Det vete tusan. Men det tål att diskuterasP Pin skrev:Men bättre komma hem i fjollig bil från AW än med mollusker?
.Staffan
Mitt råd till den som frågar mig, tex. en yngre kollega, är att när man köper bostad så tycker jag att man idag ska amortera precis enligt lagkravet. Sedan gör man som banken, räkna med en kalkylränta runt 7% på lånet. Mellanskillnaden mellan dom 7% och dom ca. 1,5% som lånen idag ligger på, avsätter man på ett buffertkonto. När buffertkontot ligger på en betryggande nivå så investerar man istället i investmentbolag/indexfonder, typ Investor/Avanza zero.
Ett lån på tex. 1,5M och mellanskillnaden på 5,5% ska man klara utan vidare, för det säger bankernas kalkyl, räntan alltså, beloppet skiljer ju sig beroende på inkomst. Men 1,5M löser man ju med ett vanligt kneg. Det är runt 80K in på ett konto varje år. Om räntan ökar så sjunker naturligtvis sparandet med motsvarande. Efter ett par 3 år har man byggt upp en årslön i buffert och man har ett tryggt kapital för att "övervintra" som Fredrik Lundberg brukar säga.
Jag och min fru började spara gemensamt bara nått år efter vi hade träffats, inga större summor, typ nån tusenlapp i månaden, detta var +20 år sedan. Men det tuffade på och när vårt kontrakt på våran etta gick ut och vi var tvugna att köpa en lägenhet så hade vi till kontantinsatsen och lite pengar till nytt kök och tapeter.
Sedan har det fortsatt så, vi sparar några 1000-lappar varje månad, det blir till en vana, upplever inte att vi behöver avstå saker eller göromål pga. ett sparande. Man vänjer sig helt enkelt. Den stora frågan är hur man ska applicera detta på kommande generation? Jag har nästan accepterat att jag måste curla dom genom att betala insatsen till första egna boendet om jag inte vill ha dom hemmaboende tills dom är 30.
Ett lån på tex. 1,5M och mellanskillnaden på 5,5% ska man klara utan vidare, för det säger bankernas kalkyl, räntan alltså, beloppet skiljer ju sig beroende på inkomst. Men 1,5M löser man ju med ett vanligt kneg. Det är runt 80K in på ett konto varje år. Om räntan ökar så sjunker naturligtvis sparandet med motsvarande. Efter ett par 3 år har man byggt upp en årslön i buffert och man har ett tryggt kapital för att "övervintra" som Fredrik Lundberg brukar säga.
Jag och min fru började spara gemensamt bara nått år efter vi hade träffats, inga större summor, typ nån tusenlapp i månaden, detta var +20 år sedan. Men det tuffade på och när vårt kontrakt på våran etta gick ut och vi var tvugna att köpa en lägenhet så hade vi till kontantinsatsen och lite pengar till nytt kök och tapeter.
Sedan har det fortsatt så, vi sparar några 1000-lappar varje månad, det blir till en vana, upplever inte att vi behöver avstå saker eller göromål pga. ett sparande. Man vänjer sig helt enkelt. Den stora frågan är hur man ska applicera detta på kommande generation? Jag har nästan accepterat att jag måste curla dom genom att betala insatsen till första egna boendet om jag inte vill ha dom hemmaboende tills dom är 30.
Chager1970? Bilar för män utan molusker.P Pin skrev:
Staffan Hemi
Max wedge 440?
Min sjuttiotals bruksbil blev för obekväm och otillförlitlig så jag sålde den och köpte en Saab. Vet inte hur jag tänkte dåStaffan2000 skrev:
Det var mitt livs sämsta affär då jag var girig och inte sålde mina optioner som jag trodde skulle dubbla i värde igen. Min kollega sålde och köpte en ny Mercedes. Strax efteråt hade optionerna inget värde och han hade en ny Merca och jag en begagnad jävla Saab jag köpt för sparade pengar. Nu är det en modernare ”muskelbil” med motsvarande effekt som en gammal R/T men ännu lite bredare och längre. Inte kan man färdas ståndsmässigt till AW under fem meter?
Kan berätta en lustig sak, apropå bilar och husköp. Har åkt amerikanskt järn sen slutet av 80-talet och alltid saknat ett eget garage. När jag för snart två år sedan köpte hus med garage var det perfekt att köra in "raggarbilen" i det efterlängtade garaget.
När jag efter ett år kört kanske 50 mil på en sommar, mot tidigare 500-1000 mil, och istället intresserat mig för huset kom jag på att det faktiskt var roligare med huspyssel än bilpyssel och sålde av den gamla jänkaren.
Eftersom bilen hade ökat i värde med ungefär samma summa som den lånade handpenningen på huset var, så löste jag det lånet och har resten kvar som en rejäl buffert.
Vad vill jag säga med det? Ja, egentligen ingenting, annat än att livet tar sina egna vägar och att det är svårt att sia om framtiden.
När jag efter ett år kört kanske 50 mil på en sommar, mot tidigare 500-1000 mil, och istället intresserat mig för huset kom jag på att det faktiskt var roligare med huspyssel än bilpyssel och sålde av den gamla jänkaren.
Eftersom bilen hade ökat i värde med ungefär samma summa som den lånade handpenningen på huset var, så löste jag det lånet och har resten kvar som en rejäl buffert.
Vad vill jag säga med det? Ja, egentligen ingenting, annat än att livet tar sina egna vägar och att det är svårt att sia om framtiden.
Finns nog hela spektret av detta , en del renoverar inget , utan bara bor och andra byter kök varannat år för skoj skull. Men visst håller det längre om man sköter det men ofta uppstår skavanker med åren, jag köpte ett renoveringsobjekt och mitt marbodal kök från 90 talet så börjar luckor hänga och färgen släpper mm . Det funkar fortfarande men särskilt fint är det inte . Värmepumpen gick sönder för nåt år sen , den var ca 35 år gammal. .V Ville_Vessla skrev:
Mycket inom husköp och privatekonomi handlar om prioriteringar. En del är beredda att betala väldigt mycket för ganska lite... och andra vill betala så lite som möjligt för ganska mycket. Mycket hänger på vart i landet man är och även vart i livet man är.
Vi köpte hus för snart fyra år sedan, dyrt tyckte vi då och det var ju ändå en hel del pengar som skulle betalas. När vi började leta hus var jag dock väldigt tacksam över att ha fått inpräntat i huvudet sen tidigt att ha ett månadssparande och försöka göra något vettigt av det. Tack vare det så var det inga större problem för mig och min sambo att ha råd med kontantinsatsen utan att fullständigt dränera vartenda konto på banken. Samma sak fortsatte vi sen med när huset var köpt, en del pengar till amortering, en del pengar för att hålla "hoppsan-kontot" påfyllt och en del pengar in i fonder med större eller mindre risk på börsen.
Det som många här verkar ha hakat upp sig på är att man utgår från att alla tillgängliga pengar läggs på en sak, i madrassen, på amortering eller på högriskinvesteringar på börsen. Ska man kunna lyckas någorlunda bra oavsett om det är låg eller högkonjunktur, börskrascher eller andra kriser så bör man sprida sina risker. Risknivån sätter man själv, men jag tror inte det är trygghetsnarkomanen som sitter säkrast den dagen som lånen ska bindas om och räntan har gått upp med några procent. Om man inte amorterat sig skuldfri då, men det tar tid...
Skulle snarare tro att man har bäst chans om man är ganska aktiv i sitt sparande och övervakar utvecklingen över tid. Tycker man att det blir för mycket pengar som känns osäkra, sälj av det och lägg det på något säkrare. Verkar allt gå ner och ingen botten syns, minska månadssparandet och lägg det på ett vanligt räntekonto istället. Går det uppåt, var glad men bli inte fartblind med pengar som kan behövas närmaste tiden.
Sen ska man inte glömma att ha lite roligt också och inte bara räkna kronor och ören. Livet går ut på mycket mer än att spara pengar på allting. Men samvetet känns lite lättare när man vet att man petat undan månadens sparpengar och ändå kan köpa sig något kul
Vi köpte hus för snart fyra år sedan, dyrt tyckte vi då och det var ju ändå en hel del pengar som skulle betalas. När vi började leta hus var jag dock väldigt tacksam över att ha fått inpräntat i huvudet sen tidigt att ha ett månadssparande och försöka göra något vettigt av det. Tack vare det så var det inga större problem för mig och min sambo att ha råd med kontantinsatsen utan att fullständigt dränera vartenda konto på banken. Samma sak fortsatte vi sen med när huset var köpt, en del pengar till amortering, en del pengar för att hålla "hoppsan-kontot" påfyllt och en del pengar in i fonder med större eller mindre risk på börsen.
Det som många här verkar ha hakat upp sig på är att man utgår från att alla tillgängliga pengar läggs på en sak, i madrassen, på amortering eller på högriskinvesteringar på börsen. Ska man kunna lyckas någorlunda bra oavsett om det är låg eller högkonjunktur, börskrascher eller andra kriser så bör man sprida sina risker. Risknivån sätter man själv, men jag tror inte det är trygghetsnarkomanen som sitter säkrast den dagen som lånen ska bindas om och räntan har gått upp med några procent. Om man inte amorterat sig skuldfri då, men det tar tid...
Skulle snarare tro att man har bäst chans om man är ganska aktiv i sitt sparande och övervakar utvecklingen över tid. Tycker man att det blir för mycket pengar som känns osäkra, sälj av det och lägg det på något säkrare. Verkar allt gå ner och ingen botten syns, minska månadssparandet och lägg det på ett vanligt räntekonto istället. Går det uppåt, var glad men bli inte fartblind med pengar som kan behövas närmaste tiden.
Sen ska man inte glömma att ha lite roligt också och inte bara räkna kronor och ören. Livet går ut på mycket mer än att spara pengar på allting. Men samvetet känns lite lättare när man vet att man petat undan månadens sparpengar och ändå kan köpa sig något kul
Oj, min drömbil nummer 1 sen -89. Närmaste jag kommit var en polare som hade en Challenger 440 -70 som vi lekte raggare i runt -93, när vi var 20 år, idag lär väl inte så många 20-åringar ha råd med dessa.P Pin skrev:R/T -68
Närmare går inte att komma
Jag har en vän i Kanada som en gång berättade att han under lång tid lagt 1/3-del av inkomsten på det nödvändiga dvs boende, mat mm. 1/3-del i sparande och 1/3-del som han har roligt för. Det verkar vara ett framgångsrecept då han nu efter drygt 20 år bor riktigt fint, är rik som ett troll och har förbaskat roligt.
Nä lika svårt som att köpa hus för ungdomarna... Kostar väl bortåt en halv mille för något i gott skick. En mille för en ny med största motorn. Men skatten är ju lågV Ville_Vessla skrev:
Jag skulle kunna ta mig råd med, men har inte intresset och prioriterar det nu. Det får stanna vid plastmodellen i inlägget under. Annars gillar jag Impala. Men finns mycket fint från den tiden.
