Medlem
· Västra Götaland
· 2 209 inlägg
Jag kan tänka mig lite olika scenario:M MagHam skrev:
1. Det äldre paret har levt ett sparsamt skötsamt liv och inte kostat på sig extravaganser, festat, eller rest, för att de när de dör ska kunna lämna något i arv till sina ättlingar. Så tänkte en del förr.
2. Det äldre paret har levt ett sparsamt skötsamt liv och inte kostat på sig extravaganser, festat, eller rest för att de när de blir gamla inte ska ligga samhället till last mer än nödvändigt. Så tänkte en del förr, jag lovar.
Om det var scenario 2 så gör man ju damen en otjänst om man skiftar ut arvet i förtid, och i praktiken ser till att hon ligger samhället till last så mycket som möjligt.
Nu vet ju inte jag hur det var i detta fallet, men jag tror att om det var enligt scenario 1, så skulle de sett till att denna situationen inte uppstår.
Nej, men om man försvinner psykiskt så kan man bli en "bromsklots" i många år - på ett sätt som man kanske inte själv hade velat.M -MH- skrev:Den som tar över när jag försvinner (fysiskt eller psykiskt) får göra som de vill. Jag är ändå inte där och kan kommentera eller se eländet.
Ja, nu när Mammon är den populäraste guden i vårt "moderna" samhälle är det såklart viktigt att man undanröjer alla bromsklotsar till personlig tillfredsställelse, så snabbt som möjligt.
Huset ägs väl bara till 50% av dödsboet?
Detta kan vara komplicerat, så ni bör rådgöra med en bostadsjurist eller en kompetent mäklare, troligen helst inom en firma som har juriststöd. Ett dödsbo kan sälja en fastighet före skifte. Det måste i så fall finnas en bouppteckning så man vet vem som är delägare i dödsboet. Situationen kan vara något olika beroende på om mannen som dött äger huset själv eller om det är delat ägande mellan man och hustru, men det spelar nog inte så stor roll i praktiken. Om mannen äger själv så är hustrun ansvarig för dödsboet om inte annat skrivs i testamente. Då krävs troligen en god man som hanterar detta för hennes räkning om hon inte kan hantera det själv. Om ägandet är delat så gäller samma sak men då både för hustruns egen del och för hennes roll i dödsboet. För att få ett säkert råd bör ni söka hjälp hos någon som är expert på dessa frågor.B bsba skrev:
Det låter som att det bästa i så fall är att sätta i gång en process för försäljning. Första steget är troligen att hustrun får en god man. Detta tar tid så ansök så fort som möjligt. Sedan får anhöriga i samverkan med god man sköta försäljningen. Det kanske underlättas om en anhörig blir god man.B bsba skrev:
Driften för huset måste förstås betalas under tiden fram till försäljning. Möjligen kan en bank låna ut tillfälligt mot säkerhet i huset, men detta kan vara svårt med en person som behöver god man. Om möjligt kanske anhöriga kan ge ett lån som återbetalas efter försäljningen.
Det finns en övertro på framtidsfullmakt. Den gäller inte i alla ovan avseenden. Det säkraste är att skriva över tillgångarna på barnen innan man blir dement samtidigt som man då måste förlita sig på att barnen ser till att man har det bra under sina sista år.
Var i exakt samma situation för några år sedan då min far dog och min mor var kraftigt dement och bodde på äldreboende.
I bouppteckningen skrevs allt över på mamma och hon fick en god man tilldelad som sedan hjälpte till med försäljningen av huset. Pengarna gick till mamma.
Det fanns ingen som helst möjlighet till någon utbetalning av förskott på arv, det är bara att vänta. Hennes ekonomi gick däremot runt, hon hade låg pension men den räckte till de utgifter hon hade.
Att lyfta undan kapital för att sedan tillskansa sig bidrag från samhället tycker jag för övrigt är att klassas som stöld.
I bouppteckningen skrevs allt över på mamma och hon fick en god man tilldelad som sedan hjälpte till med försäljningen av huset. Pengarna gick till mamma.
Det fanns ingen som helst möjlighet till någon utbetalning av förskott på arv, det är bara att vänta. Hennes ekonomi gick däremot runt, hon hade låg pension men den räckte till de utgifter hon hade.
Att lyfta undan kapital för att sedan tillskansa sig bidrag från samhället tycker jag för övrigt är att klassas som stöld.
Den här tråden fick mig faktiskt att ringa till pappa och be honom skriva ett testamente, så att jag och min bror får ärva allt det fasta direkt han dör om han dör före mamma, eftersom hon är dement. Och han höll med, hade faktiskt tänkt på det, men inte kommit sig för. Hon kommer ju givetvis att ha kvar sin del, men då enbart penningvärde, vilket inte är något praktiskt problem.
(så inget problem där med undanhållande av pengar....)
(så inget problem där med undanhållande av pengar....)
Det är värdet som är det viktiga. Sedan kan man diktera vem som ska få vad som man vill i testamentet. Så länge alla får det värde de ska ha.
Jag har stöttat en person lite som hamnat på vårdboende, denna personen är klar och kan fatta egna beslut.
personen har en låg pension, redan när avgiften till kommunen för boende mat och vård är betalt så fattas det typ 500 kr, sen skall medicinkostnader betalas, och lite andra småsaker, så utgifterna har varit typ 1000 - 2000 kr mer än inkomsten.
Nu har denna personen haft lite pengar på kontot och klarat av detta bra ändå, men bara för att personen har lite pengar sparade så får hen inte något bostadsbidrag.
Nu ville denna personen fördela ut sina sparpengar till nära och kära och har så gjort med. Återstår att se om hen blir beviljad bidrag nu eller inte.
Eftersom om personen är klar och kan fatta egna beslut tycker jag inte att det var fel att hen gjorde sig av med sina besparingar...
Liten parentes...
(Man kan ju fråga sig lite vilket eget ansvar man skall ha för att försörja sig?
Om man har två personer med samma inkomst där den ena spenderar varenda krona medans den andra sett till att spara en slant i form av att man äger sitt eget boende, äger en bil kanske..
Båda förlorar jobb och har svårt att få få inkomsten att räcka, bägge går och ber om ekonomiskt stöd, den som satt sprätt på allt som kommit in får hjälp medans den som sparat lite får svaret att du har ju pengar , sälj din bil, sälj ditt hus så får du ju pengar...
Är det då rätt att den som inte tagit hand om sin ekonomi får hjälp medans den som sett till att spara lite inte får minsta hjälp?)
personen har en låg pension, redan när avgiften till kommunen för boende mat och vård är betalt så fattas det typ 500 kr, sen skall medicinkostnader betalas, och lite andra småsaker, så utgifterna har varit typ 1000 - 2000 kr mer än inkomsten.
Nu har denna personen haft lite pengar på kontot och klarat av detta bra ändå, men bara för att personen har lite pengar sparade så får hen inte något bostadsbidrag.
Nu ville denna personen fördela ut sina sparpengar till nära och kära och har så gjort med. Återstår att se om hen blir beviljad bidrag nu eller inte.
Eftersom om personen är klar och kan fatta egna beslut tycker jag inte att det var fel att hen gjorde sig av med sina besparingar...
Liten parentes...
(Man kan ju fråga sig lite vilket eget ansvar man skall ha för att försörja sig?
Om man har två personer med samma inkomst där den ena spenderar varenda krona medans den andra sett till att spara en slant i form av att man äger sitt eget boende, äger en bil kanske..
Båda förlorar jobb och har svårt att få få inkomsten att räcka, bägge går och ber om ekonomiskt stöd, den som satt sprätt på allt som kommit in får hjälp medans den som sparat lite får svaret att du har ju pengar , sälj din bil, sälj ditt hus så får du ju pengar...
Är det då rätt att den som inte tagit hand om sin ekonomi får hjälp medans den som sett till att spara lite inte får minsta hjälp?)
