Hur ser vår moral ut?
Jag undrar över hur vår moral ser ut idag. Vad är OK och vad är inte OK.
Ex.: Du har köpt 100m virke och när du får fakturan upptäcker du att bygghandeln bara har debiterat för 50m. Vad gör du?
Ex.: Du har köpt 100m virke och när du får fakturan upptäcker du att bygghandeln bara har debiterat för 50m. Vad gör du?
Gäller det även om kunden blir debiterad 100m men köpt 50m?mycke_nu skrev:
Kan faktiskt ärligt säga att jag (hantverkare) påtalar hos grossisten om dom tagit betalt för mindre än vad jag köpt, jag räknar ju med att få återbetalt/kreditnota om dom tar mer betalt än vad jag köpt för. Mot kund kollar jag faktura 3-4 ggr för att vara säker på att jag (datorn!!!) gjort rätt för det är bara drygt att ursäkta sig för något som man kanske inte var medveten om pga att man slarvade med att dubbelkolla. Sen vet jag med säkerhet att alla kunder absolut inte påtalar om dom får betala för lite men det är ju då mitt eget fel för att jag fakturerat för lite och får då ta den smällen.
Intessant tråd.
Egentligen så skulle jag inte säga någonting, utan bara nöjt gå där ifrån - men pga att jag alltid varit stenhård med mina döttrar att dom alltid ska vara ärliga och göra rätt för sej, så skulle jag inte ha samvete gentemot barnen, med att göra tvärt emot vad jag har lärt dom under hela deras uppväxt.
Samvetet gentemot mina barn skulle göra att jag skulle göra rätt för mej och betala fullt pris för alla 100 m.
Jag kanske tänker mossigt, men jag tycker att man ska försöka göra rätt för sej, även om det inte gagnar mej i alla situationer. Jag försöker leva efter att: ärlighet varar längst - och även om världen inte ser ut så, så kan jag åtminstone fortsätta mitt liv med ett rent samvete.
Egentligen så skulle jag inte säga någonting, utan bara nöjt gå där ifrån - men pga att jag alltid varit stenhård med mina döttrar att dom alltid ska vara ärliga och göra rätt för sej, så skulle jag inte ha samvete gentemot barnen, med att göra tvärt emot vad jag har lärt dom under hela deras uppväxt.
Samvetet gentemot mina barn skulle göra att jag skulle göra rätt för mej och betala fullt pris för alla 100 m.
Jag kanske tänker mossigt, men jag tycker att man ska försöka göra rätt för sej, även om det inte gagnar mej i alla situationer. Jag försöker leva efter att: ärlighet varar längst - och även om världen inte ser ut så, så kan jag åtminstone fortsätta mitt liv med ett rent samvete.
Redigerat:
Det här är nog en jävla gråzon att börja rota i. Var drar man gränsen? Nog nästan omöjligt att svara på. Du hittar en plåbok med körkort och idhandling på gatan, jag själv hade iaf lämnt in den till polisen/eller kontaktat ägaren. Men om plånboken är helt utan id-handlingar? Eller ännu hellre, du hittar en 500-lapp på gatan (det hände faktiskt min polare när vi var på väg in på liseberg). Det är ju fortfarande hittegod och skulle väl lämnas in till polisen tror jag, men hur många skulle lämna in en ren sedel hittad på gatan till polisen?
Och såhär kan det nog fortsätta i all oändlighet. Det är feldebiterat på 2000m virke, ja, de flesta skulle nog försöka ordna upp det. En feldebitering på 2m virke, tja, vetetusan.
Med andra ord tror jag det är väldigt svårt och verkligen måste ses i från fall till fall. Dessutom tror jag den här tråden har potential att spåra ur
Och såhär kan det nog fortsätta i all oändlighet. Det är feldebiterat på 2000m virke, ja, de flesta skulle nog försöka ordna upp det. En feldebitering på 2m virke, tja, vetetusan.
Med andra ord tror jag det är väldigt svårt och verkligen måste ses i från fall till fall. Dessutom tror jag den här tråden har potential att spåra ur
Självfallet säger jag till om kunden blir debiterad för mycket pga ett fel som jag har gjort. Samma sak om kunden skulle betala för mycket.Snickar-Urban skrev:
Har man därimot som företagare slutdebiterat fel för något, så får man stå sitt kast.
Kan bidra med en situation ur verkliga livet.
En utländsk kund ber en svensk firma (inte min) om pris på ett utvecklingsjobb av någon speciallösning. Offerten lyder på 50 000, i förskott.
Kunden accepterar och betalar in 50 000 DOLLAR.
Intressant läge.. dom höll masken, priset var ju "överenskommet".
En utländsk kund ber en svensk firma (inte min) om pris på ett utvecklingsjobb av någon speciallösning. Offerten lyder på 50 000, i förskott.
Kunden accepterar och betalar in 50 000 DOLLAR.
Intressant läge.. dom höll masken, priset var ju "överenskommet".
Om man skiter i att påpeka/betala för de 50 metrarna så kommer det (och andra icke-debiterade metrar) betalas av kunder i slutändan i form av höjda priser, det kan jag lova.
Säger till. Självklart för mig faktiskt. Jag kan helt enkelt inte sova om jag vet att jag lurat någon på pengar. Dessutom vet jag hur arg jag själv blir på oärliga människor.
Ett gott samvete är den bästa huvudkudden sägs det, så det beror väl på vem man frågar, själv hade jag absolut påpekat felaktigheten.
Jag skulle, alla dagar i veckan:
- påpeka felaktig faktura, både om jag betalar för mycket och om jag betalar för lite
- lämna upphittade sedlar, plånböcker och annat till polis eller hittegods
Det handlar ju om helt vanlig hyfs och respekt för andra människor i slutändan. Det juridiska ansvaret är helt ointressant i sammanhanget, tycker jag. Moraliskt anser jag att vi är två i transaktionen och vi har båda ansvar.
Skulle någon betala 50 000 dollar för något jag ville ha 50 000 SEK för så skulle jag kolla vad vi var överens om. Om vi var överens om 50 000 (utan någon valuta) och kunden betalar 50 000 dollar så var det ju uppenbarligen det kunden tänkte att vi var överens om. Jag känner mig nog ganska överens i det läget också... Om det däremot var så att vi hade kommit överens om 50 000 SEK och kunden betalar 50 000 dollar så skulle jag påtala det.
- påpeka felaktig faktura, både om jag betalar för mycket och om jag betalar för lite
- lämna upphittade sedlar, plånböcker och annat till polis eller hittegods
Det handlar ju om helt vanlig hyfs och respekt för andra människor i slutändan. Det juridiska ansvaret är helt ointressant i sammanhanget, tycker jag. Moraliskt anser jag att vi är två i transaktionen och vi har båda ansvar.
Skulle någon betala 50 000 dollar för något jag ville ha 50 000 SEK för så skulle jag kolla vad vi var överens om. Om vi var överens om 50 000 (utan någon valuta) och kunden betalar 50 000 dollar så var det ju uppenbarligen det kunden tänkte att vi var överens om. Jag känner mig nog ganska överens i det läget också... Om det däremot var så att vi hade kommit överens om 50 000 SEK och kunden betalar 50 000 dollar så skulle jag påtala det.
Redigerat:
skalman1 skrev:
Som sagt: det finns faktiskt exempel på där ärlighet varar längst.