Tvist om bygglov ledde till falska orosanmälningar

[Daniel 109]

Visst är det bra att det utreds. Men fall där barn omhändertas i onödan kan skada ordentligt. Något som tyvärr händer.

Jag har ju ingen insyn i fallet som nämndes här. Men att dra in socialen för att barnet har ADHD är definitivt inte rätt.

 

[ArneTW]

Visst är det bra att det utreds. Men fall där barn omhändertas i onödan kan skada ordentligt. Något som tyvärr händer.

Jag har ju ingen insyn i fallet som nämndes här. Men att dra in socialen för att barnet har ADHD är definitivt inte rätt.

Får man gissa är det väl inte troligt att detta var första kontakten mellan skola och förälder... Var det det så håller jag med om att det var en väl kvick eskalering.

/ATW

 

[sebastiannielsen]

Det är faktiskt redan brottsligt

Ja det är korrekt om man ljuger, men meningen med just orosanmälan är att en sådan ska kunna göras även om man inte är säker på om det man fått till sig är sanning.
Det kan vara att det går rykten om att barnet blir misshandlat - "Jag hörde en fågel viska i mitt öra" - eller rentav magkänslan. Barnet vill inte prata med någon - jag misstänker att det far illa hemma.

Skillnaden är att en polisanmälan kan man bara göra om man är säker på att gärningen begåtts.
Man kan ju inte direkt gå till polisen och säga "Jag tror Nordeabanken blev rånad igår då det går rykten om det" (och sedan har nordea knappt ens haft några kunder än mindre rånare den dagen).

Det är denna lucka som orosanmälning är till för. En orosanmälan är så att säga ett mellanting mellan en formell polisanmälan för en gärning man säker på, och att inte göra anmälan alls.

Meningen med en orosanmälan är just att man ska kunna säga "Jag TROR barnet blir misshandlat".
Det gör att det krävs betydligt mera för att man ska kunna dömas för falsk tillvitelse när det gäller orosanmälan, och rätt så rejält mycket för vårdslös tillvitelse.

Öh, va? Var i all sina dar har du hört det?

Såhär ligger det till: Om man blivit utsatt för en händelse eller brott så är det du skriver helt korrekt. Även om händelsen inte utgör brott ska polisen ta upp anmälan.
Det är dock inte tillåtet att gå till polisen för att man TROR att någon gjort inbrott genom att dyrka upp låset, eller TROR att någon kört ens bil.

Man måste vara säker, dvs kunna sanningsenligt säga att man blivit utsatt för brottet/gärningen ifråga - sedan ska givetvis polisen ta anmälan även om gärningen i sig inte utgör brott. Sedan är det givetvis tillåtet att ha en teori om tillvägagångssättet (t.ex. "Jag tror han bröt upp bilen med en skruvmejsel och inte en kofot") även om denna teori kanske inte är sanningsenlig.

men om man är helt osäker på gärningen ifråga, då ska man givetvis göra en orosanmälan, och det är detta det verktyget är till för.

Dvs man TROR att ett barn blir misshandlat, utan att man kan vara så säker att man kan gå till polisen och säga att "Föräldern misshandlar barnet".

VET man att föräldern misshandlar barnet - klart man ska gå till polisen direkt då.

 

[Daniel 109]

Du kan definitivt gå till polisen med dina misstankar. Det blir inte otillåtet förrän du säger att du vet saker du inte vet.

 

[sebastiannielsen]

Du kan definitivt gå till polisen med dina misstankar.

Dock kan polisen inte ta en formell anmälan på det om man inte är säker på sin sak. De kan ta emot det som tips (Jag såg en skum svart bil på tomten igår, misstänker att det är inbrottstjuvar).

Men det är inget polisen kan agera på förrens de faktiskt får in en anmälan. När de väl får in en inbrottsanmälan från din granne att han fått inbrott, då kan de söka i tipsdatabasen "Jaha det är nog den svarta bilen som gjorde inbrottet".


Samma är det med misshandel av barn. Man måste vara säker på sin sak, man kan inte sväva.
Det är DÅ orosanmälan ska göras.

Det är just därför detta verktyg finns - för att kunna ta de fallen där man misstänker att ett barn far illa, utan att vara säker.

 

[Daniel 109]

Det behöver inte ens finnas misstanke om brottslighet.

 

[TRJBerg]

Såvitt jag vet arbetar socialen helt oberoende av polisen vad gäller lagar och uppdrag.
Så de kan göra bedömningen att omhänderta ett barn oberoende av vad polis och ev åklagare tycker och tänker.

 

[lars_stefan_axelsson]

Skillnaden är att en polisanmälan kan man bara göra om man är säker på att gärningen begåtts.
Man kan ju inte direkt gå till polisen och säga "Jag tror Nordeabanken blev rånad igår då det går rykten om det" (och sedan har nordea knappt ens haft några kunder än mindre rånare den dagen).

Jo, det är precis det man kan. Det är som sagt upp till polisen att utreda om brott är begånget.

Om du tror att Nordea blivit rånad, eller hört det sägas, så kan du mycket väl rapportera just det till polisen.

Inga som helst problem.

Det är denna lucka som orosanmälning är till för. En orosanmälan är så att säga ett mellanting mellan en formell polisanmälan för en gärning man säker på, och att inte göra anmälan alls.

Nej. Orosanmälan är till för att socialtjänsten skall kunna utreda om ett barn far illa. Skillnaden mellan polis och socialtjänst ligger inte (främst) i misstankegrad, utan i vem man fokuserar på. Polisen ser till brottsbalken för att utreda och lagföra den som begått brottet. Medan socialtjänstlagen (och socialtjänsten) ser till den som är utsatt för brottets bästa.

Vad man kan och ska göra, och med vem, skiljer sig åt i dessa båda fall.

Såhär ligger det till: Om man blivit utsatt för en händelse eller brott så är det du skriver helt korrekt. Även om händelsen inte utgör brott ska polisen ta upp anmälan.
Det är dock inte tillåtet att gå till polisen för att man TROR att någon gjort inbrott genom att dyrka upp låset, eller TROR att någon kört ens bil.

Jodå. Det är inte bara tillåtet utan händer dagligen och stundligen. Utan att någon av anmälarna lagförs för det.

Det är naturligtvis extremt sällan som polisen faktiskt gör något åt det. Men det händer. Bara för att det är fel i huvudet på någon så betyder det inte att de inte blivit utsatta för brott. (Det finns många många historier på det temat.)

Man måste vara säker, dvs kunna sanningsenligt säga att man blivit utsatt för brottet/gärningen ifråga...

Absolut inte. Det är upp till polisen att avgöra. (Eller egentligen åklagare, men vi håller ju på med grunderna här.)

men om man är helt osäker på gärningen ifråga, då ska man givetvis göra en orosanmälan, och det är detta det verktyget är till för.

Absolut inte. Man skall ha en misstanke. Det är ganska långt ifrån "helt osäker".

Det verkar som du fått detta ganska komplett om bakfoten. Orosanmälningar kom till för att man ansåg att polisen inte hade rätt fokus i sin utredning av dylika händelser. Vilket är helt förståeligt ("You can't be a social worker with a gun on your hip" som man säger i bla Kanada). Polisens uppgift är att förhindra och beivra brott, inte se till att barn växer upp under trygga förhållanden.

Det senare har vi socialtjänsten till och orosanmälan, eller snarare tvånget att göra en sådan anmälan för vissa yrkesgrupper, är till för att socialtjänsten skall få kännedom och kunna ingripa i sådana förhållanden. Notera att socialtjänsten fokus är annorlunda. Om de misstänker att ett barn far illa så tar de om hand barnet. Polisen skulle i samma situation ta hand om förövaren/föräldern. (Och sedan ringa soc om ungen av det skälet skulle stå utan förälder.)

Det har inget att göra med grad av misstanke. Polisen har en precis lika låg tröskel som soc.

 

[Stefan1972]

Skillnaden är väl mest att om man anmäler det till polisen så åker de och tittar om det stämmer. Om inget speciellt märks så läggs utredningen ned. Socialen kan ju ha koll bra mycket längre