock nettovärdet av fastigheten ingå i bodelningen, eftersom fastigheten är giftorättsgods.H HenrikP skrev:
Skrivs ett äktenskapsförord är ägarförhållandet fortfarande detsamma, men utfallet av en bodelning kan bli annorlunda, i enlighet vad förordet säger.
Jag tycker det är rimligt och bra med äktenskapsförord och tror att det skulle göra att många äktenskap blir mer konfliktfria och även att ev skilsmässor skulle skapa mindre tvister.
Nackdelen är att det man äger vårdar man och satsar på. Varför skulle du satsa lika mycket på huset som hon om det inte är ditt?
Jag äger själv mitt boende ensam. Min sambo kom in senare i bilden och har ingen del i fastigheten. Vi har delat upp det så att jag betalar allt med fastigheten och han betalar en sorts hyra till mig. Jag kräver inte att han ska hjälpa till med renoveringar men om han frivilligt gör det så hindrar jag honom inte. Jag bryr mig mycket om ifall han skulle ha synpunkter.
I ditt fall tror jag det enklaste och mest konfliktfria vore om ni kommer överens om en fast summa, t.ex. 1 miljon, som du ska lösas ut med om ni separerar. Den ska då täcka dina direkta investeringar i huset, ditt arbete och det faktum att du genom ditt (moraliskt riktiga) agerande att "ge" bort din lagliga andel frivilligt. Jag tror det är bättre att sätta en fast summa än något som beror på värdeökning mm.
Nackdelen är att det man äger vårdar man och satsar på. Varför skulle du satsa lika mycket på huset som hon om det inte är ditt?
Jag äger själv mitt boende ensam. Min sambo kom in senare i bilden och har ingen del i fastigheten. Vi har delat upp det så att jag betalar allt med fastigheten och han betalar en sorts hyra till mig. Jag kräver inte att han ska hjälpa till med renoveringar men om han frivilligt gör det så hindrar jag honom inte. Jag bryr mig mycket om ifall han skulle ha synpunkter.
I ditt fall tror jag det enklaste och mest konfliktfria vore om ni kommer överens om en fast summa, t.ex. 1 miljon, som du ska lösas ut med om ni separerar. Den ska då täcka dina direkta investeringar i huset, ditt arbete och det faktum att du genom ditt (moraliskt riktiga) agerande att "ge" bort din lagliga andel frivilligt. Jag tror det är bättre att sätta en fast summa än något som beror på värdeökning mm.
Det har pratats om det länge så det är inget nytt. dessutom har jag en del tillgångar som jag hade innan vi träffades så det är inte någon som försöker blåsa någon annan. Likväl att jag inte tänker kräva 50% av huset då jag inte lagt in lika mycket. som sagt detta diskuteras nu under RÄTT förhållande för att om det i framtiden blir nåt knas inte behöva bråka under fel förhållande.H HenrikP skrev:Om min partner plötsligt hade börjat prata äktenskapsförord långt efter giftermålet, så hade åtminstone jag blivit lite fundersam på vad hon haft för planer. Just saying
Sen för tydlighetens skull så är väl ägandeförhållandet 50/50 just nu om ni är gifta utan äktenskapsförord?
Ja det glömde jag tillägga. hon har ett barn sen tidigare, frun har ett testamente som säger att barnets far inte har rätt till något.Dan_Johansson skrev:
Jurist kommer vi behöva gå till för att skriva hur som helst då ska vi även skriva testamenten för barnens skull.
Allt detta är ju bara ifall något händer så att alla kan känna sig trygga som sagt.
Men alltid skönt att ha olika föslag och ideer på hur man göra för att få en så bra fördelning som möjligt så man minimerar risk för onödiga konflikter
ylven skrev:
Exakt min tanke oxå och just därför jag inte är avig till äktenskapsförord utan tvärt om.
Varför jag vill satsa på fastigheten fast jag inte står som ägare? enkelt för att vi är en familj, vi bor här tillsammans och för att vi älskar varandra. två ekonomier är dessutom kraftigare än en vilket bla gjorde det möjligt att bygga pool. vill vi ha livskvallitet får man ju hjälpas åt.
men någon jätte lätt lösning finns det ju inte. enklaste hade väl ett inköp dirket varit så hade det varit en ickefråga i dagsläget men i början vet man inte var man kommer landa sen finns det en historia med exet som hon köpte huset med oxå så jag har full förståelse för hennes ståndpunkt.
en fast summa kanske är tillämpbar men frågan är vad man ska basera den på och hur den skall värderas.
lätt är det inte
Ett par jag känner gick in med olika summor till en bostad. De har inget förord men kommer avräkna skillnaden i andel av summan till bostaden. Blir ett par hundra tusen typ, man bortser ju från inflation/ränta/värdeökning men det blir ju en väldigt enkel överenskommelse.
I detta fall så anser jag nog att det ingående värdet är så stort att man inte kan bortse från värdeökningen på den delen varvid denna nog bör viktas något. Kanske att viktningen minskar med antalet år man varit gifta, iaf så bör det ju vara en enkel formel som faktiskt skulle gå att nyttja vid en en separation. Jag anser att absolut rättvisa inte går att få utan man får nöja sig med praktisk rättvisa.
I detta fall så anser jag nog att det ingående värdet är så stort att man inte kan bortse från värdeökningen på den delen varvid denna nog bör viktas något. Kanske att viktningen minskar med antalet år man varit gifta, iaf så bör det ju vara en enkel formel som faktiskt skulle gå att nyttja vid en en separation. Jag anser att absolut rättvisa inte går att få utan man får nöja sig med praktisk rättvisa.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 223 inlägg
Med särkullbarn tycker jag att det var oansvarigt av TS fru att gå in i ett äktenskap utan äktenskapsförord, men gjort är gjort, bättre sent än aldrig osv.
Hur har ni hanterat bostaden sen ni gifte er? Har hon stått för huvuddelen av driften, har ni delat lika, eller vad? Det jag är ute efter är vilken rätt ni anser att du har till värdeökningen, och då kontra vilken risk du de facto tagit.
Allt sånt är förstås teoretiskt, men ändå. Givet att hennes särkullbarn har rätt till sin andel efter henne så blir ju allt som du får en minskning av dennes arvslott. Å andra sidan har det som sagt redan skett, och kanske bara ska återjusteras en del.
Ska jag föreslå något så är det att ni tittar på era respektive nettoförmögenheter när ni gifte er. Hennes större andel där gör ni till enskild egendom, antingen i fast värde eller som en del av fastigheten (och all egendom den kan komma att ersättas med).
Det senare skulle jag säga är ungefär max så krångligt man bör göra det.
Hur har ni hanterat bostaden sen ni gifte er? Har hon stått för huvuddelen av driften, har ni delat lika, eller vad? Det jag är ute efter är vilken rätt ni anser att du har till värdeökningen, och då kontra vilken risk du de facto tagit.
Allt sånt är förstås teoretiskt, men ändå. Givet att hennes särkullbarn har rätt till sin andel efter henne så blir ju allt som du får en minskning av dennes arvslott. Å andra sidan har det som sagt redan skett, och kanske bara ska återjusteras en del.
Ska jag föreslå något så är det att ni tittar på era respektive nettoförmögenheter när ni gifte er. Hennes större andel där gör ni till enskild egendom, antingen i fast värde eller som en del av fastigheten (och all egendom den kan komma att ersättas med).
Det senare skulle jag säga är ungefär max så krångligt man bör göra det.
Nu har jag vridit och vänt på det efter era kommentarer.
Tanken som slog mig när jag läst allt ni sagt och vad som kanske är smartast så slog en ide mig vilket gör att jag får dra öronen till mig och springa med svansen mellan benen.
om vi skiter i vad jag sagt om äganderätt tidigare och säger att frun ge mig 9% av huset (summorna är inte exakta för då måste jag räkna på allt ordentligt först utan nu är det en princip)
Det skulle ju göra att om vi räknade på min insats vid en viss tidpunkt är värdet på huset 5,5 miljoner dvs ca 9%.
om värdet på huset inte ökar får jag ju ut det jag lagt in men om husets värde ökar till 8 milj vilket du nu gjort så har jag ju samma % ökning och då behöver man ju bara ta ut en värderare av fastigheten om nåt skulle skita sig sen kan man då i förordet bortse från hela den här saken och då bara reglera de andra tillgångarna eller tänker jag fel nu?
men ja som sagt då måste jag revidera det jag tidigare sagt om ägande frågan.
I dagsläget för jag över en summa till frun för löpande kostnader som vi delar på men eftersom hon står på lånen så betalar hon räntor och amorteringar och vid det fallet att jag blir 9% ägare i fastigheten bör jag då oxå betala en del av räntor och amortering såklart.
Tanken som slog mig när jag läst allt ni sagt och vad som kanske är smartast så slog en ide mig vilket gör att jag får dra öronen till mig och springa med svansen mellan benen.
om vi skiter i vad jag sagt om äganderätt tidigare och säger att frun ge mig 9% av huset (summorna är inte exakta för då måste jag räkna på allt ordentligt först utan nu är det en princip)
Det skulle ju göra att om vi räknade på min insats vid en viss tidpunkt är värdet på huset 5,5 miljoner dvs ca 9%.
om värdet på huset inte ökar får jag ju ut det jag lagt in men om husets värde ökar till 8 milj vilket du nu gjort så har jag ju samma % ökning och då behöver man ju bara ta ut en värderare av fastigheten om nåt skulle skita sig sen kan man då i förordet bortse från hela den här saken och då bara reglera de andra tillgångarna eller tänker jag fel nu?
men ja som sagt då måste jag revidera det jag tidigare sagt om ägande frågan.
I dagsläget för jag över en summa till frun för löpande kostnader som vi delar på men eftersom hon står på lånen så betalar hon räntor och amorteringar och vid det fallet att jag blir 9% ägare i fastigheten bör jag då oxå betala en del av räntor och amortering såklart.