Tvist om bygglov ledde till falska orosanmälningar

Jag har också drabbats av detta. Grannen ville bygga i tomtgräns (0 cm marginal), och jag tyckte de kunde hålla sig 2 meter från tomtgränsen.

Det urartade snabbt när jag inte godkände deras byggplaner, trots att ja sa att de var fria att söka för bygglov utan mitt godkännande.

Nån vecka senare så kom socialtjänsten och knackade på dörren. Vi fick även komma ner till deras kontor för en längre intervju.

Det var en hemsk upplevelse. Det är riktigt lågt när folk drar in barnen i konflikter på detta sätt. Det var heller ingen mening att polisanmäla den falska anmälningen eftersom det bara blir ord mot ord.

Det blev inget bygge, och det blev ingen mer åtgärd från socialtjänsten. Men det var riktigt otäckt och många nätter med dålig sömn.

Däremot blev det lite skumpa den dagen jag insåg att grannen skulle sälja huset...

 

Sånt här är lika illa som att t.ex. skicka in en falsk anmälan om våldtäkt. Straffskalan för falska anmälningar ska vara minst lika kännbar som det anmälan gäller.

Kanske svårt att sätta ord på hur mycket en felaktig omplacering av ens barn hade betytt men det bör vara jävligt dryga böter och en tids fängelse.

 

Det är viss skillnad. En orosanmälan kan göras enbart på grund att man är orolig för barnen. Ska man anmäla för våldtäkt måste det till en konkret anklagelse. I det fallet döms i allmänhet straff ut.

 

Ja, jo. Rent tekniskt är det förstås en ganska stor skillnad men principiellt är det samma i min värld. Men jag kanske är ignorant och lite obstinat i ämnet

Det beror förstås också på vad som stod i orosanmälan. Men om man är så idiotisk att man skickar falska orosanmälningar så kan jag tänka mig att det antyds både det ena och det andra om föräldrarna. Jag menar, åker de verkligen ut till en familjs hem bara för att det kommer in en orosanmälan där det inte står något skäl till anmälan?

 

En orosanmälan kan skickas in anonymt - vilket gjorts i fallet i artikeln.

/Krille

 

Det vet jag. Men jag ser inte hur det ändrar något.

 

Ditt förslag med dryga böter och/eller fängelse för en falsk anmälan har nog inte så stor effekt när anmälaren är anonym?

/Krille

 

Att införa någon form av straff för falska orosanmälningar riskerar att avtrubba verktyget så att det inte används i det fall det behövs.

Detta är varför det finns olika "nivåer" av anmälningar, orosanmälningar, tips, formell polisanmälan m.m. så även den som inte är säker på sin sak, kan göra en anmälan utan risk för konsekvenser/repressialer.

Därför tror jag det skadar mer än det löser, att införa någon form av straff för falska orosanmälningar till socialtjänsten.

Sedan är det ju så att man omplacerar ju inte barn för att det kommer in en orosanmälan, däremot kan föräldern vara tvungen att underkasta sig kontroller, t.ex. drogkontroller, alkoholkontroller, samtal, möten osv för att utreda substansen i orosanmälan, och det är fullt rimligt, eftersom det är viktigt att de som har barn behandlar barnen väl.
Precis som att en falskanmälan om droganvändning kan innebära att man på egen bekostnad måste göra prover för att få behålla körkortet.


Idag gör man ju t.ex. bara en formell polisanmälan när man är 100% säker på sin sak. Att göra en polisanmälan när man inte är säker på om man är utsatt för brott är falsk tillvitelse t.ex., om man uppger gärningsman.

En orosanmälan måste man kunna göra även om man hör från en kompis kompis styvpappas flickväns barn att ett barn far illa ut. Det kan vara det enda fönster mot omvärlden som det barnet har, och det enda sättet för det barnet att få hjälp.

Sedan är det inte rimligt att orosanmälningar används som hävarm i bygglovsärenden, men det är det man får ta i sådana här fall. Då gäller det istället att göra bra ifrån sig och underkasta sig alla kontroller som socialtjänsten gör, och inte rättshaverista när socialtjänsten vill ha tillträde till lägenheten/huset för att se hur barnen har det.

 

Det är vanligare än man tror med falska anonyma orosanmälningar. Vi hade en hyresgäst som det blev konflikt med och denna skickade då orosanmälan mot oss. Hävdade att vi misshandlade våra barn vilket vi såklart inte gör. Anmälan var givetvis anonym men är helt säker på att det var denna person som gjorde den. Så det blev socialtjänsten och hela rubbet på det vilket inte var särskilt trevligt. Jag tror den här personen har satt det i system och gjort det även i andra konflikter. Det blir ett oerhört slöseri på samhällets resurser när det funkar på det här viset.

 

Enkelt att lösa, anmälan ska göras med bank-id fast det sekretessbeläggs, dock kommer
Polisen åt uppgifterna om det visar sig vara en falsk anmälan.

 

Och hur vet man det? Det handlar ju i allmänhet bara om misstankar.

 

Socialen märker ju om en anmälan är helt galen eller om samma person anmäler flera olika personer flera gånger...

 

visst gör dom det men det krävs ju ett antal sådana då och om man tycker det är obehagligt så är det ju lika illa iallafall.
Man får ju tänka på att socialtjänsten tar allt på allvar och de gör bara sitt jobb. Finns det ingen grund för anmälan så avskrivs ärendet. Inget skamfullt i det även om såklart många kopplar socialen som nåt "illa".

 

Hur ska dom veta det när anmälan är anonym? Då vi precis råkat för det så kan jag säg att dom automatisk anmäler dessa ärenden till polisen. Utöver det så kontaktas skola och förskola för att höra efter om läget. Så även om du är oskyldig så skapas en hel kedja med händelser som ställer livet upp och ner tills att det är uträtt. Sedan kan du ju bli guilty by association, dvs att skola och förskola börjar köra övervakning på det anmälda barnet. På liten ort så börjas det snackad på byn osv. Nä anonyma orosanmälan måste bort.